fredag 30 april 2010

Ett häfte om litteraturteori

Att man orkade! Nu när jag tänker tillbaka på det, så kan jag inte begripa hur jag gitte läsa detta - även om det var obligatorisk kurslitteratur. Som väl är slapp vi nog läsa hela skriften. Vi slank förmodligen undan med att läsa Lars Helanders uppsats "Lukács och realismen" och Kurt Aspelins "Kafka och den marxistiska litteratursynen".


"Ett av de grundläggande elementen i Lukács realismteori är begreppet typ/typisk. Vad som avses är ett slags syntes mellan det allmängiltiga och det individuella i karaktärer, handlingar och situationer. (...) Ett annat centralt kriterium på den äkta episka realismen, som inte bara skildrar människan och samhället ur en abstrakt subjektiv aspekt, ser Lukács i vad han med ett hegelskt begrepp kallar objektens totalitet." (s. 6)

"Ett tredje begrepp, eller fenomen, som tillhör grundelementen i Lukács tolkning av realismens essens är realismens seger. Detta är kort uttryckt uppfattningen att ett litterärt verks direkt eller indirekt samhällsspeglande element kan 'segra' över en författares tendens eller övertygelse: verk av en reaktionär författare kan, till exempel, om denne som konstnär förhåller sig ärlig till sitt material, bli till sin effekt en sann realistisk bild av ett reaktionärt samhällssystems missförhållanden." (s. 7)

"Hos Balzac gestaltas (...)
objektens totalitet, utkristalliseras det typiska och sker en realismens seger." (s. 9)

Så långt Helander. Nu Aspelin:

"Trots en rad mästerliga gestaltningar av de enskilda detaljerna i den spöklika verklighet han skildrar kommer Kafka likväl, menar Lukács, att hamna i
allegorin - liksom författare som Musil, Joyce, Beckett. (Och allegorin är just det värsta en hegelianskt skolad estetiker kan föreställa sig.) Som allegori gestaltar denna konst nihilismens transcendens, men aldrig den socialt realistiska, historiska verkligheten." (s. 24)

"För Fischer [Ernst Fischer - min anm.] är det just Kafka som ser djupast in i sin tids verklighet och förmår konstnärligt visa fram sidor därav som tidigare antingen dolts under en gammaldags litterär teknik (som hos Mann i Buddenbrooks) eller avvisats som obehöriga (...)" (s. 27f)


"För Kusák [Alexej Kusák - min anm.] är (...) Kafka (...) den stora realisten. Det var han som förmådde uppfatta 'det byråkratiska samhällets mördande vardaglighet', den skräck som springer fram mitt i den fridfulla borgarvärlden och plötsligt, blixtlikt, förvandlar denna till dess motsats. (...) Ja, Kusák vill t.o.m. kalla Kafkas metod för ett slags Verfremdung, ett medvetet arbete med konstnärliga fjärmningseffekter; hans verk blir en 'modell'-litteratur i brechtsk mening." (s. 29)

Puh... Alla är med på banan?

B. B. och två andra kungar

Så bra, så bra... Enligt min ringa mening är "The thrill is gone" en av de där odödliga blueslåtarna. Ett mästerverk. Här spelar B. B. King denna låt med Eric Clapton:

Och här spelar han samma låt med Gary Moore:
Jag hakade upp mig på basisten - han gör ett makalöst bra jobb där i bakgrunden.

torsdag 29 april 2010

En bok om transaktionsanalys

Jag tror på transaktionsanalysen. Jag tror att vi här har ett bra verktyg vid förståelsen av våra beteenden mot varandra. Tidigare har jag bloggat om två andra böcker i det här ämnet: en bok av Berne och en annan av James & Jongeward. Jag tänker inte här upprepa vad jag skrev där. Nu ägnar jag mig enbart åt Thomas A. Harris' bok "Jag är okay - du är okay" (Denna fjärde upplaga från 1976).


"(...) hjärnan fungerar som en bandspelare som tar upp alla erfarenheter från och med födelseögonblicket, eventuellt till och med före födelsen." (s. 20f)

"De känslor som förknippades med erfarenheterna i det förgångna registreras och är oupplösligt förenade med dessa." (s. 23)


"Transaktionell analys konstruerar följande klassificering av de fyra möjliga livspositionerna som intas i relationen mellan en själv och andra.
1. Jag Är Inte Okay - Du Är Okay

2. Jag Är Inte Okay - Du Är Inte Okay

3. Jag Är Okay - Du Är Inte Okay
4. Jag Är Okay - Du Är Okay" (s. 52)


Jag vill hålla med Adler när han bröt med Freud:
"(...) det är inte sex som är det grundläggande i människans livskamp utan snarare mindrevärdeskänslor eller allt genomträngande Icke-Okay-upplevelser." (s. 53)


"Definitionen på hälsa är en emanciperad Vuxen som ständigt råder i varje transaktion. Detta innebär att i varje transaktion tar Vuxen data från Föräldern, från Barnet och från verkligheten och kommer fram till ett beslut om vad som ska göras." (s. 105)


"Om det inte finns ett universellt 'bör', kan man inte heller säga att Albert Schweitzer var en bättre människa än Adolf Hitler." (s. 203)

"Bekännelse utan förändring är ett spel. Detta gäller såväl i en biktstol som på en psykiatrisk mottagning." (s. 211)

"Samhället kan inte ändra sig förrän individerna ändrar sig." (s. 245)

Amen.


Konstig ändring

Observation på återvinningen i dag: containrarna för metall och plast hade nu så stora öppningar att barn lätt skulle kunna klättra in i containrarna. Tidigare hade ju containrarna en sorts tvärbalk som förhindrade okynnigt inklättrande. Icke nu längre. Hur tänkte man då?

Ingen läsning av deckare och mindre TV-gloende

Jag har inte läst en enda deckare eller kriminalroman på mer än ett år. Och jag saknar det inte ett enda dugg. För mig står det allt mera klart: livet är för kort till att slösas bort på tidsfördriv. Ja, vad är läsning av kriminalromaner och deckare annat än tidsfördriv?

På ett liknande sätt resonerar jag om TV-tittande. Hur mycket tittar inte svenska folket på TV bara av ren slentrian? Man gitter helt enkelt inte hitta på något annat att göra. Och jag tittar väldigt sällan på TV numera. Jag använder tiden bättre på andra sätt.


Livet är kort. Jag har kanske levt 5 åttondelar av mitt totala liv. Att då slafsa bort resten med diverse flams och trams och meningslösheter och torftigheter och andefattigt pjunk är inte så smart.

Kalla mig snobb eller vad du vill. Men så tycker jag och jag har rätt till min åsikt.

onsdag 28 april 2010

En bok mest om samlag

En av de första böckerna i ämnet sex som jag fick syn på var Jerome & Julia Rainers "Variation och förnyelse i sexuallivet" (Denna femte upplaga från 1967). Jag var tonåring och visste inte mycket om sex. Om jag minns rätt, så var detta t.o.m. före Inge och Sten Hegelers genombrott i massmedia. Bara detta att det antyddes två nakna kroppar tätt tillsammans på omslaget - hujedamej! Jag har alltid gillat det här omslaget. Det är så där lagom fräckt, tycker jag nu. (Det finns f.ö. en staty som påminner starkt om den här bilden.) Men på den tiden smusslade man undan den här boken fort som ett jehu, om man misstänkte att far eller mor var i närheten. Sex var ingenting man pratade med sina föräldrar om - glöm det. Och det fanns ju teckningar inuti boken som föreställde ett älskande par i olika samlagsställningar! Hu!


Numera är det här gammal skåpmat. Omslaget chockerar väl ingen över huvud taget. Råden som gavs här är ungefär de samma som man nu kan läsa i vilken söndagsbilaga som helst. Ingenting av det som står i den här boken är okänt för en normal åttondeklassare, skulle jag tro. Låt mig exemplifiera.

