tisdag 31 maj 2011

Gudomligt


Förfining. Elegans. Skicklighet. Subtilitet. Passion. Kontroll. Engagemang. Koncentration. Inlevelse. Professionalism. Sensibilitet. Konst.

En gammal goding



Det är märkligt, men jag har nog inte bloggat om den här boken tidigare. Den är en klassiker i sin genre. Just det här exemplaret fick jag när fyllde 22 år och denna tredje upplaga gavs ut 1969. Det betyder, att boken fanns kvar i bokhandeln några år efter utgivningen. Numera får man vara glad om man hittar en bok ett år efter utgivningen, känns det som. - Nå, till saken.

Den här boken har det mesta man kan begära i den här vägen. Det är "blandade nötter", "logik för nybörjare", "magiska kvadrater", tändsticksproblem, problem med brickor m.m. Jag tror på fullt allvar att den här boken har varit stilbildande för senare böcker i samma ämne. Och om man bara vill äga en enda bok med sådana här s.k. tankenötter, så är det nog den här man skall ha.

Som vanligt älskar jag att hitta på alternativa lösningar. Så även här. Problem nr 110 i den här boken handlar om att dela en födelsedagstårta rättvist. Tårtan skall delas i fyra bitar och de måste vara exakt lika stora och samtidigt skall varje bit innehålla två kanderade fruktbitar. Lösningen i facit är osedvanligt krånglig. Man har delat upp tårtan i 4x5 kvadrater och varje bit består av fem sådana kvadrater formerade på olika sätt.




Min enkla och eleganta lösning består i att skära två snitt genom tårtan längs med de båda diagonalerna. Då blir det fyra bitar med två fruktbitar i varje.

Summa summarum: detta är en riktigt go' bok!

måndag 30 maj 2011

Micmacs - ett mischmasch

Sedd:


Tja, vad skall man säga? Här får "Micmacs" ett högt betyg. Här får den ett lägre medelbetyg. Det märks att det är samme regissör som till bl.a. "Amelie från Montmartre", men här blir det mesta ganska jönsigt och alltför tillskruvat. Det blir liksom ingen reda med någonting.

Läraktig liten fågel


Den här fågeln kan man nog lära ännu flera konster. Skojigt!

söndag 29 maj 2011

Nästan sömnpiller

Sedd:


Eh? Jaha? Varför så högt betyg till "Still walking"? Jag snabbspolade och nickade ändå till. En japansk film får automatiskt högt betyg bara därför att den är japansk? Kritikerna är överdrivet snälla. Jag är mest beredd att hålla med recensenten i Gefle Dagblad. En småbubblande film som aldrig kommer till kokpunkten. En tämligen likgiltig historia som radar upp trivialiteter och inte berättar någonting nytt.

Länk

En bok om grabbighet m.m.


Den är knappast något litterärt mästerverk - Pär Lorentzons bok "Hjältarna på Fagerhult" (1993). Det blir lite småtrevlig läsning kring livet bakom kulisserna då man spelade in TV-serien "Grabbarna på Fagerhult". Du kan se en liten bit här.

Boken är delvis en sorts uppgörelse med herrar Guillou och Persson. Om man skall tro Lorentzon, så blev han lurad på en stor summa pengar av de båda vid den här tiden. Att de självbelåtna preciöserna hade stora egon kommer väl inte som någon överraskning. Boken bekräftar det.

fredag 27 maj 2011

Tråkig utveckling

Nu har det förekommit ett uppochnedvänt pentagram på en tröja buren av en deltagande i "Så ska det låta". Vad blir nästa grej? Öppen satanism?

torsdag 26 maj 2011

Vacker


Ah, jag tycker hon är sååååå vacker - även när hon ser grå, trött och sliten ut. Hon har ett väldigt fascinerande ansikte. Och som grädde på moset är den här filmen riktigt bra.

onsdag 25 maj 2011

En bra länk

Det går inte att förneka - Axess håller god klass. Här en läsvärd sak.

tisdag 24 maj 2011

Dylan revisited

Jag kan inte låta bli att länka till några gamla saker - denna födelsedag.
Den här och den här och den här.

måndag 23 maj 2011

Man blir aldrig färdig

Överraskande bra skrivet om Dylan - här.

söndag 22 maj 2011

Några rader om Antonionis "Feber"

Sedd:


Jag lånade Antonionis "Feber" av en bekant. I och med denna film slutade Antonioni göra svartvita filmer. Det kan man på sätt och vis tycka var synd. I "Feber" lyckades han nämligen, tycker jag, föra svartvit filmkonst till makalösa höjder. Han spelade med ljus och skugga, vitt och svart, på ett mästerligt sätt. Vem vet, han kanske tänkte "Bättre än så här blir det inte med svartvitt. Lika bra att övergå till färgfilm."

Med filmen följer en intervju. Det är en fransk intellektuell man som pratar och pratar och pratar om Antonionis filmer, i synnerhet den trilogi där "Feber" är den sista delen. Men det är inte helt andefattigt pladder som denne expert håller på med. Han har en del poänger. Så t.ex. skall man inte försöka förstå Antonionis filmer som andra regissörers filmer. Den här trilogin "handlar" inte så mycket om vad som händer; de "handlar" snarare om saker och ting som inte händer. De skildrar kärlek som vissnat och dött, alienation, leda, vilsenhet och kommunikationstrassel.

I min värld är detta en mycket bra film - värd ett högre betyg än 7,7.


lördag 21 maj 2011

Wikström revisited

Nu har jag läst färdigt den här - som jag började blogga om här. Jag lyckades låna om boken och slapp den där förkortad-lånetid-stressen.


Faktum kvarstår. Den är en mycket bra bok. Jag ger den betyget 4 på en femgradig skala. De som känner mig vet att det är ett högt betyg. Femmor sparar jag nämligen till sådana mästerverk som Dostojevskijs "Bröderna Karamazov" eller Elias Canettis "Massa och makt".

I början hade jag lite svårt för dispositionen av denna bok. Den kändes krystad och tillgjord. Men jag vande mig och nu anser jag att upplägget är helt i sin ordning. Sju veckor med olika teman. Varje veckodag har genomgående samma epitet. Söndag är "Ansiktets dag", måndag är "Naturens dag", tisdag är "Glädjens dag" etc. Men sedan skiljer sig dagarna åt. Onsdagen i vecka 1 handlar om "Alla dessa värmeljus", medan onsdagen i vecka 2 handlar om "Prata inte bara - gör nåt!" o.s.v.

Varje dag ägnas på detta sätt en, vad jag vill kalla, essä. Wikströms språk är mycket lättuggat trots de många gånger svåra ämnena. När jag läser hans texter tänker jag ofta "Honom skulle jag vilja vara närmare bekant med". Faktum är att jag har lyssnat på ett av hans föredrag och det föredraget tillhör de absolut bästa jag har hört i hela mitt liv. Även då framstod han som en mycket sympatisk person.

I den här boken är han, vad jag vet, mera öppenhjärtig än i någon annan av sina böcker. Här redovisar han helt öppet sin kristna tro.

"Den troende människan är medborgare i två riken. Tveksamt och skyggt eller stabilt och utan genans går hon ibland med ett gnolande eller inåtvänt leende. (...) Hon är hemma var hon än befinner sig geografiskt. Livsintensiteten är stark. (...)
Poängen är att kärleken till ens nästa, en okänd broder eller syster skall vara lika stor som hennes kärlek till sig själv." (s. 189)

"(...) en grundton av glädje. Detta ackord - av dov hemlängtan - är så starkt att hon ibland snyftar till, gråter en skvätt eller inte kan sjunga vidare i en sång bara för att hon blir så rörd." (s. 190) [Just så är det. Jag har upplevt det flera gånger de senaste åren. - Min anm.]

fredag 20 maj 2011

Det som var bra är fortfarande bra


Klockans pendel slår, gungan svänger - den här filmen var och förblir ett mästerverk.

Dagens haiku

Jag är en nolla.
Jag är bara viktig när
jag finns vid sidan.

torsdag 19 maj 2011

Så bra, Sonya


Hur bra som helst. Hon och Monica Zetterlund var i en klass för sig, tycker jag.

Dagens haiku

Liv - orättvisa
är ditt andra (dolda) namn.
Jag kan bevisa.

onsdag 18 maj 2011

Det är bara att lyda?

Här håller jag med den katolske biskopen.

Dagens haiku

I landet Jante
får det ej finnas någon
så stor som Dante.

tisdag 17 maj 2011

Dagens haiku

"Antingen gör vi
på mitt sätt eller inte
alls", sa' en nördi'.

måndag 16 maj 2011

Dagens haiku

Noll inspiration.
Jag vacklar på gränsen till
ren desperation.

söndag 15 maj 2011

Nada

Bra text - denna.
Det känns så: "I don't have much to say".

lördag 14 maj 2011

Skingra dimman - avslöja tramset

Jag gillar att läsa kritik som exempelvis detta och detta.
Det finns tyvärr en hel del figurer som vill framstå som väldigt djupa och superintelligenta, men egentligen har de fått väldigt mycket om bakfoten.

Torka

Det blev inget bloggat i går. Blogger fungerade inte. Ett tag såg det ut som om allt jag hade skrivit fr.o.m. onsdag hade försvunnit, men så var inte fallet. Nu är det tillbaka, men det hade fått väldigt underliga etiketter. Det har jag rättat till nu.

torsdag 12 maj 2011

Favorit i repris

Kan inte låta bli...


En av mina största favoritlåtar.

onsdag 11 maj 2011

Elegant


Hon håller stilen. Hon är en av de kvinnor som rör sig vackrast på en scen. Hon har en helt egen framtoning. Hon har hittat sitt uttryck och stannar vid det. Det spelar mindre roll att hon låter ungefär likadant nu som på mitten av 1980-talet. Hon är ju så himla bra.

tisdag 10 maj 2011

Upp till bevis - hela tiden

Lånade ett gammalt nummer av "Illustrerad vetenskap" - bara för att göra deras test i logik och matematik. Fixade det galant. Ett litet litet bidrag till att öka självförtroendet.

Tro inte på någon som säger att ett starkt självförtroende kommer med åren, liksom på köpet. Det är trams. Jag har fått kämpa mot dåligt självförtroende hela livet - och kampen verkar aldrig ta slut.

En delförklaring

Nu kommer jag att bli självutlämnande. Jag kommer att dalta med mig själv och tycka synd om mig själv. Här viker jag ut mig naken. Här blottar jag min strupe. Här börjar räkenskapens dagar. Här börjar en sorts bokslut. Jag lever inte i evighet och jag håller på att bli gammal. Dags att göra upp med det förflutna. Du kan tycka att detta inte är något att skriva om. Du kan mena att jag borde gå i terapi och inte störa dig med sådana här "kärringfasoner". Du kan anse att jag är en fjantig navelskådare och töntig egotrippare som håller på med detta. OK: om du inte gillar att läsa sådant, så får du sluta läsa HÄR.



Jag skall inte påstå att det är extra mycket synd om mig. Det skulle vara lögn. Jag har det väldigt bra på många sätt och vis. Men ibland mår jag ändå pyton. Det finns säkert personer som tycker att jag är konstig och överreagerar då och då. Här skall jag försöka ge en delförklaring till detta.

Jag gillar inte när folk skyller allting på en taskig barndom. Visst har barndomen betydelse, men vissa som har haft en hemsk barndom blir ändå väldigt goda människor som vuxna. Och vissa som har haft en förhållandevis problemfri barndom blir ändå monster som vuxna. Nej, jag tror att händelser efter barndomen också har stor betydelse upp i mogen ålder.

Jag fick stryk när jag var liten. Mycket stryk. Nu i backspegeln kan jag mycket väl förstå varför. Jag var väldigt olydig ibland när jag var liten. Mina föräldrar visste ingen annan utväg än att ge mig stryk. Inget annat bet på mig. Detta bidrog till att jag sedan - genom hela livet - har ifrågasatt auktoriteter. Mina föräldrar var auktoriteter. Man skulle lyda dem. Punkt. Men när jag såg att jag kunde få dem rasande och ur balans, så insåg jag också att auktoriteter var sårbara. Jag litade inte på dem. De var falska. De höll upp masker. Varför skulle jag visa dem respekt? Men de ville väl. De trodde att de kunde banka in snällhet i mig. God vilja och svart pedagogik - jag undrar vad Alice Miller skulle tycka om det.

Jantelagen rinner i mitt blod. Den verkar dubbelt. Den är bra att ta till om man vill platta till någon, men man vill inte själv råka ut för den. Jag har Jantelagen med mig varenda dag. Grundbulten sattes när jag var i sena tonåren. En person vars omdöme jag fäste väldigt stor vikt vid sade en gång något med innebörden "Vem tror du att du är? Du inbillar dig väl inte att du skulle kunna klara av det? Du är bara en helt vanlig kille. Tro inte att du är förmer än någon annan." Där satt den. Det tillfället har etsat sig fast i min själ som en tatuering. Jag får aldrig känna mig bättre än någon annan. Det kvittar vad jag än gör eller hur mycket jag än anstränger mig - det finns alltid någon annan som gör det där bättre. Jag skall aldrig inbilla mig att jag är bäst på någonting över huvud taget.

Och så det där med IQ... Någon gång under tonåren hade några som stod mig mycket nära en jargong som jag inte förstod mig på. De var ironiska, men det fattade jag inte då. Jag tog allting de sade på allvar. Så - när de sade "Han är lite dummare än vi andra" om mig, så trodde jag att de menade allvar. Därför skulle jag på olika sätt försöka bevisa att jag alls inte var särskilt dum. Då började jag göra intelligenstest. Och på den vägen är det. Jag försöker hela tiden bevisa att jag inte är dummare än er andra.

Detta i kombination - underlägsenhetskänslor, mindrevärdeskomplex och ständiga prestationskrav - är delar i att göra mig till den jag är. Och detta är en förklaring till att jag har väldigt svår för auktoriteter och makthavare av olika slag. Jag har också väldigt svårt för besserwissrar och "kommandoror" av båda könen. Jag mår nästan fysiskt illa av att betrakta eller lyssna på människor som jag finner odrägligt självbelåtna. Likadant med personer som -
utan någon befogenhet eller relevans - vill styra och ställa över andra. När andra - som saknar skäl till det - försöker "mess around with me", vänder jag alla taggar utåt. Så - försök inte tala om för mig vad jag får eller inte får tycka. Du kan inte heller diktera vilka känslor jag skall eller inte skall ha.

måndag 9 maj 2011

Känslopolisen rycker ut

Du får inte känna det och du får inte känna det...
Men - har man nu inte ens rätt att känna det man känner?
Vad är det för värld vi lever i?

Åsiktspolisen rycker ut

För att knyta an till förra posten:
Man måste inte äta upp en hel biff för att kunna konstatera att den smakar illa.
Och alla måste inte älska biff.
Men det finns de som hävdar att biffhatare inte borde få påstå att de hatar biff.
Ty då blir väl alla biffälskare sårade.
Och det får ju inte hända.

Alla dessa åsiktspoliser som kan dyka upp nästan var som helst och i vilken skepnad som helst...

Yttrandefrihet? Det är nog en hägring.

Reservationer - en stressfaktor

Den här måste jag skiljas ifrån innan jag är färdig med den:


Det är så störande detta - förkortad lånetid när det är kö på en biblioteksbok. Ständigt denna stress. Jag skall köpa boken och läsa den så sakta jag vill. Den är nämligen en sådan bok man skall äga. Och det kan jag hävda utan att ha läst den färdigt. Man behöver inte äta upp hela biffen för att kunna konstatera att den smakar gott.

Sångbar text

You ought to be glad

You ought to be glad that you
can't see what's ahead of you.

They tell you that the years of
struggle will end pretty soon.
They might as well get off of
my cloud and bring me the moon.

You ought to be glad that you
can't see what's ahead of you.

Freedom is an illusion
as a lake in the dry sand.
Power is a delusion
as the sun in your right hand.

You ought to be glad that you
can't see what's ahead of you.

It's a thin line between bliss
and bad luck - you better learn.
It's a blind choice between kiss
and death dose - you better yearn.

You ought to be glad that you
can't see what's ahead of you.

söndag 8 maj 2011

En s.k. tankenöt

När jag var ute och joggade räknade jag fordon på väg bort från utgångspunkten (min) och på väg hem till utgångspunkten (min).
Antalet fordon på väg bort (B) förhöll sig till antalet fordon på väg hem (H) som 3 till 4.
Varken B eller H går att dela jämnt med 5.
Varken B eller H är ett primtal.
Summan av fordonen är ett udda tal och kvadraten på ett primtal.
Kvadraten på nästa primtal är ett tresiffrigt tal som är ett palindromtal.
Två av fordonen (B) hade släp med vardera 4 hjul.
Summan av hjul blir ett tresiffrigt tal där första siffran är 2.
Om inget av fordonen hade haft släp, så hade summan av hjul blivit ett tresiffrigt tal där första siffran är 1.

Alltså:
- Hur många B-fordon?
- Hur många H-fordon?

