Några rader om en feministbok

Det är dödfött. Det är "mission impossible". Vad? Jo: att jag som man skulle komma med negativ kritik mot Liza Marklunds och Lotta Snickares bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (Denna pocketupplaga är från 2009). Jag gör det ändå. Jag väntar mig förnedrande kommentarer från eventuella kvinnliga läsare. Jag blir inte ett dugg förvånad om någon kallar mig "mullig mansgris" eller "äcklig manschauvinist".

Visst har boken sina poänger när det gäller makt, härskartekniker, förtryck m.m. Men författarna verkar hata alla män. Det gör det inte lätt att ta dem på allvar.

Nu måste jag göra en sak väldigt klar: Jag är för ökad jämställdhet. Jag tycker att det är alldeles självklart att män och kvinnor skall behandlas rättvist oavsett kön. På det sättet kanske jag kan kalla mig feminist. Men jag tycker också att man ofta gör en storm i ett vattenglas. Man förstorar problem som är ganska lätta att lösa. Varför t.ex. bråka om vem som städar mest hemma? Om kvinnan vill dammsuga medan mannen gärna dammtorkar och sveper golven - vad är problemet? För statistik. Fixa ett avtal och håll er till det. Den som strider mot avtalet bestraffas på ett kännbart sätt.

Nå, författarna tycks tro, att endast män förtrycker kvinnor. Sanningen är ju att förtryck förekommer på alla möjliga plan människor emellan. Kvinnor kan förtrycka andra kvinnor, kvinnor kan förtrycka män, män kan förtrycka andra män. Det handlar ofta inte om kön. Ofta handlar det om att vissa personer på ett smått sadistiskt sätt njuter av att förtrycka vissa medmänniskor. Det rör sig snarare om topdog/underdog.

Jag har nästan hela mitt vuxna liv arbetat på arbetsplatser med stor kvinnodominans. Männen har varit i klar minoritet på de jobb jag har haft. Jag har sett fenomen som författarna beskriver - men de förekommer inte som författarna tror. Kvinnor kan mycket väl (på ett raffinerat sätt) förtrycka män och förhindra andra kvinnor att göra karriär m.m.

Liza och Lotta förenklar, överdriver och generaliserar. På det viset är det lätt att driva en tes. Vad sägs t.ex. om detta?:

"Det finns inget magiskt i att lyckas på jobbet.
Du behöver tre saker: Feedback, mentorer och nätverk.
Så enkelt, och så svårt, är det.
Män får dessa tre ingredienser automatiskt. Det enda de behöver göra är att kliva in genom dörren på arbetsplatsen.
Kvinnor får inget av det här på något naturligt sätt.
Vi måste vara aktiva och skaffa oss det."
(s. 140)

Jag hävdar: Det är kvalificerat skitsnack. Jag har aldrig någonsin fått något av det automatiskt. Och i ett yrke där de allra flesta är kvinnor måste männen visa sig duktigare än kvinnorna för att räknas med - det är min erfarenhet.

Om vi skall komma någonstans i vårt arbete för ökad jämställdhet, så måste vi sluta betrakta varandra som fiender värda förakt. Militanta feminister måste sluta dra alla män över en kam. Pojkar är inte smådjävlar redan på BB. Män är individer.