"En sund sensualism blir möjlig när kontrahenternas inställning till sexualiteten befriats från skam och skuldkänslor, från pryderi och blyghet." (s. 16)

"Älska med din kvinna (...) som om hon vore trettiotvå olika kvinnor. (...) sinnena avtrubbas genom slentrian, de blir upplivade genom omväxling." (s. 19)


"(...) så gott som alla män vill ha en aktiv sexualpartner." (s. 26)

"Mannen uppskattar lättsinne och lekfullhet i kvinnans sexuella beteende." (s. 30)

"Kvinnlig underkastelse hör inte hemma i vår tid. Passivitet är erotikens död. Vad en man vill ha är gensvar." (s. 33)

"Mycket av det som betecknas som frigiditet är ingenting annat än en oförmåga till sexuell utlevelse som beror på hämningar vilka uppstått under barndomen." (s. 41)

Strax efter att jag hade upptäckt den här boken skulle jag upptäcka FiB/Aktuellt och sedan Lektyr. De ansågs fräcka på den tiden. De blev knappast pryda med tiden. Frågan är om vi har passerat en gräns där sex inte längre är särskilt eggande - utan snarare trivialt och inget märkvärdigt alls.

Tjockskalligt

När jag ser sådant här, så undrar jag: Hur dum kan man bli?


Den här galenpannan trodde nog att han kunde krossa vad som helst med sin tjocka skalle - bara han hade den rätta inställningen. Psykologi enligt träskallar.

Begåvad och gudomligt snygg

Det är inte alls konstigt att han blir rörd. Se på klippet så förstår du nog vad jag menar. Jag menar: om han inte hade blivit rörd, så skulle han behöva terapi för att komma i bättre kontakt med sina känslor.


Inte nog med att hon är fantastiskt vacker och är en duktig skådespelerska. Sjunga kan hon också. Det bekräftas även här.

tisdag 27 april 2010

Lite om en bok av Alice Miller

I min förra blogg skrev jag om en bok av Alice Miller här. Den här gången vill jag orda lite om "Du skall icke märka" (1983).


Det råder inget tvivel om att Alice Miller stod upp för barnet. Exempel:
"Först när man kan känna hur maktlöst ett barn är inför de krav man ställer på det (i fråga om behärskning av drifter och av känslor, hänsyn till de vuxnas försvar, tolerans mot deras utbrott) först då kan man förstå att det är grymt att kräva det omöjliga av ett barn under hot om att annars inte ge det kärlek. Och denna grymhet bevaras hos barnet. Den behöver inte ytterligare överdrivas." (s. 69)

När Miller i den här boken kritiserar Bibeln och Gud gör hon mig lite irriterad. Jag tycker att hon är ute på hal is och formulerar sig svepande och svulstigt om saker som hon förmodligen bara är helt ytligt insatt i. Då är det klart mera intressant att läsa hennes synpunkter på och tankar kring Freud och psykoanalysen. Men personligen anser jag att Freud var alltför sexfixerad.

Särskilt intressant blir denna bok när Miller fördjupar sig i "Franz Kafkas lidande". Där förenar hon psykoanalys med litteraturhistoria på ett spännande sätt.

"Det omedvetna är ändlöst, det liknar havet, och i analysen är det kanske bara ett glas vatten vi hämtar upp ur detta hav, nämligen just den del som har gjort människan sjuk. En stor konstnär kan ösa med så mycket större frihet ur havet ju mindre han har behov av att skydda sig för den förgiftning som hotar ur vattenglaset." (s. 260)

"Om man som barn varit så ensam som Franz Kafka var kan man inte som vuxen söka sig en vän eller en hustru som skulle kunna förstå en utan söker ofta närmast en upprepning av barndomen." (s. 274)

"Hur kan vi veta något om begåvningar om vi genom strategiska psykoterapiåtgärder fullbordar det själamord som påbörjats i uppfostran? Vem kan längre fram veta hur många talanger som på det sättet har kvävts i sin linda?" (s. 311)

Mästare?

Roligt klipp - detta. Pretto blir pekoral.

Förvirrat

En observation från min plats på bussen: en stor butik hade med tre stora skyltar följande upplysningar att ge:

BUTIK
MASKIN
LANTBRUK

Eh? Jaha? Att det är en butik kan jag hålla med om. Där finns olika varor till salu. Man väljer det man vill ha och går till en kassa för att betala. Men maskin? Finns där en (1) maskin till salu? Eller är butiken en maskin? Och lantbruk? Finns det ett lantbruk inne i butiken? Hur går det till? Kör man med gödselspridare där inne?

Jag hävdar att man här har blandat ihop olika begrepp som inte befinner sig på samma abstraktionsnivå eller är jämbördiga hierarkiskt. Det blir ett enda antiintellektuellt mischmasch.

Barnsligt glad

Måhända är jag glöttig, men jag blir glad av vårtecken - trots att det är hur uppenbart som helst att våren är här på riktigt. I morse såg jag en sädesärla när jag joggade och ungefär en timme senare, på min väg till jobbet, såg jag två strandskator. Dessutom såg jag massor av vitsippor nyss på vägen hem. Nu är det gott att leva!

måndag 26 april 2010

Himla roligt

I kväll har jag övat igen. I vår lilla grupp. Det blir roligare, vassare, mera tight och bättre för varje gång. Vi spelade in en låt som troligen kan beskådas - och höras - på YouTube i morgon. (Det finns redan två klipp ute...) Nu har vårt band t.o.m. ett namn. Men om jag avslöjar mera, så är denna bloggs författare inte längre anonym. Du får leva i ovisshet, he, he.

En bok om möten långt före Facebook

Kanske var den kursbok, kanske inte. Jag minns inte nu varför jag köpte Erving Goffmans bok "När människor möts" (1970). Hur som helst är den intressant. Den är kanske extra intressant i dessa tider när människor alltmer bara "träffas" digitalt.


Här handlar det om "ansiktsaktivitet", "vördnadens och skickets natur", "bryderi och social organisation", "alienation gentemot samspel" m.m. - allt enligt kapitelrubrikerna. Det låter nästan antikt. Vördnad, skick och bryderi - vem bryr sig om sådant numera? Vem använder de orden?

Nå, här gör jag det. Och jag citerar hej vilt:

"Ansiktet är den bild man själv skapar av det egna jaget (...)" (s. 11)


"Med ordet ansiktsaktivitet (...) vill jag beteckna de åtgärder en person vidtar för att allt han gör skall vara förenligt med ansiktet. Ansiktsaktivitet tjänar att motverka 'missöden' - dvs. händelser vilkas faktiska symboliska följder hotar ansiktet. Självbehärskning är sålunda en viktig typ av ansiktsaktivitet (...)" (s. 17)

"Mycket av den aktivitet som inträffar under en samvaro kan förklaras som en ansträngning från allas sida att klara sig genom detta tillfälle (...) utan att störa relationen mellan deltagarna." (s. 40)

"Uppföranderegler inkräktar på individen på två generella sätt: direkt som förpliktelser som fastställer hur han är moraliskt tvungen att uppföra sig; indirekt som förväntningar som fastställer hur andra är moraliskt bundna av att handla med hänsyn till honom." (s. 46)

"En individ kan känna igen tillståndet att vara svårt brydd eller generad hos andra och även hos sig själv på objektiva tecken som avslöjar känslomässiga störningar: vederbörande rodnar, fumlar, stammar, svettas, bleknar, blinkar, blir tankspridd, rösten blir ovanligt svag eller gäll, stämman darrar eller bryts, handen blir ostadig, rörelserna tveksamma eller fladdriga och det hoppar 'grodor' ur munnen." (s. 89)

"Bevis på oförmåga att bete sig effektivt och korrekt under ödesdigra omständigheters tryck är ett tecken på svag karaktär. (...) Bevis på utpräglad förmåga att bevara fullständig självkontroll när man sätts på prov, vare sig det gäller att motstå moraliska frestelser eller att lösa uppgifter, är tecken på en stark karaktär." (s. 191)

söndag 25 april 2010

Irländskt i bilen

När vi körde hem från Stockholm lyssnade vi på mycket musik. En del var irländskt. Här är tre exempel på det. Det blir lättare att köra över 40 mil om man kan lyssna på musik - och irländskt är inte fel.



Idioter i bilar med många hästkrafter

Det är alltid samma visa när man kör på en motorväg. Det finns alltid dårar som kör alldeles för fort. Det gäller f.ö. inte bara motorvägar. Man kan undra om det är samma personer varje gång. Är det 50 km/tim som gäller, så kör de c:a 65 km/tim. Är det 70, så kör de nästan 90. Är det 90, så kör de mer än 110. Är det 110, så kör de 140.

Har man en Porsche, så måste man köra jävligt fort. Och har man en Audi, BMW eller Lexus, så måste man också visa att man vill ha andra bakom sig.

Vad är det för fel på dessa fartkåta neandertalare? Är det en bit av hjärnan som fattas? Är det något som är felkopplat inuti hjärnan? Jag vet inte. Men jag vet att jag blir mäkta förgrymmad på dem. De är fara för andra i trafiken, men det tycks de inte fatta. I dag såg jag flera fartkåta idioter köra över dubbla heldragna linjer och dessutom körde de om trots att de hade mötande trafik. Det är precis som om de inte tål att ligga bakom någon annan. De måste tydligen vara först hela tiden.

Om de alla körde rakt in i en bergvägg, så skulle jag nog inte sörja särskilt mycket.

Föräldrar får lida

Man får offra sig som förälder till en tonåring. I helgen körde vi t.o.r. Stockholm för att gå på detta. (Akta öronen!)
För det första var det en ohygglig sluttning i Globen. Vi satt nästan längst upp och det var nära att jag gav upp. Jag fick svindel och mådde inte bra. Jag tänkte: "Aldrig mera Globen!"
För det andra var volymen olidligt hög. Jag höll för det öra som jag fortfarande kan höra med. Jag ville inte bli döv på båda öronen.
För det tredje var det sådan musik som jag svårligen står ut med.
För det fjärde satt det jobbiga typer framför oss. Sådana där typer som får mig att tro att vi härstammar från aporna.

Allt detta negativa vägdes upp av att jag fick träffa barnbarnen. Men det blir tillfällen att återkomma till dem.

fredag 23 april 2010

Om en bok av Erich Fromm

I min förra blogg skrev jag om en annan bok av Erich Fromm - nämligen här. Nu tänkte jag att det kunde vara dags att skriva om Fromm igen. Han har ju faktiskt betytt en hel del för min utveckling. Mitt val faller på "Är människan ond eller god?" (Engelsk originalupplaga 1947, denna upplaga 1982).


I ett kapitel beskriver Fromm karaktärstyper och deras "improduktiva orienteringar".
a) Den receptiva orienteringen

"(...) överlämnade åt sig själva känner de sig paralyserade. (...) De är inte bara beroende av auktoriteter för upplysning och hjälp utan av människor över huvud taget för att få stöd av olika slag. De känner sig förlorade när de är ensamma (...)" (s. 61)

b) Den exploativa orienteringen

"Bristen på originella idéer eller självständiga skapelser hos i övrigt begåvade människor har sin förklaring i denna karaktärsorientering (...) Deras hållning präglas av en blandning av fientlighet och lust att parasitera. (...) finner man här misstänksamhet och cynism, avund och svartsjuka." (s. 63)

c) Den snåla orienteringen
"Att älska betyder för dem väsentligen att äga; de ger inte själva någon kärlek utan försöker skaffa sig den genom att ta den 'älskade' i besittning. (...) ett pedantiskt ordningssinne (...) tvångsmässig punktlighet (...) I deras förhållande till andra utgör förtrolighet en fara; för att vara trygg måste man antingen dra sig tillbaka eller helt ta en annan person i besittning." (s. 63ff)
d) Den affärsmässiga orienteringen
"(...) uppfattningen av en själv som en vara och ens värde som ett bytesvärde (...) drivs man att hänsynslöst jaga efter framgång (...) Hennes prestige, anseende, framgång, det förhållandet att hon är känd av andra såsom en bestämd person blir ett surrogat för den äkta känslan av identitet." (s. 65ff)


Så långt det improduktiva. Vad menar då Fromm med produktivt? Jo:
"Produktivitet är en hållning som varje människa är i stånd till, såvida hon inte är psykiskt och emotionellt hämmad." (s. 79)

"Den produktiva verksamheten karakteriseras av en rytmisk växling mellan arbete och vila. Produktivt arbete, produktiv kärlek och produktivt tänkande är bara möjliga om en människa, när så behövs, kan bli stilla och ensam med sig själv. Att kunna lyssna till sitt eget inre är en förutsättning för att kunna lyssna på andra (...)" (s. 96)

Senare i boken beskriver Fromm "problem i den humanistiska etiken" - om själviskhet kontra självkärlek, om samvete, lust och lycka m.m. I det speciella kapitlet "Är människan ond eller god?" formulerar han sig så:
"Om livets drift att växa, att leva blir hämmad, undergår den på så sätt uppdämda energin en förvandlingsprocess och övergår till en livsfientlig energi. Destruktivitet är en följd av att livet inte levs." (s. 180)

Jag tolkar det som ett svar på titelfrågan med: "Det beror på omständigheterna".

För att göra en lång historia lite kortare: här har vi en mycket läsvärd bok.

torsdag 22 april 2010

Om en bok av Karen Horney

Några av Karen Horneys böcker fascinerade mig under en lång period i mitt liv - för länge sedan. I en tidigare bloggpost skrev jag om en annan av hennes böcker. Nu känner jag för att skriva några rader om "Våra inre konflikter" (Denna upplaga från 1976).


På bokpärmens baksida skrev man bl.a.: "(...) neuroserna har samband med känslor av isolering, hopplöshet, rädsla och fientlighet. Terapin måste gå ut på att se varför dessa känslor uppstått och mobilisera patientens egna resurser att bearbeta dem och nå fram till en förbättring."

Inuti boken svämmar det nästan över av väldigt kloka formuleringar. Jag gör det enkelt för mig och citerar:


"(...) neuroser uppstår till följd av störningar i förhållandet till medmänniskorna." (s. 10)

"(...) striden mellan våra primitiva egoistiska drifter och vårt samvetes förbud är den egentliga anledningen till alla våra olika konflikter." (s. 29)

"Från en normal persons synpunkt finns det ingen anledning varför de tre alternativen [hjälplösheten i att gå till människor, fientligheten i att gå mot människor och isoleringen i att vända sig bort från människor - min anm.] skulle utesluta varandra. (...) Men i en neuros är dessa alternativ oförenliga av flera skäl. Neurotikern är inte rörlig (...)" (s. 36)

Apropå den fientliga neurotikern som vänder sig aggressivt mot andra människor hävdade Horney bl.a.:

"Han hyser ingen kärlek till det han gör eller har något verkligt nöje av det - ett faktum som sammanfaller med hans allmänna tendens att över huvudtaget utesluta känslor ur sitt liv." (s. 52)

Apropå de avståndstagande neurotikerna som vänder sig bort från andra människor, vidare, menade Horney:

"Det avgörande är deras inre behov att lägga ett emotionellt avstånd mellan sig och andra. (...) De drar en sorts magisk cirkel runt sig själva vilken ingen får slippa igenom. (...) Alla de behov och egenskaper de förvärvar är inriktade på att undgå inblandning. Bland de mest påfallande är ett behov att vara sig selv nok (...) (s. 58)

och [de menar att]:
"Det är bättre att inte bry sig alltför mycket om någonting." (s. 59)

"Schematiskt kan vi säga att en neurotiker bygger upp en idealbild av sig själv därför att han inte kan acceptera sig sådan han är." (s. 86)

I bokens andra del gick Horney in på "De olösta konflikternas följder" och där formulerade hon sig bl.a. så här:
"Att leva med olösta konflikter medför först och främst ett ohyggligt slöseri med mänsklig vitalitet (...) När en person är fundamentalt splittrad kan han aldrig hundraprocentigt använda sin energi till någonting utan försöker alltid samtidigt eftersträva två eller tre oförenliga målsättningar." (s. 120)


Avslutningsvis:

"Den mest innehållsrika definitionen på terapins mål är strävan efter
helhet: att inte låtsas, att vara emotionellt uppriktig, att kunna lägga hela sitt jag i sina känslor, sitt arbete, sin tro. Det kan endast uppnås i den mån konflikterna lösts." (s. 187)

I Wien


Vilken ohygglig massa blaha-blaha och så usla bortförklaringar!

I ain't lovin' it

Det här stämmer mera överens med verkligheten.

Spela roll? Jo, tydligen.

Tänk att detta alltid är lika intressant. Men man kan ju undra varför det saknas statistik för vissa länder.

onsdag 21 april 2010

Matteuspassionen i ny tappning

Visst är detta vackert spelat och sjunget:


Men jag föredrar ändå den här inspelningen. Den är gudomlig!

En bra bok om kreativitet

"Redan 1959 fanns över hundra definitioner. I den här översiktliga och klargörande skriften tar Göran Ekvall upp begreppet till granskning." (Citerat ur pärmens baksida) Så är det. "Kreativitet och kreativ problemlösning" (1983) reder ut en hel del kring kreativitet.


Låtom oss börja med en definition formulerad av Ellen Bach (1971):
"Kreativitet kan definieras som en individs förmåga att komma med nya och originella produkter och idéer. En kreativ individ är en person som kommer med särskilt många sådana." (s. 9)

Följande krav måste enligt flera psykologer kunna ställas på en kreativ produkt:
* nyhet

* nyttighet

* elegans (s. 11ff)


Följande egenskaper är några av dem som utmärker den kreativa personligheten:
* en hög grad av motivation

* uthållighet

* intellektuell nyfikenhet
* strävan efter självförverkligande
* självständighet
* en större tolerans för oklara, ostrukturerade situationer och förhållanden (s.22f)

Hur mäter man kreativitet? På flera olika sätt är det möjligt. Flera test mäter vad den berömde kreativitetsforskaren Guilford kallade divergent tänkande. "Det allra vanligaste av dessa test går helt enkelt ut på att man ber försökspersonen räkna upp så många användningsmöjligheter för ett visst föremål som han kan komma på under en kort tidsperiod, t.ex. tio minuter. (...) Ett annat vanligt kreativitetstest vill få individen att föreställa sig olika tänkbara konsekvenser av en viss händelse eller situation." (s. 31)

Ett kapitel i boken handlar om hur man underlättar för kreativitet inom en organisation. Mycket kortfattat kan man hävda: "Öppenhet, förtroende och stimulerande samspel uppges vara de viktigaste positiva faktorerna, konservatism och auktoritärt beteende från överordnade anges som en betydelsefull hämmande faktor." (s.53)

Ett begrepp som man inte gärna kan kringgå när man sysslar med kreativitet är "icke-konformistisk". Personer med denna egenskap kan stå emot grupptryck och lämna självständiga svar. De utmärks av följande egenskaper:
"1. De presterar goda resultat på intelligenstest.
2. De är originella i sina tankeprocesser och problemlösningar.
3. De är 'jag-starka', har god känslomässig stabilitet och stresstålighet.
4. De har gott självförtroende och besväras inte av ångest eller mindrevärdeskänslor.
5. De är välavvägda i sina sociala attityder och beteenden; sådant som tolerans, ansvarskänsla, dominans. De har inga störda eller beroende relationer till andra människor." (s. 73)

Nu dags för ett riktigt långt citat. I boken har jag skrivit "Just det!" och "Rätt!" i marginalen bredvid detta:
"En kreativ tanke rinner alltid upp i en enskild hjärna. Givetvis har denna hjärna magasinerat kunskaper, erfarenheter och intryck från andra, men det gör ju inte den kreativa impulsen till en kollektiv produkt. Förslagsställarens rätt att känna sig i stånd att med egen mental kapacitet påverka utvecklingen måste erkännas, om man vill behålla och dra nytta av hans kreativitet. (...) då måste kollektivet erkänna den enskilda människans psykologiska rätt till sina tankeprodukter. (...) Om inte detta autonomibehov hos den enskilda människan beaktas utan all förändring och utveckling betraktas som sprungen ur en gruppsjäl, då riskerar man att förstöra de kreativa möjligheterna." (s. 84)

Så sant, så sant...

Han visste inte hut

En klassiker:


Jag är definitivt beredd att hålla med Lidbom i det här fallet. Hur många minns exakt vad de gjorde t.ex. den 27 februari 2007 mellan kl. 10:00 och 11:30? Dessutom är det roande och befriande att se denna bristande respekt för Makten.

Jag får tacka Stationsvakt som ledde mig in på detta via detta.

En blivande makthavare? Hujedamej.

På bussen hem i dag: En relativt ung man satt och pratade högt och tydligt i sin mobiltelefon. Han pratade staccato och med bara sällan fullständiga meningar. Ibland utstötte han konstiga läten som skulle föreställa skratt. Hans axelväska hade ett emblem som avslöjade vilket parti han jobbar för. Det var ett evigt tjattrande om interna angelägenheter. Ingenting var av allmänt intresse. Ingenting angick någon annan ombord på bussen. Det verkade inte bekymra denne man. Det är ett tidens tecken: gränsen mellan privat och offentligt suddas ut. Personlig integritet verkar vara ett lyxfenomen. Fler och fler förefaller dessutom vara autistiska. "Allting som intresserar mej måste väl intressera alla andra?" tycks de tänka.

Jag fick mer och mer intrycket att han är en nörd, ett UFO. Han har säkerligen blivit skolad i ett politiskt ungdomsförbund som broiler och tänker sig nu en karriär inom politiken. Han verkade ha myror i byxorna. Han bytte plats i bussen - helt irrationellt - fyra gånger på 20 minuter. Han pillade sig mellan benen och verkade rätta till "paketet" - helt utan att bry sig om att detta var klart synligt för många. Han pratade och betedde sig på ett sätt som fick mig att tänka: "Han kan inte prata med vanligt folk på vanligt sätt. Han vet inte hur man beter sig ute på fältet. Man kan undra hur lämplig han är som representant för väljare."


tisdag 20 april 2010

Virtuos lär ut

Heureka! Jag försökte finna något liknande för länge sedan utan att lyckas. Jag minns att det visades en hel serie program där Frans Helmerson undervisade begåvade elever. Det här är kanske så nära man kan komma det jag efterfrågade:


Tänk att ha en sådan lärare! Fantastiskt berikande och väldigt krävande på samma gång. Han uppfattar ju varenda mikroskopiskt liten detalj.

Jag hade turen att få gå på en konsert i Brunnby kyrka på Kullahalvön en gång för många år sedan. Det var magiskt. Alla i publiken satt förstummade när Helmerson spelade en av Haydns gudomliga cellokonserter - jag minns inte nu om det var 1:an eller 4:an. Det var en sådan där konsert då alla åhörare säkert tänkte: "Vi lyssnar till en mästare. Det är inget snack om saken. Detta kan troligen aldrig överträffas."

En citatsamling

"Kreativa ord och tankar" (Brombergs, 2001) i urval av David och Uriel Hedengren är en trevlig liten sak. Den välter inga kiosker, men den ger en del att tänka på. Många citat, ordspråk m.m. känner jag igen från andra citatsamlingar (och konstigt vore det väl annars), men en del verkar lite malplacerade. Jag tänker på vissa citat som strikt räknat inte har med kreativitet att göra.


Låt oss bortse från sådant gnäll och välja några i mina ögon särskilt intressanta exempel:

"Det är den som går vilse som finner de nya vägarna." / Nils Kjaer (s. 7)

"Kreativitet är tio procent inspiration och nittio procent transpiration." / Thomas Edison (s. 10)


"Kunde Hamlet ha skrivits av en kommitté, eller kunde Mona Lisa ha målats av en klubb? Kreativa idéer kommer inte från grupper, de kommer från individer." / Alfred Whitney Griswold (s. 96)


"För att undvika kritik: gör ingenting, säg ingenting, var ingenting." / Elbert Hubbard (s. 106)


"När en blind bär en lam rör sig båda framåt." / Svenskt ordspråk (s. 119)


"En idé som inte är riskfylld är inte värd att kallas idé." / Elbert Hubbard (s. 122)


"Oavsett antalet experiment kan jag inte bevisa att jag har rätt. Ett enda experiment kan däremot bevisa att jag har fel." / Albert Einstein (s. 122)


måndag 19 april 2010

En kvinna klev av planet

Apropå den förra bloggposten - kan inte låta bli:


Klart det låter som David Byrne. Och glädjande nog: Konceptalbumens tid är inte förbi.


Här ligger kärleken

Den här blir kanske den mest spännande länk jag kan hitta i dag. Det skall vara David Byrne till att komma på en sådan idé. Han måste vara ett geni.

En bok om vinnare

Omslaget och titeln kan verka avskräckande, men faktum är att Irene Kassorlas bok "Vill du så kan du" med undertiteln "Lyckas i livet, arbetet och kärleken" (Denna pocketutgåva 1987) är en riktigt bra bok.


Jag hade stor hjälp av den under en viss period i mitt liv. Rubrikerna för bokens olika delar säger en hel del: "Vinnaren arbetar för att nå sitt mål", "Vinnare är positiva", "Vinnare är äkta", "Vinnare kommunicerar" och "Vinnare går sina farhågor till mötes".

Det här är ju en riktigt bra devis - och borde vara ett bevingat ord:
"Jag har inte råd att använda mitt liv till att göra sådant som jag avskyr" (s. 18).
Helt rätt. Om man vantrivs så oerhört, så måste man försöka ändra på "läget".


Det finns flera tänkvärda och kloka formuleringar. Jag väljer ut några som jag finner extra relevanta:

"Vinnare skjuter inte upp sitt handlande till 'någon gång' - de handlar idag (...) Vinnare tar itu med problemen
efter hand som de dyker upp." (s. 72)

"Detta är den grundläggande regeln i vinnandets konst: Gör aldrig negativa jämförelser mellan dig själv och jättarna, eller någon annan, utan använd dem som förebilder." (s. 82)

Det är inte så att vinnare bara skryter om sig själva och inte kan berömma andra. I ett s.k. vinnarprotokoll där Kassorla jämför förlorare med vinnare konstaterar hon bl.a.:
"Vinnare ger uppriktigt menat beröm omedelbart när någon säger eller gör någonting som de uppskattar. (...) Vinnare ökar andras motivation genom att ge beröm som är uppmuntrande och ärligt menat (...)" (s. 146)

Det finns förstås också meningar som inte nödvändigtvis skall kopplas samman med vinnare/förlorare-dikotomin men som även de är kloka och adekvata. Denna är en sådan:
"Om vi avslöjar vår sårbarhet inför någon som verkligen reagerar med löje eller fördömande kan vi bli så djupt sårade eller skrämda att vi inte vågar blotta oss en gång till." (s. 202)

Om jag råkar ut för en sådan människa krävs det en hel del innan jag tilltalar honom/henne igen.
Ju äldre jag blir desto mera beredd blir jag att hålla med Grynet i hennes mantra "Ta ingen skit!".

Vidare:
"(...) vinnare har en benägenhet att ignorera sin ångest och inrikta sin energi på att få arbetet gjort." (s. 287)

Inte kan jag låta bli att påpeka att Kassorla citerar geniet Sören Kierkegaard:

"Att våga är att riskera ångest, men att inte våga är att förlora sig själv." (s. 293)

Vidare om vinnare - oavsett vilket kön de tillhör:
"De skaffar sig erforderlig utbildning och lägger ner den tid och energi på arbetet som krävs för att det ska bli gjort." (s. 335)

Till sist ett citat som jag gillar väldigt mycket:
"Vinnare har modet att ifrågasätta auktoriteter och stelbenta regler. Deras skapande fantasi och deras djärvhet ger dem utrymme att utan fruktan skapa nya sätt att nå framgång. De låter sig inte hämmas av de orubbliga normer som deras läromästare blint har följt i det förflutna." (s. 339)


söndag 18 april 2010

Ett val mellan två giganter

Ingenting för klåpare - detta ställer mycket höga krav på musikerna och i synnerhet solisten:


Jag lyssnade även på Herbert von Karajans tolkning - med Anne-Sophie Mutter som solist. Jag föredrar Bernsteins. Det svänger mera om den!

Några rader om "Fruktans lön"

Sedd:

Clouzots "Fruktans lön" såg jag på TV för en mansålder sedan. Jag mindes den som väldigt spännande och nu var jag nyfiken på om spänningen skulle finnas kvar. Svaret blev Njae... Man har blivit bortskämd. Jag snabbspolade så gott som hela filmen, men inte fortare än att jag kunde läsa textremsorna. Jag tror inte att jag missade något väsentligt. Detta gör att jag inte är beredd att ge den fyra poäng av fem möjliga. Jag är snarare benägen att ge den en stark trea. Men den här recensionen är inte så tokig.

lördag 17 april 2010

En bok om logik

Det här omslaget ser väl inte mycket ut för världen, men boken var viktig för mig. Konrad Marc-Wogaus "Modern logik : elementär lärobok" (Liber, 1961) var länge en trygghet. Där fann jag stöd, där fann jag klarhet. Jag tänkte att alla problem kunde lösas med hjälp av logik och klart tänkande. Det var då det...


Första kapitlet behandlar logik generellt, medan de följande specialiserar sig i satslogik, predikatlogik, klasslogik, relationslogik, logiska kalkyler och induktionslogik. Satslogiken fascinerade mig redan i gymnasiet. Jag fann en oemotståndlig charm i sanningsvärdetabeller. Tänk att symbolisera satser med p och q och sedan laborera med dem i rader och kolumner för att reda ut om resonemang höll eller inte höll! Om det blev idel s (för sant) längst ute till höger, så var resonemanget korrekt. Det var som ljuv musik för mig.

Marc-Wogau gav 35 exempel på satslogiska tautologier och jag lärde mig dem alla utantill. De blev som ett pansar mot den osäkra och opålitliga världen utanför. Reductio ad absurdum, De Morgans lagar, Modus Tollendo Tollens m.fl. - mina vapenbröder!

På andra plats i min topplista över logikens delar fanns klasslogiken. Ah, att rita cirklar som delvis överlappade varandra och sedan utreda om klasser uteslöt varandra eller korsade varandra eller om den ena klassen ingick i den andra klassen o.s.v. - ren njutning för en sådan nörd som jag. Det finns en ritning på sidan 111 där man ser hur olika klasspåståenden förhåller sig till varandra. Den visar detta:
"Alla S är P" (A) är kontradiktoriskt motsatt till "Några S är inte P" (O) men konträrt motsatt till "Inga S är P" (E). "Några S är P" (I) är den subalterna motsatsen till "Alla S är P" (A), på samma sätt som "Inga S är P" (E) förhåller sig till "Några S är inte P" (O). "Några S är P" (I) är vidare subkonträrt motsatt till "Några S är inte P" (O). Slutligen är "Inga S är P" (E) kontradiktoriskt motsatt till "Några S är P" (I). Ah, som en fuga av Bach...

Och så relationslogiken! Exempelvis symmetriska, asymmetriska och icke-symmetriska relationer:
"Relationen syskon till är sålunda symmetrisk; det gäller generellt, att om x är syskon till y, så är även y syskon till x. Relationen far till är däremot asymmetrisk, ty det gäller generellt, att om x är far till y, så är y inte far till x. Relationen bror till åter är icke-symmetrisk; är x bror till y, så gäller inte generellt, att y är bror till x, ty y kan vara syster till x." (s. 124f)

Jag menar - med perspektiv - att det borde vara en mänsklig rättighet att få läsa filosofi på högskolenivå.

På öns södra spets

Vi körde till Ottenby fågelstation och Ölands södra udde. Det var gott att se bl.a. flera tofsvipor, en strandskata, flera lärkor och två rödspovar:

Jag gick ända ned till udden och filmade söderut. Det blåste kraftigt:

video

På vägen hem såg vi sex tranor stå på ett fält. När jag stannade bilen för att försöka fotografera dem lyfte de och flög söderut.
Jag hann aldrig dokumentera deras närvaro.

Det är med blandade känslor jag kör på Öland. Å ena sidan blir jag glad när jag ser fåglar, å andra sidan blir jag nedstämd när jag ser hur en massa tomter och hus vanvårdas. Om man inte är handikappad, inte allvarligt sjuk och inte heller utfattig så skall man väl kunna sköta underhållet? Det är bedrövligt att se hur långt förfallet har gått på vissa ställen! Om man vill dokumentera fula miljöer, så finns det mycket att hämta på södra Öland. Världsarv? Svårt att tro.

Den självläkande planeten?

Det här med vulkanutbrottet på Island... Jag tror att det är ett bevis på att vår planet Jorden är en självläkande organism. Planeten "tänkte":
"OK, nu håller temperaturen på att bli lite för hög. Det är inte bra om polarisarna smälter. Det är dags att kyla ner systemet. Ett vulkanutbrott kan därför vara lämpligt."


Med detta vill jag inte ha sagt att vi bara kan luta oss tillbaka och rulla tummarna.

fredag 16 april 2010

Let's stick together?

- Sticka redan? Vi kom ju nyss.

Progg?

Jag läste en artikel i någon tidning där skribenten klagade på hur jobbigt det är att lyssna på musik av t.ex. Jethro Tull. Hon var uppenbart irriterad över att Jethro Tull fortfarande turnerar och spelar samma sorts musik som de alltid har gjort. Men hon avslöjade sin okunnighet. Hon blandade ihop begreppen "progg" och "progressive rock".

Här och här om engelsk progressive rock och här om svensk progg. De är inte utbytbara begrepp. Det är lätt att kontrollera.

En bok om symbolisk interaktionism

"Medvetandets sociologi - en introduktion till symbolisk interaktionism" (1975) är en antologi som var en kursbok i sociologi. Jag kommer ihåg att jag läste den med förtjusning. Redan i första kapitlets början slås det fast:
"Interaktionismens grundläggande antaganden kan kort uttryckas på följande sätt:
1. Det sociala samspelet föregår och skapar individens medvetande och jaguppfattning.
2. Det sociala samspelets viktigaste förutsättning är språket; medvetandets utveckling är hos individen intimt förbunden med språkets utveckling." (s. 11)


En tidig interaktionist var Charles Horton Cooley som myntade begreppet spegeljaget: "Mitt jag är den bild jag möter av mig själv, som den kommer till synes i andras reaktioner på mina handlingar." (s. 24)

Men det var en annan känd interaktionist som fångade det mesta av författarnas intresse - nämligen George Herbert Mead. Enligt honom förhöll det sig så här:
"Det sociala samspelet föregår och skapar självmedvetande och reflexionsförmåga. Bara genom andras reaktioner på mig själv, dvs på mitt beteende så som det uppfattas av andra, har jag en chans att upptäcka mig själv som på en gång objekt och subjekt, eller i Meads terminologi: Som ett 'me', som iakttas av mig själv och av andra, och som ett 'I', den som iakttar och handlar." (s. 24)

"Medvetandet existerar alltid i relation till en viss konkret situation ur vilken det uppstått. (...) En tanke är alltid en tanke något hos någon, som varit i kontakt med detta något." (s.50)

Ett spännande begrepp som Mead kan sägas vara upphovsman till är "den generaliserade andre". Det syftar på "Samhället i denna abstrakta bemärkelse, ett roll- och regelsystem, internaliserat i individen (...)" (s. 69)

Mead hävdade att "(...) språket är en förutsättning för medvetandet, inte tvärtom" (s. 74)


"Den symboliska interaktionismen avvisar alla tankar på att medvetandet och jaguppfattningen utvecklas via biologiska utvecklingslagar. Den förnekar inte att det finns sådana lagar, men det är enligt interaktionismen fel att reducera personlighetens utveckling till nedärvda anlag. Medvetandets utveckling är resultatet av en social process, där attitydtagande är den viktigaste komponenten" (s. 116)

Avslutningsvis något om "stämpling":
"När någon uppfattat en karaktär hos en person och i sitt fortsatta samspel konsekvent endast agerar mot personen utifrån denna karaktär, och inte tillåter andra karaktärer komma till uttryck i interaktionen, kallas detta att
stämpla en individ." (s. 125)

Tänk så behändigt att sätta en etikett på en annan person och sedan aldrig byta ut den etiketten. Hur många gånger placerar vi inte andra människor i vissa fack och vägrar sedan att försöka se dem placerade i andra fack? En gång jazzdiggare alltid jazzdiggare. En gång pajas alltid pajas. En gång lagkapten alltid lagkapten. Etc. Det är så bekvämt att aldrig tänka i nya banor.

torsdag 15 april 2010

Äsch...

Ganska klokt - detta. Om man skulle följa alla råd man får i "Hälsa", "Må bra", "Amelia", "Tara" och allt vad dessa tidskrifter - som tror att de vill så väl - heter... ja, då skulle man bli galen. Ena månaden skall man satsa allt på yoga, nästa månad är det pilates som gäller, sedan är det qi gong som skall frälsa dig, sedan är det zenmeditation, ett tu tre skall man dansa frigörande dans, tralala så skall man dansa magdans, sedan skall man äta stenåldersmat, vips skall man springa barfota på sandstranden, sedan skall man dricka kopiösa mängder vatten, sedan skall man jogga baklänges, sedan skall man ta en tupplur på tjugo minuter, sedan skall man gå en långpromenad med hunden etc. Pust och stön. Krav, krav, krav!


Invasion

Oops... Håll för överarmen nästa gång du nyser.

Kvinnor - en bok

Det fanns en period i mitt liv då jag mer eller mindre slukade böcker av Charles Bukowski. (Jag har tidigare bloggat om en annan av hans böcker här.) Nu har jag inte alls samma intresse för hans böcker. "Kvinnor" (1988) är väl ett ganska representativt verk. Boken kommer knappast att gå till historien som ett litterärt mästerverk, men den är inte helt ointressant.
Jag antar att det som charmade mig vid läsningen var hans respektlöshet. Han tog s.a.s. inte skit från något håll. Han var anarkistisk och totalt uppriktig. Vid ett tillfälle följde han med en kvinna till en bar där flera manusförfattare och "folk från småteatrarna" (s. 72) brukade hålla till. Hans beskrivning av det besöket är nog ganska träffande:

"Jag tyckte genast illa om dem allihop. Där satt de och verkade intelligenta och överlägsna. De förvandlade varandra till nollor. Det värsta för en författare är att känna en annan författare, eller ännu värre, att känna flera andra författare. Som flugor på samma gamla skitkorv." (s. 73)

Vidare:
"På fester mådde jag bara illa. Jag hatade alla spel, alla fula tricks, flörtandet, amatörfyllona, alla tråkiga och påträngande människor." (s. 100)

"'Du är den mest okända berömda karl jag nånsin träffat.'
'Jag är helt enkelt inte ärelysten, det är bara så.'

'Det är du visst det men du är lat. Du vill ha det gratis. När skriver du förresten? När skriver du? Du ligger jämt i sängen eller är full eller på travbanan.'" (s. 102)


"Och ändå skrämdes jag av kvinnor - fina kvinnor - därför att de med tiden ville ha ens själ, och vad som fanns kvar av min ville jag behålla. I grunden var det prostituerade jag behövde, simpla kvinnor, för de var dödliga och hårda och ställde inga personliga krav. Ingenting hade gått förlorat när de gav sig iväg. Men samtidigt värkte det i mig efter en vänlig och mjuk, god kvinna, trots det överväldigande höga priset. Jag var förlorad i vilket fall som helst. En stark man skulle avstå från båda delarna. Jag var ingen stark man." (s. 107)

"'Allting är eskapism: spela golf, sova, äta, promenera, gräla, jogga, andas, knulla...'" (s. 354)


Tja, ungefär så. Det finns inte överväldigande mycket djupsinne här. Om man letar efter aforismliknande formuleringar, så får man leta länge. Och om man retar sig på hans kvinnosyn, så får man tänka att det var så han uppfattade de kvinnor han umgicks med...


onsdag 14 april 2010

Keith i högform

Kolla in detta och lyssna noga. Hans solo börjar efter 2:17 och håller på till 4:54. Så spelade en av världens bästa gitarrister då. OK, han var inte världens snabbaste, han var inte världens mest tekniskt briljanta - men, gosse, vilken attityd, vilken fräck stil och vilken feeling!

Jussi - plus i kanten

Hm, hm, harkling, harkling, host, host... Med lite övning sjunger jag snart så här:
Allvarligt talat - med självdistans: Det kvittar hur mycket jag övar. Jag kommer aldrig att kunna sjunga så bra. Men det är ändå kul att öva!

Några rader om en bok av Berger & Luckmann

I min förra bloggpost skrev jag att jag tänker ge ett boktips per dag. Det är inte sant. Jag tänker skriva om en bok varje dag. Det kan bli ett tips om en bok som jag rekommenderar till läsning men det kan lika gärna bli en varning om en bok som jag inte alls gillar. Nå, den här gången blir det snarare ett tips.
Kursbok i sociologi för mer än ett kvarts sekel sedan. Hu, vad tiden går. Peter L. Berger och Thomas Luckmann skrev boken "The social construction of reality" (Penguin, original 1966, nytryck 1973) och jag begrep till en början inte titeln. Vadå? Hur skulle verkligheten kunna skapas socialt? Hur det hängde ihop gick så småningom upp för mig. Nu tycker jag att det är en truism.

Redan i bokens första mening slås det fast: "(...) reality is socially constructed and that the sociology of knowledge must analyse the process in which this occurs." (s. 13)

Det räcker att se på utvecklingen av datorer, internet och annan digital teknik för att förstå att verkligheten skapas utifrån mänskliga behov och intressen. Om ingen - inte någon - hade varit intresserad av internet, så hade det sakta tynat bort. Det är lätt att halka in på en diskussion om marknadsekonomi och planekonomi, men det leder för långt bort från det egentliga ämnet.

"A special but crucially important case of objectivation is signification, that is, the human production of signs. (...) Signs are clustered in a number of systems. (...) Signs and sign systems are objectivations in the sense of being objectively available beyond the expression of subjective intentions 'here and now'. (...) Language, which may be defined here as a system of vocal signs, is the most important sign system of human society." (s. 50f)


Mina tankar går osökt till "connecting people". Hemskt mycket av modern teknik handlar ju om att ge människor kontakt med varandra - inte ansikte mot ansikte i första hand utan genom digital teknik. Vi har skapat oss ett samhälle där snart vem som helst kan - i alla fall försöka - nullifiera, förolämpa, håna etc. vem som helst - och med tusentals läsare - genom några knapptryckningar. Var det detta vi önskade?

"Society is a human product. Society is an objective reality. Man is a social product." (s. 79)

"(...) the relationship between knowledge and its social base is a dialectical one, that is, knowledge is a social product and knowledge is a factor in social change." (s. 104)

"All social reality is precarious. All societies are constructions in the face of chaos." (s. 121)

"In conversation the objectifications of language become objects of individual consciousness." (s. 173)


"We hope we have made it clear that the sociology of knowledge presupposes a sociology of language, and that a sociology of knowledge without a sociology of religion is impossible (and vice versa)." (s. 207)

Jag blir lite imponerad av mig själv när jag tänker på att jag har skrivit ett s.k. paper på denna bok...

tisdag 13 april 2010

En god gammal psykologibok

Nu sätter jag upp ett nytt mål för mig själv: jag skall ge ett boktips per dag. Tufft? Ja. Vi får se hur länge jag klarar av det. I dag tipsar jag om George Weinbergs "Gör dig själv" (Corona, 1979).
Nu finns det hur många böcker som helst om hur man kan/bör/skall/måste bli en "bättre" människa. Det är nästan omöjligt att veta vilka som är seriösa och vilka som är ren geschäft. Geschäft? Ja visst. Det finns väldigt mycket pengar att tjäna på människors osäkerhet och missnöje med sig själva.

Den här boken tror jag dock hade ett ärligt och gott uppsåt. Bokens grundprincip är denna: "Var gång du handlar ger du ökad styrka åt den idé som motiverade handlingen". (s. 11)

Bokens kapitelrubriker ger goda vinkar om bokens innehåll. Exempel: "Ett trauma kan vara till nytta", "Att vänja sig av med ovanor", "Hur man handskas med irriterande människor", "Konsten att framföra klagomål", "Konsten att ta kritik", "Vad kan man göra åt sin blyghet?" och "Kreativitet - en egenskap att vårda och underhålla".

Dags för citat!

"En fallgrop i livet som nästan alltid medför tvångshandlingar är att man kräver för mycket av sig själv. Om du sätter upp en orealistiskt hög standard för vad du ska prestera kommer du oundvikligen att känna dig misslyckad. Det förebygger du främst genom att hålla dina åtaganden inom rimliga gränser. Tänk efter: vilka krav kan rimligtvis ställas på mig här i livet? Fyller jag dessa krav? (...) De orimliga krav man ställer på sig själv tar ofta formen av att man ägnar för mycket tid och kraft åt andra." (s. 68)

"Deprimerade människor kan bota sig själva. Depression är en vana och folk gör sig kvitt vanor - genom att sluta med dem, trots att de från början klagade över att de omöjligt kunde sluta." (s. 72)

"Engagera dig så mycket du kan i det som händer omkring dig. Om du håller dig i periferin skapar du hos dig själv en känsla av att varken du eller det som händer är av någon större betydelse." (s. 138)

Weinberg citerar avslutningsvis gestaltterapeuten Fritz Perls: "En terapi som orienteras mot det förflutna är maktlös därför att de varför som ligger bakom patientens neuros i själva verket förklarar mycket lite. Varför leder en situation till neuros hos A medan samma situation lämnar B oberörd?" (s. 199)

Vidare - Weinberg själv: "Enbart insikten i barndomens relationer förändrar inte på något sätt personligheten. Det kan bara förändrade handlingsmönster göra." (s. 199)

"(...) behaviorismen, den psykologi som B. F. Skinner gjorde populär, är en katastrof. (...) Det är valet, strävan mot ett mål, som åstadkommer förändring eller förstärkning." (s. 205)

Det är just det den här boken går ut på: Du kan förändra dig själv och ditt sätt att vara, tänka och känna genom nya och andra handlingar. Annorlunda uttryckt: Först ändrat beteende, sedan ändrad själ.

Diskutabelt uttryck

I dag hamnade jag i en ovanlig diskussion om tro. Jag kom att tänka på ett uttryck som min far använde ibland: "Var och en blir salig på sin tro". Jag tyckte att det låg ett korn av sanning i det. Men det skulle jag visst inte ha tyckt. Då kontrade man ungefär med: "Då kan man ju tro på vad som helst - och det kan ju inte vara rätt".

Det är så typiskt. Jag verkar kunna bli missförstådd hur jag än uttrycker mig. Vad min far menade när han använde det uttrycket var ungefär detta: "Låt var och en tro vad han eller hon vill. Om byfånen tror att hans cykel är en Rolls Royce, så gör det mej inget." Men samtidigt menade ju far - det är jag helt övertygad om - att ingen skall få tvinga på någon annan sin tro.

