Två kloka

Två kloka i Moskva. Liv och Horace på bildningsresor genom Europa. Mycket intressant! Passa på att se medan det finns på SvT Play. 

Födelsedag

I dag firar jag C. S. Lewis. Han var en lysande apologet. Hans böcker om kristen tro stärkte mig i min tro. Och om ni vill se en bra film om hans kärlek till en av hans kvinnliga läsare, så är det Shadowlands ni skall se.

Kristna lever farligt

En bra ledare i DN - här. Det händer inte varje dag.

Armstrong är inte särskilt stark

Den har ett ambitiöst upplägg - Karen Armstrongs bok "Historien om Gud" (Denna pocketupplaga från 2010). Det kan vara intressant att jämföra den med Bill Brysons bok "En kortfattad historik över nästan allting" - som jag skrev om här.

Båda är tjocka populärvetenskapliga verk. Brysons bok är på c:a 490 sidor, Armstrongs är ett par sidor tjockare. Båda böckerna har oerhörda notförteckningar, båda har kolossala litteraturförteckningar, båda har digra register.

Alltså får Armstrongs bok också tio poäng av mig? Ingalunda. Armstrong kommer till korta. Och det beror till stor del på hennes ton, hennes tilltal. Hon skriver alldeles för beskäftigt och besserwissrigt för min smak. Hennes prosa saknar den mest elementära humor. Hennes stil är torr som knäckebröd i öknen. Dessutom litar jag inte på henne. Hon förbigår t.ex. Sören Kierkegaard med en axelryckning - och han var ändå en av världens mest intressanta och säregna kommentatorer till kristendomen. Hon ser nästan hånfullt nedlåtande på C. S. Lewis - som bara nämns en enda gång. Lewis måste dock räknas som en av Europas viktigaste kristna apologeter.

Att vilja men inte kunna... Armstrong vill antagligen ge sig själv en tiopoängare för sitt verk. Så självbelåten verkar hon vara. I min s.k. bok får Armstrongs bok dock bara en svag fyra på en femgradig skala.

Troende och intelligent? Ja.

Det verkar som om en del människor har tappat förståndet när det gäller skolavslutningar i kyrkan. Vad är de så infernaliskt rädda för? Att få hjärnan förstörd så fort de kliver över tröskeln in i en kyrka? Moralpaniken saknar proportioner.

Några av de intelligentaste personer jag känner till är troende. Hur går det ihop? Jo, det går alldeles utmärkt ihop. Det finns ingen självmotsägelse i det.

Christer Sturmark som nu är den främste företrädaren för religionshat och kristendomshat i detta land borde i konsekvensens namn byta namn. Förnamnet leder ju tankarna till Kristus. Det kan ju inte vara bra. Dessutom kan bokstaven t påminna om ett kristet kors. Det är ju förskräckligt. (Ironi)

Att hans Förbundet Humanisterna får kalla sig humanister är en förolämpning mot alla oss andra som vill kalla oss humanister - även om vi är troende. När jag pratar om humanister syftar jag på personer som är intresserade av humanistiska ämnen (till skillnad från naturvetenskapliga dito) såsom språk, litteraturhistoria, historia, sociologi, filosofi, psykologi, konst, musik, teater, film etc. Förbundet Humanisterna borde heta Förbundet Mot Religion I Alla Former - ty det är ju det det handlar om.

En lista som irriterar

Den borde egentligen inte kunna göras - den här listan.

Exalterat trams

Ann Heberlein recenserade en bok här - en bok som jag inte tänker läsa. Man skall inte slösa tid på att läsa strunt. Hur vet jag att det är strunt? Jag behöver inte äta en hel biff för att konstatera att den är rutten.

10 på 2

Sedd:

Snacka om bred episk berättelse. Om det verkligen har hänt, så är det desto mera enastående. Historien bakom filmen "De tio budorden" behöver väl ingen närmare beskrivning. Men egentligen hade det varit mera adekvat att döpa filmen till "Moses liv" eller något liknande.

Filmen skulle kunna kallas pretentiös. Men i så fall pretentiös på ett bra sätt. Hur skall man f.ö. kunna skildra dessa händelser utan att bli kallad pretentiös? Det som händer är ju fullständigt unikt och går inte att överträffa. Nej, här finner jag det pretentiösa tilltalet helt i sin ordning. Filmen är ett mycket bra hantverk och med tanke på att den hade premiär 1956, så måste den också anses vara tekniskt skickligt gjord. Exempelvis är scenerna då havet delade sig och när Moses tog emot budtavlorna mäktiga att se än i dag. Och de 220 minuter filmen varar känns inte överdrivet långa. (Dock blir det aningen oavsiktligt komiskt när filmen inleds med någon sorts musikaliskt preludium och avslutas med dito efterspel.)

Visst kan jag förstå ifall Monty Python har hämtat inspiration från den här filmen - om det nu är fallet (vilket jag inte vet). Filmen skulle kunna ha gett dem uppslag till olika scener i "Life of Brian" och "Jakten på den heliga Graal". Det är nämligen lätt att göra parodi på den här filmen - därför att den liksom "tar i" så oerhört. Men det gör den inte sämre. Den får en fyra i min bok.

Några rader kring en bok om religionsfilosofi

Det är så mycket tjafs och pladder om olika religioner. Inte många vet vad de pratar om. Gitter folk inte fördjupa sig i något ämne numera? Tror man att Wikipedia ger hela sanningen? Tror man att visdomen är ett par klick borta? Då tror man fel. Jag vill råda alla som tänker uttala sig om religion eller religionsfilosofi att först läsa på en aning. Man kan t.ex. börja med en bok som John Hicks "Philosophy of religion" (från 1963).

Jag läste den som kurslitteratur i min ungdom, d.v.s. i början av 70-talet. Då var jag ateist. Det är jag inte nu.

Citat!

"When humans call God good, they mean that his existence and activity constitute the condition of man's highest good. The presupposition of such a belief is that God has made human nature in such a way that man's highest good is to be found in relation to God." (s. 12)

"It has been suggested that we may speak of 'a-logical' probabilities, and may claim that in a sense which operates in everyday commonsense judgments although it is not capable of being mathematically formulated, it is more likely or probable that there is than that there is not a God." (s. 30)

"(...) in the Jewish and Christian conception, death is something real and fearful. It is not thought to be like walking from one room to another, or taking off an old coat and putting on a new one. It means sheer unqualified extinction - passing out from the lighted circle of life into 'death's dateless night'. Only through the sovereign creative love of God can there be a new existence beyond the grave." (s. 51)

"Christian thought contains two very different understandings of the nature of revelation and, as a result, two different conceptions of faith (as man's reception of revelation), of the Bible (as a medium of revelation), and of theology (as discourse based upon revelation). (...) the 'propositional' conception of revelation. According to this view, the content of revelation is a body of truths expressed in statements or propositions. Revelation is the imparting to man of divinely authenticated truths." (s. 61)

"Corresponding to this conception of revelation is a view of faith as man's obedient acceptance of these divinely revealed truths. (...) Faith is the Catholic's response to an intellectual message communicated by God.'" (s. 62)

"(...) with Tillich's formula, one can either define faith in terms of God, as man's concern about the Ultimate, or define God in terms of faith, as that - whatever it may be - about which man is ultimately concerned." (s. 69)

"God, according to the Judaic-Christian tradition, is the source and ground of our being. It is by his will that we exist. (...) To become conscious of him is to see oneself as a created, dependent creature receiving life and well-being from a higher source." (s. 70f)