Bön om förlåtelse

"Jag bekänner inför dig, 
helige och rättfärdige Gud,
att jag har syndat med tankar, ord och
gärningar.
Jag har inte älskat dig över allting,
inte min nästa som mig själv.
Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår 
och har del i världens bortvändhet från dig.
Därför ber jag om hjälp att se
och bryta med mina synder.
Förlåt mig för Jesu Kristi skull."

(Ur Den svenska Psalmboken, 2003)

Tvi för denna dag

Vilken förbannad dag denna dag blev! Det känns som om jag varit omgiven av människor - med några få undantag - som bara ville mig illa. Om jag i morse hade vetat vad som skulle hända denna dag, så hade jag inte lämnat sängen. Jag hade bara legat där och surat och tyckt synd om mig själv.

Jag ber: Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare.

Varje dag

Jag brukar be den här bönen varje dag. Men jag gör som Wilfrid Stinissen - jag avslutar med "syndare". Det känns adekvat. Vi är nämligen alla syndare varenda dag, även om vi kanske inte är medvetna om det.

Dagens bön

Gode Gud, bevare oss från okunniga och enfaldiga unga politiker som vill göra karriär och skaffa sig mera makt. Det finns alltför många unga politiker som inte vet vad de svamlar om. Låt dem växa upp ordentligt innan de yttrar sig om allt möjligt. Låt oss slippa deras logiska kullerbyttor och grodorna som hoppar ut ur munnarna på dem. Lär dem att skilja äpplen från päron. Lär dem att tänka ett varv till, så att de inte blir så löjligt adrenalinstinna och exalterade att de påminner om kokainsniffande kalvar på vårbete. Lär dem att förstå att de kanske inte vet bäst.

Några rader om ett franskt mästerverk

Det finns, tror jag, böcker som kan förändra en läsares liv. Sådana böcker får en att fundera "Vad hade hänt om jag inte hade läst den boken just då?". Georges Bernanos' bok "Prästmans dagbok" är en sådan bok som kanske skulle ha lett mitt liv in på andra vägar om jag hade läst den som tonåring. Nu läste jag den inte som tonåring - jag läste den nyss.

Det franska originalet kom 1936 och den första svenska upplagan kom 1947. På bakre pärmen fanns texten nedan. (Klicka för att förstora.) Där står bl.a.: "(...) kan nämnas vid Dostojevskij's sida". Och det är sant! Det här är en av de "djupaste" romaner jag någonsin har läst. Här finns dialoger, funderingar och tankegångar som vi finner alltför sällan i romaner.

Längst ned står det: "Läs vidare om författaren och romanens innehåll i Sven Stolpes orienterande ord på omslagets insida." Det hade jag väldigt gärna gjort - om det hade varit möjligt. Något ljushuvud bland de biblioteksanställda på den tiden har klippt bort den texten och inte sparat den på lämplig plats i boken! Sådant gör mig milt vansinnig. Om det är någon därute som har tillgång till Sven Stolpes text om denna bok, så vill jag gärna ta emot en kopia av den!

En bok som försöker skildra en ung prästs liv på landet måste rimligtvis handla om Gud, tro, tvivel, skuld, skam, synd, förlåtelse, bön m.fl. relaterade ämnen. Och givetvis handlar denna bok om just det. Det kan måhända tyckas tråkigt, men så är det alls inte.

Ett par citat:

"Ja, människan är ändå alltid sin egen fiende, sin hemliga och lömska fiende. Var än det onda sås ut, så kan man vara alldeles säker på att det nog skall slå rot. Medan minsta utsäde av något, som är gott, måste ha en alldeles särskild tur, alldeles speciella möjligheter för att inte kvävas..." (s. 122)

"Bönen finns som instinkt djupt inne i oss alla, och den är inte mindre svårförklarlig än andra instinkter." (s. 319)

Boken har filmats i regi av Robert Bresson - omnämnt här. Boken är även omnämnd bl.a. i Tidningen Kulturen här.

Några rader om en rysk film

Sedd:

Jag såg den ryska filmen "Ostrov" otextad. Skojar bara. Jag såg den med engelsk text. Den är mycket bra - en gripande historia om en man som söker Guds förlåtelse det mesta av sitt vuxna liv. Han känner stor skuld för en händelse under Andra världskriget och betraktar sig själv som en simpel syndare. Men hans starka kristna tro och hans böner gör underverk. Mer av handlingen skall jag inte avslöja här. Du kan läsa detta om du vill veta lite mera. Trailer har du här.

Mina tankar går till Tarkovskij och en film som t.ex. "Offret" eller "Stalker". Det är oerhört stämningsfullt och fotot är fantastiskt. Mitt betyg blir en fyra (av fem möjliga).

Inte allergi

Så vackert, så vackert...
Tänk att ett stycke från 1600-talet kan gå rakt in i våra hjärtan.
Det är ganska svindlande.

Hörd

Det här är nästan alltför privat. Om jag skriver om det riskerar jag påhopp. Men jag tar den risken.

Så här är det: Jag tror att jag blev bönhörd tidigare i veckan. Jag hade nämligen bett och det jag bad om inträffade. Det märkvärdiga är att jag ser ingen annan logisk förklaring till det som hände.

En liten bekännelse

Jag ber varje dag. Jag kan inte vara säker på att jag blir bönhörd, men ibland undrar jag...

Min tro finns där. Vissa dagar är den svag, men nästa dag kan den vara bergfast.