Två kloka

Två kloka i Moskva. Liv och Horace på bildningsresor genom Europa. Mycket intressant! Passa på att se medan det finns på SvT Play. 

En livslång kärlek

Vad skall man säga? Då kunde man komma undan med en sådan här liten klämkäck film. Men visst känner jag en längtan till Paris. Tänk att promenera på samma trottoarer som kommissarie Maigret - bara en så'n sak. Tänk att röra sig i samma kvarter i Clichy som Henry Miller... Tänk att besöka alla platser som blivit kända genom böcker, filmer, sånger och målningar. Jag måste till Paris någon gång innan jag dör!

Och apropå Juliette Greco - inte var det konstigt att Miles Davis blev kär i henne.

"He said he loved me too much to make me unhappy" - så typiskt Miles.

En rolig bok om trista saker

Att en bok om trista saker kan bli riktigt rolig låter väl som en paradox. Men i det här fallet är det sant. Johan Tells bok "Trista sevärdheter" (2011) handlar om just det som man tror att den handlar om - och det blir roligt.

Hur man har kunnat inbilla sig att dessa s.k. sevärdheter skulle anses vara värda att se är oftast en gåta. Johan Tell beskriver ett exempel så här:
"Turismen räknas numera till en av världens största ekonomiska verksamheter. Därför tycker jag att det är viktigt att diskutera vad som får oss att resa, får oss att besöka en annan svensk plats än den vi själva bor på. För när företrädare för Visit Sweden säger saker som 'Sverige behöver tydliga och exotiska ikoner' och applåderar det planerade bygget av världens största älg utanför Skellefteå är det angeläget att någon står bredvid och säger 'Låter inte det där väldigt trist?' och ifrågasätter om denna typ av spektakel är vad vi ska lägga kraft och pengar på." (s. 5)

Jag håller fullständigt med författaren om att de ansvariga bakom vissa sådana här stolleprov skulle ställas till svars. Man kan fråga dem: "Hur i all sin dar tänkte ni när ni trodde att detta skulle vara en sevärdhet?". Man skulle kunna säga till dem: "Detta är falsk marknadsföring. Detta är vilseledande information."

Boken rymmer 121 exempel på just trista sevärdheter. Varje bild har en informativ och roande bildtext. Vissa exempel på sevärdheter är så oerhörda att man helt kan tappa tron på mänskligt omdöme. Det blir pekoral och kitsch i en gräslig blandning.

Två ytterligare exempel:

Från Citadellet i Malmö: "Skålgropsstenen från Fosie har fem skålgropar (rödmålade). De är kanske från bronsåldern." (s. 15)
Jag dör av nyfikenhet! Nästa gång jag är i Malmö måste jag besöka denna sevärdhet! (Ironi)

Från Domkyrkan i Lund: "Alla skånska skolbarn åker buss till Lund för att se på Jätten Finn. Han är lockbetet medan Lunds domkyrka, i vars krypta Jätten Finn finns, är det egentliga, pedagogiska huvudskälet till utflykten. Jätten Finn är 165 centimeter hög inklusive pelarens fot som han står på. Alla skånska skolbarn blir jättebesvikna." (s. 44)
Precis så är det. En mera meningslös skolresa är svår att tänka sig. Varför skulle vi (Jag var ett skånskt skolbarn) utsättas för denna plåga?

Ja, så håller det på. "Att vilja men inte kunna" skulle kunna vara en adekvat beskrivning av den monumentala inkompetens som de ansvariga bakom dessa "turistmagneter" har visat.

Besök gärna hemsidan!

Två resmål

Två goda danska konstlänktips:
Ordrupgaard
och
Glyptoteket

Det är inte bara Louisiana som är värt ett besök...

Favorit i repris

Jag måste bara länka till detta.
Faktum kvarstår: det är ett alldeles lysande dubbelalbum.
Vi lyssnade på det medan vi körde till och från våra bästa vänner i Åhus. CD 1 på vägen dit och CD 2 på vägen hem. Perfekt.

"Våra bästa vänner"? Jo, så är det. Vi har varit vänner sedan mitten av 70-talet och vänskapen blir bara starkare, nästan slipad som en diamant. Det är underbart att ha sådana vänner. Det är inte en slump att vi fyra körde omkring på Irland, stannade bilen i Connemara och lyssnade just på Lundells "Connemara" där, på plats. Det blev givetvis magiskt.

Några intryck från en resa till Gran Canaria. Slutord.

Den som söker efter kulturliv på södra Gran Canaria lär få leta länge. Jag menar: jag såg inte någon bokhandel, ingen biograf, inget museum, inget bibliotek - för att ta några exempel. Och kyrkorna jag hittade var stängda just då när jag var där - mitt på dagen. Livet där nere verkar gå ut på att sola, bada, shoppa, slappa, äta och dricka. Det är närmast ett antiintellektuellt liv.

Det som är tilltalande med södra Gran Canaria - om jag nu skall ha en åsikt efter knappt en veckas vistelse - är den kuperade terrängen och klimatet/-en. (Där är flera klimatzoner.) Det som är mindre tilltalande eller t.o.m. irriterande är vissa köpmäns och kypares framfusighet. Du kan knappt gå en meter genom ett shopping center utan att bli "anfallen" av någon som vill få dig att köpa något i just deras butik eller äta något på just deras restaurang.

Priserna är ungefär som här. Det enda som sticker ut prismässigt är taxi - det är faktiskt väldigt billigt att åka taxi.

Mat och dryck, då? Ingenting att skriva hem om. Vad är grejen med paella och tapas? Nej, tack. Spansk matlagning tänker jag inte fördjupa mig i. Jag har ätit ofantligt mycket godare mat i Italien.

Men nu måste jag sluta. Leif Mannerström på TV!

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 6

Fredagen ägnades åt en förhandsbokad resa. Vi åkte jeep och jämförbara fordon upp i bergen - bl.a. till ett ställe där man kunde rida på dromedar i c:a en kvart.

Efter dromedarfärden blev det dags för en annan typ av karavanfärd. Med dödsförakt körde chaufförerna på slingriga vägar. Och nu blir det en liten orgie i naturscenerier, med fem bilder. I mina ögon påminner naturen här en aning om Quiraing på Isle of Skye:

Vi stannade till i en by som heter Fataga. På kyrkans ena vägg kunde man läsa den här skylten:

Och så här såg kyrkan ut (Klockan visade inte rätt tid):

Guiden som ledde hela den här ganska äventyrliga utflykten påstod att befolkningen består till 50 % av katoliker och till 50 % av alkoholister. Katolikerna är kvinnorna som besöker kyrkan. Alkoholisterna är deras män som under tiden kvinnorna är i kyrkan sitter på någon pub eller bar och dricker sig fulla.

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 5

På torsdagen såg inte vädret så lovande ut. Det var moln vart man än blickade på himlen. Vad göra? Stanna kvar i lägenheten? Knappast. Vi åkte buss till Puerto de Mogán. Det blev en bussfärd som vi sent skall glömma. Man kunde flera gånger tro att ens sista stund var kommen i någon av kurvorna eller backarna.

Min dotter hade med sig sin avancerade kamera, så jag höll avsiktligt igen med mitt fotograferande. Jag visste att hon skulle ta en massa bra bilder - vilket senare visade sig stämma. Jag tog i alla fall en bild på ortens kyrka:

Den var stängd när vi var där. Över huvud taget var det inte mycket kyrkligt liv som syntes till. Gran Canaria förefaller vara mycket sekulariserat - om man bortser från en hel del taxichaufförer som hade ett kors eller krucifix hängande ned från den invändiga backspegeln.

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 4

Jag har en (konstig?) vana att alltid jogga på resmålet när jag reser utomlands. En fördel med det är att jag kan få se saker som mina medresenärer inte ser. Onsdag morgon stack jag iväg före frukost och joggade uppför en backe, stannade till vid en utsiktspunkt och tog de här båda bilderna - de föreställer bebyggelse norr om (eller möjligen i norra delen av) Puerto Rico:

Vi hade en speciell service: man kunde bli skjutsad från boendet ned till stranden på förmiddagen och hämtad vid stranden på eftermiddagen. Jag tog nästa bild vid en sådan väntan.

Senare på eftermiddagen gick vi ned till stranden och passerade bl.a. detta - som sannolikt är en benjaminfikus:

Och så här kunde det se ut vid strandpromenaden på väg till Puerto Rico:

Så småningom hamnade vi i ett s.k. shopping center. Jag är lagom road av sådant, men ibland måste man bara följa med. Vad sägs om den här kaxiga attityden nedan?

Jag tror i alla fall inte att man var specialist på alla sorters souvenirer.

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 3

På tisdagen åkte vi en s.k. Glass Bottom Ferry till orten Arguineguin för att besöka marknaden där. I väntan på att kliva ombord på färjan tog jag dessa två kort på några stiliga båtar:

Och från färjan tog jag dessa två bilder:

Marknaden var ungefär som vilken marknad som helst. Om man vill utrycka sig lite elakt: Samma skräp där som här. (Hur kul är det med "äkta" Rolex-kopior? Hur troligt är det att ett enda medel kan bota alla sorters krämpor? Etc.)

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 2

På måndagen gick jag ensam i väg till "Mötesplatsen" - här. Underbara människor som jobbar där. Jag kände mig genast som hemma - bums och omedelbart - när jag klev in på gården. Efter att jag hade ätit en våffla och druckit en Fanta samtidigt som jag pratade med en ur personalen gick jag strandpromenaden mellan Puerto Rico och Amadores tillbaka till stranden där min fru och dotter njöt i solskenet:

Bilden här nedan tog jag med sämre kvalitet och i avsikt att bifoga den till ett SMS:

När vi kom tillbaka från solbadandet upptäckte vi att någon städerska hade skojat till det lite med bäddningen. Jag tror att det är en typisk practical joke som man kan råka ut för på sydligare breddgrader.

Några intryck från en resa till Gran Canaria. 1

Vi hade s.a.s. några pengar över, så vi stack iväg - bort från den envisa svenska vintern. Vi flög till Gran Canaria och bodde vid öns södra kust, i en stad som heter Amadores. Vi hade aldrig tidigare rest till Kanarieöarna, av olika skäl. Hustru min bestämde detta resmål, trots att hon är flygrädd. Här följer ett litet galleri med foton tagna första dagen vi var där. Jag kan inte gärna hävda copyright på dessa bilder, eftersom i stort sett vilken turist som helst hade kunnat ta dem. Samtliga kort är tagna med min mobiltelefon. Dottern hade med sin fina kamera och hon tog bättre foton än jag, men det är en annan historia. Hur som helst: om du vill använda dessa bilder, så är jag tacksam om du uppger fotografens namn - Thomas O.

Om du fick intrycket att det är backigt, så har du helt rätt. Här pratar vi serpentinvägar.

Öken?

I'm back! Oj, vad ni har saknat mig...

Det blir anledning att blogga om en resa...
Återkommer i morgon i detta ämne.

Feta pösmunkar som skall bli serverade

Jag åker buss till och från arbetet. Ombord på bussen visas reklam - ljudlös, Gud ske lov. Reklamen är retfull även utan ljud. Jag stör mig särskilt på ett par reklamsnuttar från Fritidsresor som handlar om turistmål i Turkiet.

När jag ser de reklamfilmerna så skäms jag för att vara vit västerlänning. Filmerna får mig osökt att associera till gamla tiders imperialism. Modern turism känns som en sofistikerad variant av kolonialism. I filmerna förekommer några engelsmän och nordbor som uttalar sig om det förträffliga med resmålen.

Det som stör mig är deras självgoda, dryga och självbelåtna uppträdande. De verkar uppfatta sig själva som herrar/damer som skall passas upp av den - i deras ögon - primitiva lokalbefolkningen. Feta och slappa sitter de där och brer ut sig och är äckligt nöjda med sin lättjefulla tillvaro. De blarrar och går på, de förefaller ta för givet att de är överlägsna de människor som stadigt bor i deras resmål.

Jag blir nästan spyfärdig.

Irriterande typer på flygplan

Man brukar ju säga, att människor blir omvandlade när de sätter sig bakom en bilratt och kör iväg. Det är nästan som Dr Jekyll och Mr Hyde. Bakom ratten kan den vänaste figur bli en liten djävul.

När folk hamnar ombord på ett flygplan och så småningom befinner sig på några tusen meters höjd verkar det som om de inbillar sig vara hemma i vardagsrummet. Det finns typer som jag gärna hade slagit på käften om det inte vore för att jag inte brukar lösa konflikter på det viset.

Småbarnsföräldrar som inte har den minsta koll på sina ungar... Stanna hemma! Ett flygplan är varken förskola eller fritidsgård.

Störande figurer som inte verkar kunna planera någonting i förväg... De reser sig upp från sina säten - även om man skall ha säkerhetsbältet fastspänt - och plockar med prylar i handbagaget som de nyss lade upp i förvaringsutrymmet ovanför stolarna. De glömmer alltid att stänga luckan efter sig, så att personal får stänga den i förbifarten. Några minuter senare är de hjärndöda typerna där igen och skall rota fram något ur handbagaget. Och lika säkert som att fredag följer på torsdag glömmer de att stänga luckan efter sig. Skall det vara så förbannat svårt att ha lite framförhållning och inte bara följa minsta plötsligt uppdykande nyck!?

Några intryck från Sicilien - en sorts ytlig sammanfattning

Att försöka göra en uttömmande vetenskaplig sammanfattning av en utlandsvistelse som varade c:a fyra dygn vore mig främmande. Den person som påstår sig veta allt som är värt att veta om en plats som h*n befunnit sig på mindre än en vecka skall man inte lita på.

Nå, jag gör i stället en ytlig sammanfattning av vistelsen i Trapani och Erice - med den ständiga reservationen "Utifrån det jag upplevde under denna korta period, så...".

* Det var VARMT, stundtals nästan outhärdligt varmt.

* Du måste vara förberedd med mycket vatten när du t.ex. skall gå omkring ute på sta'n. Det är nödvändigt att dricka vatten regelbundet.

* Det var varmt i badvattnet, som dessutom för det mesta hade klar sikt ned till botten. Men det kunde flyta omkring diverse otrevligheter på ytan.

* Stränderna var inte mycket att hänga i julgran. Det var sand och småsten och grus.

* Husen, gränderna, torgen etc. var genuina. Det märks att inte odrägligt många turister har hittat hit. Gatorna och trottoarerna var dessutom befriande skönt fria från skräp.

* Priserna var ungefär som här hemma. Det lär vara mycket svårt att hitta saker till fantastiskt låga priser.

* Maten var - som väntat - gudomligt god. Prova t.ex. deras panini!

* Lokalbefolkningen var väl som folk är mest. De utmärker sig inte på något särskilt sätt. Det finns antagligen trevliga människor och jobbiga typer överallt, så även på Sicilien. Däremot var de kassa på engelska. Du bör lära dig några användbara italienska uttryck och fraser. Och nej - jag lade inte märke till någon maffia. Ingen kom i alla fall körande på Vespa och sköt ned några som satt vid uteserveringarna.

*Vill du veta mera? Ja, men sök då. Du kan t.ex. söka här och här. Glöm aldrig databaser.

Några intryck från Sicilien. 5

När jag är utomlands brukar jag alltid försöka jogga där jag är. Så även på Sicilien. Sista dagen vi var där stack jag ut en liten runda på morgonen, före frukost. Så här kunde det se ut:

Några intryck från Sicilien. 4

Nästa dag gick vi omkring en hel del. Därför blir det nu blandat innehåll i bilderna. (Copyright Thomas O.) Först en pedagogiskt ganska klar meny:

Und now eine parktrick - tre bilder från en park:

Och nu två bilder inuti en kyrka:

Här en bild på vår "supermarket":

En av de växter som fanns på terrassen:

Ute på sta'n intog vi kvällsmat som avslutades med kaffe. Jag tog som vanligt mjölk i min kaffekopp.

En ganska typisk syn:

Några intryck från Sicilien. 3

På den tredje dagen gjorde vi en liten utflykt via linbana upp till Erice. Men först en bild tagen från vår lilla balkong (För alla bilder här hävdar jag min upphovsrätt) :

På vägen till linbanan tog jag följande tre bilder:

Framme i Erice gick jag in i en av de många kyrkor som finns där. Det här är så vackert:

Uppe på toppen kunde man se ut över Trapani. Klara dagar lär man kunna se ända till Afrika. Men den här dagen var det soldis. Tre bilder från höjden:

En och annan katt kunde man se. Den här skulle just sätta sig ned när jag tog kortet:

Några intryck från Sicilien. 2

Den första hela dagen (då vi alltså både vaknade och somnade där) på Sicilien promenerade vi en hel del för att "känna av" staden Trapani. Jag tog i vanlig ordning en del bilder. Jag låter dem tala för sig själva. Klicka gärna på dem för att förstora. (Copyright Thomas O.)

En god avslutning på dagen - delikat italiensk mat på restaurang. Jag har alltid gillat italiensk mat. Det finns ingen anledning att ändra på den inställningen.