Födelsedag

I dag firar jag Faye Dunaway. Här i ett klipp ur Polanskis mästerverk "Chinatown". 

Födelsedag

I dag firar jag Elvira Madigan. Det var onekligen en sorglig historia - den ödesdigra kärleken mellan henne och Sixten Sparre. Bo Widerberg gjorde en gripande film om det hela. 

Födelsedag

I dag firar jag Jean-Luc Godard. I min bok är han ett av filmhistoriens största genier. Här ett utdrag ur en av hans många originella och smarta filmer.

Födelsedag

I dag firar jag C. S. Lewis. Han var en lysande apologet. Hans böcker om kristen tro stärkte mig i min tro. Och om ni vill se en bra film om hans kärlek till en av hans kvinnliga läsare, så är det Shadowlands ni skall se.

Födelsedag

I dag firar jag Goldie Hawn. Här har hon nyss fått ett skamligt förslag. Det hanterade hon på ett smart sätt. Inte konstigt. Hon är ju medlem i Mensa. 

Födelsedag

I dag firar jag Jodie Foster. Här ett klipp som visar ett möte med ett mänskligt monster.

Suck...

En pellejöns. 

Nu reder vi ut det här...

Det här är en klar och pedagogisk liten film om hur man bör resonera under ett Mensa-test. Det gäller att vara noga med detaljerna. Men ju längre man kommer, desto svårare blir det. De sista problemen är ordentligt knepiga. När jag gjorde testet för några år sedan var det 45 problem som man skulle lösa på 20 minuter.

Födelsedag

Detta datum år 1925 föddes Richard Burton. Det är värt att fira. Här ett klipp med honom och Elizabeth Taylor. Vilket par! 

En grymt bra formulering

Only don't tell me that you're innocent. Because it insults my intelligence and it makes me very angry. / Michael Corleone

Utredning? Nej!

"Diagnosen" är en klart sevärd dokumentärfilm om hur felaktiga bokstavsbeteckningar kan sabotera ett liv. Med väldigt svaga skäl satte man vissa etiketter på den unga kvinnan. Utredningen som gjordes var inte värd att kallas utredning. Det är skandal att sådant kvasivetenskapligt slarv kan få sådana vittgående konsekvenser. 

Forsvunna i oversattning

En mysig scen ur en mysig film.

Apropå dagens avslöjande kl 13:00

En stark scen. Måste se hela filmen! Måste läsa boken!

Minimalistisk humor

Det är mycket möjligt att jag är barnslig, men i så fall ser jag inget problem med det. Jag har t.ex. ibland en barnslig humor - om man nu med det menar att något väldigt simpelt kan få mig att skratta. Jag kan m.a.o. vara lättroad - och det är väl bra? Här nedan syns en oerhört kort film som jag finner rolig. Det är minimalism! Om du lyckas hitta en annan film som är kortare än fyra sekunder och ändå lika rolig, så meddela mig!

Telegram om en Allen-film

Sevärd, originell, charmig. Ganska typisk Woody Allen-film. Jag vet inte vem som annars skulle ha kunnat göra "Midnatt i Paris". Bra betyg hos svenska kritiker. Jag håller mest med Onyanserat.

Några rader om "White material"

Nähä. Att Isabelle Huppert är med i en film betyder inte att den filmen måste vara bra. "White material" är en undermålig film. Att svenska kritiker gav den ett ganska bra betyg förvånar mig inte. Det var förutsägbart. I min bok får den här filmen bara en tvåa. Läs den här recensionen - det räcker.

Några rader om "Medan åren går"

Överens igen... Svenska kritiker tyckte att "Medan åren går" är värd en fyra på en femgradig skala. Så tycker även jag. Den är bättre än medel, men den är inget mästerverk.

Lesley Manville som spelar Mary gör en fantastisk insats. I början av filmen tyckte jag att hennes rollkaraktär var ett "pain in the ass", men ju längre tiden går desto mera tycker jag synd om henne.

En väldigt positiv sak med denna film är det varsamma användandet av musik. När det bör vara tyst är det tyst. En annan detalj som imponerar lite på mig är skapandet av stämning. Ibland trodde jag mig vara förflyttad till en engelskspråkig version av någon tidig Lars Norén-pjäs - och det är inte så tokigt.

Däremot kan man undra vad själva poängen med filmen är. Möjligen är den en hyllning till god vänskap. Det är i så fall inte fel.

Struntfilm

Det kan inte ställas särskilt höga krav om en film skall få kultstatus ifall "The Blues Brothers" skall kallas kultfilm. Hur har den kunnat få 7,9 i betyg? Den är ju kass. Rolig? Jag skrattade inte en enda gång. Smarta repliker? Ho, ho, det finns lika smarta repliker i någon bok för "slukaråldern". Tuffa biljakter? De är löjliga. Detta är en infantil och banal film. Den är lika kultiverad och försedd med eleganta finesser som ett knytkalas bland neanderthalare i en grotta. Det enda som är bra med den är musiken. Skaffa soundtracket och strunta i filmen.

Jag läser efilmcritic och håller med dem som ger riktigt låga betyg. "Way overrated", "Simply the most overrated comedy of all time", "Utter garbage", "Dull and melodramatic for a comedy" och "I just don't think it's funny - at all".

Varför en anka?

Jag behöver muntra upp mig själv. Detta gör mig på bättre humör:

Verbala skämt som är omöjliga att översätta!

En ganska likgiltig historia

Tja... Det är ju bra att man kan snabbspola. "Coco Chanel & Igor Stravinskij" hade kunnat bli en riktigt passionerad och engagerande historia. Men det blir den inte. En trea på en femgradig skala är vad jag kan sträcka mig till - och då är jag ganska överens med svenska kritikerkåren - här. Jag säger som recensenten i Kommunalarbetaren: "hur kan man göra en så tråkig film utifrån två så intressanta person­lig­heter?". Inte ens samlagsscenerna är särskilt upphetsande. Hela filmen blir ungefär som en loj gäspning.