Du & jag - à la Stenmark

Hur recenserar man en bok av Jan Stenmark? Det går inte att jämföra hans böcker med någon annans böcker. Han har ju skapat sin egen nisch, sin egen genre, sin egen stil. Man kan egentligen bara jämföra hans böcker sins emellan. Och då är den här (från 2008) en av hans mest konsekvent genomförda. Alla bilder är svartvita - vilket jag kan tycka är lite synd - och alla bilder baseras på bilder ur Hjärtebiblioteket, Vicky m.fl.

I min värld är Jan Stenmark ett geni. Jag har bloggat om en annan bok av honom här. Jag är beredd att även i det här fallet ge en fyra. Jag är ganska säker på att han kan göra en bok som får en klockren femma. Jag var nog beredd att ge det betyget till hans första bok "Detta har hänt:" (från 1990) på den tiden det begav sig - delvis beroende på nyhetens behag.

För att han skall få en femma vill jag se lite mera självkritik - lite av "Kill your darlings". Här är t.ex. ett skämt som inte känns genuint "stenmarkskt":
Vi ser en man sitta vid ett bord som vi kan förmoda är ett frukostbord; han läser tidningen. Han sitter till höger i bild, vänd åt vänster. En pratbubbla kommer in från vänster:
- Pappa, hur stavas ånglok?
Pappan svarar:
- Som det låter
Barnet:
- Tufftufftuff?
(s. 166)

Ibland fastnar skrattet i halsgropen. Så gör det bl.a. på sidan 167:
En man sitter på sängkanten och ser deppig ut. Från taket hänger en galge. Tankebubbla:
- Men tänk om livet efter detta är lika meningslöst...

Det är ofta så med Jan Stenmarks humor. Den är svart. Det gör den ofta extra intressant.