Den förvirrar mera än den reder ut

Jag lånade hem "... som solarna väckte till dans" (1993) för att leta efter vissa fakta om Erik Johan Stagnelius - en av vårt lands allra främsta poeter.

Jag måste säga: Gör om, gör rätt! Denna bok är ett mischmasch till verk. En bok som denna skall givetvis ha ett heltäckande register. Dispositionen verkar ha tillkommit i fyllan och villan. Den möda man har lagt ned på "Tabula honoris" - ett sådant löjligt snobberi! - borde man i stället ha lagt ned på ett vettigt register. "Tabula honoris"... Jag tar mig för pannan. Det är ju bara för inbördes beundran - "Jag dunkar din rygg om du dunkar min rygg". Blä.

Revolution? Jag tror inte det.

Tänkvärt - detta. Jag säger inte, att hon har helt rätt. Jag påstår bara, att det hon skriver ger något att fundera mera kring.

Gör allting själv

Det finns onekligen en poäng med den här "kolumnen".

Det började med de där biltvätthallarna där man själv skulle tvätta bilen. På den vägen är det. Till slut får man väl själv på något sätt fixa sin egen begravning.

Inte med en smäll utan med en gäspning

Ibland undrar jag hur det skulle kännas att vara slö och oengagerad. Jag ser lättja och initiativlöshet överallt. Jag tänker: Det måste vara bekvämt och lugnt och skönt att inte se eller lägga märke till allt som måste göras. Tänk att leva i en sådan latmanstillvaro... Det är kanske så världen kommer att gå under: När allting redan är för sent kommer man att säga:
- Åh faen, va' de' så illa? Varför stoppade ingen innan det gick så här långt?

Zzzzzzzzzzzzzzz Tre veckor senare?

Nu har vi haft kaos i hemmet i mer än en vecka. Jag trodde i min enfald att jobbet skulle vara klart nu. Så här: vi har anlitat hantverkare för att de skulle renovera vår toalett på andra våningen. Det skulle engageras golvläggare, mattläggare, snickare, rörmokare och elektriker. Vad har hänt? Inte mycket. Ingenting har hänt sedan i tisdags. Man blir trött.

Nu har jag en hypotes. Hantverkare är inte av denna världen. De är en egen art. De är Homo Sabbiens. De sabbar.