Jag ville ge honom ytterligare en chans. Jag har försökt läsa någon bok av honom tidigare. Det lilla projektet gav jag upp. Nu ger jag upp även läsningen av "Bitterhetens syllogismer" (Franskt original 1952, denna svenska upplaga 1989).
Dessa korta små stycken - ofta bestående endast av en enda mening - skall anses vara väldigt djupa. Det är pretentiöst så det förslår. Se bara på rubrikerna till de olika avdelningarna: "Ordets förtvinande", "Avgrundens bedragare", "Tiden och anemin", "Västerlandet", "Ensamhetens cirkus" o.s.v. En avdelning handlar om religion och där visar sig Cioran vara en religionshatare av grandiosa mått. Gudshatet och kristendomsavskyn visar sig dock även i andra avdelningar, så man kan undra hur slumpmässigt de olika "tankefröna" har sorterats in på olika ställen.
Här är jämmer och elände sida upp och sida ned. Livet är en enda utdragen plåga. Människan är det värsta monster som har sett dagens ljus. Allt är hopplöst och värdelöst. Man kan undra varför inte Cioran begick självmord.
Jag finner sådana skriverier juvenila och studentikosa - ja, koketterande och omogna. Om jag jämför med en sådan aforistiker som Elias Canetti, så framstår Cioran i mina ögon som en intellektuell krympling, en charlatan, en narr.
Här några exempel på det som jag anser vara uppblåst nonsens i denna bok:
"Att vara en Raskolnikov - utan det urskuldande mordet." (s. 39)
"Det är otroligt att framtidsutsikten att råka ut för en levnadstecknare inte har fått någon att avstå från att leva sitt liv." (s. 48)
"Vidlyftig till sin natur lever litteraturen på överflödet av glosor, ordet som cancersvulst." (s. 51)
"Varje tanke borde erinra om ruinen av ett leende." (s. 57)
"Klarsynthetens uppgift är att uppnå en korrekt förtvivlan och en olympisk grymhet." (s. 62)
"I en värld utan melankoli skulle näktergalarna börja rapa." (s. 85)
"Varför dra oss tillbaka och ge upp spelet, när det finns så många människor kvar att göra besvikna?" (s. 121)
"Varje handling smickrar hyenan inom oss." (s. 123)
Etc. o.s.v. da capo sine fine in absurdum ad infinito i en aldrig sinande ström utan paus. Jag blir så trött, så trött på sådant pladder.
Dessa korta små stycken - ofta bestående endast av en enda mening - skall anses vara väldigt djupa. Det är pretentiöst så det förslår. Se bara på rubrikerna till de olika avdelningarna: "Ordets förtvinande", "Avgrundens bedragare", "Tiden och anemin", "Västerlandet", "Ensamhetens cirkus" o.s.v. En avdelning handlar om religion och där visar sig Cioran vara en religionshatare av grandiosa mått. Gudshatet och kristendomsavskyn visar sig dock även i andra avdelningar, så man kan undra hur slumpmässigt de olika "tankefröna" har sorterats in på olika ställen.
Här är jämmer och elände sida upp och sida ned. Livet är en enda utdragen plåga. Människan är det värsta monster som har sett dagens ljus. Allt är hopplöst och värdelöst. Man kan undra varför inte Cioran begick självmord.
Jag finner sådana skriverier juvenila och studentikosa - ja, koketterande och omogna. Om jag jämför med en sådan aforistiker som Elias Canetti, så framstår Cioran i mina ögon som en intellektuell krympling, en charlatan, en narr.
Här några exempel på det som jag anser vara uppblåst nonsens i denna bok:
"Att vara en Raskolnikov - utan det urskuldande mordet." (s. 39)
"Det är otroligt att framtidsutsikten att råka ut för en levnadstecknare inte har fått någon att avstå från att leva sitt liv." (s. 48)
"Vidlyftig till sin natur lever litteraturen på överflödet av glosor, ordet som cancersvulst." (s. 51)
"Varje tanke borde erinra om ruinen av ett leende." (s. 57)
"Klarsynthetens uppgift är att uppnå en korrekt förtvivlan och en olympisk grymhet." (s. 62)
"I en värld utan melankoli skulle näktergalarna börja rapa." (s. 85)
"Varför dra oss tillbaka och ge upp spelet, när det finns så många människor kvar att göra besvikna?" (s. 121)
"Varje handling smickrar hyenan inom oss." (s. 123)
Etc. o.s.v. da capo sine fine in absurdum ad infinito i en aldrig sinande ström utan paus. Jag blir så trött, så trött på sådant pladder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar