Mishmash

Ibland undrar jag hur vissa butiker m.m. kan fortsätta existera. Hur går det ihop? Nu tänker jag särskilt på en del konstiga ställen där man kan undra vad allting går ut på. Det är mest väldigt underligt.

Det är mishmash, ett kolossalt sammelsurium med rappakalja. Men det anses fiiint! Om ni frågar mig, så vill jag kalla det kitschig loppmarknad. Men dit kommer fina folket och beundrar allt möjligt strunt.

"Livsstilsbutik", "heminredning", "trend & design", "kläder & smycken", "antikt & kuriosa", "blomsterkreationer" och "butik & galleri" - allt finns där i en total brist på ordning och sammanhang. 

Vad är affärsidén? Vad är imagen? Vad är profilen? Det är helt planlöst och total förvirring råder. Vad är den röda tråden? Vad vill man? Vintage, retro och modernt blandas hej vilt. Tillfälliga lösningar har blivit permanenta. Man spretar åt alla möjliga håll och är inte riktigt bra på någonting. 

Där samsas lerkrukor med plantor, örter, kryddor, senap, honung, kläder, keramik, porslin, statyer som är usla kopior av kända verk, små byster föreställande Buddha, små änglafigurer, tavlor som kunde ha tagits från Hötorget etc. Allt i en kaotisk röra.

Jag blir bara fnoskig av all denna flummighet och flyr fältet så fort jag kan. Inte en enda krona lägger jag på sådant krimskrams.

Struntfilm

Det kan inte ställas särskilt höga krav om en film skall få kultstatus ifall "The Blues Brothers" skall kallas kultfilm. Hur har den kunnat få 7,9 i betyg? Den är ju kass. Rolig? Jag skrattade inte en enda gång. Smarta repliker? Ho, ho, det finns lika smarta repliker i någon bok för "slukaråldern". Tuffa biljakter? De är löjliga. Detta är en infantil och banal film. Den är lika kultiverad och försedd med eleganta finesser som ett knytkalas bland neanderthalare i en grotta. Det enda som är bra med den är musiken. Skaffa soundtracket och strunta i filmen.

Jag läser efilmcritic och håller med dem som ger riktigt låga betyg. "Way overrated", "Simply the most overrated comedy of all time", "Utter garbage", "Dull and melodramatic for a comedy" och "I just don't think it's funny - at all".

Man måste kunna driva med jättestora egon

Ja, här får jag hålla med Jonas Gardell - trots att jag kan vara oenig med honom i en del andra frågor.

Gratis kopior av allting åt alla (Ironi)

En del människor som t.ex. röstar på Piratpartiet måste vara rent ut sagt dumma. En sådan person tyckte på fullt allvar att fri kopiering är helt OK. Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld. Läs det gärna en gång till: Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld.

Man tar sig för pannan. "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves", skrev Schiller. Det ligger någonting i det.

Vad kallas det? Att yngras?

"Lopez ser yngre ut än någonsin". Jo, så stod det i en tidning. Besynnerligt. Ser hon alltså yngre ut nu än hur hon såg ut som nyfödd? Ett exempel på klantig journalistik.

Achtung!

Ingen kan använda uttrycket "Jag kan, jag vill, jag ska" och fortsätta ha mitt förtroende. Den töntiga formuleringen är i mitt sinne alltid förknippad med en viss skrattretande figur i "Plötsligt i Vinslöv". Han som bl.a. tvättade sina golfbollar och lade dem på tork.

Om en amerikansk presidentkandidat säger - i översättning, alltså - "Jag kan, jag vill, jag ska", så hissar jag omedelbart en varningsflagga.

Dessa förryckta kommentarer...

"Sverige domineras av ett självupphöjt vänstertänkande". Ja, så står det i en kommentar till en liten debattartikel i Newsmill. Jaså? "Sverige domineras"? Hur då? Vet inte kommentatorn att Sverige styrs av en borgerlig regering? Eller tycker måhända kommentatorn att "Nya Moderaterna" och alliansen är en samling vänsterpartier?

Man tar sig för pannan.

Dallassallad?

Om några veckor skall det bli personalfest. Temat blir 80-talet. Jag undrar om jag skulle...

En fråga är ju om det finns någon som tänker spela Sue Ellen.

Dream on...

En nörd satt i en TV-soffa och pratade om fördelarna med läsplattor. Med illa dold självgodhet sade han, att han skulle läsa Shakespeares samlade verk under sin sommarsemester. Steffo - som har båda fötterna på jorden - sade att han (nörden, alltså) inte kommer att hinna med det.

Helt riktigt. Och om man nu tänker läsa Shakespeares samlade verk, så är det ganska korkat att försöka göra det så snabbt som möjligt. Det är ungefär som att försöka genomföra ett samlag så fort som möjligt. Töntigt.

Om man inte har korkskruv...

Klantigt är bara förnamnet.

Tänt var det här

Vad är det med pojkar och unga män som får dem att göra så korkade saker? Är det något med kromosomerna och hormonerna i kombination? Jag har mycket svårt för att tänka mig flickor eller unga kvinnor göra sådana här stolleprov.

Wise guy

Man tar sig för pannan.
(Bilden är hämtad härifrån.)

Två pellejönsar

Jag känner mig gammaldags och mossig. Jag hänger inte med längre. Det är inte säkert att det är dåligt. Jag vill kanske inte hänga med längre. Jag menar: så mycket i dagens kultur är såååå tramsigt och likgiltigt. Exempel? Tja, ta Jennifer Lopez' senaste video. Vad är det som är så himla märkvärdigt? Varför skall jag ta den här mannen på allvar?:

Varför kan jag inte lika gärna ta den här mannen på allvar?:

I min värld är de här båda männen lika fåniga, lika skrattretande löjliga. Är det då fel på mig?

Kom nu inte dragandes med någon tradig förutsägbar kommentar som "Du kan inte mena allvar! Det vet väl alla att Günther är på skoj!". Thanks for the information. Det visste jag redan. "Grejen är ju" (för att använda ett uttryck som nu används i alla möjliga sammanhang) att det är lika fånigt. Men den första videon - som väl är avsedd att tas på allvar - blir kanske extra löjlig därför att den har så uppenbara produktplaceringar. Jag vet inte hur det är med dig, men när jag ser en BMW tänker jag på fartkåta uppkomlingar (gärna med kontakter inom den kriminella världen) som vill ha r-e-s-p-e-k-t.

Dagens irritationsobjekt

Jag hörde talas om en fest där person X hade hällt i sig väldiga mängder av whiskey (Jag antar, att det var någon billig amerikansk whiskey och inte enligt mig riktig skotsk eller japansk whisky) blandad med Coca-Cola. Jag tar mig för pannan. X har ju inte fattat nå'nting. Samtidigt blir jag inte särskilt förvånad. X är en person som är bergfast övertygad om sin egen förträfflighet, trots att X egentligen är en medelmåtta. X är stöddig och skrävlig och allmänt ganska odräglig.

Folk skall veta sin plats och inte sticka upp och inbilla sig att de är världsbäst när de i själva verket är mediokra. Ofta är det sådana där självsäkra och självgoda typer som också saknar hyfs, är vulgära och obildade och inte begriper en så elementär sak som att whiskey - och framför allt whisky - inte skall blandas med någonting (utom möjligen en liten skvätt vatten).

Tufft?

Hur kan de hålla sig för skratt? Menar de allvar?

Idol - varför det?

Ännu en mycket bra artikel av Andres Lokko - här. Han har tyvärr alltför rätt.

Viss reklam är farlig och fördummande

Jag upphör aldrig att reta mig på dum och ond reklam. Mycket reklam verkar oavsiktligt rikta sig till barn eller mindre begåvade vuxna. Reklammakarna tycks ha ansträngt sig för att göra budskapet så lättsmält och - tror de - skojigt som möjligt. Andra reklammakare vill försöka tilltala det allra simplaste och lägsta i den svenska folkhumorn.

Exempel på dum reklam:
* Rea på en stor varuhuskedja. Massor av anställda beger sig ut i snön, går på ett töntigt sätt och trampar upp en yta. Därefter ser man marken ur ett fågelperspektiv. Man har trampat fram ordet REA i snön. Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.
* En dryg och självbelåten typ sitter tillbakalutad och pratar om reservdelar. Det hela slutar med att han säger "De' e' nemas problemas". Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.

Exempel på ond reklam:
* En man som heter Karl/Carl blir kallad för Kalle. Det tycker han inte om. Han skall se skillnad på två identiska bilder, föreställande kassar. Han misslyckas med att besvara frågan vilken kasse som är billigast. Det är den högra kassen som är billigast eftersom den är inköpt på ***. Karl/Carl blir hånad för att han inte visste det rätta svaret. "Det blev priceless för dej, Kalle!". Tittarna ställer sig på mobbarnas sida mot mobbningsoffret.

När man för en gångs skull gör en hyfsat bra reklamfilm, så blir det i alla fall inte rätt. Jag tänker på den reklamfilm där Mads Mikkelsen pratar om "alla dagarna". Den blev snabbt parodierad av David Hellenius. Det var lite mesigt gjort av Hellenius. Han borde ge sig på annan reklam som är värd mera kritik.

Dum och töntig reklam underkänner folks intelligens. Den infantiliserar och gör trams. Den fördummar.

Ond reklam injicerar ondska i små, små doser i folks medvetanden. Den sprider ondska likt en cancersvulst sprider cancer.

Ett magplask i ankdammen

Det här är ju så löjligt att man nästan blir mållös och tappar talförmågan. Varför inte samtidigt förbjuda följande?

* Malliga personer
* Personer som inte tittar rakt i ögonen på dem de pratar med
* Snåla personer
* Dumma personer
* Saktfärdiga personer
* Överintelligenta människor
* Elaka människor
* Otrevliga människor
Etc.

Eller - för att ta det lite mera abstrakt - varför inte förbjuda följande?

* Arrogans
* Snobberi
* Lättja
* Översitteri
* Dumdryghet
* Humorlöshet
* Tondövhet
Etc.

Vem skall formulera paragraferna? Vem skall avgöra när någon strider mot bestämmelserna? Var drar vi gränserna? Vem har tolkningsföreträde? Vilka straffpåföljder talar vi om?

Totalt förryckt och utan styrsel

Den person som är högste ansvarig för underhållningen på årets Nobelfest bör omedelbart få sparken. Det är den mest förvirrade, spattiga och obegripliga s.k. show jag har sett på länge. Vad är det vi ser och hör? Resultaten av en tripp? Det är inte ett dugg njutbart. Det är bara konstigt och knepigt. Sådant spektakel ger Sverige dåligt rykte runtom i världen.

Burr...

Om jag som juvenil hade ställts inför valet att bli vuxen eller att inte bli vuxen och jag samtidigt hade fått veta att detta är följden av att bli vuxen, så hade jag nog valt att hoppa av alltihop.