Haiku

En av oss måste

se - förr eller senare -

att jag försökte.

(Fritt efter Bob Dylans "One of us must know" på dubbel-LP:n "Blonde on blonde")

She breaks just like a little girl

En väldigt bra tolkning av en odödlig låt.

Haiku

Även om jag är
din skomakare, så går 
jag själv barfota.

(Fritt efter Bob Dylans "I and I" på albumet "Infidels".)

Så bra!

OMG... Hur har jag kunnat missa den här sångaren?!? Och nu är han död...

Lyssna på den här - och erkänn att det är bra.

Dagens citat

"Blonde on Blonde är präglad av melankoli och en känsla av att vara trött på alla världsliga ting. (...) 

Paranoians demoner väller ut från Blonde on Blonde som råttor från ett pesthärjat skepp (...) Stämningen är klaustrofobisk. (...) Syret håller på att ta slut. (...) Det finns ingen väg ut. (...) 

Utan tvekan såg han det som sitt sextiotalsmästerverk." (ss 174f)

"I 'Visions of Johanna' är Dylan prinsen av Danmark på sitt vresigaste humör. (...)

'Visions of Johanna' är Dylans hallucinatoriska mästerverk (...)" (s. 179)

"Allt som Dylan gör är 'under konstruktion'. Han själv är 'under konstruktion'." (s. 369) 

(Ur David Daltons bok "Det är inte mig ni söker : jakten på Bob Dylan", pocketupplagan 2013.)

Det varade ett tag

Jag tillägnar Bob Dylans "Positively 4th Street" en av mina f.d. vänner.

Texten har du här.

"You see me on the street,
you always act surprised.
You say, “How are you?” “Good luck”
but you don't mean it."

Ibland blir det fel

I didn't mean to treat you so bad...
I didn't mean to make you so sad...

Magi med Dylan - här

Den här tillägnar jag egentligen X - men även vem som helst som kan känna sig sårad över något jag inte borde ha gjort.

Några rader om en Dylanbiografi

Det var ganska nyligen jag upptäckte att Håkan Lahger skriver intressant. När jag såg att han hade skrivit en bok om Bob Dylan reserverade jag den genast. Nu har jag läst den och jag är glad för att jag gjorde det. Håkan Lahger måste jag ha bättre koll på. Han skriver ungefär som jag skulle vilja skriva.

Jag gillar alltså den här boken. Mitt betyg blir en stark fyra. Det skall snart framgå vad som saknas för att jag skulle kunna ge den en femma i betyg. Jag uppskattar tonen, tilltalet, angreppsmetoden. Författaren har rest i Dylans fotspår, han har försökt förstå varför Dylan skrev just den låten där och då. Det blir mycket spännande läsning. Jag önskar att Lahger själv hade kommit mera till tals. Nu bygger boken till stor del på samtal med personer för vilka Dylan har betytt mycket. Det gäller bl.a. Gunnar Harding, Rolf Börjlind, Christer Olsson och Jörgen Lindström. Fascinerande samtal - visst! - men jag saknar ändå Lahger.

Så här kan Lahger skriva:
"Här samsas instrument från olika hörn av världen med lokala hembyggen och fabrikstillverkade elgitarrer. Ett vackert kaos, en verkstad som kunde varit skapad av tecknaren Jan Lööf." (s. 171f)
Det är ju mitt i prick. Mycket målande beskrivet. Det känns som om man är där på plats.

Antagligen betyder det en hel del att Lahger och jag är ungefär jämngamla. Vi har följt Dylans karriär s.a.s. parallellt. Och det är nästan magiskt att Lahger valde att avsluta denna bok med texten till den på den tiden rekordlånga låten "Sad-eyed lady of the lowlands". Den är fortfarande en helt makalös bit. Den är en av de sånger som för alltid gjorde mig intresserad av Dylan. En annan var "Visions of Johanna". Båda är med på dubbel-LP:n (Pop- & rock-historiens första dubbel-LP!) "Blonde on blonde". Jag kan inte räkna alla gånger jag har använt "Sad-eyed lady of the lowlands" som terapi när jag har varit deppig, nere och ledsen och känt mig missförstådd och sviken m.m. i en enda röra av känslor. "Sad-eyed lady of the lowlands" med sin envisa repeterande nedstämdhet drog mig ännu längre ned i deppighet och leda - tills att det bara fanns en väg kvar att gå: uppåt.

Och jag tänker: Man kommer aldrig undan Bob Dylan när man väl har begripit hans storhet.

Varje sandkorn - Där anar jag din hand

Inte tokigt alls. En klart godkänd tolkning.
Vad texten egentligen handlar om är givetvis Gud.

En rättfram text

Här tänkte jag länka till originalinspelningen, men jag hittar den inte (i sin helhet). Det finns en massa covers där ute, men de struntar jag i just nu. Här har du i alla fall texten. Apropå ingenting särskilt.

1966 och 2011

Är de inte åtminstone lite lika varandra? Först kom den här. Nyss kom den här. Plagiat eller inte? Var går gränsen?

En bra länk

Det går inte att förneka - Axess håller god klass. Här en läsvärd sak.

Dylan revisited

Jag kan inte låta bli att länka till några gamla saker - denna födelsedag.
Den här och den här och den här.

Man blir aldrig färdig

Överraskande bra skrivet om Dylan - här.

Nada

Bra text - denna.
Det känns så: "I don't have much to say".

Favorit i repris

En magisk låt.
Bara en enda människa i hela universum hade kunnat göra den.
Bob Dylan är helt unik.
Och videon "äger".

Drag

Ah... Ingen annan singer/songwriter fixar det lika bra. Bob Dylan är bäst på att sätta ord på sådana känslor.

En bra version framförd av Simply Red.