Svårt val

Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på vilken musik jag vill att någon spelar under min begravning. Jag har i ett tidigare sammanhang valt denna. Men jag kan lika gärna tänka mig denna. Jag har däremot svårt att tänka mig denna. Över huvud taget tror jag att det är lämpligast med ett helt instrumentellt stycke. Om det tvunget måste vara sång, så skulle jag exempelvis kunna godkänna detta.

Armstrong är inte särskilt stark

Den har ett ambitiöst upplägg - Karen Armstrongs bok "Historien om Gud" (Denna pocketupplaga från 2010). Det kan vara intressant att jämföra den med Bill Brysons bok "En kortfattad historik över nästan allting" - som jag skrev om här.

Båda är tjocka populärvetenskapliga verk. Brysons bok är på c:a 490 sidor, Armstrongs är ett par sidor tjockare. Båda böckerna har oerhörda notförteckningar, båda har kolossala litteraturförteckningar, båda har digra register.

Alltså får Armstrongs bok också tio poäng av mig? Ingalunda. Armstrong kommer till korta. Och det beror till stor del på hennes ton, hennes tilltal. Hon skriver alldeles för beskäftigt och besserwissrigt för min smak. Hennes prosa saknar den mest elementära humor. Hennes stil är torr som knäckebröd i öknen. Dessutom litar jag inte på henne. Hon förbigår t.ex. Sören Kierkegaard med en axelryckning - och han var ändå en av världens mest intressanta och säregna kommentatorer till kristendomen. Hon ser nästan hånfullt nedlåtande på C. S. Lewis - som bara nämns en enda gång. Lewis måste dock räknas som en av Europas viktigaste kristna apologeter.

Att vilja men inte kunna... Armstrong vill antagligen ge sig själv en tiopoängare för sitt verk. Så självbelåten verkar hon vara. I min s.k. bok får Armstrongs bok dock bara en svag fyra på en femgradig skala.

Dagens citat

"Don't get it right, get it written." / James Thurber

Det tål att tänka på. Om man sitter och tänker för länge på att formulera sig rätt, så kan all motivation och lust försvinna. Skrivkrampen kan vara förödande. Det viktiga är att få det nedskrivet. Att få någonting formulerat i skrift kan vara förlösande - som terapi. Därmed inte sagt att det automatiskt blir bra och läsvärt för andra.

Polanski påminner om Polanski

Sedd:

Jag kanske borde låta bli att skriva något om en Polanskifilm - eftersom Polanski är en av mina främsta favoritregissörer. Jag rankar flera av hans filmer som filmhistoriens största verk. Och jag vågar påstå att jag skulle kunna identifiera en Polanskifilm som en film av Polanski vid ett "blindtest". Han har en egen stil som han har finslipat intill fulländning - och jag avgudar den.

När jag ser "The Ghost Writer" ser jag ännu ett mästerverk av mästaren. Men han kan bättre. Ett mindre mästerverk av Polanski är dock ett mästerverk. Här känner jag igen hans hantverk från "Rosemarys baby", "Tess" och "Chinatown" - för att bara nämna tre av hans storverk.

Det finns nog ingen annan filmregissör som är så makalöst skicklig på att göra exakt lagom långa scener, åkningar och panoreringar. Hans "tajming" är enastående. Och han är fenomenal på att använda eller inte använda musik respektive tystnad. För att inte nämna hans sätt att skapa stämning...

Svenska recensenter skrev så här. Jag håller väl mest med SvD - men jag är inte beredd att ge full pott. Jag skulle ha gett fem prickar på tärningen. Hänvisningen till "Chinatown" är helt adekvat och relevant - men "Chinatown" är snäppet bättre än "The Ghost Writer".

Lite om en språkbok

Lars och Martin Melins bok "Språket - så funkar det" med undertiteln "Om bokstäver, ord, grammatik och språkfel" (2006) är en bok i min smak. Jag påstår helt frankt att denna bok är genial. Den är faktaspäckad, välstrukturerad och rolig - allt på en gång. Om du funderar på att gå en skrivarkurs - se då till att den här finns med på listan över obligatorisk kurslitteratur. Om den inte gör det, så är skrivarkursen sannolikt inte mycket att hänga i julgran.

Här kryllar det av briljanta pedagogiska exempel på hur ord kan, skall, bör och inte får användas. Tänk om man hade kunnat läsa den här boken när man gick på gymnasiet! Så mycket roligare svenskalektionerna skulle ha varit! Och jag hade kanske varit en "riktig" författare nu...

Det händer nästan aldrig att jag delar ut tio poäng. Nu gör jag det!

Dålig stil

Tidigare i dag var jag inne i en affär med personalbrist. Det tog en evig tid och inte verkade kunderna som blev expedierade ha bråttom heller. Att det fanns många kunder som väntade verkade inte beröra dem det allra minsta. Rent demonstrativt satte jag mig ned på en stol och började bläddra i en tidskrift - ett flashigt inredningsmagasin. Oj, det var inte vilka hus som helst i den tidningen! De var nog värda en miljon per kvadratmeter, såg det ut som.

Och så kom jag till en sida med en väldigt flott interiörbild. Men vänta, något var fel på den bilden. Det var någonting med glas och flaskor. Jo: det fanns en flaska med dyr whisky på ett litet serveringsbord. Så långt var väl allt OK. Men sedan? Färgade glas med fot som påminde om vinglas - och så en ishink. Var det tänkt att man skulle hälla upp whiskyn i de glasen och sedan lägga i ett par isbitar i varje glas? Aja baja. Det där är dålig stil. Det är nästan att vanhelga den goda whiskyn. Riktigt fin whisky skall drickas i särskilda whiskyglas - som definitivt inte såg ut som de glasen som fanns på bilden. Och man skall aldrig aldrig aldrig ha is i fin whisky. Det som syntes på bilden avslöjar brist på stil, finess och elegans.

Så är det. Att vilja men inte kunna. Nyrika och obildade lurkar skall inte låtsas vara fina och eleganta experter. Det blir bara fel.

Stor konst - utan provokation

Detta är ett exempel på vad jag menar med stor konst. Ur Stanley Kubricks "Barry Lyndon".

Bättre än så här blir det aldrig.

Idrotten är granne med konsten

Nu har jag äntligen kommit i gång med joggandet igen. Det blev ett uppehåll på en månad. Jag har inte känt någon motivation sedan jag joggade en mil på tid. Jag har varken haft morot eller piska. Men nu... nu blir det andra bullar - nej, det blir inga bullar alls. Men det gäller att ha realistiska mål. Jag kommer aldrig i hela mitt liv att kunna springa så här:

Men det gör inte så mycket. Jag blir nöjd bara jag kan jogga en mil utan att pausa. Det är ett realistiskt mål. Och en morot kan ju vara den s.k. strandlinjen.