Rätt svar i en kommentar i morgon.

Inte särskilt svårt

Inte för att jag vill skryta (eller jo, kanske), men jag tycker att både "Geniknöligt" och det "supersvåra" sudokut i Aftonbladet var ganska lätta denna dag.

lördag 7 maj 2011

Fynd på marknad

Vi körde iväg till en marknad. Efter en tids vandring mellan de olika stånden var jag redo att ge upp. Jag väntade mig inte att finna någonting av värde. Men - då kom jag till en plats där de sålde en stor mängd böcker. Till det sammanlagda priset av 20 kronor köpte jag de här båda böckerna:



Besöket på marknaden var således inte helt bortkastat.

Att koka av vrede utan att koka över

Ett litet tips när du har blivit ovän med någon eller är fruktansvärt irriterad på denna någon:
Skriv ett utskällningsbrev där du ventilerar all din ilska - men skicka aldrig iväg det!
Enkel metod i självbevarelse och självbehärskning.

fredag 6 maj 2011

Så går vi runt...

Har det förbättrats något sedan 1982? "konformismens värld", "medelmåttornas tyranni"...
Är det inte snarare värre?

Kristna förföljs

Än en gång... Detta.

Billigt men hyfsat gott


Helt OK en fredagskväll för en lågavlönad loser till akademiker.

Känslor ljuger inte

Det finns anledning att påminna om något som jag redan har bloggat om:
Känslor ljuger inte.
Och jag har rätt till mina känslor. Ingen skall anklaga mig för att ha fel känslor. Jag har de känslor jag har. Punkt.

Jag är skeptisk

Det här med Facebook... Jag vet inte. Jag har aldrig tidigare känt Jantelagen så stark som efter det att jag gick med i Facebook. Jag har uttryckt en del åsikter där som s.a.s. inte föll i god jord. Main stream är det jag kommer att tänka på. Om du har en åsikt som kan reta majoriteten, så blir du attackerad. Du skall tycka som alla andra, annars tar f-n dig.

torsdag 5 maj 2011

Favorit i repris


Om du inte har sett den här filmen, så måste du göra det. Du ser aldrig någon skådespelare spela bättre än vad Helen Mirren gjorde här.

(När jag döpte stillbilden fick den namnet HMQ. Visst är jag vitsig?!?)

onsdag 4 maj 2011

Mycket skickligt x 2

Två svenska skulptörer som jag anser borde vara mera uppskattade - här och här.

Förutsägbart


OK, OK. Det var väl detta ni väntade på...

That's what friends are for...?

Jag är en ganska lättstött typ. Jag är dessutom långsint. Det är jobbigt - inte bara för omgivningen utan kanske i synnerhet för mig. Jag kan t.ex. bli väldigt besviken på vissa s.k. vänner när de inte lever upp till mina ganska högt ställda förväntningar. Jag antar, att man inte skall ha för stora krav...

tisdag 3 maj 2011

Bra av Braw

Lysande skrivet av Braw här - som så många gånger tidigare. Och jag får vatten på min kvarn. Förbundet borde byta namn. Begreppet humanism har man lyckats svärta ned.

måndag 2 maj 2011

Några rader om en kass bok


Puh, äntligen slut. Pamela Des Barres' självbiografi "Jag är med bandet - en groupies bekännelser" (denna upplaga från 2009) är så ytlig att jag tar mig för pannan. Man lär sig betydligt mera om pop- & rock-kändis-världen genom att bläddra i gamla nummer av Bildjournalen och Okej. Det här är så pinsamt ytligt att jag nästan mår illa över att ha slösat bort min tid på läsning av detta miserabla alster. Nog sagt.

söndag 1 maj 2011

Betala för att frysa och vantrivas?

Jag följde med för att titta på en fotbollsmatch. Efter ett tag undrade jag varför jag var där. Jag hade haft det bättre hemma. Det blev så pass bedrövligt att jag tänkte: "Jag borde ha fått betalt för att utsätta mig för denna plåga".

Men så småningom fick man lite valuta för biljetten. Det satt dock långt inne. Frågan är om någon lyckas släpa med mig på någon ytterligare match.

Oh - O'Connor!


Det här är så bra att jag har gråtit floder. Detta är ett exempel på vad jag menar med stor konst. Här förenas stor skicklighet med makalös inlevelse. Om man inte blir berörd av detta, så vet jag inte... Den ultimata versionen!