Dagens citat

"Outsidern är en person som 'ser för djupt och för mycket', som Colin Wilson uttryckte det, som är känsligare än genomsnittsmänniskan och mer i kontakt med det omedvetna (sitt personliga omedvetna liksom troligen sin tids kollektiva omedvetna), och som därför inte kan acceptera sin kulturs normala livsmönster. Outsidern, med andra ord, är en människa vars upplevelse av existensen sammanfaller med den som nästan alla samtidens mer betydande författare, konstnärer och filmskapare givit uttryck åt i sina verk." (s. 16)

(Ur Claes Janssens "Personlig dialektik : självcensur, outsiderupplevelser och integration", 2. uppl., 1981.)

Lundell nära inpå

Se och lyssna - medan du har chansen. Det är en intressant intervju - med en duktig intervjuare.

Jag fastnade bl.a. för det där med realexamen. Ibland undrar jag hur ofta skapande människor blir just skapande människor p.g.a. någon oförrätt eller känsla av utanförskap under uppväxten. Kan det vara så, att många författare, konstnärer och andra blev skapande personer som en sorts kompensation eller kanske ibland som en sorts revansch eller hämnd? "Jag ska minsann visa dom!"? Kierkegaard menade ju att män ofta blir författare p.g.a. "pigen" de icke fick. Själv håller jag kanske på med detta för att om och om igen bevisa att jag är någon särskild...

En modern klassiker

Kan inte låta bli... Det här är bara så gudomligt bra!

En bra film och en bra låt

Det här är ett ganska intressant möte mellan film och musik:

Den odödliga låten "Insensatez" av Antonio Carlos Jobim och Vinicius de Moraes passar väldigt bra ihop med Antonionis vemodiga film "Natten". Här förenas känslor av leda, alienation, olycklig kärlek, vilsenhet, utanförskap och kommunikationskollaps.

Märkliga tankebanor

Antagligen är det inte alla gånger lätt att begripa hur jag tänker. Ibland förstår jag det inte själv. Som nu t.ex. Jag började med att tänka på Leif G. W. Persson. Sedan kom jag att titta på en parodi på Jan Myrdal. Och så gled jag över till detta:

Om du frågar mig, så anser jag att Ulf Thorén var ett geni. Han insåg tidigare än de flesta TV-mediets möjligheter. Ofta var hans humor rent visuell.

Polly Jean!

Yes! Hon är aktuell med ett nytt album. En av de tuffaste kvinnorna inom rocken. En av de mest originella och angelägna. Alltid hörvärd. Love and respect!

Tatueringar - vad är grejen?

På bussen i dag fanns det nog flera tatuerade människor än personer som helt saknade tatuering. Jag tillhör de tråkiga figurer som inte har en enda tatuering. (Och det gör jag bl.a. därför att jag tycker de allra flesta tatueringar är motbjudande smaklösa.) Snart tillhör jag en minoritet. Då kommer jag att dra blickarna till mig och folk kommer att tänka: "Där har vi en tuffing som inte faller för modenycker. Han kan verkligen stå emot grupptryck".

Utanför mallarna

När jag i bloggbeskrivningen skrev att jag inte passar in i någon mall, så är det till största delen sant. Om det finns någon mall som jag passar in i, så är det som outsider. Jag känner mig utanför i väldigt många sammanhang - och det är ingenting jag vantrivs med.

Den politiska höger-/vänsterskalan känns så inadekvat och irrelevant. Jag befinner mig ofta till vänster på den skalan, men ibland står jag ute på högerkanten. Strikt räknat är jag en politisk vilde. Inget politiskt parti skulle välkomna mig med öppna armar om man visste allt om mig. Och - åter igen - det stör mig inte.

Föreningsliv och annat medlemsrelaterat får mig att känna mig inträngd i ett hörn. Jag är - för att anknyta till Thomas Nydahls blogg "Occident" - en solitär individ.