Nu har jag läst den. Här och här kan du läsa två intressanta bloggposter om Thomas Nydahls "Kulturen vid stupet". Själv tycker jag att Nydahl är som bäst när han ger lite djupare porträtt av olika författare eller andra kulturpersonligheter. Jag syftar t.ex. på essäerna om Per Helge, Etty Hillesum, Zenta Maurina och Anders Johansson. Nydahl inspirerar till fortsatta studier.
Jag förstår inte varför vissa kritiker är så negativt inställda till hans författarskap - och i något fall - hela hans person. Jo, jag förstår det. Nydahl rättar inte in sig i ledet. Han går sina egna vägar, fri från varje gruppering. Och det skall han bannas för. Det är besynnerligt så lågt i tak det kan vara.
Vidare har han beskyllts för att vara alltför produktiv, svamla och prata i nattmössan. Ursäkta, men det går tretton på dussinet av alltför flitiga författare som bara är bra på att "låta flabben gå". Nydahl har substans i det han skriver; han är oerhört beläst och en mycket bra förmedlare av intressant - men många gånger motspänstig och krävande - kultur. En folkbildare långt från allfarvägen.
Jag förstår inte varför vissa kritiker är så negativt inställda till hans författarskap - och i något fall - hela hans person. Jo, jag förstår det. Nydahl rättar inte in sig i ledet. Han går sina egna vägar, fri från varje gruppering. Och det skall han bannas för. Det är besynnerligt så lågt i tak det kan vara.
Vidare har han beskyllts för att vara alltför produktiv, svamla och prata i nattmössan. Ursäkta, men det går tretton på dussinet av alltför flitiga författare som bara är bra på att "låta flabben gå". Nydahl har substans i det han skriver; han är oerhört beläst och en mycket bra förmedlare av intressant - men många gånger motspänstig och krävande - kultur. En folkbildare långt från allfarvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar