Ingen "rättsskandal"

Nu har jag läst valda delar av Göran Lambertz' "Quickologi" och en bra bit av Christer van der Kwasts "Bortom rimligt tvivel". Jag håller med dem. Det har inte ägt rum någon "rättsskandal". Domarna var helt rimliga. Det är så mycket som pekar på att Thomas Quick faktiskt var skyldig. Men drevet gick i gång och både Lambertz och van der Kwast blev betraktade som byfånar. Problemet är att jag tror att de hade rätt.

Den trånga åsiktskorridoren

Det blir lite komiskt ibland med den trånga åsiktskorridoren. Det finns vissa åsikter som man helt enkelt inte får ha, om man vill fortsätta vara kompis med sina åsiktsfränder. Exempel? Man får som "vänstersnubbe" inte tycka att det kan vara kul att titta på kungliga bröllop. Jag kan se på sådant bara för att titta på vackra klänningar, snygga håruppsättningar m.m. Men si, så får jag ju inte tycka!

Och det blir lika - oavsiktligt - komiskt när Jan Guillou spyr galla över sådana TV-program. "Intellektuellt undantagstillstånd" kallade han det. Varför är det oavsiktligt komiskt? Jo, det var ju knappast svårt att gissa i förväg att han skulle skriva en sådan krönika om den händelsen. Varför kan han aldrig överraska oss någon gång? Om det skulle bli ett kungligt bröllop i morgon, så skulle han skriva en liknande krönika en gång till. Jag gäspar åt förutsägbarheten. Det kan hända att herr Guillou har helt rätt i sak, men måste han ständigt skriva det vi förväntar oss att han skall skriva?