Man kan också säga, att far antagligen menade detta: "Om jag sköter mitt och du sköter ditt, så är det lugnt". Underförstått: "Du ska inte tvinga på mej din åsikt och jag tvingar inte på dej min åsikt". Eller: "Om du vill pyssla i trädgården medan jag är ute och joggar, så skall väl ingen av oss hindra den andre från att göra så". Och det, mina vänner, tror jag är en sund grundinställning. Resonemanget håller så länge ingen blir förtryckt eller lider skada eller på annat sätt blir negativt påverkad.

måndag 12 april 2010

Galna citat

Här några stolleprov från högerkanten. Rösta bort dem i höst! Rösta på vänstern!

Sören Kierkegaard - ständigt där att återvända till

När jag tröttnar på allt ytligt pladder om nyheter och annat flyktigt, förgängligt (och det blir oftare med åren), så tittar jag bakåt. Ofta hamnar jag då bland läsupplevelser och annat som har format mitt liv. Kommen mer än halvvägs på min levnads bana kan jag konstatera att om det finns en enskild författare som har betytt mer för min personliga utveckling än någon annan författare, så är det (Endast en väldigt klok psykoanalytiker kan motbevisa mig) den danske filosofen Sören Kierkegaard.

Jag har flera böcker av honom, men i dag lyfter jag särskilt fram de två nedan. Båda gavs ut 1977 och jag köpte dem troligen så fort de hamnade på rea.

Det är utan tvekan del 1 som har påverkat mig mest - och då i synnerhet "Antingen - eller" som jag har bloggat om tidigare här. I denna bloggpost utelämnar jag därför "Antingen - eller" och nämner särskilt i stället det andra "stora diktverket" i del 1.

"Stadier på livets väg" hade undertiteln "Studier av skilda författare" och kommentaren "Samlade, befordrade till trycket och utgivna av Hilarius bokbindare". SK använde ju oftast pseudonymer. Jag tar tre citat:

"Se, därför har jag avstått från all kärlek, ty jag lever endast för min tanke." (s. 142) (Parentetisk anmärkning: Här kommer jag att tänka på ett Kierkegaardcitat som jag inte kan belägga just nu: "Mannen blir författare p.g.a. flickan han inte fick".)

"Bedrages hon, har hon allt patos på sin sida, men blir en man bedragen, visar man ett minimum av medlidande och tålamod, så länge han är närvarande, men skrattar på hans rygg när han gått." (s. 148)

"Mitt väsen är tungsinnet (...) Min list är den, att jag kan dölja min tungsinthet (...) Jag kan när som helst på dagen avkläda mig mitt tungsinne eller rättare iföra mig bedrägeriet, ty tungsintheten väntar blott på mig, när jag blir ensam. Är det någon närvarande, vem det än är, är jag aldrig helt mig själv. (...) Det säkraste bedrägeriet består i att vara förnuftig och tänka lidelsefritt och framför allt i ett öppet ansikte och ett öppenhjärtigt väsen." (s. 215)

Del 2 innehåller delar ur "Fruktan och bävan", "Begreppet ångest", "Avslutande ovetenskaplig efterskrift till filosofiska smulor", "Sjukdomen till döds", "Övning i kristendom", "Uppbyggliga tal i skiljaktig anda", "Kärlekens gärningar", "Kristliga tal", "Guds oföränderlighet" och "Kyrkostormen". Det kommer att finnas anledningar att återkomma till dem någon gång i framtiden.

Mångkultur är heligt

Jaha. Jag är inte alls förvånad. Newsmill har inte stått särskilt högt i min aktning. Och inte har det blivit bättre. Nu har man alltså tagit bort en artikel som man tidigare hade publicerat. Den var väl inte politiskt korrekt, kan jag tro. Dit sträckte sig yttrandefriheten.

söndag 11 april 2010

Hatet mot Israel tar aldrig slut?

Detta får inte nonchaleras. Hotet finns där.

Omsättning? Troligen svindlande.

Våra husdjur behöver oss och vi behöver våra husdjur. Industrin kring djurmat, burar, korgar, djurleksaker, koppel, halsband, sadlar, selar, betslar och allt annat som hör det domesticerade djurlivet till är gigantisk. Om vi skulle sluta ha husdjur, så skulle många av oss bli arbetslösa.

Det är så uppenbart att vi inte tänker på det.

lördag 10 april 2010

Konsert med rullande stenar

Sedd - och hörd:
Det retar mig att jag aldrig lyckades gå på någon konsert med Rolling Stones när de var som hetast. Den här musik-DVD:n är en samling byggd på framträdanden under Steel Wheels-turnén.

Om inte förr så borde det här ha framgått att Rolling Stones var ett kolossalt bra live-band. Jag har aldrig tillhört vare sig Ron Woods eller Keith Richards' stora fans. Men här får jag konstatera att de båda spelade mycket bra på den tiden. Till alla som tror att Keith bara har skapat några historiska riff och inte kunde leverera snygga solon vill jag säga: Tänk om. Lyssna på hans gitarrspel på "Sympathy for the devil" och "Satisfaction", så inser du att riff var inte det enda han behärskade.

Utflippat

Det här är en av de mest utflippade musikvideor som jag känner till:
Man kan ju undra vad de hade stoppat i sig. Videon är gräsligt ful, men den charmar mig ändå på något besynnerligt sätt. Den är nästan olidlig att se och lyssna på. Egentligen skulle jag avsky den, men det kan jag inte. Jag får det inte att gå ihop. Är den kanske oavsiktligt charmig p.g.a. sin töntighet och dåliga smak?

fredag 9 april 2010

Kom och köp konserverad gröt...

En liten dispyt har tydligen uppstått mellan TV4:s Jan Scherman och Thomas Bodström. Scherman hävdar att reklam på TV handlar om yttrandefrihet och ser ingenting konstigt i att TV-program sönderhackas av reklam. Bodström vill radikalt banta ned reklamtiden per timme. Om man skall tro Scherman, fortsätter Bodström, skulle man kunna få uppfattningen att det varken fanns demokrati eller yttrandefrihet innan TV-reklamen dök upp. Läs mera här. Jag håller självklart med Bodström. Och vadå yttrandefrihet? Yttrandefrihet för vem? Inte kan jag göra reklam för mig själv i TV4?

Solen gick ned

I kväll visades sista avsnittet av "Solsidan". Jag tror att den serien kommer att gå till historien som den TV-serie som kom närmast "Pang i bygget" när det gäller intelligenta skämt, uppskruvat tempo, förvecklingar, skrattretande misslyckanden, superb klippning, väldigt trovärdig dialog och klockrent skådespel. Det går sannolikt inte att göra roligare.

Ett tankefrö

Han hade levt så länge i förvissningen om att vara en bluff att han - efter att aldrig ha blivit avslöjad som bluff - började tro att han faktiskt inte var en bluff.

Tre ess!

Tre stora sångtalanger dök upp i kvällens "Talang" på TV4. Moa Johansson, Jill Svensson och Stephen Hansen heter de. Kolla här. Moa börjar efter c:a 26:25, Jill vid c:a 49:05 och Stephen vid ungefär 58:40.

Bert och jag har i alla fall det gemensamt att vi har lätt för att börja gråta när vi hör bra sång.

Det är smart att uttrycka sig begripligt

Dessa kommentarer... Jag såg ett klipp på YouTube om och med Christopher Langan. Någon fällde kommentaren att Langan nog inte är så himla smart i alla fall - eftersom han pratade ganska normalt. Eh?

Det är inte så väl genomtänkt att prata som om man riktar sig till professorer i kvantfysik om meningen är att man skall nå ut till kreti och pleti.

Dessutom: skulle han ha fuskat sig till en så hög IQ? Om flera faktorer pekar åt samma håll - nämligen att Langan är en av planetens mest intelligenta personer - så är det väl ganska uppenbart att han är sällsynt intelligent?

Varför är det så svårt för vissa människor att smälta att en så smart person kan formulera sig så att man begriper vad han menar?