Dieter och Gita Krowatscheks bok "Träna hjärna" (Brain Books, 2004) köpte jag i en sådan där boklåda som bara finns på lite "offside" ställen under sommaren. Den kostade endast 29 kronor, så det är ingen större skada skedd, rent ekonomiskt.
Vitsen med boken är att man skall träna båda hjärnhalvorna. Det är tydligen meningen att boken skall kunna användas i skolan. En del problem skall lösas på traditionellt logisk väg, med vänster hjärnhalva. De andra problemen skall lösas på lateral väg, med höger hjärnhalva. Så långt är jag med.
Men sedan blir det konstigt - när författarna åldersgrupperar de olika "tankenötterna". Några problem skall passa barn från 8 år och då ställer jag mig genast frågan: "Hur många 8-åringar klarar av dem?". Inte många, kan jag lova.
Några andra problem skall passa från 10 år. Den första frågan för den ålderskategorin går ut på att barnet skall lista ut att M står för 1.000, D för 500, C för 100 etc. Hur många 10-åringar vet det?
Och så där håller det på. Jag lovar: många vuxna skulle stupa på flera av de här frågorna. Dessutom kan jag tänka mig alternativa - och lika korrekta - svar på några frågor. Men då är det precis som om författarnas laterala tänkande inte räcker särskilt långt.
Och det där exemplet med mannen som åker hiss till sjunde våningen och går resten av vägen uppför trapporna till tionde våningen bara därför att han är kortväxt... Det är så uttjatat. Det går mycket väl att tänka sig hissar där knapparna är på samma höjd. Att då utgå ifrån att det i alla hissar är så, att knappen för våning 10 måste sitta högre upp än knappen för våning 9 som i sin tur måste sitta högre upp än knappen för våning 8 etc. - hur enkelspårigt och trångsynt är inte det?!
Men sedan blir det konstigt - när författarna åldersgrupperar de olika "tankenötterna". Några problem skall passa barn från 8 år och då ställer jag mig genast frågan: "Hur många 8-åringar klarar av dem?". Inte många, kan jag lova.
Några andra problem skall passa från 10 år. Den första frågan för den ålderskategorin går ut på att barnet skall lista ut att M står för 1.000, D för 500, C för 100 etc. Hur många 10-åringar vet det?
Och så där håller det på. Jag lovar: många vuxna skulle stupa på flera av de här frågorna. Dessutom kan jag tänka mig alternativa - och lika korrekta - svar på några frågor. Men då är det precis som om författarnas laterala tänkande inte räcker särskilt långt.
Och det där exemplet med mannen som åker hiss till sjunde våningen och går resten av vägen uppför trapporna till tionde våningen bara därför att han är kortväxt... Det är så uttjatat. Det går mycket väl att tänka sig hissar där knapparna är på samma höjd. Att då utgå ifrån att det i alla hissar är så, att knappen för våning 10 måste sitta högre upp än knappen för våning 9 som i sin tur måste sitta högre upp än knappen för våning 8 etc. - hur enkelspårigt och trångsynt är inte det?!
Nej, jag fäster ingen större tillit till den här boken. OK, den kan fungera som lite trevligt tidsfördriv, men man får absolut inte dra för stora växlar av åldersindelningarna och svårighetsgraderingarna. Ty där tror jag att författarna är ute i terrängen och cyklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar