fredag 11 mars 2011

Upp till bevis och upp till bevis och upp till bevis...

Ibland känns det som att jag hela tiden måste bevisa att jag duger. Då upplever jag att jag ifrågasätts och misstänks för att mygla och maska. Jag frågar mig: hur många gånger måste jag bevisa att jag faktiskt jobbar snabbt och effektivt och felfritt - och inte "såsar"?

En gång för flera år sedan nu hade jag en chef som gjorde en liten anteckning efter ett utvecklings-/medarbetarsamtal: "En viss seghet". Det glömmer jag aldrig. OK, jag kan förstå om jag uppfattas som lite "seg". Jag går inte omkring och slår mig för bröstet och skriker ut "Kolla så duktig jag är!". Jag försöker ta saker och ting lugnt och städat. Jag strävar efter att vara lugn och metodisk och inte göra något förhastat.

Jag springer inte omkring som en skållad råtta eller en yr höna. Jag vill inte göra saker "Fort men fel". Jag gör dem hellre "Inte fullt så fort men rätt". Det kanske är dumt. Jag börjar tro, att man får högre lön om man just fnattar omkring och låtsas ha tusen järn i elden och verkar vara nära ett nervöst sammanbrott.


Åter igen: på hur många sätt skall jag behöva bevisa att jag duger? Jag kan väl inte vara trög om jag nästan kom in i Mensa? Jag kan väl inte vara helt tappad bakom en vagn om jag fick 1,7 på Högskoleprovet?

P.S. en dag senare: Det är som om ditt CV är helt ointressant. Har du inte varit jätteduktig den senaste veckan, så är du lika intressant som en gråsugga eller silverfisk. Då räknas du inte. Då är du en "nobody". Det kvittar om du har gjort enastående prestationer för en månad sedan. Är du inte super-duper varenda dag, så är du nästan "pain in the ass". Det är där någonstans vårt samhällsklimat befinner sig nu. D.S.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar