Nu på lite äldre dagar har jag börjat uppskatta Evert Taubes verk mera än tidigare. En del av hans alster finner jag numera geniala. Jag har också återupptäckt - och lärt mig gilla - gamla svenska schlagers, som t.ex. "Någonstans i Sverige" och "Kalle på Spången". För detta kan jag få misstänksamma blickar och negativ kritik. Man tolkar dessa mina påhitt som tecken på att jag håller på att bli riktigt gammal.
Jag ser det inte så. Enligt mig handlar det snarare om mognad. Man måste ha nått en viss mognad för att riktigt kunna uppskatta t.ex. Evert Taubes texter efter förtjänst. Låt mig bara ta ett enda exempel på att Taube visste vad han skaldade om:
I "Calle Schewens vals" heter det:
"Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig."
(Liten förklaring krävs nog. Ordet "blig" används inte ofta numera. Det betyder ögonkast.)
Taube träffar mitt i prick. Och unga kvinnor som ser nedlåtande på äldre män... De skulle nog inte vara så malliga om de visste vad vi mogna män kan.
Jag ser det inte så. Enligt mig handlar det snarare om mognad. Man måste ha nått en viss mognad för att riktigt kunna uppskatta t.ex. Evert Taubes texter efter förtjänst. Låt mig bara ta ett enda exempel på att Taube visste vad han skaldade om:
I "Calle Schewens vals" heter det:
"Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig."
(Liten förklaring krävs nog. Ordet "blig" används inte ofta numera. Det betyder ögonkast.)
Taube träffar mitt i prick. Och unga kvinnor som ser nedlåtande på äldre män... De skulle nog inte vara så malliga om de visste vad vi mogna män kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar