prosapoem

den noggrant planerade improvisationen slår liksom en hammare mot tinningarna i en madrasserad cell men ingenting kan längre undgå pilgrimsfalkens blick när den förblindas av andhämtningens allergiska reaktioner åhanba men reifikationens klargörande alienationsdimma kan då - som i ett blixtsken - sakta och dunkelt återkalla den renässansliknande impressionismapokalypsen i tidernas begynnelse då antiken ännu inte var desillusionerat exekverad åjaba såsom ansträngningens lätthet på väg upp mot depressionens nedförsbacke i den nullifierade kvantifieringsmekanismens immanenta megalomani som mitt i dubbelbindningen lyckades utkristallisera realismens seger i en permanent intermittent slumpgenererad termodynamik där sannolikheten var granne med kaos åhonba liksom tidtabellernas oregelbundenhet förvillar avvikelsernas lagbundenhet men då kan ingenting längre försummas i det eviga ögonblickets amnesi och i förhållande till amnesti blir anemi en permutation av permission ty alltnog och emedan åjaba har romantiken inte längre någon relevans i validitetens narcissism och den autonome slaven inkräktar på den tvångsrekryterade tyrannen som mitt i utanförskapet känner sig som en outsider som blivit socialiserad in i ångesten men det angår strikt räknat ingen att allt och alla ständigt berör någon och något ty åduba det bevisades i samma stund som det motbevisades att reformationen i protestantismens kölvatten elektrifierade konservatismens revolutionära frihetslängtan bort till det centrala i periferin och det visar sig i en utopisk dystopi att den subatomära nivån inte löper parallellt med den galaktiska ellipsen i en kvadratisk cirkulation - nej, den akustiska optiken utmanövrerar den optiska akustiken i en spiralformad rät linje - och den våren vi så klädsamt förälskade oss i har redan hösten våldtagit innan vi förra året i september mindes november - åjaba - det blir aldrig som man har tänkt sig och man tänker aldrig som det blir men noter i ett notställ blir toner i en tonsill och verbal fluens blir till anal kongruens i en pseudonym identitet som utan persona blir en ansträngd icke-individ som utan förvarning kommer med alarm och jag skall aldrig sluta skrika med min stumma stämma

THAT'S POETRY FOR YA!