Måste ha! Hoppas den kommer på rea! Boken "Om Strindberg" (2010) är nödvändig att äga för var och en som är intresserad av Strindberg. Själv är jag ärligt talat mest intresserad av Strindberg som fenomen. (Jag har svårt för en del av hans böcker.) Att han var ett geni måste stå bortom allt tvivel - även för den mest klentrogne.
Sällan eller aldrig har någon svensk man levt ett så dramatiskt liv. Han levde egentligen inte bara ett liv; han levde flera liv parallellt. SÅ mycket finns skrivet om denne man. Vad kan jag tillföra? Intet av värde.
Jag vill bara rekommendera denna bok till läsning. En adekvat och relevant recension finner du här. Om jag skall tillägga något till den, så blir det att Björn Ranelids essä är mycket läsvärd - även om man inte håller med om allt han skriver. Jag håller fullständigt med om Lisbeth Larssons "Människoätaren". Den är briljant - ja, närmast genialt - skriven. Jan Myrdals essä kan jag däremot gott leva utan. Jag orkar inte med den mannens träiga och näst intill ogenomträngliga prosa. I mina ögon är han en ganska usel författare. Om han skall kallas folkbildare, så kan lika gärna Stockhausens musik kallas populistisk.
Ebba Witt-Brattström lyckades i en parentes med tre ord sammanfatta mycket av Strindbergs författarskap: "överdrifterna, upprepningarna, paradoxerna" (s. 283). Så är det! Strindbergs författarskap - och liv - var fullt av överdrifter, upprepningar och paradoxer.
Vilken man! Vilken författare! Vilket liv! Denna dramatik! Detta engagemang! Denna produktivitet! Denna integritet! Denna stolthet! Vi har varken förr eller senare sett dess like. Strindbergs liv överträffar dikten.
Slutligen vill jag ta detta exempel ur Strindbergs "En blå bok", närmare bestämt "Det bristfälliga livet" (citatet är valt av Ulrika Knutson):
"Alltså strida, gorma och störa för bagateller så att lifvets hufvudsaker komma i bakgrunden. Låter man sig nöja och undlåter att vara kinkig, så sitter man snart i ett svinhus, äter svinmat utan att klaga, går i kläder som synas lånade och i skodon som klämma eller glappa." (s. 336)
Så betraktade han livet på sin ålders höst.
Och om några dagar börjar jubileumsåret....
Jag vill bara rekommendera denna bok till läsning. En adekvat och relevant recension finner du här. Om jag skall tillägga något till den, så blir det att Björn Ranelids essä är mycket läsvärd - även om man inte håller med om allt han skriver. Jag håller fullständigt med om Lisbeth Larssons "Människoätaren". Den är briljant - ja, närmast genialt - skriven. Jan Myrdals essä kan jag däremot gott leva utan. Jag orkar inte med den mannens träiga och näst intill ogenomträngliga prosa. I mina ögon är han en ganska usel författare. Om han skall kallas folkbildare, så kan lika gärna Stockhausens musik kallas populistisk.
Ebba Witt-Brattström lyckades i en parentes med tre ord sammanfatta mycket av Strindbergs författarskap: "överdrifterna, upprepningarna, paradoxerna" (s. 283). Så är det! Strindbergs författarskap - och liv - var fullt av överdrifter, upprepningar och paradoxer.
Vilken man! Vilken författare! Vilket liv! Denna dramatik! Detta engagemang! Denna produktivitet! Denna integritet! Denna stolthet! Vi har varken förr eller senare sett dess like. Strindbergs liv överträffar dikten.
Slutligen vill jag ta detta exempel ur Strindbergs "En blå bok", närmare bestämt "Det bristfälliga livet" (citatet är valt av Ulrika Knutson):
"Alltså strida, gorma och störa för bagateller så att lifvets hufvudsaker komma i bakgrunden. Låter man sig nöja och undlåter att vara kinkig, så sitter man snart i ett svinhus, äter svinmat utan att klaga, går i kläder som synas lånade och i skodon som klämma eller glappa." (s. 336)
Så betraktade han livet på sin ålders höst.
Och om några dagar börjar jubileumsåret....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar