En blivande makthavare? Hujedamej.

På bussen hem i dag: En relativt ung man satt och pratade högt och tydligt i sin mobiltelefon. Han pratade staccato och med bara sällan fullständiga meningar. Ibland utstötte han konstiga läten som skulle föreställa skratt. Hans axelväska hade ett emblem som avslöjade vilket parti han jobbar för. Det var ett evigt tjattrande om interna angelägenheter. Ingenting var av allmänt intresse. Ingenting angick någon annan ombord på bussen. Det verkade inte bekymra denne man. Det är ett tidens tecken: gränsen mellan privat och offentligt suddas ut. Personlig integritet verkar vara ett lyxfenomen. Fler och fler förefaller dessutom vara autistiska. "Allting som intresserar mej måste väl intressera alla andra?" tycks de tänka.

Jag fick mer och mer intrycket att han är en nörd, ett UFO. Han har säkerligen blivit skolad i ett politiskt ungdomsförbund som broiler och tänker sig nu en karriär inom politiken. Han verkade ha myror i byxorna. Han bytte plats i bussen - helt irrationellt - fyra gånger på 20 minuter. Han pillade sig mellan benen och verkade rätta till "paketet" - helt utan att bry sig om att detta var klart synligt för många. Han pratade och betedde sig på ett sätt som fick mig att tänka: "Han kan inte prata med vanligt folk på vanligt sätt. Han vet inte hur man beter sig ute på fältet. Man kan undra hur lämplig han är som representant för väljare."