Visar inlägg med etikett Klyschor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Klyschor. Visa alla inlägg

torsdag 18 juni 2015

Den trånga åsiktskorridoren

Det blir lite komiskt ibland med den trånga åsiktskorridoren. Det finns vissa åsikter som man helt enkelt inte får ha, om man vill fortsätta vara kompis med sina åsiktsfränder. Exempel? Man får som "vänstersnubbe" inte tycka att det kan vara kul att titta på kungliga bröllop. Jag kan se på sådant bara för att titta på vackra klänningar, snygga håruppsättningar m.m. Men si, så får jag ju inte tycka!
Och det blir lika - oavsiktligt - komiskt när Jan Guillou spyr galla över sådana TV-program. "Intellektuellt undantagstillstånd" kallade han det. Varför är det oavsiktligt komiskt? Jo, det var ju knappast svårt att gissa i förväg att han skulle skriva en sådan krönika om den händelsen. Varför kan han aldrig överraska oss någon gång? Om det skulle bli ett kungligt bröllop i morgon, så skulle han skriva en liknande krönika en gång till. Jag gäspar åt förutsägbarheten. Det kan hända att herr Guillou har helt rätt i sak, men måste han ständigt skriva det vi förväntar oss att han skall skriva?

söndag 20 mars 2011

Två pellejönsar

Jag känner mig gammaldags och mossig. Jag hänger inte med längre. Det är inte säkert att det är dåligt. Jag vill kanske inte hänga med längre. Jag menar: så mycket i dagens kultur är såååå tramsigt och likgiltigt. Exempel? Tja, ta Jennifer Lopez' senaste video. Vad är det som är så himla märkvärdigt? Varför skall jag ta den här mannen på allvar?:


Varför kan jag inte lika gärna ta den här mannen på allvar?:


I min värld är de här båda männen lika fåniga, lika skrattretande löjliga. Är det då fel på mig?

Kom nu inte dragandes med någon tradig förutsägbar kommentar som "Du kan inte mena allvar! Det vet väl alla att Günther är på skoj!". Thanks for the information. Det visste jag redan. "Grejen är ju" (för att använda ett uttryck som nu används i alla möjliga sammanhang) att det är lika fånigt. Men den första videon - som väl är avsedd att tas på allvar - blir kanske extra löjlig därför att den har så uppenbara produktplaceringar. Jag vet inte hur det är med dig, men när jag ser en BMW tänker jag på fartkåta uppkomlingar (gärna med kontakter inom den kriminella världen) som vill ha r-e-s-p-e-k-t.

lördag 12 februari 2011

Spekulationer på lös grund

Från ingenstans dyker de upp - alla "experter" som skall ha åsikter om Egyptens framtid. Många formulerar sig tvärsäkert. Det är så patetiskt. Ingen har ju egentligen facit. Ingen vet vad som kommer att hända i Egypten. Så låt oss slippa alla kategoriska tyckanden och förutsägbara klyschor till höger och vänster.

En sak är däremot säker efter detta: Gil Scott-Heron hade fel - här. The revolution has been televised.

tisdag 8 februari 2011

Dagens irritationsobjekt

Kärring i 40-årsåldern sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobiltelefon. Hur svårt kan det vara att säga t.ex.: "Du, kan vi prata senare? Jag sitter på bussen och jag är knappast ensam. Det här måste vi inte prata om just nu. Eller om det är jätteviktigt - messa!".

Hon pratade nästan utan att andas eller lyssna i 20 minuter. Trots att jag demonstrativt stoppade in en propp i örat kunde jag höra hennes andefattiga pladder. Vissa röster verkar gå genom märg och ben. Pratandet är nog en sorts tics. Svamlare har antagligen något syndrom. De är helt odugliga på att fatta sig kort och koncist. Det är en tankeoreda som trotsar beskrivning.

När hon klev av bussen tände hon en cigarett. Jag tänkte: "Typiskt. Det är ofta så att rökare är bra på att låta flabben gå."

måndag 7 februari 2011

Idol - varför det?

Ännu en mycket bra artikel av Andres Lokko - här. Han har tyvärr alltför rätt.

torsdag 11 november 2010

Tanklöst pladder

Får jag be om korrekt begreppsanvändning? Uttrycket "politiskt korrekt" kan rimligtvis inte betyda samma sak oavsett vem som har den politiska makten - eller hur? Vi har haft en borgerlig regering i c:a fyra år, men många använder ändå uttrycket "politiskt korrekt" som synonymt med "socialistisk" eller "röd-grön". Ursäkta, men det som var "politiskt korrekt" när "sossarna" bestämde kan väl inte gärna vara "politiskt korrekt" även nu?

lördag 18 september 2010

Stor dramatik som blir tradig

Sedd:


Tja... Jag är inte imponerad. "Drottning Margot" känns så "middle of the road". Den är så konventionellt gjord. Att den har fått priser bevisar inte att den är ett mästerverk. Gör en film på en känd litterär förlaga, använd några kända skådespelare, sätt in en himla massa statister, ta några scener med strider man mot man, låt många hästar galoppera över vidderna, låt kvinnor intrigera bakom mäns ryggar, kör några scener med tjusiga naturbilder, visa lite naket och så krydda det hela med mycket blod och några avhuggna huvuden. Vips, så blir filmen nominerad i olika sammanhang. Det är så förutsägbart.

Jag snabbspolade. Det är också ett betyg. Nu ödslar jag inte mer tid på detta.

torsdag 2 september 2010

Bla bla bla bla bla bla bla bla

Åter igen har en konstfigur föreläst om konst som provocerar. Konst skall vara aggressiv, menar han. Konst skall bryta tabun, hävdar han. Bullshit, säger jag. Det där är något han har hakat upp sig på. Han ältar samma gamla visa om och om igen som ett mantra och pratar mot bättre vetande.

OK - Vincent van Gogh var nog provokativ på sin tid, men hans tavlor är nu värda miljontals dollar. Det betyder inte att allt som är provokativt är konst. Det betyder inte heller att konst nödvändigtvis måste vara provokativ. Att stor konst och provokativ konst ibland återfinns i ett och samma verk kan inte leda oss till slutsatsen att all stor konst måste vara provokativ. Ett sådant resonemang är byggt på slarvig pseudologik.

Måste jag nämna exempel på stor konst som inte är provocerande? Kan ni inte själva inse det?


söndag 4 april 2010

Guldkorn i gruset

Det är fullt av skräp därute. Jag surfar runt och blir frustrerad. Så mycket dynga. Så mycket pekoral, så mycket nonsens. Så mycket andefattigt pladder och blaha, blaha.

Jag måste hålla mig till de givande undantagen. Tack och lov för dem - annars skulle jag kanske bli galen. Ett av dessa undantag som får mig att hoppas på människans förnuft är Thomas Nydahls blogg Occident.

lördag 6 mars 2010

Lika förutsägbart som mörker efter solnedgången

Crucified Barbara... Jag säger bara: patetiskt. Bredbent, tatueringar, arga miner, eld etc. Klyscha staplad ovanpå klyscha. Förutsägbart, förutsägbart och förutsägbart. Det är nästan omöjligt att driva med dem. De är redan en parodi på sig själva. Dessutom kan man få whiplashskador av allt headbangande.