Mishmash

Ibland undrar jag hur vissa butiker m.m. kan fortsätta existera. Hur går det ihop? Nu tänker jag särskilt på en del konstiga ställen där man kan undra vad allting går ut på. Det är mest väldigt underligt.

Det är mishmash, ett kolossalt sammelsurium med rappakalja. Men det anses fiiint! Om ni frågar mig, så vill jag kalla det kitschig loppmarknad. Men dit kommer fina folket och beundrar allt möjligt strunt.

"Livsstilsbutik", "heminredning", "trend & design", "kläder & smycken", "antikt & kuriosa", "blomsterkreationer" och "butik & galleri" - allt finns där i en total brist på ordning och sammanhang. 

Vad är affärsidén? Vad är imagen? Vad är profilen? Det är helt planlöst och total förvirring råder. Vad är den röda tråden? Vad vill man? Vintage, retro och modernt blandas hej vilt. Tillfälliga lösningar har blivit permanenta. Man spretar åt alla möjliga håll och är inte riktigt bra på någonting. 

Där samsas lerkrukor med plantor, örter, kryddor, senap, honung, kläder, keramik, porslin, statyer som är usla kopior av kända verk, små byster föreställande Buddha, små änglafigurer, tavlor som kunde ha tagits från Hötorget etc. Allt i en kaotisk röra.

Jag blir bara fnoskig av all denna flummighet och flyr fältet så fort jag kan. Inte en enda krona lägger jag på sådant krimskrams.

Bättre gömt och glömt

När jag var 13 år hade jag en kort period då jag gjorde blyertsteckningar. Figuren ovan kallade jag "marulk". Han var ungefär den fulaste typ jag kunde tänka mig.

Skingra dimman - avslöja tramset

Jag gillar att läsa kritik som exempelvis detta och detta.

Det finns tyvärr en hel del figurer som vill framstå som väldigt djupa och superintelligenta, men egentligen har de fått väldigt mycket om bakfoten.

Fel benämning

Nu får de väl ändå skärpa sig på Aftonbladet. Det de kallar "Geniknöligt" är ju inte alls särskilt svårt. Om det skulle vara genialt att klara av de tre problemen som finns med i AB i dag, så är jag ett supergeni. M.a.o. - om du tänker lösa de problemen, så måste du inte ha ett genis IQ för att kunna klara av det.

Tvåspråkigt tal

Talekonst.

Konstvärk

Det här är så djupsinnigt, nyskapande, originellt och kreativt att det måste bli upphovsrättsskyddat ;-)

Ett konstighetskonstverk

Jag envisas. Jag hävdar, att många konstnärer driver med oss vanligt folk. Här har jag gjort en videoinstallation som mycket väl hade kunnat visas på något av våra konstmuseer. Om jag hade varit utbildad konstnär och haft ett par utställningar i mitt CV, så hade jag kunnat ta snuskigt bra betalt för detta.

Dagens irritationsobjekt

Folk som säger att någonting är helt fantastiskt, gudomligt, perfekt, makalöst, fenomenalt etc. - men när det är dags att sätta betyg ger de samma något en 8 på en 10-gradig skala! Hur tänkte man då? Vilka superlativer finns det kvar att använda när de skall dela ut betygen 9 och 10?

Dagens irritationsobjekt

Kärring i 40-årsåldern sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobiltelefon. Hur svårt kan det vara att säga t.ex.: "Du, kan vi prata senare? Jag sitter på bussen och jag är knappast ensam. Det här måste vi inte prata om just nu. Eller om det är jätteviktigt - messa!".

Hon pratade nästan utan att andas eller lyssna i 20 minuter. Trots att jag demonstrativt stoppade in en propp i örat kunde jag höra hennes andefattiga pladder. Vissa röster verkar gå genom märg och ben. Pratandet är nog en sorts tics. Svamlare har antagligen något syndrom. De är helt odugliga på att fatta sig kort och koncist. Det är en tankeoreda som trotsar beskrivning.

När hon klev av bussen tände hon en cigarett. Jag tänkte: "Typiskt. Det är ofta så att rökare är bra på att låta flabben gå."

Gökboet är fullt

Kitsch, knasigheter och udda humor samlade i ett bildgalleri - här.

Busringning

Det här är genialt roligt. Om man inte begriper att detta är roligt behöver man gå i terapi.

Pladder, pladder

Ja! Bra skrivet - här! Lena Anderssons skriverier är katastrofal gallimatias.

IMF (Inte Mitt Fel)

Jag är oskyldig till detta. Jag stavar mitt namn med h.

Jaha? Och?

OK, det är inte världens bästa bildkvalitet. Den här informationen finns vid en busshållplats. Man kan undra vad man skall göra med upplysningen om att "Skolans lovdagar är följande: 23/8, 1/11-5/11". Det finns inga kompletterande uppgifter någon annanstans på informationstavlan. Bara lösryckt så där finns meningen där. Vad är min poäng? Vart vill jag komma?

Jo: det hade lika gärna kunnat stå "Victoria fyller år sista torsdagen i oktober" eller "Petter Nicklas är ett löjligt namn" eller "Potatis är egentligen en böld" eller vad som helst. Det är lika irrelevant vilket som.

Eller menar man att passagerare måste vara extra försiktiga under skolans lovdagar? Eller menar man att det finns gott om plats på bussen då? Eller menar man någonting helt annat? Vad menar man egentligen?!? Om man menar något - varför kan man då inte formulera det klart och tydligt?

