Födelsedag

I dag firar jag Shirley Bassey. Man kan tycka, att det här blir lite "too much", men det stör inte mig. Jag välkomnar engagemanget.

Jubileum

Detta datum år 1808 kunde man för första gången höra Beethovens "femma" i Wien. Beethoven själv var dirigent. Jag tror, att Herbert von Karajan och Berliner Philharmoniker kunde framföra verket så som kompositören hade velat att det skulle låta.

Här kan vi snacka om "intro". Alla death metal- och black metal-band och andra hårdrocksband kan slänga sig i väggen. Det blir aldrig mäktigare än så här. Känslorna, temperamentet, "djävlar-anammat"! Här kan man inte sitta och nicka till. 

Födelsedag

I dag firar jag Keith Richards. Att han fortfarande lever är ett mirakel. Man kan kalla honom en levande legend. Han är måhända inte världens bästa gitarrist, men han har en egen och fräck stil. Jag har nog framfört denna synpunkt redan, men i så fall gör jag det igen: Om någon inte har en susning om vad rock'n'roll är för någonting, så kan man visa detta klipp. Här är pudelns kärna, så att säga. Och Keith Richards' spel här (Hör och se från 2:14) är maximalt mycket rock'n'roll. Så självsäkert, så coolt, så tufft. 

Mästaren revisited

Ett geni in action. En makalös ledare. En otrolig kreatör. I en klass för sig. 

Födelsedag

I dag firar jag Joan Armatrading. Hon är inte så känd i Sverige som hon borde vara, kan jag tycka. 

Du verkar inte sakna mig

Den här vill jag kalla "en modern klassiker". Vi kan väl alla känna igen oss i texten. Ungefär så här: "Jaha. Där sitter de och myser. De tar en bild på sig själva - leende och tittande rakt in i kameran - och så lägger de ut bilden på Facebook och Instagram. De har kul och här är jag och känner mig billig och utanför. Varför frågade de inte mig om jag ville vara med? Bussigt. Inte." 

Nödvändigt

Nu får det vara dags för Peter Green igen. Feeling...

Födelsedag

I dag firar jag Jimi Hendrix. Den här låten har också kallats "C# blues (People, people, people)" eller "C sharp blues". Låten är min största favorit av allt jag har hört från Hendrix. Att han skulle dö så ung är en av de största tragedierna i musikens historia. 

Födelsedag

I dag firar jag Diana Krall. Inte så tokigt.

Födelsedag

I dag firar jag Neil Young. Snacka om att ha en egen stil och ett eget uttryckssätt. Han är tämligen unik med att spela gitarr på det sättet. Jag som inte är särskilt musikalisk kan ibland undra "Var det där falskt eller skulle det låta så?". Jag bryr mig föga ifall det är korrekt eller inte. Det är fullt av känsla och det räcker långt. 

Fredag på hjärnan

Nostalgi... Koreografin, danserna, scenkläderna... 

Mera än du någonsin kommer att veta

Det blir nog aldrig bättre än så här. Det här är helt makalöst, om du frågar mig.

Grymt bra gitarrspel

Det är sådant här som alltid ger mig gåshud och tvingar fram en näsduk. Det är så gudomligt bra. Kolla särskilt efter 3:28 - när den lille mannen visar var skåpet skall stå.

Häpp!

Musikhistoria... - detta!

Det här "rockar fett"!

Ah... Denna rikedom på uttryck! Dessa känslostormar! Vilken finess, vilken proffsighet, vilken finkänslighet, vilket temperament, vilken elegans, vilken stil! Mäktigt! Bättre än så här blir det aldrig.

En gammal goding i repris

Han hade nog kunnat förbereda det där med munspelet lite bättre - eller han kanske bara drev med oss... Hur som helst: det var värt att vänta på.

En unik musik-DVD

När jag har sett och hört den här dokumentärfilmen blir det bara mera uppenbart att vi har förlorat en makalös sångerska. Filmen gavs ut 2007 och visar Amy i relativt god form. Sedan vet vi hur det gick. Det är bedrövligt sorgligt och plågsamt.

Men hennes röst finns bevarad för all framtid. Det är alltid något. För mig var hon en lika viktig sångerska som t.ex. Billie Holiday eller Ella Fitzgerald.

Jag tror att hon gick under bl.a. för att hon inte blev riktigt klok på vad publiken - vi - ville ha. Hon kände sig förmodligen inte tillräckligt älskad. Hon var också - det sade hon själv i en intervju - mycket otrygg i sig själv. Ju större frisyr, desto mera otrygg.

Hur som helst - jag kommer alltid att minnas henne för sådana mästerliga låtar som "Back to black", "Tears dry on their own", "Rehab", "Love is a losing game" och "You know I'm no good". Helt unika bitar framförda på ett högst personligt sätt. Hon var i en klass för sig.

Trött

Jag gitter inte.
Det enda som återstår denna dag är att säga God natt!
Jag gör det med den här.

Favorit i repris

Bild- och ljudkvaliteten är kass, men låten och texten är det definitivt inte. Den här texten är väldigt tuff - och går att läsa här. Iris DeMent är helt unik. Respekt.

Superbt

En stämningsfull början på året - här. Bättre än så här blir det aldrig.