Festlig dans

I går blev det ingenting bloggat. Jag förstår inte riktigt vart den dagen tog vägen. Det sade bara "Svisch!" - så hade den passerat.

Jag jobbade trots att jag inte var riktigt frisk. Egentligen återvände jag till jobbet i förtid bara för att med gott samvete kunna vara med på en fest efter jobbet. Jag längtade så mycket efter att dansa. Jag älskar att dansa utan någon egentlig koreografi - bara släppa loss en massa energi. Det blev ingen s.k. tryckare och det var nog bäst så. Jag hade kanske smittat den jag i så fall hade dansat så nära intill.

Sjuk i hemmet

Jag är sjuk och stannar hemma från jobbet. Det är inte kul. Inte blev det bättre av att jag tittade på TV och såg slutet av filmen "Broarna i Madison County". Det är ju en bedrövlig kärlekshistoria. Så mycket enklare allting hade varit om de inte hade blivit kära i varandra. Jag - gamle man - började lipa.

Hemma hängig

I morse trodde jag att jag hade kontroll över min yrsel och mitt svaga illamående. Men så kändes det plötsligt som om jag skulle vomera. Jag vågade inte ta risken att åka till jobbet. Hur kul skulle det vara att må illa på bussen - eller på jobbet?

Alltså stannade jag hemma. Jag glodde på TV, jag läste, jag löste korsord, somnade och vaknade om vartannat.

Dagens behållning är ett citat ur den bok av Magnus Malm som jag redan har nämnt:

"Vi står alltid inför ett mysterium när vi står inför en annan människa." (s. 127)