lördag 26 februari 2011

Dagens irritationsobjekt

Jag hörde talas om en fest där person X hade hällt i sig väldiga mängder av whiskey (Jag antar, att det var någon billig amerikansk whiskey och inte enligt mig riktig skotsk eller japansk whisky) blandad med Coca-Cola. Jag tar mig för pannan. X har ju inte fattat nå'nting. Samtidigt blir jag inte särskilt förvånad. X är en person som är bergfast övertygad om sin egen förträfflighet, trots att X egentligen är en medelmåtta. X är stöddig och skrävlig och allmänt ganska odräglig.

Folk skall veta sin plats och inte sticka upp och inbilla sig att de är världsbäst när de i själva verket är mediokra. Ofta är det sådana där självsäkra och självgoda typer som också saknar hyfs, är vulgära och obildade och inte begriper en så elementär sak som att whiskey - och framför allt whisky - inte skall blandas med någonting (utom möjligen en liten skvätt vatten).

fredag 25 februari 2011

Ge mig skydd


En av tidernas bästa rocklåtar. Att göra en cover på den är att tigga om problem.

Häng ned ditt huvud


Jag växte upp med den här sången. Det måste väl ha satt sina spår. Men jag vet inte riktigt hur.

torsdag 24 februari 2011

Jag slaktar heliga kor

Ibland blir jag trött på allt prat om sociala medier, interaktivitet och tvåvägskommunikation. Heliga kor verkar de vara. Vad är det för fel på envägskommunikation? Radioprogram och TV-program är ofta envägskommunikation. Är de därför av lägre värde än tvåvägskommunikation? Är interaktivitet automatiskt bra? Nej, nej, nej! Vad är det för fel på en konsert? Måste publiken vara med och spela musiken? Nej!

Interaktivitet tar sig ofta uttryck i rent dravel. Det är som en töntdiskussion.
Person 1: Blaha, blaha, blaha.
Person 2: Just det! Blaha, blaha, blaha.
Person 3: Men det tycker inte jag! Blaha, blaha, blaha.

Nä. Ibland längtar jag efter en riktig gammaldags katederundervisning med envägskommunikation och korvstoppning. Ah, dessa underbara lektioner man kunde ha i gymnasiet och på universitetet - då man "bara" satt och sög i sig all kunskap! Inte en massa dösnack och ifrågasättanden av allt möjligt. Respekt för alla som visste bättre. Nu skall man visst resonera sig fram till all kunskap - uppfinna hjulet en gång till. Man skall vara "delaktig" och "medskapande" och interaktiv. Man skall prata sig fram till Sanningen. Halleluja. Helig, helig, helig är interaktiviteten. Ingen vet och kan någonting bättre än någon annan? Ingen har rätt att säga "Nu håller du tyst och lyssnar på mig - eftersom jag råkar veta bäst!"?

Gör inte så här-filmer


Det som är lite extra intressant med det här klippet är att kvinnorna använder sig av denna härskarteknik mot mannen. Ty så är det ju: kvinnor är "lika goda kålsupare" när det handlar om härskartekniker. Se de andra kortfilmerna här och här och här och här

Jag hatar härskartekniker. Jag har kolossalt känsliga antenner för sådant. Jag ser genom makthungriga personer - hur trevliga de än kan förefalla. Kanske är det också i sig en härskarteknik? What can a poor boy do... Jag har alltid, ända sedan barndomen, haft svårt för auktoriteter. Jag litar inte på dem. Jag blev rebell när jag knappt var torr bakom öronen. Jag är fortfarande rebell - trots att många inte kan tro det. Jag hatar att känna mig kränkt, osynliggjord, ifrågasatt, misstänkliggjord och nedvärderad. Då kan jag bli oerhört långsint. Orättvisa behandlingar raderas inte ur mitt minne.


onsdag 23 februari 2011

I knarkhelvetet

Känsliga tittare varnas. Detta är inte att leka med:


Om inte detta är avskräckande, så vet jag inte vad som är avskräckande. Jag såg filmen när den var ny och jag minns den mycket väl. Jag har aldrig provat något starkare än starksprit och jag tänker inte försöka...

tisdag 22 februari 2011

Del 1 av 6


Ett måste för alla som gillar Rolling Stones' musik.

måndag 21 februari 2011

Keith & Willie

Som den trogne läsaren av denna blogg redan har anat, så håller jag på att läsa Keith Richards' "Livet". Jag vill inte släppa den. Jag drar därför ut på läsningen. Jag vill att boken skall vara riktigt länge. Keith visar sidor som jag inte visste att han hade. Han har sannerligen inte varit Guds bästa barn, men jag skulle öppna dörren om han ringde på. Boken gör att jag vill få reda på ännu mera om hans liv och leverne. Därför detta klipp:


Varför får jag sådan lust att säga: "Gammal är äldst"?

Hotfullt

Jag tror inte att de är där för att titta på fåglar.

Upprörande

Jag fick en ilsken och mycket upprörd kommentar på en väldigt gammal bloggpost. Någon hade blivit riktigt förbannad över att jag visade en relativt oskyldig bild på ett älskande par. Jag blev kallad äckel och pervers. Hå hå ja ja. Det finns många sätt att reta upp folk på.

söndag 20 februari 2011

En sofistikerad gäspning

Sedd:


En bit in i filmen funderade jag på om jag skulle ge den betyget 4 eller 5. Men när jag hade sett den färdigt gick mina tankar i stället åt 3-hållet. Slutet är nämligen mesigt och oförargligt. Filmen vågar inte ta ut svängarna ordentligt. Den vill inte reta upp någon i onödan. Men den irriterar mig - därför att den här filmen slutar i ett: "Jaha. Och?" Läs mera här.

Tänk så mycket mera intressant och spännande denna film hade blivit i regi av Lars von Trier! Slutet på "Breaking the waves" är hundra gånger mera tankeväckande än slutet på den här filmen. Denna film hade blivit ofantligt mycket mera sevärd om den hade varit en enda stor lovsång och retat gallfeber på alla ateister.

Inga raka svar

Män och kvinnor talar inte samma språk. Det är bara att inse. När jag t.ex. ställer en rak fråga till en annan man får jag ett rakt svar. Det kan jag inte förvänta mig av en kvinna. Kvinnor brukar besvara frågor med motfrågor. Exempel:
Jag frågar "Har Apoteket öppet i dag?"
Kvinna svarar "Vad skall du köpa där?"

Varje dag

Jag brukar be den här bönen varje dag. Men jag gör som Wilfrid Stinissen - jag avslutar med "syndare". Det känns adekvat. Vi är nämligen alla syndare varenda dag, även om vi kanske inte är medvetna om det.

lördag 19 februari 2011

Dagens outfit


Den här träslipsen fick jag en gång för länge sedan av min yngsta dotter. Hon hade gjort den i träslöjden. Detta bevisar att hon har humor. Sinnet för humor har hon ärvt av mig ;-)

Liten makt är också makt

Det finns en funktion i YouTube där man kan blockera andra användare, så att de inte kan kommentera. Det är alldeles utmärkt. Det är likadant här. Jag vägrar publicera kommentarer som jag av någon anledning inte gillar. Det är så det skall vara.

Värd att lyftas fram


Verkligen mycket bra! Läs mera här.

Gimme shelter

I går insåg jag att många gymnasister inte har en aning om vilka Rolling Stones är. Ungdomar köper t-shirts från Dressmann och tycker de är häftiga, men de vet t.ex. inte vilka Jagger & Richards är. Jag säger till alla okunniga gymnasister: Läs på! Ni kan börja med detta.

Dagens nakenbild

Jag tog den här bilden när jag lämnade dem:


De vinkade och skrek:
- Tack för en underbar natt!
(Bilden är egentligen hämtad härifrån.)

fredag 18 februari 2011

Tvåspråkigt tal

video

Talekonst.

Vi måste "adda" varandra - annars finns vi inte?

Det är en konstig tid vi lever i. Narcissism är inte längre ett sjukligt tillstånd, eftersom det snarare är normaltillståndet. Samtidigt verkar allt fler bli exhibitionister och falla offer för grupptryck. Ingen verkar kunna stå emot de senaste modenyckerna.

Vad är t.ex. grejen med Facebook? Jag har inte begripit det. Det är ju bara en annan form av "klubb för inbördes beundran". Och alla ger efter för grupptrycket! Facebook är en sorts masshysteri. Har man inget Facebook-konto, så finns man inte? Facebook avslöjar ett desperat behov av bekräftelse.

I dag upptäckte jag att flera av mina kollegor är med i Facebook och har varandra som "vänner". Då undrade jag först varför jag inte hade blivit inbjuden som "vän". Sedan tänkte jag: "Strunt samma. Vill de skvallra om jobbet, så får de väl göra det. Jag bryr mig inte. Jobbet diskuterar man på jobbet och möjligen muntligt, privat, på fritiden, mellan vänner - men inte i Facebook."


Jag känner inget behov av att bli med i Facebook. Tvärtom känner jag mig mer och mer som en själsfrände till författaren och bloggaren Thomas Nydahl, som värnar om "det solitära livet".

torsdag 17 februari 2011

Favorit i repris


Hans musik lever i alla fall vidare - i många hjärtan.

Sjukligt? Inte nu längre...

Mycket intressant - detta. Narcissism betraktas inte längre som "ett sjukligt tillstånd, kanske för att alltför många lider av denna åkomma – självupptagenhet, självförhärligande och en överdriven tro på sin egen förmåga." Sic!

onsdag 16 februari 2011

Polly Jean!


Yes! Hon är aktuell med ett nytt album. En av de tuffaste kvinnorna inom rocken. En av de mest originella och angelägna. Alltid hörvärd. Love and respect!

En låt som fastnar

Låt mig citera.

"Det var en bra skrivperiod. Låtarna kom. 'Honky Tonk Women', som kom ut som singel innan nästa album, Let it Bleed, i juli 1969, var kulmen på allt som var bra på den tiden. Det är en funkig låt, och skitig också - första gången jag fick ordentlig användning för den öppna stämningen, där riffet och kompgitarren utgör melodin. Den har all den där bluesen och den svarta musiken från Dartford och Charlie är otrolig i den låten. Det fanns ett sväng, ingen tvekan, och det var en sådan där låt som man visste var en listetta innan den ens var klar. På den tiden lade jag fram riffen och titlarna och hookarna, och så fyllde Mick i." (s. 249)

Nu får du gissa vilken boken är. Här har du Låten. Det är bara att hålla med. En given hit. Och makalöst spel av Charlie Watts.

Några rader om en evig tvistefråga

Jag följer en lokal konstdebatt. Det är mycket intressant. Det verkar alltid bildas två läger när sådana debatter uppstår. Det är antingen för eller emot. Något mittemellan finns inte.

Ve den som inte "begriper sig på" "modern konst" - vad det nu är. Då kommer genast åsiktspoliserna fram. Besserwissrarna som vet att Konst är Konst. Om man inte förstår vad som är bra t.ex. med en videofilm där nästan ingenting händer, så är man trångsynt och saknar ett öppet sinne. Det är enligt förståsigpåarna aldrig något "fel" med ett intetsägande eller obegripligt konstverk. Nej, det är i så fall fel på publiken. Publiken saknar en sorts antenner, de kan inte "ta till sig" det de borde "ta till sig". Att bli irriterad på ett konstverk är aldrig konstnärens fel, menar eliten.

Här visar sig åter igen motsättningen mellan finkultur och populärkultur. Finkulturens försvarsstyrkor kommer med pekpinnar och sätter motståndarna på plats. De som anser sig förstå och fascineras av "konstig konst" tillrättavisar den dumma massan som inte ser "det fina i kråksången". Om någon skulle ropa "Kejsaren är ju naken!", så skulle denne någon bli nullifierad. Det vore som att svära i kyrkan.

Jag får intrycket att många fisförnäma försvarare av "konstig konst" vill värna sitt revir. Det känns som om de vill tillhöra en klubb för inbördes beundran, ett slutet sällskap, ett kotteri. De vill inte släppa in någon person som kan ifrågasätta det de håller på med. Inga katter bland hermelinerna!

De "upplysta", de som nått insikt, de som ser det den okunniga pöbeln inte ser, tar alltid för givet att de skall ha tolkningsföreträde och inneha problemformuleringsprivilegiet.

Och samtidigt kan dessa kultursnobbar mena sig tillhöra vänstern. De kan tro att alla kritiker av "modern konst" måste tillhöra en torr, tråkig, konservativ borgerlighet. Suck. Det har ju egentligen inte alls med saken att göra.

Om jag vill fundera över tystnad och stillhet, så behöver jag inte ta mig till ett konstmuseum och titta på en videofilm där nästan ingenting händer. Jag kan i stället bege mig ut i naturen, långt borta från allt stim och larm.

Och detta att tillhöra en grupp... Det verkar vara så fruktansvärt viktigt för fler och fler. Det finns väl snart en Facebookgrupp för varje tänkbar åsikt eller idé. Det är som om en ensam individ är helt ointressant. Alla dessa nervösa gruppbildningar... Man kan tro att hela världen rasar samman runt omkring en om man inte tillhör någon "häftig" eller "cool" grupp. Det är väl också därför t.ex. alla kultursnobbar genast går till motangrepp när de känner sig ifrågasatta. De måste hålla ihop, de måste värna gruppen. Kotteriet får inte naggas i kanterna. "Vi vet bäst. Vi har sett Sanningen. De som kritiserar oss måste ha fel."

tisdag 15 februari 2011

För eller mot?

En busringning helt i min smak - här.

Personlighetsstörning?


Dagens charmigaste.

Hur länge skall detta gälla?

Det här bidrar till att skapa ett löjets skimmer. Jag tror inte alls att namnbyten leder till bättre verksamhet. Det är bara hokus pokus. Jag har varit med ett tag nu. Jag vet att många omorganisationer och ändringar av målformuleringar, handlingsprogram, logotyper m.m. bara är fernissa. Om man tror att ständiga namnbyten och logotypbyten leder till bättre verksamhet, så är man naiv. Folk undrar ju om man har fått fnatt - när man inte står fast vid någonting utan ändrar sig stup i kvarten.

måndag 14 februari 2011

En odödlig klassiker

Rättelse! Denna dag blir här två dagens låtar. Den här måste också vara med.

Låt hjärtat va' me'


Den får bli dagens låt.
Om jag hade varit bland publiken där, så hade jag inte suttit stilla.

Konstvärk

video

Det här är så djupsinnigt, nyskapande, originellt och kreativt att det måste bli upphovsrättsskyddat ;-)

söndag 13 februari 2011

Framplockat ur gömmorna

En del av min uppväxt - en EP, tillika en 45-varvare:


Här finns "An der schönen blauen Donau", "Morgenblätter" och "Kaiserwalzer" av Johann Strauss samt "Dorfschwalben aus Österreich" av Josef Strauss. Tyvärr finns de inte ute på "tuben" - i exakt de här versionerna. Ni får nöja er med den här lilla saken i stället.

10!


Det är otroligt skickligt. Detta är lika mycket konst som den vackraste arian eller det elegantaste gitarrsolot eller den stiligaste akvarellen eller... Kort och gott: Fantastiskt!

Genialt?

I dagens pappersversion av Aftonbladet finns något som heter "Geniknöligt". Tre problem skall förmodligen vara väldigt svåra att lösa. Oops. Då är jag väl ett geni, då...

Ett konstighetskonstverk

video

Jag envisas. Jag hävdar, att många konstnärer driver med oss vanligt folk. Här har jag gjort en videoinstallation som mycket väl hade kunnat visas på något av våra konstmuseer. Om jag hade varit utbildad konstnär och haft ett par utställningar i mitt CV, så hade jag kunnat ta snuskigt bra betalt för detta.

lördag 12 februari 2011

Favorit i repris

Ah... Jag vill minnas henne så här - full av energi, livslust och glädje:


Keith Richards avslöjar i sina memoarer att han blev kär i henne - och att kärleken var besvarad. Det är inget konstigt alls - att bli kär i henne. Hon var en av de mest magnetiska sångerskor som uppträtt på denna planet. Hennes utstrålning - eller kalla det charm - fick alla charmmätare att ge fullt utslag. Här är hon i en av alla tiders bästa låtar.

Spekulationer på lös grund

Från ingenstans dyker de upp - alla "experter" som skall ha åsikter om Egyptens framtid. Många formulerar sig tvärsäkert. Det är så patetiskt. Ingen har ju egentligen facit. Ingen vet vad som kommer att hända i Egypten. Så låt oss slippa alla kategoriska tyckanden och förutsägbara klyschor till höger och vänster.

En sak är däremot säker efter detta: Gil Scott-Heron hade fel - här. The revolution has been televised.

fredag 11 februari 2011

Anledning att tänka om


Jag har haft svårt för henne innan. Jag tyckte att hon var för mycket posör. Men efter hennes insatser i kvällens avsnitt av "På spåret" har jag ändrat mig. Hon är ju verkligen bra, Miss Li. Kolla efter knappt 25 minuter och åter igen efter knappt 50 minuter.

Vi har inget annat

Nu skall jag lyssna på den här dubbel-CD:n:


Jag tror att jag förlåter honom vad som helst bara p.g.a. "Jävla måndag" och den här.

torsdag 10 februari 2011

Tufft?


Hur kan de hålla sig för skratt? Menar de allvar?

onsdag 9 februari 2011

Dagens irritationsobjekt

Folk som säger att någonting är helt fantastiskt, gudomligt, perfekt, makalöst, fenomenalt etc. - men när det är dags att sätta betyg ger de samma något en 8 på en 10-gradig skala! Hur tänkte man då? Vilka superlativer finns det kvar att använda när de skall dela ut betygen 9 och 10?

Test

video

Jag testar videokameran i mobiltelefonen. Inte så tokigt.

tisdag 8 februari 2011

En påminnelse

Den här bloggen är så himla bra. Kunden har alltid rätt? Bullshit.

Dagens irritationsobjekt

Kärring i 40-årsåldern sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobiltelefon. Hur svårt kan det vara att säga t.ex.: "Du, kan vi prata senare? Jag sitter på bussen och jag är knappast ensam. Det här måste vi inte prata om just nu. Eller om det är jätteviktigt - messa!".

Hon pratade nästan utan att andas eller lyssna i 20 minuter. Trots att jag demonstrativt stoppade in en propp i örat kunde jag höra hennes andefattiga pladder. Vissa röster verkar gå genom märg och ben. Pratandet är nog en sorts tics. Svamlare har antagligen något syndrom. De är helt odugliga på att fatta sig kort och koncist. Det är en tankeoreda som trotsar beskrivning.

När hon klev av bussen tände hon en cigarett. Jag tänkte: "Typiskt. Det är ofta så att rökare är bra på att låta flabben gå."

Ner i träsket, du fattiglapp

Läs detta och ta lärdom. Och fenomenet finns inte bara i Kungliga Hufvudstaaaden. Det är precis så alliansen vill ha det.

måndag 7 februari 2011

Basic

Det nämns mycket om Gary Moore nu. Visst var han en skicklig gitarrist - lyssna t.ex. på den här. Men lägg märke till basisten! Jag har "puffat för" honom tidigare. Det är läge att göra det igen. Äran för den här versionen av "Still got the blues" borde nästan till hälften gå till Andy Pyle. Så spelar man bas!

Två från "a long time ago"

Keith Richards' memoarer håller mig i sitt grepp. Jag lär mig saker hela tiden. Visste ni t.ex. att de här två var starka inspirationskällor för Rolling Stones i början av deras karriär?



Utan Jimmy Reeds originella ackord hade vi kanske aldrig fått höra "Jumpin' Jack Flash" eller "Gimme shelter". Vem vet? Allt hör ihop.

Mannen var vid försvinnandet iklädd...

Att världen är full av galningar får jag bekräftat om och om igen. Här ett exempel:


Bilden är hämtad härifrån.

Idol - varför det?

Ännu en mycket bra artikel av Andres Lokko - här. Han har tyvärr alltför rätt.

söndag 6 februari 2011

Det bräcks

Vi tog oss till Öland och begav oss en bit norr om Äleklinta. Med min nya mobiltelefon tog jag dessa bilder. Kameran i telefonen är bättre än den digitalkamera jag brukade ta bilder med. (Copyright Thomas O.)



Det blåste ordentligt - vilket gjorde det svårt att få eld. Så småningom blev det dock fina glöder så att vi kunde grilla korv. Även hunden fick smaka dessa delikatesser. Man kunde nästan ana våren några veckor bort.

Några rader om "En sydfransk affär"

Sedd:


En besvikelse. Jag hade väntat mig mera av "En sydfransk affär". Den är en medioker film. Historien berättas enligt standarformulär 1A, ungefär. Här finns inga originella grepp som får åskådaren att "haja till" och tänka "Whoaw! Det var smart!". Men de nakna älskogsscenerna, då - som är regisserade av en kvinna? Skulle inte de kunna vara något att jubla över? Nej. Den här filmen är inte mycket bättre än någon "Mitt livs novell". Det är en simpel historia med en simpel sensmoral: "Så kan det gå när inte haspen är på." Det enda som räddar denna film undan total glömska i det gigantiska medelmåttighetsträsket är Kristin Scott Thomas' mästerliga skådespel. Jag är ganska överens med kritiker.se och jag ger den en trea.

lördag 5 februari 2011

Hå hå ja ja

Jag såg och lyssnade på Melodifestivalen. Efter den upplevelsen kan det passa bra med den här.

Triss

Jag håller på att läsa Keith Richards' memoarer. En massa minnen väcks till liv. Här är tre av dem:




Sköna lirare...

Några rader om "För kärleken"

Sedd:


Det är intressant att läsa hur olika uppfattningar man kan ha om "För kärleken". Det spretar åt olika håll hos kritiker.se Själv tycker jag att de som ger den här filmen dåligt betyg är griniga och snåla. Man gillar inte att den plagierar ett par andra filmer - framför allt kanske "Crash" och "Short cuts". Man gillar inte att den slår in öppna dörrar. Man gillar inte att den är övertydlig och "skriver publiken på näsan". Etc.

Never mind the bullocks. Den här filmen är värd en stark trea eller en svag fyra i min bok. Bäst skådespel ser vi presteras av Ulf Brunnberg och Tuva Novotny. Men jag kanske inte skall betygsätta Tuva. Jag gillar ju henne vad hon än gör.


fredag 4 februari 2011

Min nye guru


Nu j-ar skall jag börja laga mat på riktigt. Jag har aldrig tidigare hittat en kokbok som inspirerat mig lika mycket som Leif Mannerströms "Husmanskonst". Nu finns det inga ursäkter. Nu gillas inga undanflykter. Nu måste jag bli bättre på att laga mat. Han är min senaste guru.

torsdag 3 februari 2011

Fosfor?


Den här plattan har på sina håll nästan höjts till skyarna. Jag fattar inte det. För mig är den bara likgiltig. Ingenting är fantastiskt med denna skiva. Sångaren sjunger ganska taffligt och melodierna är tradiga. Det är inget sväng, inget gung. Det här tilltalar mig inte alls. Bara texterna är OK. De hade klarat sig själva utan musiken.

Jag - en felfinnare

Nu har jag avslutat en korrekturläsning. Man blir alldeles paranoid efter ett tag. Det skulle vara psykisk tortyr att korrekturläsa 8 timmar om dagen, fem dagar i veckan. Tänk vad mycket lättare livet skulle vara om man aldrig upptäckte några fel - eller?

onsdag 2 februari 2011

Mästerligt

Otroligt skickligt - detta. Och kompositören var inte vem som helst. Så ofattbart produktiv!

Très bien?

Jo, jag gillar det här programmet. Men det hade inte skadat med mera pedagogik. Det bjuds på dramatik, men det är banne mig inte lätt att lära sig något nytt genom att titta på programmet. Här har vi tre av landets främsta kockar, men vad lär de egentligen ut till svenska folket? Inte mycket! (Och varför måste Per Morberg se så mordisk ut? Han är snart en parodi på sig själv om han fortsätter så där.)

Jag vill se mera av sådant här!

tisdag 1 februari 2011

Ett bokfynd för en nörd som jag

Jag är barnsligt förtjust i sådana här böcker. Därvidlag blir jag nog aldrig vuxen. Ränderna går liksom aldrig ur. Det är alltid kul att motionera hjärnan.


Michael A. Dispezios "Den magiska triangeln" (2000) är en av alla dessa böcker som är fyllda av s.k. tankenötter. Jag hittade den på biblioteket och hade ingen aning om att den fanns. Trevligt fynd!

Jag tycker att sådana här böcker är rena mums-mums för sådana icke-naturvetare som jag. Detta är ungefär som matematik för humanister, eller "matte till husbehov". Fast det är ändå inte hela sanningen. Det kan handla mera om logisk slutledningsförmåga än vad det handlar om matematik. Jag skall försöka förklara vad jag menar.

Titeln på boken är en hänvisning till ett särskilt problem. Man skall i de runda klotliknande sakerna placera siffrorna 1-9 så att det blir samma summa i de tre linjerna. "Tre olika summor kan användas för att lösa problemet. Kan du komma på alla tre?" (s. 41) Här behövs inga tredjegradsekvationer, ingen sinuskurva, ingen avancerad algebra. Det är bara att skärpa sig lite. Ledtråd 1: summan kan bli 17, 20 eller 23. Ledtråd 2: börja med 1, 2 och 3 i hörnen och se vad som händer. (Summan då skall bli 17.) Jag fixade alla lösningarna - och hittade t.o.m. flera rätta lösningar än vad som står i facit. Kan jag, så kan väl du?

Ett annat problem: En bil körs i 50 km/tim. i en timme till toppen av en kulle. "När bilen har nått kullens topp, kommer föraren ihåg att hon har glömt sin vildmarksguide hemma. Hon vänder omedelbart tillbaka och kör nedför i 100 km/tim. Om vi antar att hon ej tillbringade någon tid alls på toppen, vad blev då medelhastigheten?" (s. 21) Inte heller detta är så konstigt. Här finns all information man behöver för att lösa problemet. Hon körde 50 km uppför kullen tills hon nådde toppen - eftersom det tog 1 timme med den angivna hastigheten. Det är lika långt nedför kullen som uppför. Hon körde alltså sammanlagt 100 km. Eftersom färden upp tog 1 timme, så tog färden nedför en halv timme. (Hon körde ju dubbelt så fort nedför.) Hon är alltså i rörelse i totalt 90 minuter och tillryggalägger då 100 km. Vad blir då medelhastigheten? Jo, två tredjedelar av 100 - eftersom 60 (minuter) är två tredjedelar av 90 (minuter). Vad är två tredjedelar av 100? Jo: 66,6666, typ. Det är medelhastigheten i km/tim.

Ännu ett exempel som inte kräver någon Einstein för sin lösning:
"När Bob kör sin bil (...) ser han att hans vägmätare visar ett palindromtal. Talet är 13.931.
Bob fortsätter att köra. Två timmar senare kontrollerar han sin vägmätare igen och ser till sin förvåning att den än en gång visar en palindrom!
Vilken hastighet kan vi troligast anta att Bob färdas i?" (s. 22)
Åter igen: detta är inget konstigt, inget hokus-pokus. Nästa palindromtal måste bli 14.041. Då har han alltså kört 14.041 minus 13.931 km. Vad blir det? 110. Han körde i två timmar. Hans medelhastighet var alltså 110 km på två timmar - eller m.a.o. 55 km/tim.

Känn dig inspirerad! Lös tankenötter!

En sensation


Ah... Vad kan man säga? Orden räcker inte till. Strunta i att läsa alla recensioner i kritiker.se. Gå direkt till Jan Gradvalls recension här. Det räcker. Adele regerar. Kolla på YouTube och kapitulera.