Jag begriper mig inte på övertygade ateister. Hur tänker de? Hur kan de vara så bergfast säkra på att Gud inte finns? Deras hållning är ju lika rabiat, rigid, intolerant, fanatisk etc. som den hos dem de bekämpar - fanatiska troende.
Jag räknar mig inte som fanatiskt troende. Jag räknar mig däremot som troende, men jag går inte omkring och försöker övertyga alla i min omgivning om att de måste bli troende. Så kan jag uppleva många starkt "troende" ateister - de vill få alla andra att tänka som dem.
Det är väsentligt lättare att ha med agnostiker att göra. De har en klädsam ödmjukhet som jag inte finner hos militanta ateister. Militanta ateister är självgoda figurer som är övertygade om sin egen förträfflighet och ser ned på och föraktar troende. Och ateisternas ständiga argument att det är religion som har lett till alla möjliga katastrofer och världskrig och massmord m.m. etc. o.s.v. är nonsens. Mao Zedong (Tidigare stavning Mao Tse-tung) var en av alla tiders mest ondskefulla varelser och han var ateist - för att nu nämna bara ett exempel.
Nå, min kristna tro växte sakta fram. Den blev s.a.s. resultatet av ett långvarigt grubblande. Det påminner om ett pussel. Alla bitar sitter inte på plats, men det går att klart urskilja vad pusslet föreställer. Aldrig blev jag slagen i huvudet av Gud: "Tro!". Nej, likt en smygande indian kom tron liksom ljudlöst in i mitt liv. Mina resonemang med mig själv och andra och mina brottningsmatcher med tro/tvivel ledde mig till slutsatsen att sannolikheten för Guds existens är större än sannolikheten för Guds icke-existens.
Jag påstår mig inte kunna bevisa att Gud finns. Ibland tvivlar jag, men för det mesta tror jag. Det skulle vara klädsamt om ateister kunde sluta slå sig för bröstet och om de inte längre självsäkert ropade att tron på Guds existens bara är trams och dumheter. Troende är inte per automatik dumma i huvudet - som många ateister påstår. Det finns många superintelligenta människor som har en väldigt stark gudstro.
Och det kan inte tillräckligt ofta påpekas: Det handlar om tro - och inte om vetenskap. Om jag hade kunnat bevisa Guds existens rent vetenskapligt, så hade det ju varit irrelevant att prata om tro. Det skulle vara lika ointressant som att påstå: "Jag tror att solen finns" eller "Jag tror att Jorden är rund".
Jag räknar mig inte som fanatiskt troende. Jag räknar mig däremot som troende, men jag går inte omkring och försöker övertyga alla i min omgivning om att de måste bli troende. Så kan jag uppleva många starkt "troende" ateister - de vill få alla andra att tänka som dem.
Det är väsentligt lättare att ha med agnostiker att göra. De har en klädsam ödmjukhet som jag inte finner hos militanta ateister. Militanta ateister är självgoda figurer som är övertygade om sin egen förträfflighet och ser ned på och föraktar troende. Och ateisternas ständiga argument att det är religion som har lett till alla möjliga katastrofer och världskrig och massmord m.m. etc. o.s.v. är nonsens. Mao Zedong (Tidigare stavning Mao Tse-tung) var en av alla tiders mest ondskefulla varelser och han var ateist - för att nu nämna bara ett exempel.
Nå, min kristna tro växte sakta fram. Den blev s.a.s. resultatet av ett långvarigt grubblande. Det påminner om ett pussel. Alla bitar sitter inte på plats, men det går att klart urskilja vad pusslet föreställer. Aldrig blev jag slagen i huvudet av Gud: "Tro!". Nej, likt en smygande indian kom tron liksom ljudlöst in i mitt liv. Mina resonemang med mig själv och andra och mina brottningsmatcher med tro/tvivel ledde mig till slutsatsen att sannolikheten för Guds existens är större än sannolikheten för Guds icke-existens.
Jag påstår mig inte kunna bevisa att Gud finns. Ibland tvivlar jag, men för det mesta tror jag. Det skulle vara klädsamt om ateister kunde sluta slå sig för bröstet och om de inte längre självsäkert ropade att tron på Guds existens bara är trams och dumheter. Troende är inte per automatik dumma i huvudet - som många ateister påstår. Det finns många superintelligenta människor som har en väldigt stark gudstro.
Och det kan inte tillräckligt ofta påpekas: Det handlar om tro - och inte om vetenskap. Om jag hade kunnat bevisa Guds existens rent vetenskapligt, så hade det ju varit irrelevant att prata om tro. Det skulle vara lika ointressant som att påstå: "Jag tror att solen finns" eller "Jag tror att Jorden är rund".
Håller med om varenda ord, trött på "humanister" som inte tål att folk tänker själva. /Janne
SvaraRaderaTack! Det som stör mig mest med militanta ateister är att de verkar ta för givet att de måste ha tolkningsföreträde och det s.k. problemformuleringsprivilegiet. De verkar ta för givet att troende är för korkade för att ha någon yttranderätt. Jag blir mörkrädd när jag upplever hatet hos vissa ateister. De verkar vara fascistoida i mina ögon.
SvaraRaderaVissa militanta ateister förefaller hysa ett mordiskt hat mot troende. Det känns som att de helst skulle vilja ställa upp alla troende mot en vägg och sätta i gång kulsprutorna.
SvaraRadera