Kanske var den kursbok, kanske inte. Jag minns inte nu varför jag köpte Erving Goffmans bok "När människor möts" (1970). Hur som helst är den intressant. Den är kanske extra intressant i dessa tider när människor alltmer bara "träffas" digitalt.
Här handlar det om "ansiktsaktivitet", "vördnadens och skickets natur", "bryderi och social organisation", "alienation gentemot samspel" m.m. - allt enligt kapitelrubrikerna. Det låter nästan antikt. Vördnad, skick och bryderi - vem bryr sig om sådant numera? Vem använder de orden?
Nå, här gör jag det. Och jag citerar hej vilt:
"Ansiktet är den bild man själv skapar av det egna jaget (...)" (s. 11)
"Med ordet ansiktsaktivitet (...) vill jag beteckna de åtgärder en person vidtar för att allt han gör skall vara förenligt med ansiktet. Ansiktsaktivitet tjänar att motverka 'missöden' - dvs. händelser vilkas faktiska symboliska följder hotar ansiktet. Självbehärskning är sålunda en viktig typ av ansiktsaktivitet (...)" (s. 17)
"Mycket av den aktivitet som inträffar under en samvaro kan förklaras som en ansträngning från allas sida att klara sig genom detta tillfälle (...) utan att störa relationen mellan deltagarna." (s. 40)
"Uppföranderegler inkräktar på individen på två generella sätt: direkt som förpliktelser som fastställer hur han är moraliskt tvungen att uppföra sig; indirekt som förväntningar som fastställer hur andra är moraliskt bundna av att handla med hänsyn till honom." (s. 46)
"En individ kan känna igen tillståndet att vara svårt brydd eller generad hos andra och även hos sig själv på objektiva tecken som avslöjar känslomässiga störningar: vederbörande rodnar, fumlar, stammar, svettas, bleknar, blinkar, blir tankspridd, rösten blir ovanligt svag eller gäll, stämman darrar eller bryts, handen blir ostadig, rörelserna tveksamma eller fladdriga och det hoppar 'grodor' ur munnen." (s. 89)
"Bevis på oförmåga att bete sig effektivt och korrekt under ödesdigra omständigheters tryck är ett tecken på svag karaktär. (...) Bevis på utpräglad förmåga att bevara fullständig självkontroll när man sätts på prov, vare sig det gäller att motstå moraliska frestelser eller att lösa uppgifter, är tecken på en stark karaktär." (s. 191)
Nå, här gör jag det. Och jag citerar hej vilt:
"Ansiktet är den bild man själv skapar av det egna jaget (...)" (s. 11)
"Med ordet ansiktsaktivitet (...) vill jag beteckna de åtgärder en person vidtar för att allt han gör skall vara förenligt med ansiktet. Ansiktsaktivitet tjänar att motverka 'missöden' - dvs. händelser vilkas faktiska symboliska följder hotar ansiktet. Självbehärskning är sålunda en viktig typ av ansiktsaktivitet (...)" (s. 17)
"Mycket av den aktivitet som inträffar under en samvaro kan förklaras som en ansträngning från allas sida att klara sig genom detta tillfälle (...) utan att störa relationen mellan deltagarna." (s. 40)
"Uppföranderegler inkräktar på individen på två generella sätt: direkt som förpliktelser som fastställer hur han är moraliskt tvungen att uppföra sig; indirekt som förväntningar som fastställer hur andra är moraliskt bundna av att handla med hänsyn till honom." (s. 46)
"En individ kan känna igen tillståndet att vara svårt brydd eller generad hos andra och även hos sig själv på objektiva tecken som avslöjar känslomässiga störningar: vederbörande rodnar, fumlar, stammar, svettas, bleknar, blinkar, blir tankspridd, rösten blir ovanligt svag eller gäll, stämman darrar eller bryts, handen blir ostadig, rörelserna tveksamma eller fladdriga och det hoppar 'grodor' ur munnen." (s. 89)
"Bevis på oförmåga att bete sig effektivt och korrekt under ödesdigra omständigheters tryck är ett tecken på svag karaktär. (...) Bevis på utpräglad förmåga att bevara fullständig självkontroll när man sätts på prov, vare sig det gäller att motstå moraliska frestelser eller att lösa uppgifter, är tecken på en stark karaktär." (s. 191)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar