Tvivelaktiga grubblerier

Jag tror inte på Kärleken. Varför skulle jag göra det? Kärleken är ju inte vetenskapligt bevisad. Det finns ingen formel som bevisar Kärlekens existens. Jag har aldrig mött Kärleken ansikte mot ansikte. H*n har aldrig skakat min hand och presenterat sig: "Hej, det är jag som är Kärleken". H*n kommer aldrig när jag ropar. H*n håller sig alltid undan. Ingen har hört Kärleken ropa: "Här är jag!". Jag kan inte inse att det gör någon skillnad om h*n finns eller inte. Om h*n finns - hur kan h*n då tillåta all ondska? H*n kanske finns - men h*n är kanske på semester eller h*n kanske är pensionerad. Vad gör Kärleken för skillnad? H*n syns ju aldrig. H*n tar aldrig gestalt. Varför skall jag tro på något som jag varken kan ta på eller se, höra eller lukta? Nej, Kärleken är nog bara ett hjärnspöke.