I mina misantropiska stunder - vilka nog har en tendens att dyka upp allt oftare - tvivlar jag på att det finns altruism. Då tror jag att allting bara handlar om att prestera. Om du inte presterar - eller "levererar" - så är du ingen. Du måste dessutom vara bäst. Vem bryr sig om tvåor?
Allt tjusigt prat om att vi skall älska varandra bara för att vi är människor känns då genomfalskt. Det räcker inte att du är människa för att du skall bli älskad av andra människor. Du måste prestera, du måste vara mycket duktig - du måste vara bäst.
Prestationsångest är en fullt logisk reaktion på en hård omvärld. Om du inte är bäst utan bara nästbäst eller - ännu värre - bara medioker, så kan du hälsa hem. Då har du inte på banan att göra. Ingen räknar med dig. Du hör inte hemma i något lag.
Allt tjusigt prat om att vi skall älska varandra bara för att vi är människor känns då genomfalskt. Det räcker inte att du är människa för att du skall bli älskad av andra människor. Du måste prestera, du måste vara mycket duktig - du måste vara bäst.
Prestationsångest är en fullt logisk reaktion på en hård omvärld. Om du inte är bäst utan bara nästbäst eller - ännu värre - bara medioker, så kan du hälsa hem. Då har du inte på banan att göra. Ingen räknar med dig. Du hör inte hemma i något lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar