Några intryck från en resa till Gran Canaria. Slutord.

Den som söker efter kulturliv på södra Gran Canaria lär få leta länge. Jag menar: jag såg inte någon bokhandel, ingen biograf, inget museum, inget bibliotek - för att ta några exempel. Och kyrkorna jag hittade var stängda just då när jag var där - mitt på dagen. Livet där nere verkar gå ut på att sola, bada, shoppa, slappa, äta och dricka. Det är närmast ett antiintellektuellt liv.

Det som är tilltalande med södra Gran Canaria - om jag nu skall ha en åsikt efter knappt en veckas vistelse - är den kuperade terrängen och klimatet/-en. (Där är flera klimatzoner.) Det som är mindre tilltalande eller t.o.m. irriterande är vissa köpmäns och kypares framfusighet. Du kan knappt gå en meter genom ett shopping center utan att bli "anfallen" av någon som vill få dig att köpa något i just deras butik eller äta något på just deras restaurang.

Priserna är ungefär som här. Det enda som sticker ut prismässigt är taxi - det är faktiskt väldigt billigt att åka taxi.

Mat och dryck, då? Ingenting att skriva hem om. Vad är grejen med paella och tapas? Nej, tack. Spansk matlagning tänker jag inte fördjupa mig i. Jag har ätit ofantligt mycket godare mat i Italien.

Men nu måste jag sluta. Leif Mannerström på TV!