Det är lika bra att skriva det med en gång: Denna bok är ett mästerverk. Det är sällan jag blir så här omskakad av läsning. Det jag känner efter läsningen av denna bok är ungefär det samma som jag kände vid en annan omskakande läsupplevelse - Sven Delblancs geniala mästerverk "Samuels bok". I båda böckerna har en präst huvudrollen. Och lika lite som jag kunde lägga ifrån mig "Samuels bok" kunde jag lägga ifrån mig prästen och psykoterapeuten Göran Bergstrands makalösa bok "En själasörjares dilemma" (Denna upplaga från 2004).
Historien är fruktansvärt gripande. Själasörjaren hette Malte Hasselqvist - en då 28 år ung präst. Den människa han skulle rädda från helvetet var Anna Månsdotter - "Yngsjömörderskan" kallad. Man kan sannerligen undra hur någon kunde vara så omdömeslös att man lät en så ung man åta sig det uppdraget. Hon var då troligen Nordens mest hatade person. Man såg henne som ondskan personifierad.
I 48 dagar försökte han nå kontakt med henne. I 48 dagar var hon helt omöjlig att komma i kontakt med. Sedan halshöggs hon. Och han blev märkt för resten av sitt liv.
Jag citerar:
"Hon förändras inte. Hon är rakt igenom oåtkomlig. (...) Alla gamla erfarenheter av mäktiga personer ända från barndomen för hon över på honom. (...) Prästen tillhörde den överhet som hade tagit makten över henne." (s. 64)
"Hon trotsade herrarna och deras lagar. Hon hade sina egna lagar som hon aldrig lät någon ta ifrån henne. Ingen hade makt att lägga skuld på henne. Skam kunde man försöka utsätta henne för. Men någon skuld tog hon aldrig på sig." (s. 76f)
"Det finns i kollektivet krafter som driver oss att handla. Vi är inte fria och självständiga individer. Vi ingår i sammanhang som bestämmer över oss." (s. 80)
"Han kunde inte förstå att en kvinna kunde vara så hård. Han kunde inte komma ut ur upplevelsen av hennes ondska." (s. 86)
"Gud höll på att försvinna för honom. Tvivlet hade fått grepp om honom. Jag vet att tvivel innebär djup sorg och smärta. Man håller på att förlora verkligheten och sig själv." (s. 129)
"Gud övergav. Gud svek. Det kändes som en outhärdlig förlust. En sorg utan gräns. Han orkade inte med den sorgen." (s. 130)
"Upplevelsen av att hans ord var tomma blev tydligen för Malte Hasselqvist ett trauma som följde honom livet ut." (s. 159)
"Man kan gå under om man tar människor på allvar och försöker älska dem. Man kan bli utlämnad och värnlös, om man försöker göra vad man tror är Guds vilja. Så egendomlig är världen." (s. 175)
***
I min värld är detta mästerlig prosa. Jag lockas läsa och läsa vidare - vidare - vidare. Det är paradoxalt: ingenting tar emot i själva språket och ändå tar det emot när jag blir berörd in i märgen av innehållet. Starkare och mera gripande än så här blir ord nästan aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar