Häpp

Hä, hä... Du skall inte veta var du har mig. Här är det jag som bestämmer. Denna blogg är egentligen nerlagd, men det har tydligen inte gått in hos alla.

Slut

Här och nu slutar jag skriva i denna blogg. Jag ser ingen mening med att fortsätta. Adjö!

Telegram om en Allen-film

Sevärd, originell, charmig. Ganska typisk Woody Allen-film. Jag vet inte vem som annars skulle ha kunnat göra "Midnatt i Paris". Bra betyg hos svenska kritiker. Jag håller mest med Onyanserat.

Häpp!

Musikhistoria... - detta!

Dagens haiku

Tomas Tranströmers
dikter - som diamantsnitt
genom det dunkla.

Mastig nostalgitripp

Nostalgiskt så det förslår. Börje Lundbergs och Ammi Bohms "Boken om Bildjournalen" (2011) är en guldgruva för alla nördar som vill gräva ned sig i detaljer om den här tidens (1954-1969) kultur- och nöjesliv. Här finns porträtt och artiklar om s.k. kändisar som slog igenom då och som i vissa fall fortfarande är kända (Då kan de kallas "ikoner" och exempel på sådana är Elvis Presley, Marilyn Monroe och James Dean) eller så är de numera i det närmaste bortglömda (som t.ex. Mamie Van Doren, Leslie Caron och Martine Carol).

Olika personer får berätta vad Bildjournalen betydde för just dem: Titti Sjöblom, Towa Carson, Bibi Johns, Lars Lönndahl och många, många fler.

Här finns listor av olika slag, som t.ex. "Toppen just nu" - från våren 1958 och framåt listade tidningen de populäraste låtarna just då; här finns en djungel av bilder på enskilda och grupper; här finns kortversioner av skivrecensioner; här finns... ja, mycket blir det. Boken är på 577 sidor och kan med fog kallas ett gediget arbete.

Här får man veta - eller blir påmind om - en kolossal massa saker som hände under denna tid. Jag levde själv då, men i början av perioden var jag alltför liten för att ha haft några medvetna upplevelser av vissa företeelser och fenomen. Det mesta här får mig att tänka "Just så var det!", medan en del annat får mig att tänka "Men var det så det var?!?!" Vill man som ung i dag skaffa sig en inblick i vad som hände då är det möjligt att boken fungerar väldigt bra. Layouten är s.a.s. ungdomlig och avsiktligt lättsmält. Boken är liksom gjord för att sitta och bläddra lite lagom förstrött i, peka finger och utbrista i skratt eller häpnad. Den är inte gjord för att läsas sida för sida, från pärm till pärm. Man får lust att bläddra fram och tillbaka, hit och dit och kors och tvärs.

Men... Hur svårt skall det vara att göra ett vettigt register? Jag kan förstå om det var jobbigt att göra register till faktaböcker av det här slaget före de gamla skrivmaskinernas tid. Men nu har vi passerat tiden med elektriska skrivmaskiner och deras raderband - nu lever vi i datorernas tid. Det borde nu vara jämförelsevis bagatellartat att göra ett heltäckande register till en sådan här bok. Det tyder på en viss lättja eller nonchalans att man inte har gjort det - och det drar ned betyget. Därför får denna bok "bara" en nia på en tiogradig skala.

Om man gör en digitaliserad version av denna bok är den totala succén given. Lika säker som att vår planet snurrar runt solen och inte tvärtom.

Dagens länktips

Ett spännande liv hon levde - Elisabeth Bergstrand-Poulsen.
Detta hus är nu i privat ägo - och är kanske snart ute till försäljning. Om jag hade pengar...

En irriterande bra bok

Katarina Johanssons bok "Badskumt : gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg" (2011) gjorde att hon fick årets konsumentpris. Det känns helt adekvat. Boken är en väckarklocka. Den är så irriterande att jag inte orkar läsa den. Jag blir förbannad. Jag tänker kopiera väl valda sidor ur den och passa mig noga i fortsättningen när jag köper diverse varor som skall få mig att se mindre ofräsch ut, lukta gott etc. Läs gärna detta och detta.

Några rader om "White material"

Nähä. Att Isabelle Huppert är med i en film betyder inte att den filmen måste vara bra. "White material" är en undermålig film. Att svenska kritiker gav den ett ganska bra betyg förvånar mig inte. Det var förutsägbart. I min bok får den här filmen bara en tvåa. Läs den här recensionen - det räcker.

Några rader om "Medan åren går"

Överens igen... Svenska kritiker tyckte att "Medan åren går" är värd en fyra på en femgradig skala. Så tycker även jag. Den är bättre än medel, men den är inget mästerverk.

Lesley Manville som spelar Mary gör en fantastisk insats. I början av filmen tyckte jag att hennes rollkaraktär var ett "pain in the ass", men ju längre tiden går desto mera tycker jag synd om henne.

En väldigt positiv sak med denna film är det varsamma användandet av musik. När det bör vara tyst är det tyst. En annan detalj som imponerar lite på mig är skapandet av stämning. Ibland trodde jag mig vara förflyttad till en engelskspråkig version av någon tidig Lars Norén-pjäs - och det är inte så tokigt.

Däremot kan man undra vad själva poängen med filmen är. Möjligen är den en hyllning till god vänskap. Det är i så fall inte fel.

Dagens haiku

Ett liv med frågor
blir även ett liv som fylls
med utropstecken.

Dagens haiku

Naken kejsare,
tramsets kung, blott en dåre,
hyllas som en gud.

Kors provocerar

Hå hå ja ja, det händer så mycket konstigt här i världen. Som t.ex. detta. En period bar jag detta kors runt min hals, men det är nu försvunnet:

Nu bär jag ett annat kors runt min hals - varje dag. Om någon blir provocerad av det, så må det ske.

Dagens haiku

Alltför mycket makt
trivs inte i samma rum
som sansad etik.

Dagens haiku

Lugnt och elegant
svävar albatrossen - tack
vare sin storlek.

Dagens haiku

Morgonen jäktar
inte för att bli något
annat - trivs med sig.

Struntfilm

Det kan inte ställas särskilt höga krav om en film skall få kultstatus ifall "The Blues Brothers" skall kallas kultfilm. Hur har den kunnat få 7,9 i betyg? Den är ju kass. Rolig? Jag skrattade inte en enda gång. Smarta repliker? Ho, ho, det finns lika smarta repliker i någon bok för "slukaråldern". Tuffa biljakter? De är löjliga. Detta är en infantil och banal film. Den är lika kultiverad och försedd med eleganta finesser som ett knytkalas bland neanderthalare i en grotta. Det enda som är bra med den är musiken. Skaffa soundtracket och strunta i filmen.

Jag läser efilmcritic och håller med dem som ger riktigt låga betyg. "Way overrated", "Simply the most overrated comedy of all time", "Utter garbage", "Dull and melodramatic for a comedy" och "I just don't think it's funny - at all".

Några rader om en hjärnträningsbok

Michael Powells bok "Kickstarta hjärnkontoret" (Kakao, 2011) är en riktigt bra bok med allehanda tips om hur man kan använda hjärnan på ett bättre sätt. Jag ger den en fyra på en femgradig skala. Om den hade haft ett register, så kunde betyget blivit en femma. Layouten är riktigt tilltalande och dispositionen är någorlunda klar och redig. Men jag vet inte var de fick "50 smarta tips" ifrån. Boken innehåller nästan 60 kapitel och så gott som varje kapitel har flera goda råd. En annan underlighet är etiketterna högst upp på varje högersida: "fysiskt, känslomässigt, själsligt, sensoriskt, limbiska systemet, kreativt, proprioceptiskt, metakognitivt". Det känns en aning krystat och jag undrar till vilken nytta det är - när man ändå inte har något schema över vilka kapitel som får vilka etiketter.

En del av innehållet är gammal skåpmat, men mycket är nytt för mig. Här finns tips om nyttig mat, hur man stressar av, hur man förbättrar arbetsminnet etc. En positiv och stärkande bok som bör läppjas i lagom stora portioner. Att sträckläsa den från pärm till pärm kan bli lite väl "mastigt".

Exempel på bra tips? Jag väljer "10 hjärnförstärkare":
1. Sov
2. Träna
3. Lär dig något nytt
4. Ät hälsosam mat
5. Umgås
6. Egentid
7. Lär dig spela piano
8. Skratt
9. Ersätt dåliga vanor med bra vanor
10. Utmana dina föreställningar
(s. 18ff)

Några bilder

Körde en runda. Gick en promenad. Tog några bilder.

Det känns att våren är på väg.
(Copyright Thomas O.)

Han försvann?

En bra låt med en bra sångare - här. Vad hände sedan?

Dagens haiku

Medan tiden går
torde allting förändras.
Nu blev genast då.

Med en blinkning

Det är kanske inte helt korrekt att gilla detta en dag som denna, men jag tar risken.

Dagens haiku

Utan kvinnan i
mitt liv vore jag endast
ett rö för vinden.

Inte nytt

Ursäkta, men nog tycker jag att det finns vissa likheter mellan Jangir Maddadis formgivning

och det här gamla färgpusslet:

Innovativt och kreativt? Tja...

Dagens haiku

Han tror sig vara
bäst i sköna konsterna
- amatör bara.

Hur orkar de?

Ett sådant otroligt tjafs. Hur orkar de? Dessa besserwissrar, dessa nickedockor som ser spöken mitt på ljusa dagen, dessa svart-/vitmålare, dessa tröttnissar... Här.

Jag fortsätter att tro på Gud, jag fortsätter att vara kristen, jag fortsätter att gå i kyrkan etc. - vad än Sturmark och hans hatfulla och intrigerande fårskock i Förbundet De Bättrevetande Ateisterna anser om det.

Suveränt

Jag kan inte undanhålla er detta. Här är studioversionen och här är en liveversion. Båda går utanpå det mesta. Något sådant som detta får vi aldrig aldrig aldrig se eller höra i Melodifestivalen.

Ingen trygghet

Tidigare har jag i en viss enfald inbillat mig att tillsvidareanställda inom offentlig sektor s.a.s. har sitt på det torra. Jag trodde blåögt att de inte kunde bli uppsagda - utan bara omplacerade - om de sköter sitt arbete klanderfritt. Nu vet jag bättre. En duktig kollega till mig har blivit uppsagd därför att kommunen skulle spara genom att lägga ner all verksamhet som inte är lagstiftat obligatorisk. Så trygg var den anställningen...

Man måste kunna driva med jättestora egon

Ja, här får jag hålla med Jonas Gardell - trots att jag kan vara oenig med honom i en del andra frågor.

Så onödigt

Del av skärmbildsdumpning från Aftonbladet nyss:

Men... Hallå där... Varför skulle hon banta? Det var väl inget fel på henne när hon vägde 80 kg?

Ett gudomligt bra citat

Dagens episteltext är så lysande att alla eventuella kommentarer av mig känns otympliga och redundanta.

Andra korinthierbrevet 6:1-10

"1 Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud.
2 Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.
3 Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst.
4 Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd,
5 under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält,
6 med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek,
7 sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar,
8 i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen,
9 jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds,
10 plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt."

Välkommen tillbaka

Charmig är bara förnamnet... Hon kommer tillbaka enligt detta. Det tackar jag för.

Svårt val

Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på vilken musik jag vill att någon spelar under min begravning. Jag har i ett tidigare sammanhang valt denna. Men jag kan lika gärna tänka mig denna. Jag har däremot svårt att tänka mig denna. Över huvud taget tror jag att det är lämpligast med ett helt instrumentellt stycke. Om det tvunget måste vara sång, så skulle jag exempelvis kunna godkänna detta.

Dagens haiku

Möten - tidstjuvar!
Många dagar i mitt liv
borta för intet.

Några rader om en särskild dagbok

"Raines dagbok" (2010) skildrar ett liv levt av en hemlös. Det är intressant läsning; jag vill påstå att det är nödvändig läsning. Varje läskunnig person, från tonåren och uppåt, borde läsa den - kanske inte hela men åtminstone något. Själv orkade jag inte läsa hela boken, men det är inte författarens fel. Han kan nämligen skriva läsvärt. Men jag orkade inte med själva innehållet. Jag finner det deprimerande.

Jag är av den åsikten att det lika gärna hade kunnat vara jag som var hemlös. Det är ofta tillfälligheter som gör att livet går åt ett håll och inte åt ett annat. Jag känner mig ödmjuk inför detta. Jag är tacksam för varje dag jag får ta mig till ett jobb som känns meningsfullt, jag är tacksam för varje dag jag är någorlunda frisk och alla mina anhöriga mår väl och jag kommer hem till "nära och kära". Under andra omständigheter hade jag kunnat gå omkring på sta'n och leta efter något ställe att lägga mig för natten - på en trottoar eller en parkbänk eller någon annanstans. Det är inte så enkelt att man styr och ställer med sitt eget liv hur man vill. Om det vore så enkelt, så borde väl alla vara rika och välmående?

Nå, visst kunde han skriva, Raine. Och en ganska rolig episod i den här boken är när en journalist från DN skulle skriva ett reportage om Raine. Raine fick läsa artikeln innan den skulle gå i tryck och Raine hade vissa förslag till förbättringar av texten. Då blev journalisten sur och hörde inte av sig mer.

Den förvirrar mera än den reder ut

Jag lånade hem "... som solarna väckte till dans" (1993) för att leta efter vissa fakta om Erik Johan Stagnelius - en av vårt lands allra främsta poeter.

Jag måste säga: Gör om, gör rätt! Denna bok är ett mischmasch till verk. En bok som denna skall givetvis ha ett heltäckande register. Dispositionen verkar ha tillkommit i fyllan och villan. Den möda man har lagt ned på "Tabula honoris" - ett sådant löjligt snobberi! - borde man i stället ha lagt ned på ett vettigt register. "Tabula honoris"... Jag tar mig för pannan. Det är ju bara för inbördes beundran - "Jag dunkar din rygg om du dunkar min rygg". Blä.

Grundläggande

Så bra, så bra... Det behöver inte vara krångligare än så här för att bli roligt.

Lika som bär

Fredrik Ekelund?

Colin Firth?

Stoppa detta vansinne!

Detta är ju komplett vansinnigt. Jag undrar om inte de ansvariga för denna dårskap också borde sitta inspärrade.

Total kapitulation

Jag har fått en ny favoritsångerska! Hon heter Sarah Riedel. Lyssna på "Cornelis vs Riedel"! Besök hemsidan här! Köp albumet! Läs bookleten! Tio poäng av 10 möjliga till detta album! Underbart! Mästerligt! Briljant! Jag är fullständigt knockad. Jag gråter av glädje och rörelse.

En nördig dag

I dag konstruerade jag ett korsord. Det är väldigt nördigt. Det kräver full fokusering. Efter ett tag snurrar allting och man måste ta en paus. Men jag finner det väldigt roligt och stimulerande för hjärncellerna. Jag tycker bättre om att konstruera egna korsord än att lösa andras dito.

Pladder, pladder, pladder

Det finns en film som heter "Inte här för att bli älskad". Det är en utmärkt titel. Ibland önskar jag att jag kunde använda den formuleringen på ett pannband eller liknande.

Jag menar: det är inte självklart att man måste konversera och vara trevlig bara för att man hamnar tillsammans i samma utrymme. Så kan det vara t.ex. under en lunch. Jag hamnar tillsammans med någon och jag vill bara äta och läsa en tidning. Jag har ingen som helst lust att prata. Hela mitt kroppsspråk och hela min attityd säger "Låt mig vara i fred". Det borde vara uppenbart för vem som helst. Vad händer då? Jo, bordsgrannen skall prompt prata om allt och ingenting - helt andefattigt. Varför har en del människor så fruktansvärt svårt för att bara hålla käften? Är det ett utslag av "horror vacui" eller vad? Själv längtar jag ibland efter något retreat med tystnadskrav. Det är inte odelat positivt med denna tids oerhörda fascination inför det sociala samspelet...

Dagens haiku

Så fel det kan bli.
En storm i ett vattenglas
bör snabbt bedarra.

Dagens bild

Eh... Jaha? Det här företaget hjälper alltså till med att starta bränder? Här saknas så klart ett bindestreck.

Varför en anka?

Jag behöver muntra upp mig själv. Detta gör mig på bättre humör:

Verbala skämt som är omöjliga att översätta!

Han vägrade göra som flocken

Genom att läsa Thomas Nydahls blogg fick jag den här länken. Det krävde ett visst mod att göra det August Landmesser gjorde...

Om allehanda fel av - i egna ögon - felfria personer

Tja, så tokig är den ju inte - Kalle Linds "Människor som har haft fel" (2011). Den har onekligen sina poänger. Det är ingen bok man sträckläser från pärm till pärm. Det blir tjatigt. Nej, jag läste valda delar - de som handlade om personer som jag kände igen och kunde relatera till. Och stundtals blev det riktigt roligt. Jag får väl erkänna att jag har ett litet sadistiskt och skadeglatt drag i mig. Jag spinner när stora egon blir tillplattade.

Här gillar jag särskilt kapitlen om Leif Silbersky (som milt uttryckt inte hatar att vara i rampljuset), Ingvar Kamprad (Vad han än gör eller har gjort förlåter vi honom...), Amelia Adamo (Finns det någon tidning där hon inte har varit med på bild?), Jan Guillou, Janne Josefsson, Jan Myrdal (som själv erkänt att han har haft fel 1 gång) och Kay Vi Växer Bara Genom Möten Pollak. De är litterära lustmord av god kvalitet.

Dagens haiku

Se upp för falska
vänner. De skiter i dig
när det passar dem.

Yes! Gässen bryr jag mig mindre om...

Detta gör mig glad!

Tofsvipan är min favorit bland vårfåglar. När jag har sett den med mina egna ögon får jag vårkänslor. Dags att snart ta en tripp till Ottenby! Läs mera här.

Dagens haiku

"Men gå då ändå",
hummar ringduvan. Gammal
folkskolelärdom.

En ganska likgiltig historia

Tja... Det är ju bra att man kan snabbspola. "Coco Chanel & Igor Stravinskij" hade kunnat bli en riktigt passionerad och engagerande historia. Men det blir den inte. En trea på en femgradig skala är vad jag kan sträcka mig till - och då är jag ganska överens med svenska kritikerkåren - här. Jag säger som recensenten i Kommunalarbetaren: "hur kan man göra en så tråkig film utifrån två så intressanta person­lig­heter?". Inte ens samlagsscenerna är särskilt upphetsande. Hela filmen blir ungefär som en loj gäspning.

En sällan spelad Wiehelåt

Jag tycker att den här sången är en av Mikael Wiehes bästa.

En kass film av en geniförklarad regissör

Peter Greenaways film "Drowning by numbers" är ett typexempel på hur konstigheter blir betraktade som stor konst. Greenaway har hyllats som ett geni - mycket beroende på att ingen egentligen fattar vad han vill. Att se den här filmen är som att se olika filmer av Fellini, Kusturica, Lynch och Buñuel ihopblandade i en mixer till en enda film - lokaliserat till England och spetsat med lite buskis. Visst, det är skickligt hantverk både här och där, men storyn är så udda och knäpp att ingen vettig människa kan tro på den.

"Befriande rolig", tyckte någon recensent. Väldigt udda humor, om du frågar mig. Sjuk humor, snarare. Säkert är filmen avsedd att få en och annan åskådare att känna sig väldigt intelligent om h*n fattar vissa klurigheter däri. I min värld får detta kvasidjupa pekoral en svag tvåa på en femgradig skala. En film bättre osedd.

Några rader om en liten bok

Jag kapitulerar. Jag erkänner: ibland dömer jag ut en hel äggkorg p.g.a. ett enda ruttet ägg. Jag har räknat bort Horace Engdahl efter att ha försökt läsa hans "Beröringens ABC" (1994). Den boken var ett intellektuellt magplask i mina ögon. Det var avancerad gallimatias, tyckte jag. Kvasidjupt dösnack.

Nå, det är ju bra att man kan prova bärigheten i ens egna uppfattningar. Jag gav mig själv uppgiften att ge Engdahl ännu en chans. Det ångrar jag inte.

Horace Engdahls "Cigaretten efteråt" (2011) är ett smått genialt litet mästerverk. Mina tankar går till Sören Kierkegaards "Antingen - eller". Now we're talking, kan man säga. Den här boken är överraskande bra!

"Någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen", står det på pärmens baksida. Så sant. Själv kallar Engdahl sina texter för "mikrobetraktelser".

Här finner vi korta formuleringar som borde hamna i framtida aforismsamlingar, här hittar vi längre stycken som påminner om essäer. Jag är imponerad. Samtidigt slås jag av den smått hädiska tanken att Horace Engdahl skulle kunna bli en alldeles lysande bloggare och "twittrare" - men det kommer sannolikt aldrig att ske.

Dags för citat! Jag har valt ett enda, lite längre citat, som förhoppningsvis ger en bra bild av den eleganta formuleringskonsten och den intelligenta iakttagelseförmågan:

"Det finns en småaktighet som består i att inte godta någon form av upphöjelse. Den är karaktäristisk för vår tid, intimiseringens och nivelleringens tid. Eftersom alla förhållanden betraktas med privatlivet som måttstock och en människa bedöms efter vad man vet eller tror sig veta om hennes triviala vanor och egenheter, som sällan är märkvärdigare än någon annan människas, kan man inte acceptera att någon intar en särställning genom sin ära eller sitt uppdrag. Det finns för övrigt varken ära eller uppdrag, det finns kändisskap och jobb. En statsminister och en fotbollsstjärna tilltalas på samma sätt, och de får finna sig i att alla anser sig veta bättre än de hur de borde ha beslutat eller passat. Varje anspråk på särskild nimbus väcker vrede men även fascination. Man längtar efter hjältar men också efter att dra dem i smutsen. Ett familjärt tilltal i situationer där det inte egentligen hör hemma är en subtil aggressionshandling. Det är ett sista utflöde av massans makt, som annars har neutraliserats så effektivt i det moderna samhället. Är man nu maktlös, vill man åtminstone vara jämlik." (s. 147f)

Jag är uträknad - på teknisk knockout.

Nästan full pott

Jag lyssnar på den här just nu. En väldigt bra platta. Men jag kan inte låta bli att tänka på Nick Caves mediokra sång. Nick Caves bitar är s.a.s. för bra för honom själv. Den här plattan skulle antagligen ha blivit en fullpoängare om Van Morrison hade sjungit i stället för Nick.

En strålande stjärna

Så otroligt bra. Det finns inga adekvata ord...

Bra citat

Man sieht die Sonne langsam untergehen
und erschrickt doch,
wenn es plötzlich dunkel ist.

Franz Kafka

Det kräver inte någon Einstein

Knyckt från Facebook:

Roligt! Jag måste vara barnslig. Jag löste det inom någon minut.

Det var tider, det...

I dag fyller John McEnroe år. Det firar vi med den här lilla filmen.

Det här "rockar fett"!

Ah... Denna rikedom på uttryck! Dessa känslostormar! Vilken finess, vilken proffsighet, vilken finkänslighet, vilket temperament, vilken elegans, vilken stil! Mäktigt! Bättre än så här blir det aldrig.

En gammal goding i repris

Han hade nog kunnat förbereda det där med munspelet lite bättre - eller han kanske bara drev med oss... Hur som helst: det var värt att vänta på.

Dagens haiku

"Alla hjärtans dag"
borde nog hellre heta
"Varje hjärtas dag"

Några rader kring en bok om änglar

Lorna Byrne har tidigare gett ut "Änglar i mitt hår" och nu har "Trappor till himlen" (2011) dykt upp. Det är inte konstigt om man är skeptisk till den här boken.

Det är lätt att tänka: "Hon måste vara helt knäpp. Hon kan inte ha många hästar i stallet." etc. Det skulle ha varit enklare att ta till sig hennes budskap ifall flera författare hade skrivit om samma erfarenheter. Men Lorna Byrne verkar vara ensam om att ha denna dagliga kontakt med änglar av olika slag. Är allt bara hjärnspöken? Har hon hallucinationer? Har hon s.a.s. en diagnos?

Eller är det så att hon faktiskt har kontakt med änglar? Vi har svårt att bevisa det ena eller andra. Om hon talar sanning, så har vi här plötsligt en livsavgörande bok. Om hon talar sanning, så har vi alla var och en av oss en skyddsängel. Om hon talar sanning, så vimlar det av änglar med olika egenskaper och specialkompetenser runt oss - och alla vill de vårt bästa. Om hon talar sanning... Tanken svindlar.

Du måste läsa själv för att bilda dig en egen uppfattning.

Några rader om en Streepfilm

Den svenska kritikerkåren var oenig - det syns här. Jag tycker att "Järnladyn" är lite bättre än medel. Det som gör filmen värd att se stavas M-e-r-y-l S-t-r-e-e-p. Hon är helt briljant. Outstanding. Marvellous. Awesome.

Några rader om en Adjanifilm

Tja, den är väl inte helt värdelös. Men att ge den 7,4 på en tiogradig skala? Nej. Det som gör "L'été meurtrier" någorlunda sevärd är framför allt tre saker: 1. Isabelle Adjani 2. Att olika personer får föra sin talan 3. Att slutet var oväntat.

En fjärde sak kan vara intressant: jag fick låna denna film av min kanadensiske vän. Filmen hade ingen svensk text. Mina svaga kunskaper i franska språket fick stöd av engelsk text. Bra övning.

Dagens haiku

"It's my way or the
highway", tyckte han. Då gick
jag min egna stig.

En slumpmässig upptäckt

Inte så tokigt alls. Bäst att ha koll på Dar Williams.

Gratis kopior av allting åt alla (Ironi)

En del människor som t.ex. röstar på Piratpartiet måste vara rent ut sagt dumma. En sådan person tyckte på fullt allvar att fri kopiering är helt OK. Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld. Läs det gärna en gång till: Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld.

Man tar sig för pannan. "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves", skrev Schiller. Det ligger någonting i det.

Bättre gömt och glömt

När jag var 13 år hade jag en kort period då jag gjorde blyertsteckningar. Figuren ovan kallade jag "marulk". Han var ungefär den fulaste typ jag kunde tänka mig.

Hu, så arbetsam jag är

Det är ingen riktig kvadrat, men vi kan väl låtsas det. Jag har gjort det igen - hittat en alternativ lösning. I senaste numret av "Illustrerad vetenskap" fanns detta problem.
De enda givna talen var 8, 11 och 14. Så här löd uppgiften:
"Nio fortlöpande tal skall stå i kvadraten. Sätt in de tal som saknas. I den korrekt ifyllda kvadraten blir summan i varje rad, kolumn och primära diagonal densamma."
Facit i tidningen visar en annan lösning. Men min är lika rätt. Min lösning är s.a.s. en nittiogradig vridning av tidningens version. I tidningen har 10 och 12 bytt plats jämfört med bilden ovan. Resten får du räkna ut själv.

Låt vittnen vittna

Intressant - detta. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att kunna vittna anonymt. Det får aldrig bli så i en rättegång - som har förekommit - att vittnen skräms till tystnad eller ändrade vittnesmål av den enkla anledningen att kriminella vänner till brottslingen/-arna sitter i rättssalen och stirrar mordiskt på vittnet.

Dagens haiku

Falska personer
har inte min tilltro. Hugg
i ryggen ger ärr.

"Gratis" med Mojo

Sorry. Det här funkar inte på mig. Leonard Cohens bitar skall sjungas av honom själv. De här tolkningarna är likgiltiga i mina öron. Basta. Kalla mig konservativ eller vad som helst, men så tycker jag.

Om någon/några skall framhävas här, så är det två kvinnor: Emily Barker - som sjunger "Master song" - och Liz Green - som tolkar "Sisters of mercy". Men någon magi blir det inte tal om.

Konspiration?

Det är en konst att hålla flabben. Jesper Börjesson på TV4 Nyhetsmorgon kan den inte. Han avbröt Stefan Löfven hela tiden. Han kanske ingår i något massmedialt nätverk som hatar sossar? Det är ju inne nu att sätta i gång stora drev mot varje sosse som vill ta sig fram.

Dagens haiku. 2

Jag levererar
i överflöd. Utan tack.
Skrik i en öken.

Dagens haiku. 1

"Ingen människa
är en ö", skrev Donne en gång.
Trams. Alla är en ö.

Sjukt

Fjantiga hårklyverier - här. Om det är schizofrent eller inte är tämligen likgiltigt. Det handlar ju bara om att sätta dit rätt etiketter. Normalt är det hur som helst inte. Tycker gärningsmannen att det är helt OK att döda, stycka, tillaga och sedan äta upp sin flickvän, så har han s.a.s. inte alla bestick i lådan.

Surrealistisk palindrom

Ra går fin mot kaj. Nakna höns i Rom,
mor i snö. Han kan jakt, om ni frågar.

Svårt att sova? Prova denna.

Det är märkligt - att man kan skriva en så tradig bok om ett så spännande ämne. Lynne McTaggarts bok "Fältet : jakten på universums hemliga kraft" (2011) skulle kunna ha blivit en helt makalös bok om t.ex. Bill Bryson hade skrivit den. Nu är den i stället ett sömnpiller. Jag pallade 100 sidor. Sedan fick jag typ kramp - med c:a 200 sidor kvar.

Det må vara hänt att hon har helt rätt i sak. Det lär bli svårt att motbevisa henne. Men att använda så här många ord på ett så sövande sätt borde nästan vara kriminellt.

Nej, läs hellre detta och detta. Och se hellre detta.

Han retar gallfeber på vissa

En modig man.

Vad kallas det? Att yngras?

"Lopez ser yngre ut än någonsin". Jo, så stod det i en tidning. Besynnerligt. Ser hon alltså yngre ut nu än hur hon såg ut som nyfödd? Ett exempel på klantig journalistik.

Dagens haiku

En skitstövel är
en skitstövel om än med
stiliga lågskor.

En sällsynt liten bok

Vilken bok är detta?

Nej. Det är inte lätt att veta. Låt oss titta på titelbladet (retuscherat av mig - jag raderade min namnteckning):

Tryckår 1937. Föreställ er att sätta denna bok i händerna på dagens ungdom. De skulle tro att du kom från en annan planet. De skulle säga "Orka" och luta sig tillbaka för att leka med sina mobiltelefoner.

Man kan tro att denna bok är alltför barnslig för en vuxen publik. Så är det inte. Den bör intressera varje vuxen läsare som är det minsta nyfiken på alfabetets och bokens historia.

Någon sade att vi kommer alltid att läsa. Låt oss hoppas det. Men man kan inte vara helt säker. Dock kommer vi sannolikt - om vi finns i framtiden - att fortsätta vilja berätta och lyssna till berättelser. Det var så detta började. Någon hade behov av att visa vad han/hon hade upplevt. Alltså ristade man i grottan hur någon var på jakt och mötte t.ex. en bison. Så småningom "skrev" man brev av bilder. Man ville meddela sig.

Sedan kom de egyptiska hieroglyferna. Och så kom persernas kilskrift. O.s.v. På sidan 81 i denna bok finns ett schema där man ser hur olika alfabet hänger ihop. Vår bokstav A härstammar från hieroglyfen för oxe, D kan härledas tillbaka till hieroglyfen för dörr, M kommer från hieroglyfen för vatten - etc.

Det här rör sig om en gedigen och faktaspäckad liten bok, med klara och pedagogiska illustrationer. Tanken att ge ut denna bok på nytt - i någon sorts barnbibliotek - känns helt världsfrånvänd. Ingen bokförläggare skulle kunna komma på en sådan förryckt idé.

Ett geni som flippade ut

Måste priset vara så högt? Det är den första frågan som dyker upp i min skalle. Måste man bli komplett galen om man vill bli världsmästare i schack? Frågan är inte helt stollig. Se filmen och döm själva. Tre recensioner här, här och här. Trailer här.

Att han var ett geni inom schack är odiskutabelt. Men hans sociala intelligens? Nästan obefintlig. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att i stort sett det enda som sysselsatte hans hjärna från sju års ålder var schack och ingenting annat. Och när han väl hade blivit världsmästare - vad skulle han då göra?

Så småningom blev han antisemit. Hans mamma var judinna och hans biologiska pappa var jude. Läs mera t.ex. här.

Let it be

Jag hade en f.d. "vän" som var så "viktig" att han inte ens svarade på mail från mig. Jag tror jag vet varför han sade upp bekantskapen. Ändå har jag sträckt ut en hand och försökt. Ändå har jag kommit med glada tillrop. Ändå har jag visat prov på uppskattning. Men han sket i alltihop. Han tålde nog inte att bli ifrågasatt och emotsagd. Han ville väl att alla andra skulle dansa efter hans pipa. När jag inte följde hans minsta vink och stämde in i den bedårade hyllningskören och tyckte att han var superduktig på allt han höll på med ville han inte längre ha mig som vän. Det är härskarteknik, det.

Och nu - jag bryr mig inte. Jag hade ett bra liv innan jag lärde känna honom. Jag kan ha ett fortsatt bra liv utan honom i min vänkrets.

Amy en gång till

Kan inte låta bli... Jag tycker denna är bättre än originalet.

En unik musik-DVD

När jag har sett och hört den här dokumentärfilmen blir det bara mera uppenbart att vi har förlorat en makalös sångerska. Filmen gavs ut 2007 och visar Amy i relativt god form. Sedan vet vi hur det gick. Det är bedrövligt sorgligt och plågsamt.

Men hennes röst finns bevarad för all framtid. Det är alltid något. För mig var hon en lika viktig sångerska som t.ex. Billie Holiday eller Ella Fitzgerald.

Jag tror att hon gick under bl.a. för att hon inte blev riktigt klok på vad publiken - vi - ville ha. Hon kände sig förmodligen inte tillräckligt älskad. Hon var också - det sade hon själv i en intervju - mycket otrygg i sig själv. Ju större frisyr, desto mera otrygg.

Hur som helst - jag kommer alltid att minnas henne för sådana mästerliga låtar som "Back to black", "Tears dry on their own", "Rehab", "Love is a losing game" och "You know I'm no good". Helt unika bitar framförda på ett högst personligt sätt. Hon var i en klass för sig.

Favorit i repris

En gammal goding - denna.

En ickerecension

Boken "Svenska ödehus" (2008) har så deprimerande bilder att jag inte orkar med den. Jag blir så nedstämd av att se sådant förfall. Läs därför detta i stället.

En klok Bengt

Jag har tidigare hävdat - här - att Bengt Göransson är en klok man. Det kan jag påstå igen - efter att ha läst detta.

"(...) jag är också upprörd över en mediekampanj som förlorat all sans och undrar om de som varit drivande i den känner glädje över att de haft framgång i vad som, oavsett de tillkortakommanden som Juholt själv bär ansvar för, bara kan beskrivas som mobbning."

Dagens sanningssägare

Leif G W Persson - vilken hjälte! I dagens avsnitt av "Veckans brott" gick han hårt åt lata poliser som inte gitter göra det enklaste utredningsuppdrag. Se, lyssna och njut av detta!

En bok bättre oskriven

Författaren till den här boken tror säkert att han är jättesmart och väldigt rolig. Men det finns en hake. Boken är inte speciellt smart skriven och den är inte alls rolig. Nog sagt.