Om en bok av Karen Horney

Några av Karen Horneys böcker fascinerade mig under en lång period i mitt liv - för länge sedan. I en tidigare bloggpost skrev jag om en annan av hennes böcker. Nu känner jag för att skriva några rader om "Våra inre konflikter" (Denna upplaga från 1976).

På bokpärmens baksida skrev man bl.a.: "(...) neuroserna har samband med känslor av isolering, hopplöshet, rädsla och fientlighet. Terapin måste gå ut på att se varför dessa känslor uppstått och mobilisera patientens egna resurser att bearbeta dem och nå fram till en förbättring."

Inuti boken svämmar det nästan över av väldigt kloka formuleringar. Jag gör det enkelt för mig och citerar:

"(...) neuroser uppstår till följd av störningar i förhållandet till medmänniskorna." (s. 10)

"(...) striden mellan våra primitiva egoistiska drifter och vårt samvetes förbud är den egentliga anledningen till alla våra olika konflikter." (s. 29)

"Från en normal persons synpunkt finns det ingen anledning varför de tre alternativen [hjälplösheten i att gå till människor, fientligheten i att gå mot människor och isoleringen i att vända sig bort från människor - min anm.] skulle utesluta varandra. (...) Men i en neuros är dessa alternativ oförenliga av flera skäl. Neurotikern är inte rörlig (...)" (s. 36)

Apropå den fientliga neurotikern som vänder sig aggressivt mot andra människor hävdade Horney bl.a.:
"Han hyser ingen kärlek till det han gör eller har något verkligt nöje av det - ett faktum som sammanfaller med hans allmänna tendens att över huvudtaget utesluta känslor ur sitt liv." (s. 52)

Apropå de avståndstagande neurotikerna som vänder sig bort från andra människor, vidare, menade Horney:
"Det avgörande är deras inre behov att lägga ett emotionellt avstånd mellan sig och andra. (...) De drar en sorts magisk cirkel runt sig själva vilken ingen får slippa igenom. (...) Alla de behov och egenskaper de förvärvar är inriktade på att undgå inblandning. Bland de mest påfallande är ett behov att vara sig selv nok (...) (s. 58)
och [de menar att]:
"Det är bättre att inte bry sig alltför mycket om någonting." (s. 59)

"Schematiskt kan vi säga att en neurotiker bygger upp en idealbild av sig själv därför att han inte kan acceptera sig sådan han är." (s. 86)

I bokens andra del gick Horney in på "De olösta konflikternas följder" och där formulerade hon sig bl.a. så här:
"Att leva med olösta konflikter medför först och främst ett ohyggligt slöseri med mänsklig vitalitet (...) När en person är fundamentalt splittrad kan han aldrig hundraprocentigt använda sin energi till någonting utan försöker alltid samtidigt eftersträva två eller tre oförenliga målsättningar." (s. 120)

Avslutningsvis:
"Den mest innehållsrika definitionen på terapins mål är strävan efter helhet: att inte låtsas, att vara emotionellt uppriktig, att kunna lägga hela sitt jag i sina känslor, sitt arbete, sin tro. Det kan endast uppnås i den mån konflikterna lösts." (s. 187)