lördag 31 juli 2010

Bra sväng

Först undrar man om det kommer att bli någon melodi över huvud taget. Men efter en och en halv minut kommer man i gång på allvar. Det blir ordentligt svängigt. Här sitter ingen trummis och somnar.


Jag hade gärna varit med där uppe på scenen - om jag så bara hade spelat kam.

Ingen rubrik

Min typ av humor.


Hämtat härifrån.

fredag 30 juli 2010

Alla sätt är bra utom de dåliga?

Man skulle kunna önska att ingen kvinna faller för så låga tricks. Men tyvärr tror jag att han får napp.


Bilden är hämtad härifrån. Känsliga tittare varnas.

Tatueringar - vad är grejen?

På bussen i dag fanns det nog flera tatuerade människor än personer som helt saknade tatuering. Jag tillhör de tråkiga figurer som inte har en enda tatuering. (Och det gör jag bl.a. därför att jag tycker de allra flesta tatueringar är motbjudande smaklösa.) Snart tillhör jag en minoritet. Då kommer jag att dra blickarna till mig och folk kommer att tänka: "Där har vi en tuffing som inte faller för modenycker. Han kan verkligen stå emot grupptryck".

Stolt - varför det?

Det här med pride-festival... Jag vet inte. Jag är skeptisk. Pride är engelska och betyder stolthet. Redan här visar det sig att man blandar ihop saker och ting. Vad man egentligen vill ha sagt är väl "Jag är bög men det skäms jag inte för", "Jag är lesbisk men det skäms jag inte för", "Jag är transvestit men det skäms jag inte för" eller något liknande. Men det är en sak att inte skämmas och det är en annan sak att vara stolt. Varför skulle jag vara stolt om jag hade varit homosexuell? Är det på något sätt finare eller mera värt att vara homosexuell än att vara heterosexuell? Skall jag kanske t.o.m. skämmas för att vara tråkig "straight"?

Stolt kan jag vara om jag t.ex. mot alla odds har fått högsta betyg på en tentamen i teoretisk fysik. Men att vara stolt för en sexuell läggning? Där hänger jag inte med.

Inget för nervklena

Varför dras det en massa stolpskott till biblioteken? Jag slår vad om att en chockerande hög andel av biblioteksbesökare inte kan alfabetet och/eller saknar elementärt ordningssinne. Jag har bloggat mycket om detta redan, men ingenting förbättras.

När jag ser hur mycket oordning medel-Svensson ställer till med på våra bibliotek, så kommer jag osökt att tänka på refrängen i den här sången. Men jag har en ängels tålamod och fortsätter...

Närande eller tärande?

Det här med närande och tärande... Det brukar ju förknippas med ekonomi. En del högeridioter vill väl hävda att alla som jobbar inom offentlig sektor är tärande och att endast de som jobbar inom privat sektor är närande. Så monumentalt fel de har. Nu vill jag vidga begreppsparet.

Jag tycker att alla jobbiga människor är tärande. Alla dessa gnällspikar och krångelpellar som aldrig är nöjda med nå'nting och bara kräver en massa saker av andra men aldrig ställer några krav på sig själva - de är tärande. Alla otrevliga typer - de är tärande. Alla malliga människor - de är tärande. Alla förbannade moderater - de är tärande. Etc.


Närande individer är inspiratörer och ger andra energi. Tärande individer är glädjedödare och energitjuvar.

Dagens aforism

Andra människor innebär trubbel.

Helt väck

I går blev det inget bloggande. Jag har varit kraftigt förkyld hela veckan men ändå jobbat. Det går inte att sjukskriva sig i det här tjuvsamhället. När jag kom hem från jobbet i går kväll var jag så kass att jag lade mig ned och somnade. Jag orkade helt enkelt inte blogga. Jag var helt väck.

onsdag 28 juli 2010

Van goes gospel

Kan inte låta bli...
Bättre än så här blir det aldrig.
Texten har du här.

Van forever

I dag lyssnade jag på hela den här dubbel-CD:n:


Jag tänkte: "Om man har de här låtarna med Van the Man, så behöver man inte mera musik". Det är givetvis inte sant, men det är onekligen en prestation att få mig att över huvud taget tänka den tanken. Det här är mästerligt. Du hittar i alla fall ingen annan singer/songwriter som sjunger bättre.

Här får du ett smakprov. Gör det bättre själv.

tisdag 27 juli 2010

Skådespelare, imitatör, sångare

Bra jobbat, Kevin.


En man med många talanger.

Dagens haiku. 2

De käftar emot
på Newsmill. "Allt ljus på mig!"
Hink och spade - nå'n?