Tre ringsignaler

Nu har jag hämtat hem tre ringsignaler till min mobiltelefon - ljud som jag tänker alternera mellan. Den första jag laddade hem var "Bla bla bla bla bla bla bla bla - ifrån morgon och till kväll är det bara bla bla bla". Den andra var Homer Simpsons röst. Den tredje var ledmotivet ur filmen "Gudfadern".

Nu tycker säkert några av er - kanske många - att detta är fånigt och inte värdigt en vuxen man. Men si - då tycker jag att ni har fel. Jag är av den bestämda uppfattningen att man måste ha lite av barnasinnet i behåll. Jag omges av torrbollar och tråkmånsar hela dagarna, så jag måste tramsa till det ibland. Annars blir jag ett nervvrak. Ni kan tycka att jag är fjantig, men i så fall är jag hellre fjantig än dötrist. Det finns människor som är så seriösa, humorbefriade och tråkiga att de kan få klockor att stanna. Sådan vill jag inte vara. Take it or leave it.

Om och om igen...

En go' gammal bit. Övriga kommentarer överflödiga...

Trams i TV

Det finns alltid något att reta upp sig på. Nyss blev jag förbannad på ett par personer som satt i TV-studion och blarrade om tidningen Okej. En av dem menade på fullt allvar att den tidningen var Sveriges bästa poptidning på den tiden det begav sig. Vilket struntprat. Schlager var bättre. Sedan kom Pop och den var ännu bättre - den blev den bästa svenska poptidningen genom tiderna.

Samma person påstod också något med andemeningen att en journalist aldrig får låta den egna smaken eller de egna favoriterna göra avtryck i artiklar eller liknande. Vilket oerhört struntprat. Det är snarare precis tvärtom. De bästa artiklarna, krönikorna, kåserierna, essäerna eller vad vi än kallar dem är de som har ett personligt tilltal och avslöjar skribentens egna åsikter och egen smak. Tag bara den fenomenale Andres Lokko som exempel. Han är väl aldrig mera genial än när han är som mest subjektiv och minst objektiv.

Dagens nonsens

- I see a star - a sea star.

Pladder, pladder, pladder

Jag har varit bortrest. Av den anledningen har jag inte bloggat på ett par dagar.

Trött på bussen hem efter jobbet. En kämpig dag, denna dag. Och inte blev det bättre av att lyssna på en gubbe som pratade i mobiltelefon om allt och ingenting. Maken till dösnack får man leta efter. Det är så tröttsamt detta moderna fenomen att alla och envar tror att alla andra är jätteintresserade av allt förbannat struntprat. Det finns ingen känsla kvar för hur man beter sig adekvat och hänsynsfullt i det offentliga rummet. Alla bara pladdrar på utan hänsyn till eventuella åhörare. Måste man ha öronproppar - om man nu inte vill lyssna på musik i hörlurar - för att slippa eländet? Kan man inte införa en ny regel? En regel som säger att omgivningen alltid har rätt att säga till den hjärndöda snackaren:
- Nu håller du tyst, annars tar vi mobiltelefonen ifrån dig.

prosapoem

den noggrant planerade improvisationen slår liksom en hammare mot tinningarna i en madrasserad cell men ingenting kan längre undgå pilgrimsfalkens blick när den förblindas av andhämtningens allergiska reaktioner åhanba men reifikationens klargörande alienationsdimma kan då - som i ett blixtsken - sakta och dunkelt återkalla den renässansliknande impressionismapokalypsen i tidernas begynnelse då antiken ännu inte var desillusionerat exekverad åjaba såsom ansträngningens lätthet på väg upp mot depressionens nedförsbacke i den nullifierade kvantifieringsmekanismens immanenta megalomani som mitt i dubbelbindningen lyckades utkristallisera realismens seger i en permanent intermittent slumpgenererad termodynamik där sannolikheten var granne med kaos åhonba liksom tidtabellernas oregelbundenhet förvillar avvikelsernas lagbundenhet men då kan ingenting längre försummas i det eviga ögonblickets amnesi och i förhållande till amnesti blir anemi en permutation av permission ty alltnog och emedan åjaba har romantiken inte längre någon relevans i validitetens narcissism och den autonome slaven inkräktar på den tvångsrekryterade tyrannen som mitt i utanförskapet känner sig som en outsider som blivit socialiserad in i ångesten men det angår strikt räknat ingen att allt och alla ständigt berör någon och något ty åduba det bevisades i samma stund som det motbevisades att reformationen i protestantismens kölvatten elektrifierade konservatismens revolutionära frihetslängtan bort till det centrala i periferin och det visar sig i en utopisk dystopi att den subatomära nivån inte löper parallellt med den galaktiska ellipsen i en kvadratisk cirkulation - nej, den akustiska optiken utmanövrerar den optiska akustiken i en spiralformad rät linje - och den våren vi så klädsamt förälskade oss i har redan hösten våldtagit innan vi förra året i september mindes november - åjaba - det blir aldrig som man har tänkt sig och man tänker aldrig som det blir men noter i ett notställ blir toner i en tonsill och verbal fluens blir till anal kongruens i en pseudonym identitet som utan persona blir en ansträngd icke-individ som utan förvarning kommer med alarm och jag skall aldrig sluta skrika med min stumma stämma

THAT'S POETRY FOR YA!