Det är bara att meddela sig

En gammal goding. Tillbaka till rötterna. 

Födelsedag

I dag firar jag Lena Granhagen. Jag minns henne främst för rollen som mamma i "Villervalle i Söderhavet" och för den här låten. (Man får ha överseende med r:en...) 

Vad hette de?

Det här är lite komiskt.Vad hette nu trummisen? 

Födelsedag

I dag firar jag att Lee Clayton och Peter Green fyller år.

Det börjar om

Nu tar vi nya tag...

Fredag på hjärnan

Nostalgi... Koreografin, danserna, scenkläderna... 

Häpp!

Musikhistoria... - detta!

Mastig nostalgitripp

Nostalgiskt så det förslår. Börje Lundbergs och Ammi Bohms "Boken om Bildjournalen" (2011) är en guldgruva för alla nördar som vill gräva ned sig i detaljer om den här tidens (1954-1969) kultur- och nöjesliv. Här finns porträtt och artiklar om s.k. kändisar som slog igenom då och som i vissa fall fortfarande är kända (Då kan de kallas "ikoner" och exempel på sådana är Elvis Presley, Marilyn Monroe och James Dean) eller så är de numera i det närmaste bortglömda (som t.ex. Mamie Van Doren, Leslie Caron och Martine Carol).

Olika personer får berätta vad Bildjournalen betydde för just dem: Titti Sjöblom, Towa Carson, Bibi Johns, Lars Lönndahl och många, många fler.

Här finns listor av olika slag, som t.ex. "Toppen just nu" - från våren 1958 och framåt listade tidningen de populäraste låtarna just då; här finns en djungel av bilder på enskilda och grupper; här finns kortversioner av skivrecensioner; här finns... ja, mycket blir det. Boken är på 577 sidor och kan med fog kallas ett gediget arbete.

Här får man veta - eller blir påmind om - en kolossal massa saker som hände under denna tid. Jag levde själv då, men i början av perioden var jag alltför liten för att ha haft några medvetna upplevelser av vissa företeelser och fenomen. Det mesta här får mig att tänka "Just så var det!", medan en del annat får mig att tänka "Men var det så det var?!?!" Vill man som ung i dag skaffa sig en inblick i vad som hände då är det möjligt att boken fungerar väldigt bra. Layouten är s.a.s. ungdomlig och avsiktligt lättsmält. Boken är liksom gjord för att sitta och bläddra lite lagom förstrött i, peka finger och utbrista i skratt eller häpnad. Den är inte gjord för att läsas sida för sida, från pärm till pärm. Man får lust att bläddra fram och tillbaka, hit och dit och kors och tvärs.

Men... Hur svårt skall det vara att göra ett vettigt register? Jag kan förstå om det var jobbigt att göra register till faktaböcker av det här slaget före de gamla skrivmaskinernas tid. Men nu har vi passerat tiden med elektriska skrivmaskiner och deras raderband - nu lever vi i datorernas tid. Det borde nu vara jämförelsevis bagatellartat att göra ett heltäckande register till en sådan här bok. Det tyder på en viss lättja eller nonchalans att man inte har gjort det - och det drar ned betyget. Därför får denna bok "bara" en nia på en tiogradig skala.

Om man gör en digitaliserad version av denna bok är den totala succén given. Lika säker som att vår planet snurrar runt solen och inte tvärtom.

Han försvann?

En bra låt med en bra sångare - här. Vad hände sedan?

Det var tider, det...

I dag fyller John McEnroe år. Det firar vi med den här lilla filmen.

Bättre gömt och glömt

När jag var 13 år hade jag en kort period då jag gjorde blyertsteckningar. Figuren ovan kallade jag "marulk". Han var ungefär den fulaste typ jag kunde tänka mig.

"Gratis" med Mojo

Sorry. Det här funkar inte på mig. Leonard Cohens bitar skall sjungas av honom själv. De här tolkningarna är likgiltiga i mina öron. Basta. Kalla mig konservativ eller vad som helst, men så tycker jag.

Om någon/några skall framhävas här, så är det två kvinnor: Emily Barker - som sjunger "Master song" - och Liz Green - som tolkar "Sisters of mercy". Men någon magi blir det inte tal om.

Favorit i repris

En gammal goding - denna.

Fram i ljuset/ljudet

Vi fick en bokhylla - en likadan smal variant som vi redan hade. Tack vare den kan nu kassettbanden komma fram ur gömmorna. Det var åratal sedan jag lyssnade på något kassettband. Härligt att återupptäcka gamla godingar!

Superbt

En stämningsfull början på året - här. Bättre än så här blir det aldrig.

Jag kände redan till den...

En bra nyutgivning av en gammal bok.
Man kan ju drömma om att ens bloggande har någon sorts inflytande någonstans...

Några rader om en dokumentärfilm

Jag såg alltihop nästan i ett sträck, endast med avbrott för lite fika. Scorseses film om George Harrison är givetvis mycket sevärd. Visserligen visste ju en sådan gammal stöt som jag det mesta redan, men det dök upp några sanningar som jag inte tidigare kände till.

Det är alltid med blandade känslor jag ser sådant här. Jag börjar tänka: "Vad hade hänt om...", och en massa kontrafaktiska villkorssatser snurrar runt i skallen. Jag vet att det är nonsens, men ändå händer det. Man känner igen så mycket och man kan nästan erinra sig vad man gjorde när man t.ex. fick veta att "Day tripper/We can work it out" blev etta på listan. (Om jag inte minns fel, så befann jag mig i "finrummet" i mitt tonårshem - där fanns stereoanläggningen.) Jo, så är det ju - en dokumentärfilm om George Harrison blir oundvikligen även en dokumentärfilm om The Beatles. Och sådant som historien om The Beatles händer förmodligen bara en gång per sekel. Och skall man skriva 1900-talets historia så kommer man inte undan de fyra. Och George var en av dem.

Någon har sagt att George Harrison skulle ha varit en självklar ledare i vilket band som helst. Men nu tillhörde han The Beatles och där fanns redan två andra ledare. Sett så här i backspegeln gjorde han förmodligen helt rätt när han fortsatte solo.

Favorit i repris

Jag älskar den biten. Det behöver inte vara konstigare än så här. Keep it simple. Texten har du här. Jag skulle kunna byta ut ett par ord i texten och sedan föreställa mig att Laleh sjunger denna tidlösa bit. Det skulle bli så makalöst vackert.

Några rader om en Dylanbiografi

Det var ganska nyligen jag upptäckte att Håkan Lahger skriver intressant. När jag såg att han hade skrivit en bok om Bob Dylan reserverade jag den genast. Nu har jag läst den och jag är glad för att jag gjorde det. Håkan Lahger måste jag ha bättre koll på. Han skriver ungefär som jag skulle vilja skriva.

Jag gillar alltså den här boken. Mitt betyg blir en stark fyra. Det skall snart framgå vad som saknas för att jag skulle kunna ge den en femma i betyg. Jag uppskattar tonen, tilltalet, angreppsmetoden. Författaren har rest i Dylans fotspår, han har försökt förstå varför Dylan skrev just den låten där och då. Det blir mycket spännande läsning. Jag önskar att Lahger själv hade kommit mera till tals. Nu bygger boken till stor del på samtal med personer för vilka Dylan har betytt mycket. Det gäller bl.a. Gunnar Harding, Rolf Börjlind, Christer Olsson och Jörgen Lindström. Fascinerande samtal - visst! - men jag saknar ändå Lahger.

Så här kan Lahger skriva:
"Här samsas instrument från olika hörn av världen med lokala hembyggen och fabrikstillverkade elgitarrer. Ett vackert kaos, en verkstad som kunde varit skapad av tecknaren Jan Lööf." (s. 171f)
Det är ju mitt i prick. Mycket målande beskrivet. Det känns som om man är där på plats.

Antagligen betyder det en hel del att Lahger och jag är ungefär jämngamla. Vi har följt Dylans karriär s.a.s. parallellt. Och det är nästan magiskt att Lahger valde att avsluta denna bok med texten till den på den tiden rekordlånga låten "Sad-eyed lady of the lowlands". Den är fortfarande en helt makalös bit. Den är en av de sånger som för alltid gjorde mig intresserad av Dylan. En annan var "Visions of Johanna". Båda är med på dubbel-LP:n (Pop- & rock-historiens första dubbel-LP!) "Blonde on blonde". Jag kan inte räkna alla gånger jag har använt "Sad-eyed lady of the lowlands" som terapi när jag har varit deppig, nere och ledsen och känt mig missförstådd och sviken m.m. i en enda röra av känslor. "Sad-eyed lady of the lowlands" med sin envisa repeterande nedstämdhet drog mig ännu längre ned i deppighet och leda - tills att det bara fanns en väg kvar att gå: uppåt.

Och jag tänker: Man kommer aldrig undan Bob Dylan när man väl har begripit hans storhet.

Favorit i repris

En vacker låt bra sjungen.