I dag firar jag C. S. Lewis. Han var en lysande apologet. Hans böcker om kristen tro stärkte mig i min tro. Och om ni vill se en bra film om hans kärlek till en av hans kvinnliga läsare, så är det Shadowlands ni skall se.
Visar inlägg med etikett Tro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tro. Visa alla inlägg
onsdag 29 november 2017
onsdag 14 mars 2012
Kors provocerar
Hå hå ja ja, det händer så mycket konstigt här i världen. Som t.ex. detta. En period bar jag detta kors runt min hals, men det är nu försvunnet:

Nu bär jag ett annat kors runt min hals - varje dag. Om någon blir provocerad av det, så må det ske.
tisdag 6 mars 2012
Hur orkar de?
Ett sådant otroligt tjafs. Hur orkar de? Dessa besserwissrar, dessa nickedockor som ser spöken mitt på ljusa dagen, dessa svart-/vitmålare, dessa tröttnissar... Här.
Jag fortsätter att tro på Gud, jag fortsätter att vara kristen, jag fortsätter att gå i kyrkan etc. - vad än Sturmark och hans hatfulla och intrigerande fårskock i Förbundet De Bättrevetande Ateisterna anser om det.
Jag fortsätter att tro på Gud, jag fortsätter att vara kristen, jag fortsätter att gå i kyrkan etc. - vad än Sturmark och hans hatfulla och intrigerande fårskock i Förbundet De Bättrevetande Ateisterna anser om det.
Etiketter:
Begreppsförvirring,
Gud,
Kristendom,
Tro
söndag 4 mars 2012
Ett gudomligt bra citat
Dagens episteltext är så lysande att alla eventuella kommentarer av mig känns otympliga och redundanta.
Andra korinthierbrevet 6:1-10
"1 Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud.
2 Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.
3 Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst.
4 Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd,
5 under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält,
6 med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek,
7 sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar,
8 i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen,
9 jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds,
10 plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt."
2 Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.
3 Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst.
4 Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd,
5 under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält,
6 med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek,
7 sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar,
8 i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen,
9 jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds,
10 plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt."
måndag 13 februari 2012
Några rader kring en bok om änglar

Lorna Byrne har tidigare gett ut "Änglar i mitt hår" och nu har "Trappor till himlen" (2011) dykt upp. Det är inte konstigt om man är skeptisk till den här boken.
Det är lätt att tänka: "Hon måste vara helt knäpp. Hon kan inte ha många hästar i stallet." etc. Det skulle ha varit enklare att ta till sig hennes budskap ifall flera författare hade skrivit om samma erfarenheter. Men Lorna Byrne verkar vara ensam om att ha denna dagliga kontakt med änglar av olika slag. Är allt bara hjärnspöken? Har hon hallucinationer? Har hon s.a.s. en diagnos?
Eller är det så att hon faktiskt har kontakt med änglar? Vi har svårt att bevisa det ena eller andra. Om hon talar sanning, så har vi här plötsligt en livsavgörande bok. Om hon talar sanning, så har vi alla var och en av oss en skyddsängel. Om hon talar sanning, så vimlar det av änglar med olika egenskaper och specialkompetenser runt oss - och alla vill de vårt bästa. Om hon talar sanning... Tanken svindlar.
Du måste läsa själv för att bilda dig en egen uppfattning.
Det är lätt att tänka: "Hon måste vara helt knäpp. Hon kan inte ha många hästar i stallet." etc. Det skulle ha varit enklare att ta till sig hennes budskap ifall flera författare hade skrivit om samma erfarenheter. Men Lorna Byrne verkar vara ensam om att ha denna dagliga kontakt med änglar av olika slag. Är allt bara hjärnspöken? Har hon hallucinationer? Har hon s.a.s. en diagnos?
Eller är det så att hon faktiskt har kontakt med änglar? Vi har svårt att bevisa det ena eller andra. Om hon talar sanning, så har vi här plötsligt en livsavgörande bok. Om hon talar sanning, så har vi alla var och en av oss en skyddsängel. Om hon talar sanning, så vimlar det av änglar med olika egenskaper och specialkompetenser runt oss - och alla vill de vårt bästa. Om hon talar sanning... Tanken svindlar.
Du måste läsa själv för att bilda dig en egen uppfattning.
måndag 30 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Några rader om några häpnadsväckande vittnesbörd
Det är onekligen en fascinerande historia - den som berättas i Todd Burpos "Himlen finns på riktigt" (2011).

Du kan läsa vad boken handlar om här:

En ganska intressant recension finner du här. En annan recensent skrev att boken är "trosstärkande". Det är bara att instämma.
Det är inte första gången någon har skildrat vad som händer strax efter dödsögonblicket. Och förvånande ofta stämmer skildringarna överens. Folk som har dött och återvänt till livet återger ungefär samma fenomen. Skulle alla de berättelserna vara lögn och förbannad dikt? Det har jag svårt för att tro.
Det skulle dock inte förvåna mig det minsta om det dyker upp konspirationsteorier kring detta. Någon kommer väl att hävda att föräldrarna bara har fantiserat ihop hela boken - för att tjäna pengar.
Det skulle dock inte förvåna mig det minsta om det dyker upp konspirationsteorier kring detta. Någon kommer väl att hävda att föräldrarna bara har fantiserat ihop hela boken - för att tjäna pengar.
måndag 2 januari 2012
lördag 31 december 2011
En sorts avslutning

Jag har bloggat om denna bok tidigare här. Nu är det dags för ett urval goda citat.
"Ingenting är utanför Gud. Det du innerst inne är, är gudomligt." (s. 20)
"Gud är kärlek, och att ge sig själv, att bli liten för att den andre skall bli stor, är typiskt för kärleken." (s. 21)
"Gud är kärlek, och att ge sig själv, att bli liten för att den andre skall bli stor, är typiskt för kärleken." (s. 21)
"Gud är kärleken. (...) överallt där verklig kärlek finns, där är han med." (s. 22)
"Du tror att Gud är långt borta. Men du behöver inte söka efter honom. Du har honom inom dig." (s. 43)
"Du tror att Gud är långt borta. Men du behöver inte söka efter honom. Du har honom inom dig." (s. 43)
"Guds tystnad vill få oss att inse hur meningslöst vårt frågande är, därför att det är brist på tillit och överlåtelse." (s. 185)
"Ett kristet liv är en enda stor bejakelse." (s. 195)
"(...) så som Jesus älskar oss bör vi älska varandra. Om vi förstår hur Jesus älskar oss, kan vi också förstå hur vi skall älska varandra. Vår kärlek skall vara en avspegling av hans kärlek." (s. 232)
"Ju mer du lever i kärleken, desto mindre fäster du dig vid andras skavanker." (s. 243)
"Att be om tecken tyder på bristande tillit." (s. 262)
"Ett kristet liv är en enda stor bejakelse." (s. 195)
"(...) så som Jesus älskar oss bör vi älska varandra. Om vi förstår hur Jesus älskar oss, kan vi också förstå hur vi skall älska varandra. Vår kärlek skall vara en avspegling av hans kärlek." (s. 232)
"Ju mer du lever i kärleken, desto mindre fäster du dig vid andras skavanker." (s. 243)
"Att be om tecken tyder på bristande tillit." (s. 262)
"Vi behöver varandra för att växa och mogna. Vi växer ju genom att älska. Kärlek innebär alltid självutgivelse, och därför behöver vi också varandra för att kunna utge oss." (s. 294)
"Varje människas djupaste längtan är att bli fullständigt bejakad som den hon är, och ovillkorligt älskad. (...) I ditt innersta är du inget annat än kapacitet för att ge och ta emot kärlek." (s. 334)
"Den största tjänst du kan göra en människa är att kyssa liv i den gudomliga kärlek som slumrar inom henne." (s. 342)
"Människan är skapad till Guds avbild." (s. 400)
*************
Sic. Det kallar jag en god citatsamling.
"Den största tjänst du kan göra en människa är att kyssa liv i den gudomliga kärlek som slumrar inom henne." (s. 342)
"Människan är skapad till Guds avbild." (s. 400)
*************
Sic. Det kallar jag en god citatsamling.
tisdag 20 december 2011
Tvivelaktiga grubblerier
Jag tror inte på Kärleken. Varför skulle jag göra det? Kärleken är ju inte vetenskapligt bevisad. Det finns ingen formel som bevisar Kärlekens existens. Jag har aldrig mött Kärleken ansikte mot ansikte. H*n har aldrig skakat min hand och presenterat sig: "Hej, det är jag som är Kärleken". H*n kommer aldrig när jag ropar. H*n håller sig alltid undan. Ingen har hört Kärleken ropa: "Här är jag!". Jag kan inte inse att det gör någon skillnad om h*n finns eller inte. Om h*n finns - hur kan h*n då tillåta all ondska? H*n kanske finns - men h*n är kanske på semester eller h*n kanske är pensionerad. Vad gör Kärleken för skillnad? H*n syns ju aldrig. H*n tar aldrig gestalt. Varför skall jag tro på något som jag varken kan ta på eller se, höra eller lukta? Nej, Kärleken är nog bara ett hjärnspöke.
måndag 19 december 2011
Lite om gudstro
Jag begriper mig inte på övertygade ateister. Hur tänker de? Hur kan de vara så bergfast säkra på att Gud inte finns? Deras hållning är ju lika rabiat, rigid, intolerant, fanatisk etc. som den hos dem de bekämpar - fanatiska troende.
Jag räknar mig inte som fanatiskt troende. Jag räknar mig däremot som troende, men jag går inte omkring och försöker övertyga alla i min omgivning om att de måste bli troende. Så kan jag uppleva många starkt "troende" ateister - de vill få alla andra att tänka som dem.
Det är väsentligt lättare att ha med agnostiker att göra. De har en klädsam ödmjukhet som jag inte finner hos militanta ateister. Militanta ateister är självgoda figurer som är övertygade om sin egen förträfflighet och ser ned på och föraktar troende. Och ateisternas ständiga argument att det är religion som har lett till alla möjliga katastrofer och världskrig och massmord m.m. etc. o.s.v. är nonsens. Mao Zedong (Tidigare stavning Mao Tse-tung) var en av alla tiders mest ondskefulla varelser och han var ateist - för att nu nämna bara ett exempel.
Nå, min kristna tro växte sakta fram. Den blev s.a.s. resultatet av ett långvarigt grubblande. Det påminner om ett pussel. Alla bitar sitter inte på plats, men det går att klart urskilja vad pusslet föreställer. Aldrig blev jag slagen i huvudet av Gud: "Tro!". Nej, likt en smygande indian kom tron liksom ljudlöst in i mitt liv. Mina resonemang med mig själv och andra och mina brottningsmatcher med tro/tvivel ledde mig till slutsatsen att sannolikheten för Guds existens är större än sannolikheten för Guds icke-existens.
Jag påstår mig inte kunna bevisa att Gud finns. Ibland tvivlar jag, men för det mesta tror jag. Det skulle vara klädsamt om ateister kunde sluta slå sig för bröstet och om de inte längre självsäkert ropade att tron på Guds existens bara är trams och dumheter. Troende är inte per automatik dumma i huvudet - som många ateister påstår. Det finns många superintelligenta människor som har en väldigt stark gudstro.
Och det kan inte tillräckligt ofta påpekas: Det handlar om tro - och inte om vetenskap. Om jag hade kunnat bevisa Guds existens rent vetenskapligt, så hade det ju varit irrelevant att prata om tro. Det skulle vara lika ointressant som att påstå: "Jag tror att solen finns" eller "Jag tror att Jorden är rund".
Jag räknar mig inte som fanatiskt troende. Jag räknar mig däremot som troende, men jag går inte omkring och försöker övertyga alla i min omgivning om att de måste bli troende. Så kan jag uppleva många starkt "troende" ateister - de vill få alla andra att tänka som dem.
Det är väsentligt lättare att ha med agnostiker att göra. De har en klädsam ödmjukhet som jag inte finner hos militanta ateister. Militanta ateister är självgoda figurer som är övertygade om sin egen förträfflighet och ser ned på och föraktar troende. Och ateisternas ständiga argument att det är religion som har lett till alla möjliga katastrofer och världskrig och massmord m.m. etc. o.s.v. är nonsens. Mao Zedong (Tidigare stavning Mao Tse-tung) var en av alla tiders mest ondskefulla varelser och han var ateist - för att nu nämna bara ett exempel.
Nå, min kristna tro växte sakta fram. Den blev s.a.s. resultatet av ett långvarigt grubblande. Det påminner om ett pussel. Alla bitar sitter inte på plats, men det går att klart urskilja vad pusslet föreställer. Aldrig blev jag slagen i huvudet av Gud: "Tro!". Nej, likt en smygande indian kom tron liksom ljudlöst in i mitt liv. Mina resonemang med mig själv och andra och mina brottningsmatcher med tro/tvivel ledde mig till slutsatsen att sannolikheten för Guds existens är större än sannolikheten för Guds icke-existens.
Jag påstår mig inte kunna bevisa att Gud finns. Ibland tvivlar jag, men för det mesta tror jag. Det skulle vara klädsamt om ateister kunde sluta slå sig för bröstet och om de inte längre självsäkert ropade att tron på Guds existens bara är trams och dumheter. Troende är inte per automatik dumma i huvudet - som många ateister påstår. Det finns många superintelligenta människor som har en väldigt stark gudstro.
Och det kan inte tillräckligt ofta påpekas: Det handlar om tro - och inte om vetenskap. Om jag hade kunnat bevisa Guds existens rent vetenskapligt, så hade det ju varit irrelevant att prata om tro. Det skulle vara lika ointressant som att påstå: "Jag tror att solen finns" eller "Jag tror att Jorden är rund".
Etiketter:
Begreppsförvirring,
Gud,
Kristendom,
Svårförklarligt,
Tro
lördag 10 december 2011
Ungefär som jag, då...
Det trodde du nog inte om Leif G W - att han har en stark gudstro och är en romantiker. Läs själv här.
tisdag 6 december 2011
Tja, sisådär
Jag låg på sängen och tittade på "Sommarpratarna". Det var väl trevligt och lite gulligt, så där, men inte särskilt tankeväckande. Det blev lite för mycket prat om alkohol. Jag saknade prat om tro. Det hade t.ex. varit intressant att höra ett samtal mellan Mark Levengood och Olle Carlsson om deras syn på Gud, Jesus och kristen tro i allmänhet. Behållningen av programmet blev väl att de medverkande "möttes i underbara samtal" (som Vicky von der Lancken sade).
måndag 5 december 2011
Vad skulle han ha tyckt?
Ibland frågar jag mig själv: "Vad skulle Jesus ha gjort?". Det är inte så dumt att göra det då och då. Man kan undra vad Jesus skulle ha tyckt om dagens svenska samhälle. Tanken slår mig att han skulle kunna få ett raseriutbrott liknande det han fick i månglarnas tempel. (Se t.ex. här.)
tisdag 15 november 2011
lördag 12 november 2011
Om man ändå kunde vara lika rapp...
En mördande retorisk fråga efter 4 minuter och 59 sekunder här: "Are you trying to be offensive or just merely stupid?". Hämtad ur den fina, rörande och mycket sevärda filmen "Shadowlands".
söndag 30 oktober 2011
Flera goda citat
"Varje människas djupaste längtan är att bli fullständigt bejakad som den hon är, och ovillkorligt älskad. (...) I ditt innersta är du inget annat än kapacitet för att ge och ta emot kärlek." (20 oktober)
"Kärleken ser alltid det väsentliga. Om du älskar ser du Kristus i den andre; du ser att gudomligt liv strömmar fram ur den andres innersta.
Om du älskar det gudomliga livet inom dig själv, känner du även igen det i andra. Med din kärlek kan du väcka upp och medvetandegöra detta liv hos dem du möter.
Den största tjänst du kan göra en människa är att kyssa liv i den gudomliga kärlek som slumrar inom henne." (28 oktober)
Vad menar jag nu med den 20 och den 28 oktober? Jo: citaten är hämtade ur Wilfrid Stinissens "I dag är Guds dag" - där varje dag har fått sitt kapitel. Citaten är valda ur de dagsbetraktelserna.
"Kärleken ser alltid det väsentliga. Om du älskar ser du Kristus i den andre; du ser att gudomligt liv strömmar fram ur den andres innersta.
Om du älskar det gudomliga livet inom dig själv, känner du även igen det i andra. Med din kärlek kan du väcka upp och medvetandegöra detta liv hos dem du möter.
Den största tjänst du kan göra en människa är att kyssa liv i den gudomliga kärlek som slumrar inom henne." (28 oktober)
Vad menar jag nu med den 20 och den 28 oktober? Jo: citaten är hämtade ur Wilfrid Stinissens "I dag är Guds dag" - där varje dag har fått sitt kapitel. Citaten är valda ur de dagsbetraktelserna.
Ett bra citat
"Gudsförverkligande är det mest naturliga som finns. Det märkliga och ofattbara är inte att du kan bli medveten om Gud utan att du inte är medveten om Gud."
Tänkvärt skrivet av Eckhart Tolle. ("Lev livet fullt ut", ICA Bokförlag, 2009, s. 178)
Mera om honom här.
Tänkvärt skrivet av Eckhart Tolle. ("Lev livet fullt ut", ICA Bokförlag, 2009, s. 178)
Mera om honom här.
söndag 16 oktober 2011
God läsning
Dagens episteltext - första Johannesbrevet 4:16-21:
"Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: "Jag älskar Gud" men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder."
"Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: "Jag älskar Gud" men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder."
torsdag 6 oktober 2011
Minimalistiskt om en bok
Jag känner att vad jag än skriver om Timothy Kellers bok "Varför ska jag tro på Gud?" (2011), så kommer jag att reta någon/några. Jag retar säkert ateister därför att jag är troende och jag retar säkert några troende som väl menar att jag tror på fel sätt eller något liknande. Det finns alltid någonting att reta upp sig på.

Därför hänvisar jag hit och hit. Läs själv och bilda dig en egen uppfattning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