Dagens haiku. 1

Att med många ord
säga något trivialt
är ändå banalt.

måndag 26 juli 2010

En ny Stenmark

En ny bok av Jan Stenmark är alltid något att vara het på gröten om. Han håller en imponerande hög klass för det mesta. Den här boken tillhör hans bästa.


Man kan tänka: "Var får han allt ifrån?". Man kan tänka: "Öh? Hur tänkte han här?". Man kan tänka på olika sätt. Någon tycker säkert att det här är väl ingen konst, och tänker: "Det där kan ju jag göra lika bra själv". Men si, det tror jag inte på. Om det här hade varit enkelt, så hade vi sett den ena efteraparen efter den andra. Men det gör vi inte - av den enkla anledningen att det inte alls är lätt att plagiera.

Jan Stenmark är unik. Jag hoppas att han aldrig tappar gnistan och att han alltid hittar på nya smågalna upptåg i den här stilen. "Svenskan" gav boken full pott. Fullt så långt vill jag inte sträcka mig, eftersom jag tycker att en del skämt faller platt. Jag ger en fyra på en femgradig skala.

söndag 25 juli 2010

En film som måste få dig att må dåligt

Sedd:


En stark och omtumlande film - Precious. Jag håller med kritikerna om betyget 4. Jag ber till Gud att ingen människa skall bli behandlad som huvudpersonen i denna film.

En enastående samling texter - igen

Jag kollade böckerna i bakvänd ordning. Det blir så ibland när man lånar böcker från biblioteket. You can't always get what you want. Vad jag skrev om den senare delen här gäller i stort sett även den förra delen - alltså denna:


För att fatta mig kort: Respekt. Andres Lokko tillhör toppskiktet inom svensk journalistik. Det är inget snack om saken. Han är grymt bra påläst, har totalkoll på det han är intresserad av, skriver makalöst bra, äger stora portioner humor och ironi - för att nu nämna något. Dessutom är han en kolossalt duktig intervjuare. (Det märker man bl.a. på att han verkar ha lekande lätt för att gå in på ett nytt spår när han får ett oväntat svar. En normal journalist skulle i samma läge ha tappat tråden totalt och sedan inte kunnat fortsätta intervjun.)

När han och jag har samma smak blir min smak bekräftad. När han och jag har olika smak, så tänker jag bara: "OK, han har säkert goda skäl för att tycka så, men jag håller inte med. Jag kanske borde tänka om."

Det här är så himla bra, att man sällan eller aldrig finner dess like. Lokkos texter är i världsklass. Basta.

lördag 24 juli 2010

I stället för att prata om vädret - sjung

Två bitar får illustrera dagens väder.
Denna och denna.

Två som försöker

Även detta är realism.
På sätt och vis säger detta mera än diverse vetenskapliga avhandlingar.

Sluta tro - annars...

Kristna förföljs - även där du inte trodde.

fredag 23 juli 2010

Om...

En bra låt - här.
Kort presentation av personen bakom - här.
Överdosen berodde på olycklig kärlek. Kvinnan som han älskade vägrade återvända till honom. (Källa: Andres Lokko.)

Dagens töntigaste ordvits

Vilket land söker vi?
Så säger Kal när han inte klarar av någonting.

(Svar lämnas i kommentar.)

onsdag 21 juli 2010

Hur skall tiden räcka till?

Det är väl ett ålderstecken - att jag numera har ett ljumt intresse för ny samtida musik. Mitt intresse började svalna redan här och här. (Missförstå mig inte nu. Jag tycker att båda de låtarna blev väldigt bra. Men jag tänkte: "Det blir nog inte bättre än så här".) Har det gjorts bättre nya låtar sedan dess? Jag gitter knappt ta reda på det. I alla fall inte utan Andres Lokkos guidning.

För övrigt räcker ju tiden knappt till att utforska all bra s.k. konstmusik som gjordes från t.ex. Orlando di Lasso fram till Gustav Mahler.

Irriterande typer på flygplan

Man brukar ju säga, att människor blir omvandlade när de sätter sig bakom en bilratt och kör iväg. Det är nästan som Dr Jekyll och Mr Hyde. Bakom ratten kan den vänaste figur bli en liten djävul.

När folk hamnar ombord på ett flygplan och så småningom befinner sig på några tusen meters höjd verkar det som om de inbillar sig vara hemma i vardagsrummet. Det finns typer som jag gärna hade slagit på käften om det inte vore för att jag inte brukar lösa konflikter på det viset.

Småbarnsföräldrar som inte har den minsta koll på sina ungar... Stanna hemma! Ett flygplan är varken förskola eller fritidsgård.

