Jag har - jag minns inte när - fattat ett beslut som innebär att jag inte skall läsa böcker som ändå alla andra läser. Böcker som förekommer på bästsäljarlistor och mest-lästa-listor skall jag undvika nästan som pesten. Jag tror att det var ett klokt beslut. Att jag därmed per automatik inte hänger med när alla andra pratar om den senaste boken av Liza Marklund eller Henning Mankell eller vem det nu vara månde - ja, det är en smäll jag står ut med att ta. Jag läser mycket hellre en bok som denna.
Ted Harris är präst och expert på Kierkegaard, medan Ann Lagerström är frilansskribent och ledarskapskonsult. Den här boken gavs första gången ut 2008 och den här pocketversionen kom tidigare i år.
Boken bekräftar det jag redan tyckte: Søren Kierkegaard är Nordens störste filosof genom tiderna. Ja, han är t.o.m. en av världens djupaste tänkare genom tiderna. Författarna till denna bok lyckas med konststycket att förklara Kierkegaards tankevärld så att kreti och pleti kan begripa.
Ingen annan kunde som S.K. på ett närmast aforistiskt sätt formulera sig så briljant om så svåra ting. För mig framstår t.ex. Heidegger och Sartre som två små tomtenissar vid sidan om den store S.K.
Dags för citat:
"Tre stadier finner han - det sinnliga, det innerliga och det andliga - och inom varje stadium tycker han sig se tre steg som vart och ett leder vidare." (s. 18)
"Även den som betraktar sig som andlig kan i grunden vara sinnlig, menar Søren. Att vara mer intresserad av formen - ritualer, regler, kläder - än att undersöka din egen syn på det eviga är ett sinnligt sätt att vara religiös.
Det är den omedelbara kontakten med världen som Søren är ute efter. Det direkta mötet, nyfikenheten och njutningen i nuet." (s. 32)
"'De flesta människor rusar så blint efter njutningen att de rusar förbi den.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 34)
"'Den olycklige är den som mer eller mindre har sitt ideal, sitt livsinnehåll, sin medvetenhet, sitt väsen utanför sig själv. Den olycklige är alltid frånvarande i förhållande till sig själv, aldrig närvarande.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 44)
"Människorna lever inte, de är 'fossilerade', skriver han, stöpta i samma form, har samma åsikter med precis likadana liv, de är massmänniskor utan egen identitet" (s. 66)
"Första steget bort från förtvivlan, menar Kierkegaard, är att acceptera de känslor du har. (...) Søren kallar det för att bli autentisk, 'att finna dig själv där du är och börja just där'." (s. 75)
"'(...) varje människa hyser en stark naturlig önskan och drift att bli något annat och mera.'" (s. 78)
"Vi vill inte bli autentiska, menar Kierkegaard, för vi är inte säkra på att vi vill betala vad det kostar." (s. 80)
"'Ingen människa kan bli helt genomskinlig inför sig själv.' Så är det med Søren, han ger med den ena handen, och tar med den andra.
- Det är för att ni aldrig ska kunna vara säkra på var ni har mig, säger han förnöjd." (s. 87)
"Søren skakar på huvudet åt forskarna, bevisa det obevisbara, vilket slöseri med tid. (...) Och så konstaterar han nöjd i Avslutande ovetenskaplig efterskrift att 'Lyckligtvis är jag nu genom mitt lättsinne befriad från bevisföring.'" (s. 136)
"En människa (...) är hela tiden på väg att bli någon annan, något mer än hon är idag. (...) Själva sökandet är detsamma som att vara människa." (s. 138)
"(...) de som fått kontakt med andligheten har en form av förankring, en stilla plats, ett öga i orkanen, där de inte styrs av yttre omständigheter." (s. 145f)
"Det är den yttersta jämställdheten jag talar om, om allas lika värde, allas lika rätt att bli älskade bara för att de lever, bara för att de är." (s. 154)
"Hans böcker var hans kärlekshandling, hans gåva till mänskligheten." (s. 159)
"Jag är mina teoriers 'olycklige älskare', skriver han." (s. 160)
Slut på citat.
Ah, jag har funnit ännu en bok att älska. För mig är det givet att den får MVG.
Om jag någon gång skall gå i terapi, så skall jag först fråga terapeuten om h*n är bra påläst på Søren Kierkegaard. Om så inte skulle vara fallet, så ser jag ingen mening med att påbörja terapin.
Boken bekräftar det jag redan tyckte: Søren Kierkegaard är Nordens störste filosof genom tiderna. Ja, han är t.o.m. en av världens djupaste tänkare genom tiderna. Författarna till denna bok lyckas med konststycket att förklara Kierkegaards tankevärld så att kreti och pleti kan begripa.
Ingen annan kunde som S.K. på ett närmast aforistiskt sätt formulera sig så briljant om så svåra ting. För mig framstår t.ex. Heidegger och Sartre som två små tomtenissar vid sidan om den store S.K.
Dags för citat:
"Tre stadier finner han - det sinnliga, det innerliga och det andliga - och inom varje stadium tycker han sig se tre steg som vart och ett leder vidare." (s. 18)
"Även den som betraktar sig som andlig kan i grunden vara sinnlig, menar Søren. Att vara mer intresserad av formen - ritualer, regler, kläder - än att undersöka din egen syn på det eviga är ett sinnligt sätt att vara religiös.
Det är den omedelbara kontakten med världen som Søren är ute efter. Det direkta mötet, nyfikenheten och njutningen i nuet." (s. 32)
"'De flesta människor rusar så blint efter njutningen att de rusar förbi den.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 34)
"'Den olycklige är den som mer eller mindre har sitt ideal, sitt livsinnehåll, sin medvetenhet, sitt väsen utanför sig själv. Den olycklige är alltid frånvarande i förhållande till sig själv, aldrig närvarande.' - ANTINGEN - ELLER" (s. 44)
"Människorna lever inte, de är 'fossilerade', skriver han, stöpta i samma form, har samma åsikter med precis likadana liv, de är massmänniskor utan egen identitet" (s. 66)
"Första steget bort från förtvivlan, menar Kierkegaard, är att acceptera de känslor du har. (...) Søren kallar det för att bli autentisk, 'att finna dig själv där du är och börja just där'." (s. 75)
"'(...) varje människa hyser en stark naturlig önskan och drift att bli något annat och mera.'" (s. 78)
"Vi vill inte bli autentiska, menar Kierkegaard, för vi är inte säkra på att vi vill betala vad det kostar." (s. 80)
"'Ingen människa kan bli helt genomskinlig inför sig själv.' Så är det med Søren, han ger med den ena handen, och tar med den andra.
- Det är för att ni aldrig ska kunna vara säkra på var ni har mig, säger han förnöjd." (s. 87)
"Søren skakar på huvudet åt forskarna, bevisa det obevisbara, vilket slöseri med tid. (...) Och så konstaterar han nöjd i Avslutande ovetenskaplig efterskrift att 'Lyckligtvis är jag nu genom mitt lättsinne befriad från bevisföring.'" (s. 136)
"En människa (...) är hela tiden på väg att bli någon annan, något mer än hon är idag. (...) Själva sökandet är detsamma som att vara människa." (s. 138)
"(...) de som fått kontakt med andligheten har en form av förankring, en stilla plats, ett öga i orkanen, där de inte styrs av yttre omständigheter." (s. 145f)
"Det är den yttersta jämställdheten jag talar om, om allas lika värde, allas lika rätt att bli älskade bara för att de lever, bara för att de är." (s. 154)
"Hans böcker var hans kärlekshandling, hans gåva till mänskligheten." (s. 159)
"Jag är mina teoriers 'olycklige älskare', skriver han." (s. 160)
Slut på citat.
Ah, jag har funnit ännu en bok att älska. För mig är det givet att den får MVG.
Om jag någon gång skall gå i terapi, så skall jag först fråga terapeuten om h*n är bra påläst på Søren Kierkegaard. Om så inte skulle vara fallet, så ser jag ingen mening med att påbörja terapin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar