"Medvetandets sociologi - en introduktion till symbolisk interaktionism" (1975) är en antologi som var en kursbok i sociologi. Jag kommer ihåg att jag läste den med förtjusning. Redan i första kapitlets början slås det fast:
"Interaktionismens grundläggande antaganden kan kort uttryckas på följande sätt:
1. Det sociala samspelet föregår och skapar individens medvetande och jaguppfattning.
2. Det sociala samspelets viktigaste förutsättning är språket; medvetandets utveckling är hos individen intimt förbunden med språkets utveckling." (s. 11)
"Interaktionismens grundläggande antaganden kan kort uttryckas på följande sätt:
1. Det sociala samspelet föregår och skapar individens medvetande och jaguppfattning.
2. Det sociala samspelets viktigaste förutsättning är språket; medvetandets utveckling är hos individen intimt förbunden med språkets utveckling." (s. 11)
En tidig interaktionist var Charles Horton Cooley som myntade begreppet spegeljaget: "Mitt jag är den bild jag möter av mig själv, som den kommer till synes i andras reaktioner på mina handlingar." (s. 24)
Men det var en annan känd interaktionist som fångade det mesta av författarnas intresse - nämligen George Herbert Mead. Enligt honom förhöll det sig så här:
"Det sociala samspelet föregår och skapar självmedvetande och reflexionsförmåga. Bara genom andras reaktioner på mig själv, dvs på mitt beteende så som det uppfattas av andra, har jag en chans att upptäcka mig själv som på en gång objekt och subjekt, eller i Meads terminologi: Som ett 'me', som iakttas av mig själv och av andra, och som ett 'I', den som iakttar och handlar." (s. 24)
"Medvetandet existerar alltid i relation till en viss konkret situation ur vilken det uppstått. (...) En tanke är alltid en tanke på något hos någon, som varit i kontakt med detta något." (s.50)
Ett spännande begrepp som Mead kan sägas vara upphovsman till är "den generaliserade andre". Det syftar på "Samhället i denna abstrakta bemärkelse, ett roll- och regelsystem, internaliserat i individen (...)" (s. 69)
Mead hävdade att "(...) språket är en förutsättning för medvetandet, inte tvärtom" (s. 74)
"Den symboliska interaktionismen avvisar alla tankar på att medvetandet och jaguppfattningen utvecklas via biologiska utvecklingslagar. Den förnekar inte att det finns sådana lagar, men det är enligt interaktionismen fel att reducera personlighetens utveckling till nedärvda anlag. Medvetandets utveckling är resultatet av en social process, där attitydtagande är den viktigaste komponenten" (s. 116)
Avslutningsvis något om "stämpling":
"När någon uppfattat en karaktär hos en person och i sitt fortsatta samspel konsekvent endast agerar mot personen utifrån denna karaktär, och inte tillåter andra karaktärer komma till uttryck i interaktionen, kallas detta att stämpla en individ." (s. 125)
Tänk så behändigt att sätta en etikett på en annan person och sedan aldrig byta ut den etiketten. Hur många gånger placerar vi inte andra människor i vissa fack och vägrar sedan att försöka se dem placerade i andra fack? En gång jazzdiggare alltid jazzdiggare. En gång pajas alltid pajas. En gång lagkapten alltid lagkapten. Etc. Det är så bekvämt att aldrig tänka i nya banor.
"Det sociala samspelet föregår och skapar självmedvetande och reflexionsförmåga. Bara genom andras reaktioner på mig själv, dvs på mitt beteende så som det uppfattas av andra, har jag en chans att upptäcka mig själv som på en gång objekt och subjekt, eller i Meads terminologi: Som ett 'me', som iakttas av mig själv och av andra, och som ett 'I', den som iakttar och handlar." (s. 24)
"Medvetandet existerar alltid i relation till en viss konkret situation ur vilken det uppstått. (...) En tanke är alltid en tanke på något hos någon, som varit i kontakt med detta något." (s.50)
Ett spännande begrepp som Mead kan sägas vara upphovsman till är "den generaliserade andre". Det syftar på "Samhället i denna abstrakta bemärkelse, ett roll- och regelsystem, internaliserat i individen (...)" (s. 69)
Mead hävdade att "(...) språket är en förutsättning för medvetandet, inte tvärtom" (s. 74)
"Den symboliska interaktionismen avvisar alla tankar på att medvetandet och jaguppfattningen utvecklas via biologiska utvecklingslagar. Den förnekar inte att det finns sådana lagar, men det är enligt interaktionismen fel att reducera personlighetens utveckling till nedärvda anlag. Medvetandets utveckling är resultatet av en social process, där attitydtagande är den viktigaste komponenten" (s. 116)
Avslutningsvis något om "stämpling":
"När någon uppfattat en karaktär hos en person och i sitt fortsatta samspel konsekvent endast agerar mot personen utifrån denna karaktär, och inte tillåter andra karaktärer komma till uttryck i interaktionen, kallas detta att stämpla en individ." (s. 125)
Tänk så behändigt att sätta en etikett på en annan person och sedan aldrig byta ut den etiketten. Hur många gånger placerar vi inte andra människor i vissa fack och vägrar sedan att försöka se dem placerade i andra fack? En gång jazzdiggare alltid jazzdiggare. En gång pajas alltid pajas. En gång lagkapten alltid lagkapten. Etc. Det är så bekvämt att aldrig tänka i nya banor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar