Någon dåre med alltför mycket makt...

Man har upptäckt att berget där Nordkorea ganska nyligen provade en vätebomb har ändrat form. 

Så tror jag att världen kommer att gå under. Någon tokstolle med alldeles för mycket makt kommer att förstöra jordklotet så att det inte går att "reparera" - på grund av bristfällig intelligens, oförmåga att förutse konsekvenser och en omgivning av "nyttiga idioter" som står och klappar händerna.

Dagens citat

"College students were brought together in groups of eight as subjects in a perception experiment. Each group was given a series of trials in which the members were to judge which of three lines was equal to a given line. (...) Actually, seven out of eight of the members of each group were confederates of the experimenter, who had instructed them to make the same incorrect judgments on each trial. (...) 37 percent of the judgments of the critical subjects were errors, the same 'errors' that the confederates made. Among 50 critical subjects, 37 agreed with the incorrect answers of the majority in their groups at least once in 12 trials." (s. 623) [Om Solomon Aschs grupptrycksexperiment - min anm.]

"(...) 26 out of 40 subjects were totally obedient; that is, they administered every shock they were ordered to administer. Only 14 of the subjects were defiant at some point in the experiment and refused to give further shocks." (s. 627) [Om Stanley Milgrams lydnadsexperiment - min anm.]

(Ur Wilbert James McKeachies och Charlotte Lackner Doyles bok "Psychology", andra upplagan, 1971.)

Den trånga åsiktskorridoren

Det blir lite komiskt ibland med den trånga åsiktskorridoren. Det finns vissa åsikter som man helt enkelt inte får ha, om man vill fortsätta vara kompis med sina åsiktsfränder. Exempel? Man får som "vänstersnubbe" inte tycka att det kan vara kul att titta på kungliga bröllop. Jag kan se på sådant bara för att titta på vackra klänningar, snygga håruppsättningar m.m. Men si, så får jag ju inte tycka!

Och det blir lika - oavsiktligt - komiskt när Jan Guillou spyr galla över sådana TV-program. "Intellektuellt undantagstillstånd" kallade han det. Varför är det oavsiktligt komiskt? Jo, det var ju knappast svårt att gissa i förväg att han skulle skriva en sådan krönika om den händelsen. Varför kan han aldrig överraska oss någon gång? Om det skulle bli ett kungligt bröllop i morgon, så skulle han skriva en liknande krönika en gång till. Jag gäspar åt förutsägbarheten. Det kan hända att herr Guillou har helt rätt i sak, men måste han ständigt skriva det vi förväntar oss att han skall skriva?