Visar inlägg med etikett Sexigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sexigt. Visa alla inlägg

fredag 16 december 2011

Helt unik, forts.


"Metamorfoser - Marilyn Monroe" (2011) av David Wills (och designad av Stephen Schmidt) är en väldigt vacker bok. Det beror givetvis till stor del på bokens ämne. Enligt mig och många med mig var Marilyn Monroe definitivt en av världens vackraste kvinnor genom tiderna. Hennes kropp var väl inte den absolut vackraste, men hennes ansikte var ju oerhört tilltalande...

Den här boken slår hål på två myter kring hennes person som eventuellt figurerar:
1. Hon var en dum blondin
2. Hon var lika fräck och framfusig som en "billig" kvinna
Så var det inte. I boken finns flera vittnesmål om att hon var både smart och blyg.

Vi vet väl alla hur hennes liv slutade. Det är så oerhört tragiskt. Hon höll på att spela in "Something's got to give" när hon plötsligt lämnade detta jordeliv - för egen hand, av otur, av en mördares hand? Det får vi nog aldrig veta. Men om hon hade kärleksaffärer med både John och Robert Kennedy, så kanske FBI och CIA tyckte att hon var en säkerhetsrisk. Eller var kanske hennes läkare alltför frikostig med mediciner? Vem vet säkert?

Hur som helst: ingen kan ta ifrån henne hennes goda skådespelarinsatser - de finns bevarade för oss alla att se. Och ingen kan ta ifrån henne hennes sex appeal. Den var helt enorm - särskilt framför kameran, när hon var medveten om att bli fotograferad/filmad. På vissa foton syns hennes skönhet tydligare än på andra. Då finns det ingen tvekan om att hon var den vackraste kvinnan någonsin, anser jag. Det är fulländat. Och jag kan tycka att hon var som vackrast mot slutet - med en och annan liten rynka.
Hon hade en utstrålning som skulle få en utstrålningsmätare att gå sönder av överansträngning. Och här finns mängder av foton som jag aldrig tidigare har sett - och som bevisar att jag har rätt. Hennes skönhet var enkelt uttryckt svindlande!

Nu några citat!


"I ett liv fyllt av ömsom framgång, ömsom sorg åstadkom Marilyn väldigt mycket på väldigt kort tid, gjorde ett markant avtryck och fortsätter i döden att fängsla och behaga världen. Bilden av henne som en tragisk person är missvisande. Egentligen måste hon ha varit mycket smart. Betänk bara den resa en liten flicka inledde på barnhem och hos fosterfamiljer, för att att sedan komma att bli den mest berömda kvinnan i världen. Hennes brist på självförtroende tycks motsägas av anmärkningsvärd drivkraft och ambition, egenskaper som kämpade sig fram genom år av initialt avvisande då Hollywood saknade intresse. Först vid tjugosex nådde hon framgång, en ganska hög ålder för en kvinnlig stjärna, både då och nu." (s. 27f)

"När du ser Marilyn Monroe på film så vill du inte att något ont ska hända henne. Du vill verkligen att hon ska få det bra ... bli lycklig." (Natalie Wood, s. 96)

"Hon hade inget ont i sig - inget divaaktigt. Hon var helt enkelt tvungen att koncentrera sig på sig själv och på människorna som var där bara för hennes skull... Femtio år senare ser vi fortfarande hennes filmer och pratar om henne. Det där var ingen korkad kvinna - tro mig." (Lauren Bacall, s. 123)

"Det var verkligen något alldeles särskilt med Marilyn Monroe. Ibland var hon överjordisk, och ibland som en servitris på ett fik." (Truman Capote, s. 138)

"Hon var helt genial som komedienn, med ett otroligt sinne för humoristisk dialog. Det var en gudagåva. (...) Det kommer aldrig att finnas någon mer som hon." (Billy Wilder, s. 157)

"Hon var väldigt tystlåten, hade rent naturligt en enorm värdighet och var extremt intelligent. Hon var också oerhört känslig." (Dame Edith Sitwell, s. 172)

"Marilyn är det närmsta geni av alla skådespelerskor jag någonsin känt (...) Så mycket hon åstadkommer med sina ögon, sina läppar, med små, nästan oavsiktliga gester... Monroe är ren och skär filmkonst." (Joshua Logan, s. 175)

torsdag 15 december 2011

Helt unik


Jag lånade hem boken "Marilyn Monroe - Metamorfoser". Det går knappt att lägga den ifrån sig. Bilderna på henne är magnetiska. Hennes utstrålning var unik. Jag får återkomma i detta ämne när jag är färdig med boken.

tisdag 1 november 2011

Dusty, oh Dusty...


Ah... Så njutbart. Så oerhört sensuellt. Så skickligt.

Ofta går de där begreppen hand i hand. Det tror man kanske inte, men det är min uppfattning. Om hon inte hade varit så skicklig, så hade det varken blivit njutbart eller sensuellt. Jag kan också tänka så här: om hon inte hade varit så sensuell, så hade det inte blivit lika skickligt.

Jag minns när jag i tonåren hörde henne sjunga "Son of a preacher man". Jag tror att alla vi killar blev som galna i henne. Vi tyckte att texten och hennes sätt att sjunga den på var sååå sexigt. Vi tänkte nog att hon var lika ouppnåelig som om hon hade befunnit sig på en annan planet. (Här är en version av den låten.)

fredag 21 oktober 2011

"Det"

Nu sitter jag här och funderar kring något som kan tyckas helt ointressant. Jag undrar nämligen vad jag egentligen finner sexigt hos en kvinna. Det är nästan lättast att börja med vad som inte är sexigt, enligt mig.

Det är inte sexigt att vara tråkig, trögtänkt, humorbefriad, mallig, oengagerad, slö, slapp, lat, loj, likgiltig, elak, vulgär, intolerant, obildad etc. Däremot är det sexigt om en kvinna är spirituell, kvicktänkt, humoristisk, ödmjuk - och samtidigt självsäker, engagerad, energisk,
intresserad, snäll - men även ironiskt elak, icke-vulgär, tolerant, bildad etc. Om kvinnan har ett vackert ansikte och en snygg kropp är egentligen mindre viktigt. Utstrålning är A och O. Saknas utstrålning, så är hon inte sexig. Hon måste ha "det". Om hon "äger scenen" och "tar plats" utan att vara burdus och klumpig, så är hon kanske sexig. Hon måste ha någon sorts dragningskraft och ett positivt laddat energifält runt sig. Exempel, då?

I min begreppsvärld är/var exempelvis följande kvinnor sexiga. Claudia Cardinale, Gina Lollobrigida, Sophia Loren, Faye Dunaway, Kate Winslet, Kristin Scott Thomas, Kate Blanchett, Elkie Brooks, Tori Amos, Cyndi Lauper, P. J. Harvey, Cher, Anastacia - för att nämna några.

söndag 4 september 2011

Betty igen


Hon var så tuff så att inte ens Miles orkade med henne. Det säger en del. Biten är hämtad ur det här albumet. Om det stämmer som det står i en YouTube-beskrivning av en annan låt på albumet ("Your mama wants ya back") spelade här musiker ur Santana, Sly and The Family Stone (bl.a. Larry Graham på bas), Graham Central Station och Tower of Power. Dessutom sjöng The Pointer Sisters i bakgrunden. Respekt.

lördag 9 juli 2011

Hörd igen


I bilen på vägen hem från Stockholm lyssnade vi på mycket musik - bl.a. Tottas "Duetterna". Den blir bättre för varje genomlyssning. Nu är jag t.o.m. beredd att ge den en tia på en tiogradig skala.

Det är något särskilt laddat med duetter där en äldre man sjunger tillsammans med en yngre kvinna. Det kan bli väldigt sensuellt, ja t.o.m. erotiskt. Det är spännande med sådana möten. De gränsar nästan till något tabubelagt och förbjudet. Det kunde vara lätt att påstå att den där äldre mannen är gubbsjuk och vill känna sig ung på nytt, men så enkelt är det inte.

söndag 3 juli 2011

Favorit i repris


Så fräckt. Snacka om att äga scenen. Cher var helt makalös på att "ta plats". Ingen rör sig lika snyggt och självsäkert.

lördag 12 februari 2011

Favorit i repris

Ah... Jag vill minnas henne så här - full av energi, livslust och glädje:


Keith Richards avslöjar i sina memoarer att han blev kär i henne - och att kärleken var besvarad. Det är inget konstigt alls - att bli kär i henne. Hon var en av de mest magnetiska sångerskor som uppträtt på denna planet. Hennes utstrålning - eller kalla det charm - fick alla charmmätare att ge fullt utslag. Här är hon i en av alla tiders bästa låtar.

onsdag 1 december 2010

Farlig kvinna

Tidigare i dag sade jag till en gammal vän att Amy Winehouse låter som tuffheten personifierad. Jag får ta tillbaka det. Betty Davis lät som tuffheten personifierad långt långt före Amy Winehouse. Betty Davis' röst får alla andra "tuffa" sångerskor (Pointer Sisters, Tina Turner m.fl.) att låta som små söndagsskoleelever. Hennes sång och musik på t.ex. den här låten skulle egentligen ha lett till någon sorts varningstext på omslaget. Det kunde ha stått "Låt ingen annan lyssna på den här plattan! Den är farlig! Moralpanik skall följa i dess spår! Om du är tonåring - låt inte dina föräldrar höra den! Om du är gift man - låt inte din fru höra den!"

Jag kommer att få anledning att återkomma till Betty Davis. Hon är unik i musikhistorien.

onsdag 3 november 2010

Framplockat ur gömmorna


Konstigt fenomen - maxisingel. En aning krystat, enligt min mening. Men när det gäller The Pretenders' "Hymn to her" (från 1986) så spelar det mindre roll. En bra låt är en bra låt. Och Chrissie Hynde är unik. Så jag behåller den här. Hur den låter? Lyssna här.