Störande figurer som inte verkar kunna planera någonting i förväg... De reser sig upp från sina säten - även om man skall ha säkerhetsbältet fastspänt - och plockar med prylar i handbagaget som de nyss lade upp i förvaringsutrymmet ovanför stolarna. De glömmer alltid att stänga luckan efter sig, så att personal får stänga den i förbifarten. Några minuter senare är de hjärndöda typerna där igen och skall rota fram något ur handbagaget. Och lika säkert som att fredag följer på torsdag glömmer de att stänga luckan efter sig. Skall det vara så förbannat svårt att ha lite framförhållning och inte bara följa minsta plötsligt uppdykande nyck!?

Några intryck från Sicilien - en sorts ytlig sammanfattning

Att försöka göra en uttömmande vetenskaplig sammanfattning av en utlandsvistelse som varade c:a fyra dygn vore mig främmande. Den person som påstår sig veta allt som är värt att veta om en plats som h*n befunnit sig på mindre än en vecka skall man inte lita på.

Nå, jag gör i stället en ytlig sammanfattning av vistelsen i Trapani och Erice - med den ständiga reservationen "Utifrån det jag upplevde under denna korta period, så...".


* Det var VARMT, stundtals nästan outhärdligt varmt.

* Du måste vara förberedd med mycket vatten när du t.ex. skall gå omkring ute på sta'n. Det är nödvändigt att dricka vatten regelbundet.

* Det var varmt i badvattnet, som dessutom för det mesta hade klar sikt ned till botten. Men det kunde flyta omkring diverse otrevligheter på ytan.


* Stränderna var inte mycket att hänga i julgran. Det var sand och småsten och grus.

* Husen, gränderna, torgen etc. var genuina. Det märks att inte odrägligt många turister har hittat hit. Gatorna och trottoarerna var dessutom befriande skönt fria från skräp.

* Priserna var ungefär som här hemma. Det lär vara mycket svårt att hitta saker till fantastiskt låga priser.

* Maten var - som väntat - gudomligt god. Prova t.ex. deras panini!

* Lokalbefolkningen var väl som folk är mest. De utmärker sig inte på något särskilt sätt. Det finns antagligen trevliga människor och jobbiga typer överallt, så även på Sicilien. Däremot var de kassa på engelska. Du bör lära dig några användbara italienska uttryck och fraser. Och nej - jag lade inte märke till någon maffia. Ingen kom i alla fall körande på Vespa och sköt ned några som satt vid uteserveringarna.

*Vill du veta mera? Ja, men sök då. Du kan t.ex. söka här och här. Glöm aldrig databaser.

Några intryck från Sicilien. 5

När jag är utomlands brukar jag alltid försöka jogga där jag är. Så även på Sicilien. Sista dagen vi var där stack jag ut en liten runda på morgonen, före frukost. Så här kunde det se ut:

tisdag 20 juli 2010

Jazzå

Det finns människor som bestämt hävdar att de inte tycker om jazz. Antagligen är det bara någon enstaka procent av dem som verkligen vet vad de pratar om. De har förmodligen bara hört två-tre jazzlåtar och sedan bildat sig en kategorisk uppfattning på denna lösan grund. Om de hade tagit sig tid och på allvar lyssnat på hundratals jazzlåtar, så skulle de kunna ha skaffat sig en något mera nyanserad bild. Personer som älskar blues men samtidigt hatar jazz är lite extra skrattretande, eftersom jazz och blues ibland är intill förväxling lika varandra. De är nästan som bröder. Exempel? Ben Websters ton, bl.a. i den här biten:


Bildspelet till det här stycket är intressant. De flesta bilderna föreställer storstadsmiljö på natten. De är svartvita och har en lite melankolisk känsla i sig. Det är ofta så man tänker om jazz: storstad, svartvitt, nattliv, ensamma människor, rökigt, bullrigt, stökigt, alla är på jakt efter något - osäkert vad. Och titeln är ju bara så fruktansvärt rätt. "Do nothing till you hear from me". Så tufft, så självsäkert. "Gör ingenting förrän du hör något från mig." Underförstått: du är ingenting utan mig; ta inga egna initiativ.

Jazz är som en novell av Raymond Carver eller som en deckare av Raymond Chandler.
Jazzen låter sig inte förklaras. Om den skulle vara lätt att ta till sig - som en bägare med vaniljglass - så är den inte längre jazz.
Vissa saker kan inte förklaras och det är lika bra det. Varför skall man tvunget förstå allting? Vi ser skönheten i en vacker blomma, men vi kan inte "begripa" samma blomma.

Om blues är melankoli i lättläst version, så är jazz melankoli i avancerad version.

Några intryck från Sicilien. 4

Nästa dag gick vi omkring en hel del. Därför blir det nu blandat innehåll i bilderna. (Copyright Thomas O.) Först en pedagogiskt ganska klar meny:


Und now eine parktrick - tre bilder från en park:




Och nu två bilder inuti en kyrka:



Här en bild på vår "supermarket":


En av de växter som fanns på terrassen:


Ute på sta'n intog vi kvällsmat som avslutades med kaffe. Jag tog som vanligt mjölk i min kaffekopp.


En ganska typisk syn:

En nödvändig påminnelse

Kvinnor måste alltid bli påminda om texten i den här låten. De tror att varje man måste släppa allt han har för händer så fort en kvinna kallar.

måndag 19 juli 2010

En gammal favorit

Med det här exemplet vill jag bara visa att gamla stötar går att lita på. J J Cale kommer alltid att betyda mycket. Det här är en av hans bästa bitar - helt odödlig.


Det är ju så. Kvinnor förstår ibland inte sitt eget bästa. De går till töntar och pappskallar när de i stället kan gå till riktiga män.

Den här biten får också illustrera att det är de vemodiga låtarna som är bäst. Texter om olycklig kärlek och misslyckade förhållanden kommer alltid att vara starkast. Det beror väl helt enkelt på att det är flera som har upplevt det - flera gånger - än den totala lyckan.

Några intryck från Sicilien. 3

På den tredje dagen gjorde vi en liten utflykt via linbana upp till Erice. Men först en bild tagen från vår lilla balkong (För alla bilder här hävdar jag min upphovsrätt) :


På vägen till linbanan tog jag följande tre bilder:




Framme i Erice gick jag in i en av de många kyrkor som finns där. Det här är så vackert:


Uppe på toppen kunde man se ut över Trapani. Klara dagar lär man kunna se ända till Afrika. Men den här dagen var det soldis. Tre bilder från höjden:





En och annan katt kunde man se. Den här skulle just sätta sig ned när jag tog kortet:

Blaha, blaha

I mina ögon framstår han som en uppblåst jöns. En odrägligt mallig och snorkig besserwisser. Vad är detta mer än intellektuellt hokus-pokus? Han gör en massa lösa antaganden - "Say ..." - och tror sig leda i bevis något som han absolut inte kan bevisa.


Detta är akademiskt kitsch.

söndag 18 juli 2010

En förträfflig bok om Kierkegaards tänkande

Jag har - jag minns inte när - fattat ett beslut som innebär att jag inte skall läsa böcker som ändå alla andra läser. Böcker som förekommer på bästsäljarlistor och mest-lästa-listor skall jag undvika nästan som pesten. Jag tror att det var ett klokt beslut. Att jag därmed per automatik inte hänger med när alla andra pratar om den senaste boken av Liza Marklund eller Henning Mankell eller vem det nu vara månde - ja, det är en smäll jag står ut med att ta. Jag läser mycket hellre en bok som denna.


Ted Harris är präst och expert på Kierkegaard, medan Ann Lagerström är frilansskribent och ledarskapskonsult. Den här boken gavs första gången ut 2008 och den här pocketversionen kom tidigare i år.

Boken bekräftar det jag redan tyckte: Søren Kierkegaard är Nordens störste filosof genom tiderna. Ja, han är t.o.m. en av världens djupaste tänkare genom tiderna. Författarna till denna bok lyckas med konststycket att förklara Kierkegaards tankevärld så att kreti och pleti kan begripa.

Ingen annan kunde som S.K. på ett närmast aforistiskt sätt formulera sig så briljant om så svåra ting. För mig framstår t.ex. Heidegger och Sartre som två små tomtenissar vid sidan om den store S.K.

Dags för citat:

"Tre stadier finner han - det sinnliga, det innerliga och det andliga - och inom varje stadium tycker han sig se tre steg som vart och ett leder vidare." (s. 18)

"Även den som betraktar sig som andlig kan i grunden vara sinnlig, menar
Søren. Att vara mer intresserad av formen - ritualer, regler, kläder - än att undersöka din egen syn på det eviga är ett sinnligt sätt att vara religiös.
Det är den omedelbara kontakten med världen som
Søren är ute efter. Det direkta mötet, nyfikenheten och njutningen i nuet." (s. 32)

"'De flesta människor rusar så blint efter njutningen att de rusar förbi den.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 34)

"'Den olycklige är den som mer eller mindre har sitt ideal, sitt livsinnehåll, sin medvetenhet, sitt väsen utanför sig själv. Den olycklige är alltid frånvarande i förhållande till sig själv, aldrig närvarande.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 44)

"Människorna lever inte, de är 'fossilerade', skriver han, stöpta i samma form, har samma åsikter med precis likadana liv, de är massmänniskor utan egen identitet" (s. 66)

"Första steget bort från förtvivlan, menar Kierkegaard, är att acceptera de känslor du har. (...)
Søren kallar det för att bli autentisk, 'att finna dig själv där du är och börja just där'." (s. 75)

"'(...) varje människa hyser en stark naturlig önskan och drift att bli något annat och mera.'" (s. 78)


"Vi vill inte bli autentiska, menar Kierkegaard, för vi är inte säkra på att vi vill betala vad det kostar." (s. 80)

"'Ingen människa kan bli helt genomskinlig inför sig själv.' Så är det med
Søren, han ger med den ena handen, och tar med den andra.
- Det är för att ni aldrig ska kunna vara säkra på var ni har mig, säger han förnöjd." (s. 87)

"Søren skakar på huvudet åt forskarna, bevisa det obevisbara, vilket slöseri med tid. (...) Och så konstaterar han nöjd i Avslutande ovetenskaplig efterskrift att 'Lyckligtvis är jag nu genom mitt lättsinne befriad från bevisföring.'" (s. 136)

"En människa (...) är hela tiden på väg att bli någon annan, något mer än hon är idag. (...) Själva sökandet är detsamma som att vara människa." (s. 138)


"(...) de som fått kontakt med andligheten har en form av förankring, en stilla plats, ett öga i orkanen, där de inte styrs av yttre omständigheter." (s. 145f)

"Det är den yttersta jämställdheten jag talar om, om allas lika värde, allas lika rätt att bli älskade bara för att de lever, bara för att de är." (s. 154)

"Hans böcker var hans kärlekshandling, hans gåva till mänskligheten." (s. 159)


"Jag är mina teoriers 'olycklige älskare', skriver han." (s. 160)

Slut på citat.

Ah, jag har funnit ännu en bok att älska. För mig är det givet att den får MVG.

Om jag någon gång skall gå i terapi, så skall jag först fråga terapeuten om h*n är bra påläst på Søren Kierkegaard. Om så inte skulle vara fallet, så ser jag ingen mening med att påbörja terapin.

Några intryck från Sicilien. 2

Den första hela dagen (då vi alltså både vaknade och somnade där) på Sicilien promenerade vi en hel del för att "känna av" staden Trapani. Jag tog i vanlig ordning en del bilder. Jag låter dem tala för sig själva. Klicka gärna på dem för att förstora. (Copyright Thomas O.)







En god avslutning på dagen - delikat italiensk mat på restaurang. Jag har alltid gillat italiensk mat. Det finns ingen anledning att ändra på den inställningen.

Isolera dem?

Jag blir så förbannad på sådant här. Vad vill dessa stökiga ungdomar? Att hindra ambulanspersonal är ju så urbota idiotiskt dumt att man storknar. Vill slynglarna "reclaim the streets" och liknande dårskap? Vill de utropa republiken Rosengård? Är det någon som begriper vad de egentligen vill mer än att ställa till med djävulskap?

Egentligen är det kanske ingen dum idé att låta dem skapa ett samhälle för sig själva - helt isolerade från omvärlden. De skulle inte klara sig länge. Ganska snart skulle hela deras fristat självdö p.g.a. idioti och kaos.

lördag 17 juli 2010

Inte alltid med z

Förbered med lugnande medel och spypåse. Om du inte skrattar tills att du får kramp, så antingen gråter du eller kräks. Håll i dig. Man kan undra hur de tänkte. Eller snarare: man kan undra hur de kunde vara så smaklösa.


Bilden är hämtad härifrån. Jag har varnat er. Bläddra på egen risk.

Några intryck från Sicilien. 1

Åck, åck, åck... Så du har saknat mig! Nu är jag äntligen tillbaka. Jag har varit på Sicilien, närmare bestämt i Trapani. Här kommer några bilder, dag för dag.


Första dagen hann vi bara komma fram till lägenheten vi skulle bo i, packa upp, komma i ordning och sedan gå ut och köpa en hämtpizza. Det blev inte vilken hämtpizza som helst, vilket borde framgå av kartongens storlek. Pizzan räckte gott och väl till oss alla fyra vuxna.


Om den smakade gott? Gissa tre gånger.

lördag 10 juli 2010

En sked full med kärlek

Kort och koncist. Inte en massa tjafs. Hur bra som helst. Strunt i lustiga polisonger och knasig hatt. Det här är tidernas bästa sommarlåt.

fredag 9 juli 2010

Skojigt tidsfördriv - men inte mer

Dieter och Gita Krowatscheks bok "Träna hjärna" (Brain Books, 2004) köpte jag i en sådan där boklåda som bara finns på lite "offside" ställen under sommaren. Den kostade endast 29 kronor, så det är ingen större skada skedd, rent ekonomiskt.


Vitsen med boken är att man skall träna båda hjärnhalvorna. Det är tydligen meningen att boken skall kunna användas i skolan. En del problem skall lösas på traditionellt logisk väg, med vänster hjärnhalva. De andra problemen skall lösas på lateral väg, med höger hjärnhalva. Så långt är jag med.

Men sedan blir det konstigt - när författarna åldersgrupperar de olika "tankenötterna". Några problem skall passa barn från 8 år och då ställer jag mig genast frågan: "Hur många 8-åringar klarar av dem?". Inte många, kan jag lova.

Några andra problem skall passa från 10 år. Den första frågan för den ålderskategorin går ut på att barnet skall lista ut att M står för 1.000, D för 500, C för 100 etc. Hur många 10-åringar vet det?


Och så där håller det på. Jag lovar: många vuxna skulle stupa på flera av de här frågorna. Dessutom kan jag tänka mig alternativa - och lika korrekta - svar på några frågor. Men då är det precis som om författarnas laterala tänkande inte räcker särskilt långt.

Och det där exemplet med mannen som åker hiss till sjunde våningen och går resten av vägen uppför trapporna till tionde våningen bara därför att han är kortväxt... Det är så uttjatat. Det går mycket väl att tänka sig hissar där knapparna är på samma höjd. Att då utgå ifrån att det i alla hissar är så, att knappen för våning 10 måste sitta högre upp än knappen för våning 9 som i sin tur måste sitta högre upp än knappen för våning 8 etc. - hur enkelspårigt och trångsynt är inte det?!

Nej, jag fäster ingen större tillit till den här boken. OK, den kan fungera som lite trevligt tidsfördriv, men man får absolut inte dra för stora växlar av åldersindelningarna och svårighetsgraderingarna. Ty där tror jag att författarna är ute i terrängen och cyklar.

Några rader om filmen "Revolutionary Road"

Köpt och sedd:


Om boken har jag tidigare bloggat här. Ifall boken får en femma, så får filmen en fyra. Så tyckte svenska kritiker och så tycker jag. Det här är bättre än Birro eller Norén. Nästan lika bra som Ibsen. Ungefär som O'Neill.

Kate Winslet är däremot värd en klockren femma som en rökare i krysset. Hennes prestationer i filmen är helt makalösa. Ingen kan göra det bättre.

torsdag 8 juli 2010

Gudrun på Konstfack?

Gudrun Schyman borde ha gått på Konstfack eller nå't. Då hade hon kunnat kalla sin sedelbränning för en installation. Därmed skulle hon genast ha blivit geniförklarad och Vips! så hade hon direkt blivit professor på samma skola. Och kulturjournalisterna skulle inte fatta nå'nting men de skulle jamsa med och sjunga för full hals i hyllningskören, ty man kan ju inte avslöja att man inte inser vad som är det fina i det som man egentligen finner obegripligt.

Så fungerar det i detta land. Om man bara är tillräckligt galen och provocerar så in i helvete, så blir man per automatik betraktad som en STOR KONSTNÄR. Det kallas modern konst - sådant som retar vanligt folk till vansinne.

Jag har redan tidigare i min förra blogg gett exempel på hur jag skulle kunna provocera min omgivning och därmed bli betraktad som geni. Jag behöver inte här ännu en gång ge sådana exempel. Det vore att vinna alltför enkla poänger. Jag sjunker inte så lågt. Jag är ju redan lägre än så - eftersom jag enligt Gudrun är en djurisk man. Alla med en sådan tarvlig kromosomuppsättning är hopplösa fall redan i livmodern - eller hur, Gudrun?

onsdag 7 juli 2010

Fria på fortet

Vi körde till Karlskrona och åkte en färja ut till Kungsholms fort. Jag tog några bilder. Copyright Thomas O.




tisdag 6 juli 2010

Bara destruktivt - inte alls konstruktivt

Jag läser att FI har bränt upp - bokstavligt eldat upp - 100.000 kronor. Det hjälper inte att ta sig för pannan. Det är så idiotiskt dumt. Det visar på ett otroligt dåligt omdöme. Förkortningen FI har nu fått en nygammal betydelse: fienden.

måndag 5 juli 2010

En enastående samling texter

En kompis och jag pratar ibland om god och dålig journalistik. När jag har frågat honom om vem han anser vara Sveriges bäste journalist, så har han svarat - mer än en gång - Andres Lokko. Min kompis har t.o.m. hävdat att Lokko är ett geni. Jag har nickat lite undrande och inte riktigt varit med på noterna. Det var därför med en viss spänd förväntan jag grep mig an "Lokko", som är en samling texter från åren 1999-2009. Den tidigare delen "Andres" (1989-1998) har jag ännu inte fått tag i.


Vad ska man säga? Hur ska jag börja? Det är bara att inse faktum: Andres Lokko är ett geni och antagligen Sveriges (även om han bor i London) bäste nu aktive journalist.

Visst, låt mig med en gång säga, att jag inte hänger med i alla svängarna. Här nämns personer, grupper och företeelser som jag inte har en susning om. Texterna känns ganska ofta esoteriska. Jag kommer på mig själv ibland med att undra: "Vem skriver han för - egentligen?". Jag kan känna mig som kusinen från landet som hamnar i en grupp där han inte alls hör hemma. Men när Lokko skriver om sådant jag är hyfsat bekant med och insatt i - ja, då är vi oftast väldigt överens. Och jag kan önska: "Den där texten borde jag ha skrivit". Det kan jag tycka t.ex. när det gäller texten om Ulf Lundells "I ett vinterland" - ett album som jag hade missat tills att Lokko skingrade min intellektuella dimma.

Jag känner igen en bra text när jag ser den. I den här volymen finns det massor med bra texter. Check, som Lokko skulle ha skrivit. Han är en lysande stilist och har en briljant iakttagelseförmåga. Inget undgår hans falkblick. Det märks i varje mening att han brinner för det han skriver om. Det är kanske därför som det så ofta förekommer endast en mening i varje stycke - som om läsaren skulle tvingas tänka: "Oj, här börjar ett nytt stycke. Det måste ha stått något viktigt i förra stycket."

Han kan vara oerhört "giftig" och ägna sig åt en konstart som jag finner väldigt stimulerande: det litterära lustmordet.

Utan tvivel är herr Lokko en man med stor integritet. Han går sina egna vägar utan att snegla åt vad som för tillfället är mest korrekt. Intressant är också att se hur han "gör slut" på vissa "kärleksförhållanden". Så t.ex. är han inte längre intresserad av Bruce Springsteens musik (bara hans texter) och han förefaller bli uttråkad bara av att se Elvis Costellos namn.

Lokko är dessutom - om nu någon har missat det - begåvad med en fantastiskt sofistikerad humor. Jag kan inte nämna någon annan journalist som når de humoristiska "peaks" som Lokko gör. Jag kan vika mig dubbel av skratt t.ex. när jag läser "Dagens Nyheter A-Ö", "Åtta skäl att aldrig skaffa barn" eller "Bokmässans ABC".


Dags för några väl valda citat!

"Mig utser han [Ulf Lundell - min anm.] till 'nåt litet Stockholmspucko'.
Ulf får ifrågasätta min intelligens bäst han vill.
Han famlar ju bara efter ömmaste möjliga tår att trampa på.
Men, hey Ulf, i mitt fall valde du fel tå.
Jag tvivlar på mycket, väldigt mycket. Men inte på min intelligens." (s. 1287)

"Är det någonting vi alla borde skrika, böna och be efter så är det elitister och kultursnobbar.
Vad vi behöver mer än någonsin är just experter, bättre vetande personer som utnyttjar sina positioner för att lära oss saker vi inte redan kände till." (s. 1403)

"Att mötas av tvillingarna Rongedals kompetens är som att ta del av en reviderad musikhistorik där Little Richard, The Stooges eller The Sex Pistols aldrig har existerat. I stället verkar en galen vetenskapsman ha ersatt allt fint med Anders Glenmark-boxen samt obligatoriska prenumerationer på Vi i Villa och Passion for Business." (s. 1567)

"Det jag älskar med Atlantis [Eldkvarns album - min anm.] - och även med musiken som kom därefter - är acceptansen som genomsyrar varje sång. Acceptans är så underskattat i popmusiken. Acceptansen av att det är så här livet ser ut just nu och jag köper det precis som det är. Det är acceptansen att kärlek är att ha en uthärdlig vardag tillsammans i ens alldeles vanliga hemstad." (s. 1584f)

Till sist kan jag inte låta bli att citera Raymond Carver. Hans "Beginners" var den bok som aldrig kom ut under hans livstid, gjordes om ("anpassades") till "What we talk about when we talk about love" och sedan blev stommen till filmen "Short cuts". "Late fragment" var det sista han skrev och Lokko har med den på sidan 1635:

"And did you get what you wanted from life, even so?
I did
And what did you want?
To call myself beloved, to feel myself beloved on the earth."

Summa summarum: "Lokko" är en alldeles utomordentlig bok. Så skriver en genial journalist.

söndag 4 juli 2010

Stilla tystnad och brusande rörelse

Utanför Byxelkrok på Öland. En bild och en film. Något att längta tillbaka till när vintern är som mest deprimerande.




Att filmen blev lite skakig beror på att jag satt på huk och höll i kameran. Jag ville vara så nära vattnet som möjligt. Alternativet att ställa kameran direkt på stenarna var inte aktuellt. Ett enda stänk hade ju förstört kameran.

lördag 3 juli 2010

Lundells bästa?

Det är en mindre skandal - men det här albumet har gått mig nästan spårlöst förbi. Det var Andres Lokko som nyss öppnade ögonen på mig. Det får jag återkomma till i en annan bloggpost så småningom.


