Två kloka

Två kloka i Moskva. Liv och Horace på bildningsresor genom Europa. Mycket intressant! Passa på att se medan det finns på SvT Play. 

Dagens citat

"Skensatsen är nonsens i en teknisk bemärkelse. En del nonsens är ogrammatiskt (som 'Icke förintar'), en del är logiskt oklanderligt men ändå fjolligt till sin innebörd (som 'Italienare är alltid glada'). Skensatsen hör hemma mitt emellan dessa former av nonsens. (...) Skensatsen är en sats ur grammatisk synpunkt, däremot inte ur logisk. Skenbart så förklarar den att något är beskaffat på ett visst sätt. Men i verkligheten har den ingenting bestämt att säga alls. Man kan inte kalla den 'sann' och man kan inte kalla den 'falsk'. 

(...) 'Minibilen är en riktig bil', Hundar är dubbelt så intelligenta som katter', 'Officerarna tillhör den egentliga överklassen'. 

Sedan begreppet skensats införts är det lättare att se varför en del frågor blir skenproblem." (ss. 18f) 

(Ur Sören Halldéns bok "Universum, döden och den logiska analysen", andra upplagan 1967.)

Några rader om en hjärnträningsbok

Michael Powells bok "Kickstarta hjärnkontoret" (Kakao, 2011) är en riktigt bra bok med allehanda tips om hur man kan använda hjärnan på ett bättre sätt. Jag ger den en fyra på en femgradig skala. Om den hade haft ett register, så kunde betyget blivit en femma. Layouten är riktigt tilltalande och dispositionen är någorlunda klar och redig. Men jag vet inte var de fick "50 smarta tips" ifrån. Boken innehåller nästan 60 kapitel och så gott som varje kapitel har flera goda råd. En annan underlighet är etiketterna högst upp på varje högersida: "fysiskt, känslomässigt, själsligt, sensoriskt, limbiska systemet, kreativt, proprioceptiskt, metakognitivt". Det känns en aning krystat och jag undrar till vilken nytta det är - när man ändå inte har något schema över vilka kapitel som får vilka etiketter.

En del av innehållet är gammal skåpmat, men mycket är nytt för mig. Här finns tips om nyttig mat, hur man stressar av, hur man förbättrar arbetsminnet etc. En positiv och stärkande bok som bör läppjas i lagom stora portioner. Att sträckläsa den från pärm till pärm kan bli lite väl "mastigt".

Exempel på bra tips? Jag väljer "10 hjärnförstärkare":
1. Sov
2. Träna
3. Lär dig något nytt
4. Ät hälsosam mat
5. Umgås
6. Egentid
7. Lär dig spela piano
8. Skratt
9. Ersätt dåliga vanor med bra vanor
10. Utmana dina föreställningar
(s. 18ff)

En nördig dag

I dag konstruerade jag ett korsord. Det är väldigt nördigt. Det kräver full fokusering. Efter ett tag snurrar allting och man måste ta en paus. Men jag finner det väldigt roligt och stimulerande för hjärncellerna. Jag tycker bättre om att konstruera egna korsord än att lösa andras dito.

Dagens haiku

Så fel det kan bli.
En storm i ett vattenglas
bör snabbt bedarra.

Några rader kring en bok om änglar

Lorna Byrne har tidigare gett ut "Änglar i mitt hår" och nu har "Trappor till himlen" (2011) dykt upp. Det är inte konstigt om man är skeptisk till den här boken.

Det är lätt att tänka: "Hon måste vara helt knäpp. Hon kan inte ha många hästar i stallet." etc. Det skulle ha varit enklare att ta till sig hennes budskap ifall flera författare hade skrivit om samma erfarenheter. Men Lorna Byrne verkar vara ensam om att ha denna dagliga kontakt med änglar av olika slag. Är allt bara hjärnspöken? Har hon hallucinationer? Har hon s.a.s. en diagnos?

Eller är det så att hon faktiskt har kontakt med änglar? Vi har svårt att bevisa det ena eller andra. Om hon talar sanning, så har vi här plötsligt en livsavgörande bok. Om hon talar sanning, så har vi alla var och en av oss en skyddsängel. Om hon talar sanning, så vimlar det av änglar med olika egenskaper och specialkompetenser runt oss - och alla vill de vårt bästa. Om hon talar sanning... Tanken svindlar.

Du måste läsa själv för att bilda dig en egen uppfattning.

Svindlande

Något att fundera kring...

Axess - i en klass för sig

Bara ett exempel på den höga nivån hos Axess. Det här är public service av mycket gott märke. SvT - se och lär!

En förträfflig liten bok om kreativitet

Du som brukar följa denna blogg vet att jag inte slösar med höga betyg. Nu är det i alla fall dags. Bengt Renanders bok "Kreativitet för livet" (2008) ger jag en femma på en femgradig skala.

Jag tror på fullt allvar att den kan förändra vissa läsares liv till det bättre. Jag menar att denna bok är så full med kloka tankar och goda råd att den faktiskt kan innebära en ny start i mångas liv. Dessutom verkar karln vara en osedvanligt trevlig man - en sådan person som jag gärna skulle vilja vara personligt bekant med.

På dessa c:a 160 sidor lyckas författaren komma med så mycket visdom som man annars kanske får plöja igenom ett par hyllmeter med liknande böcker för att nå fram till samma "poäng". Boken är ett föredöme när det gäller att hålla sig till saken och inte flumma iväg ut på tunna isar. Den är också rik på konkreta och väldigt pedagogiska exempel.

Boken består av tre delar: "Vad är problemet?", "Få en idé" och "Genomför din idé". För att få full utdelning av boken måste du läsa dessa delar i rätt ordning. Redan på sidan 21 får vi se en liten genialt enkel formel:

Viljan
- Verkligheten
------------------
= Problem

"Problem är oundvikliga, men det är i sig inget problem" (s. 24) är ett exempel på intelligenta formuleringar - som boken är full av.

Lite längre fram i boken delar Renander upp problem i tre typer:
"Typ 1. Problem som du inte kan göra något åt. De går inte att lösa hur du än gör.

Typ 2. Problem som du förmodligen kan lösa, men du vet inte vad du ska göra. Dessa problem kräver först en idé som berättar vad du ska göra för att lösa dem. Sedan krävs handlingskraft för att genomföra din idé i verkliga livet.
Typ 3. Problem som du kan göra något åt som du redan nu vet vad du kan göra för att lösa. De kräver ingen idé, men däremot handlingskraft för att genomföra idén." (s. 41)

Problem som man inte kan göra något åt skall man kanske ändra inställning till? I stället för att bli irriterad över t.ex. en trafikstockning kan man ju använda "dötiden" till något konstruktivt. Acceptans kan vara ett effektivt "vapen".

I andra delen - om att få en idé - fäster författaren stor vikt vid att skilja ego från själv. Egot kan delas upp i fyra personlighetsdelar: "presteraren", "dansaren", "försvararen" och "smärtkroppen". Det är när någon av dessa delar helt tar över kommandot som saker och ting kan gå väldigt snett. (s. 92ff)

I tredje delen handlar det om att genomföra en idé. Sannolikheten att idén blir förverkligad är stor om lusten och viljan drar åt samma håll. Om jag känner lust men saknar vilja eller har viljan men saknar lust - då är det tveksamt. Om jag saknar både lust och vilja blir idén inte verklighet. (s. 128 ff)

"Mod är att med viljan övervinna sin rädsla." (s. 140) Se där en formulering som är värd att bli ett s.k. bevingat ord.

"Det finns många vägar du kan gå för att komma till dig själv. Ett smart sätt att hitta dessa vägar är att se vad egot har för sig och sedan göra precis tvärtom. Egot som helhet och presteraren i synnerhet är föraktfull och högmodig. Ödmjukhet är en bra väg till dig själv. Smärtkroppen ägnar sig gärna åt självömkan. Tacksamhet är en bra väg till dig själv. Egot är pretentiöst och kräver att du skrynklar pannan och tar den på djupaste allvar. Humor är en bra väg till dig själv. (...) Egot stärks av att vara i konflikt med någon eller något. Acceptans är en bra väg till dig själv." (s. 144f)

Ah, jag älskar denna bok redan. Jag måste försöka köpa den!

Här är för övrigt författarens hemsida.

Ett av världens bästa citat

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon hjälper andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han gör.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon.

Søren Kierkegaard

Några rader om en tradig fransk film och en lysande svensk TV-serie

Zzzzzzzzzzzzzzz

Vi gav upp. Om en film inte lyckas fånga intresset efter en kvart, så struntar jag i den. "Det regnar alltid i Provence" fick översvallande recensioner på vissa håll. Någon skrev "Bör ses av alla!" och någon annan plitade ner "Helt enkelt underbar!" och någon tredje tog i med "Lysande!". Det är för mig obegripligt. Det var kanske fel förutsättningar för vårt tittande. Man kanske skall vara lite lagom salongsberusad för att uppskatta den här filmen. Jag vet inte. Men ingenting gjorde mig nyfiken på vare sig karaktärerna eller handlingen. En sådan där ganska typisk fransk film där nästan ingenting händer. Mycket snack och lite verkstad. Och en massa kvasiintellektuellt tjafs.

Min fru och jag valde därför i stället att titta på avsnitt tre i första säsongen av "Solsidan". Det var mycket bättre användning av tiden.

Många goda skratt blev det! I det här avsnittet (det tredje - om namngivande) dyker Ove Sundberg upp för första gången. Med sådana grannar behöver man inga fiender.

Mia Skäringer! Jag säger bara: tio poäng. Hon spelade alldeles genialt briljant.

Och så kom jag att tänka på detta med otålighet och tålamod... Tålamod hyllas ju ofta som en nästan gudomlig egenskap. Men vart hade vi kommit utan alla dessa otåliga människor? Tack vare att vi var otåliga denna kväll, så slapp vi se en dötrist långfilm. I stället fick vi en glädjestund med ett avsnitt ur en av TV:s bästa komediserier någonsin. Otålighet är kanske ofta bättre än tålamod?

En god tidning

När jag var i Kungliga Hufvudstaaaden köpte jag den här:

Jag tycker att det är min plikt som medmänniska. Här vet jag att pengarna används till ett bra ändamål. Jag tänker alltid när jag hamnar i en sådan situation (Hm...) att det - under andra omständigheter - lika gärna hade kunnat vara jag som stod där och sålde denna tidning. Jag är tacksam för det liv jag lever.

Läs mera här.

En tipi utanför ett museum

Vi körde till Kungliga Hufvudstaaaden. Där besökte vi bl.a. Tekniska museet. I en väntan befann jag mig utanför Etnografiska museet. Där såg jag en tipi. Utanför tipin fanns dessa två skyltar:

Mycket klokt. Jag instämmer.

Prestera, prestera, prestera

I mina misantropiska stunder - vilka nog har en tendens att dyka upp allt oftare - tvivlar jag på att det finns altruism. Då tror jag att allting bara handlar om att prestera. Om du inte presterar - eller "levererar" - så är du ingen. Du måste dessutom vara bäst. Vem bryr sig om tvåor?

Allt tjusigt prat om att vi skall älska varandra bara för att vi är människor känns då genomfalskt. Det räcker inte att du är människa för att du skall bli älskad av andra människor. Du måste prestera, du måste vara mycket duktig - du måste vara bäst.

Prestationsångest är en fullt logisk reaktion på en hård omvärld. Om du inte är bäst utan bara nästbäst eller - ännu värre - bara medioker, så kan du hälsa hem. Då har du inte på banan att göra. Ingen räknar med dig. Du hör inte hemma i något lag.

Irriterande tankelättja

Eftersom jag är filosofiskt lagd och har ett öppet sinne som är inställt på att det kan finnas flera bra lösningar på samma problem, så har jag lite svårt att förlika mig med andra människors stelbenta trångsynthet. Jag föraktar ett sådant beteende där man tar en massa saker för givna - då man egentligen inte alls kan ta dem för givna. Jag hatar förhastade slutsatser. Jag föraktar intellektuell lättja - då man tror att man genast har hittat den ultimata lösningen när man egentligen bara har hittat en preliminär och ganska tafflig lösning.

Människor vill alltid ha konkreta exempel för att kunna begripa en tankegång. Så - här kommer ett konkret exempel.

Jag har hjälpt min äldsta dotter att flytta en massa föremål. Då måste jag parkera bilen någonstans. Det finns inte gott om fri yta att ställa bilen på nu när det finns kolossala snömassor överallt. Jag parkerade därför på en ledig parkeringsficka utanför huset där dottern skall bo. Observera nu att det ingenstans framgick att det finns särskilda förhyrda P-platser där jag ställde bilen. Ingen skylt eller annat informerade om att den plats jag tog är en av någon hyresgäst betald parkeringsplats. Nå, jag håller på att plocka ut någonting ur bilen när jag hör någon röst från ett obestämt håll: "Hallå, hallå!". Jag flackar med blicken hit och dit tills jag ser henne - det är en medelålders kvinna som upprört påkallar min uppmärksamhet.
Jag: "Ja-a?"
Hon: "Kan du flytta på din bil?! Det där är min plats! Jag har betalat för den parkeringsplatsen!"
Jag: "Jaha. Och hur skulle jag kunna veta det?!"
Hon: "Ja, men - det säger ju sig självt!"
Jag: "Nej. Det säger sig inte alls självt!"

Poängen med denna historia ur verkligheten är att det i själva verket inte är mycket som säger sig självt. Den parkeringsplats varpå jag ställde min bil hade lika gärna kunnat vara reserverad för besökande eller någon annan kategori. Den hade också kunnat vara fri och icke alls reserverad.

Direkt efter denna händelse svor jag ve och förbannelse över den grälsjuka kärringen...

Filosofie besserwisser

Det här är bra skrivet. Förmodligen är det dock bara en tidsfråga innan Tännsjö "läxar upp" Göndör. Tännsjö är inte den enda professorn i filosofi som vill framstå som en mästare i konsten att tänka. Vissa filosofiprofessorer verkar tycka att andra sämre tänkare helst skall hålla käften. Samma professorer tycks mena att de skall ha problemformuleringsprivilegiet i allehanda frågor och ständigt ha tolkningsföreträde.

Nämn dem...

Om det finns någon kvinnlig motsvarighet till en räknenisse, så är hon kanske en räknehulda? Vissa feminister är i så fall en sorts räknehuldor. De räknar. De för statistik. Om du använder ordet "han" i en mening, så håller de räkning. Du måste nämligen använda ordet "hon" lika ofta som ordet "han". Om du inte använder kvinnliga begrepp lika ofta som manliga begrepp, så är du en kvinnoförtryckare. Den man som inte fyller kvoten hamnar förmodligen i helvetet. Det kallas genusperspektiv och det är väldigt "inne" just nu.

Detta slår igenom på olika sätt i olika sammanhang. Så bör bl.a. inköp till bibliotek göras med genusperspektiv. Det duger t.ex. inte att ha CD-album med en tydlig majoritet av manliga upphovsmän.

Jag blir trött. Till alla dessa feminister som kräver millimeter-rättvisa vill jag göra följande lista. (Typiskt manligt!)

* Nämn tio världsberömda kvinnliga filmregissörer
* Nämn tio världsberömda kvinnliga dramatiker
* Nämn tio världsberömda kvinnliga filosofer
* Nämn tio världsberömda kvinnliga upptäcktsresande
* Nämn tio världsberömda kvinnliga gitarrister
* Nämn tio världsberömda kvinnliga pianister
* Nämn tio världsberömda kvinnliga kompositörer till s.k. klassisk musik
Etc.

Är det svårt? Hur kan det komma sig?

Havel har inte fel

Obligatorisk läsning för varje människa som anser sig vara klok - här.

Kring en bok om filosofi

Konrad Marc-Wogaus bok "Att studera filosofi" - i denna andra tryckning - kom ut 1963. Jag läste den troligen som kursbok någon gång i början av 1970-talet. Nu står den i bokhyllan. Jag har rent generellt sett svårt för att göra mig av med böcker...

Tidigare har jag bloggat om en annan bok av samme författare här. Det jag skrev då stämmer delvis även in på denna bok. Jag läste filosofi i hopp om att kunna bemästra livet. Jag trodde att filosofin skulle kunna ge mig svar på alla frågor. Genom att läsa filosofi skulle jag sakta men säkert, inbillade jag mig, komma in i ett tillstånd där jag aldrig var svarslös. Nu vet jag att det var väldigt naivt att tro något sådant.

Här finns anledning att citera.

"Rudolf Carnap gjorde gällande, att Heideggers teser var metafysiska skensatser utan någon mening. De liknade till sin struktur meningsfulla satser i vanligt språk men de bröt mot elementära logiska regler." (s. 18)

"Filosofin kan inte nöja sig med ordlekar, den fordrar logiskt bindande argument.

Det är just avsaknaden av dylika argument som gör Heideggers sätt att filosofera i mina ögon förkastligt. (...) Tolkningen av människans tillvaro som 'Sorge' grundas på en fabel! Sådant är inte vetenskap, inte vetenskaplig filosofi." (s. 22f)

"Vid analysen av en sats gäller det inte att fråga efter de betingelser under vilka satsen i fråga är sann. I stället bör frågas vilken funktion satsen fyller i sammanhanget. Satsen 'Du skall inte stjäla' har mening, såtillvida som den fyller en bestämd funktion, att förbjuda något och därmed påverka, och denna dess funktion utgör dess mening." (s. 34)

"Att förstå ett ord eller en sats är, så gör han gällande i denna bok [Wittgenstein i "Philosophische Untersuchungen - min anm.], att kunna använda ordet eller satsen, dvs. att behärska det språks teknik som ordet och satsen tillhör. Ordets betydelse är det sätt på vilket det används i språket." (s. 37)

"Filosofins uppgift är först och främst att se efter och beskriva hur vårt vardagsspråk arbetar. (...) det gäller att uppmärksamma det som ligger framför ögonen på oss." (s. 38)

"Genom att tillgodogöra oss århundradens erfarenhet får vi en säkrare utgångspunkt för vårt filosofiska tänkande." (s. 62)

Man brukar säga "Gammal kärlek rostar aldrig". Det stämmer faktiskt när det gäller min kärlek till filosofi. Ämnet är mig aldrig likgiltigt.

Heberlein i Axess

Se och lyssna. Intressant!