Google använder cookies för att analysera trafiken till den här webbplatsen. Därför delar vi information om din användning av vår webbplats med Google.
Detta datum år 1808 kunde man för första gången höra Beethovens "femma" i Wien. Beethoven själv var dirigent. Jag tror, att Herbert von Karajan och Berliner Philharmoniker kunde framföra verket så som kompositören hade velat att det skulle låta.
Här kan vi snacka om "intro". Alla death metal- och black metal-band och andra hårdrocksband kan slänga sig i väggen. Det blir aldrig mäktigare än så här. Känslorna, temperamentet, "djävlar-anammat"! Här kan man inte sitta och nicka till.
I dag firar jag Alvin Lee. Här en blues om saknaden efter en annan människa. Ni kan här även höra George Harrison spela. Lägg märke till 2:14 och framåt. Det är snyggt, det också.
I dag firar jag Keith Richards. Att han fortfarande lever är ett mirakel. Man kan kalla honom en levande legend. Han är måhända inte världens bästa gitarrist, men han har en egen och fräck stil. Jag har nog framfört denna synpunkt redan, men i så fall gör jag det igen: Om någon inte har en susning om vad rock'n'roll är för någonting, så kan man visa detta klipp. Här är pudelns kärna, så att säga. Och Keith Richards' spel här (Hör och se från 2:14) är maximalt mycket rock'n'roll. Så självsäkert, så coolt, så tufft.
Jane Austen var ett geni när det gällde att gestalta så abstrakta begrepp som stolthet och fördom. Stolthet är ibland det samma som enfaldig envishet. Fördom handlar om att döma i förväg. Så många osämjor uppstår helt i onödan på grund av förhastade slutsatser och vägran att försöka förstå på ett djupare plan. I den här berättelsen var de två huvudpersonerna först mycket avogt inställda till varandra. De hatade faktiskt varandra. Med tiden blev de kära i varandra. De förlät varandra. Se där en god historia.
Enligt svenska Wikipedia visades denna sketch på TV första gången den 14 december 1969. Enligt en annan källa visades den för första gången den 7 december 1969. Kan båda dessa påståenden vara sanna? Det kanske var så, att den visades först i engelsk TV 7/12 och i svensk TV 14/12. Någon därute som vet?
Hur som helst. Sant är - IMHO - att vi här har tidernas bästa sketch. Och inom parentes: sådana undanflykter förekommer inom handel och näringsliv. Jag vet.
I dag firar jag Brenda Lee. Hon var en av de första med att spela in den fantastiska låten "Always on my mind". Den texten och den melodin... Ibland behövs det näsduk.
I dag firar jag Sinéad O'Connor. Jag har förstått, att hon mår väldigt illa psykiskt. Låt oss hoppas, att hon kommer ur det på ett bra och helande sätt.
I dag firar jag Tom Waits. Här ett exempel på hans konst. Lägg märke till texten. Här pratar vi om ren poesi. Och melodin är typiskt Waits-melankolisk. En klassiker.
Den här vill jag kalla "en modern klassiker". Vi kan väl alla känna igen oss i texten. Ungefär så här: "Jaha. Där sitter de och myser. De tar en bild på sig själva - leende och tittande rakt in i kameran - och så lägger de ut bilden på Facebook och Instagram. De har kul och här är jag och känner mig billig och utanför. Varför frågade de inte mig om jag ville vara med? Bussigt. Inte."
I dag firar jag Elvira Madigan. Det var onekligen en sorglig historia - den ödesdigra kärleken mellan henne och Sixten Sparre. Bo Widerberg gjorde en gripande film om det hela.
I dag firar jag Jean-Luc Godard. I min bok är han ett av filmhistoriens största genier. Här ett utdrag ur en av hans många originella och smarta filmer.
Att säga upp bekantskapen för resten av livet... Det skulle aldrig falla mig in. Jag tror att en vänskap som har gått i kras kan lagas. Nej, för resten - jag tror inte. Jag vet.
Det är en mycket gripande kärlekshistoria i Outlander - mellan de två huvudkaraktärerna Jamie och Claire. De ses inte på många år - men när de ser varandra igen... Whoaow! Det är en kärlek som heter duga.
I dag firar jag C. S. Lewis. Han var en lysande apologet. Hans böcker om kristen tro stärkte mig i min tro. Och om ni vill se en bra film om hans kärlek till en av hans kvinnliga läsare, så är det Shadowlands ni skall se.
I dag firar jag Jimi Hendrix. Den här låten har också kallats "C# blues (People, people, people)" eller "C sharp blues". Låten är min största favorit av allt jag har hört från Hendrix. Att han skulle dö så ung är en av de största tragedierna i musikens historia.
Mycket intressant program och serie. Och det här citatet är klockrent. Det är därför blues är så gripande. Det är därför mina favoritdikter och favoritlåtar är "deppiga". Det glada, käcka och problemlösa är mig likgiltigt.
I dag är det jämnt 49 år sedan som det här dubbelalbumet kom ut. Ett av tidernas bästa dubbelalbum kan man väl kalla det. Men kvaliteten hos de olika låtarna skiftar oerhört. De sämsta är helt usla medan de bästa är makalösa.
Det härär en klar och pedagogisk liten film om hur man bör resonera under ett Mensa-test. Det gäller att vara noga med detaljerna. Men ju längre man kommer, desto svårare blir det. De sista problemen är ordentligt knepiga. När jag gjorde testet för några år sedan var det 45 problem som man skulle lösa på 20 minuter.
I dag firar jag Neil Young. Snacka om att ha en egen stil och ett eget uttryckssätt. Han är tämligen unik med att spela gitarr på det sättet. Jag som inte är särskilt musikalisk kan ibland undra "Var det där falskt eller skulle det låta så?". Jag bryr mig föga ifall det är korrekt eller inte. Det är fullt av känsla och det räcker långt.
Man skall inte förvänta sig någonting storsint, fint, ädelt, gott, positivt, ärligt, konstruktivt och kreativt av människor. Man blir bara besviken. Det är lika bra att vänta sig småsint, fult, ruttet, ont, negativt, falskt, destruktivt och nedbrytande.
Jag fortsätter med "Du kan lita på mig - tror jag" (på close2mensa[punkt]blogspot[punkt]com) där "A vadå" - på imponera[punkt]blogspot[punkt]com - slutade. Vill du mig något särskilt (utöver kommentarer), så är min mailadress kreegah25[kanelbulle]gmail[punkt]com