Nu har jag lyssnat på detta album en gång i ett svep och min första reaktion blir: Total kapitulation. Det här måste vara något av det absolut bästa han har gjort. Och som grädde på moset är detta ett väldigt bra producentjobb. Jag hör nästan vartenda ord han sjunger och det är jag inte bortskämd med.

Kritikerna var inte eld och lågor, men det där har jag gett upp för länge se'n. Ulf Lundell kan aldrig få 10 poäng hur mycket han än anstränger sig. Ty svenska kritiker följer Jantelagen, typ så här: "Här ska det inte komma en ensamvarg och sticka upp och tro att han är nå't. Det ska vi allt plocka ur honom.".


Men här i denna blogg får han 10 poäng av 10 möjliga. För tusan, Ulf. Du är ett unikum. Du är ohotad. Ingen annan inom svensk rock har en chans. Ingen annan gör så bra röjarrock som du. Ingen annan gör så begåvad "pretto" och svulstig musik utan att det går över gränsen och blir pekoral. "Atlanten", "Palatset", "Ett stenbord i Toscana", "Jag saknar dej" - Mästerverk alltihop.

Så här är det: Om August Strindberg hade levat i dag, så hade han kanske hetat Ulf Lundell. Strindberg, Lundell och jag - vi är själsfränder, vi. Om det finns en enda nu levande och aktiv "kändis" inom svenskt musikliv som jag helst hade velat vara, så är det Ulf Lundell.

Respekt.

Achtung. Gerade aus.

Det här måste vara det tradigaste fotbolls-VM jag har upplevt. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Tyskland nu vinner alltihop. Det innebär döden för underhållande fotboll. Att titta på tysk fotboll är som att titta på stridsvagnar rullande fram över Revingehed. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Varthän, Vartan?


Allting var bättre förr? Tillåt mig tvivla.

fredag 2 juli 2010

Mognad är vad det handlar om

Nu på lite äldre dagar har jag börjat uppskatta Evert Taubes verk mera än tidigare. En del av hans alster finner jag numera geniala. Jag har också återupptäckt - och lärt mig gilla - gamla svenska schlagers, som t.ex. "Någonstans i Sverige" och "Kalle på Spången". För detta kan jag få misstänksamma blickar och negativ kritik. Man tolkar dessa mina påhitt som tecken på att jag håller på att bli riktigt gammal.

Jag ser det inte så. Enligt mig handlar det snarare om mognad. Man måste ha nått en viss mognad för att riktigt kunna uppskatta t.ex. Evert Taubes texter efter förtjänst. Låt mig bara ta ett enda exempel på att Taube visste vad han skaldade om:

I "Calle Schewens vals" heter det:

"Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig."

(Liten förklaring krävs nog. Ordet "blig" används inte ofta numera. Det betyder ögonkast.)

Taube träffar mitt i prick. Och unga kvinnor som ser nedlåtande på äldre män... De skulle nog inte vara så malliga om de visste vad vi mogna män kan.

Modern fotboll = sömnpiller

Fotbolls-VM... Jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag kan sitta och glo på en match ett tag, sedan ger jag upp. Det är inte tillräckligt spännande. Jag finner det trist. Jag är less på 0-0 och 1-1 och sådana mesiga resultat. Att se på fotboll nuförtiden är ungefär lika upphetsande som att se på ett schackparti mellan två jämnstarka mästare eller som att bevittna en höftledsoperation. Alltså inte. Jag grips av leda.

Jag tror att kvaliteten på fotbollsspel på den här nivån har blivit så jämnbra att det bara är dagsformen och slumpen som avgör vilket lag som skall vinna. Det är mycket roligare då att se någon gammal match med gamla goda Brasilien - när de fortfarande hade samban i kroppen och hade roligt med "trasan".

Nuförtiden känns varje fotbollsmatch som "ännu en dag på jobbet". Det är förutsägbart och tradigt. Jag får en känsla av att det har smugit sig in en fruktansvärd massa kvalitetssäkring i fotbollen. Man kanske har en verksamhetshandbok där det står exakt vad varje spelare skall göra i exakt varenda tänkbar situation. Och då är det inte roligt längre.

Fotboll måste också bjuda på improvisation,
överraskningar och egotrippande soloprestationer. Hur går det ihop med kvalitetssäkring? Nej, då kommer väl någon revisor och tar dem i örat: "Det där var inte enligt rutinbeskrivningarna. Det går inte att kvalitetssäkra sådana påhitt."

Dagens haiku

Ingen vill veta
var jag har köpt min tröja.
Jag bryr mig inte.

torsdag 1 juli 2010

Tolkningsfråga


No comments... (Hämtat härifrån.)