Om diktatur hade varit ett tänkbart alternativ, så hade jag gärna haft Bengt Göransson som diktator. Hans bok "Tankar om politik" (Ersatz, 2010) är en mycket läsvärd och sympatisk bok skriven av en - som kanske ungdomar skulle säga - "klok gammal farbror".
Bengt Göransson har s.a.s. sin karriär bakom sig. Han rör sig inte längre i maktens korridorer. Som han själv formulerar det i förordet: "Jag kan säga och skriva vad jag vill eftersom ingen behöver bry sig om det!" (s. 16) Vad man kan önska är att dagens makthavare fäster stor vikt vid vad Göransson tycker och tänker. Ty han är väldigt klok.
Boken är indelad i sex avsnitt: "Medborgare eller kund", "Kulturen som mädchen für alles?", "Skolan - en kulturinstitution", "Politikens gränser", "Frihet eller valfrihet" och "Teori och insikt". Man kan läsa dem fristående, men jag föreslår att du läser hela boken - och detta trots att jag själv inte har läst exakt vartenda ord.
Dags för citat.
"Synen på medborgaren som kund leder också till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. (...) En del kommunala bostadsbolag tar idag betalt av Räddningstjänsten för att lämna ut kartor där placeringen av brandposter finns angiven." (s. 38)
"Bristen på historisk insikt hos många som yttrar sig i kulturdebatten är nästan rörande." (s. 45)
"Festivaliseringen av kulturen kan leda till att festplatsen blir viktigare än innehållet." (s. 62)
"Kulturen är inte ett resultat av att det förs en kulturpolitik, vilket förvånansvärt många tycks tro. (...) Även utan någon som helst kulturpolitik skulle människor skriva, skapa och framföra musik, gestalta upplevelser och tankar på scenen och så vidare." (s. 73)
"Skolan har slutligen också en samhälls- och kulturuppgift som är större än andra, och det är att sörja för att det som kan kallas det samlade livsverket vidareförs. Också den barnlöse 75-åringen har rätt att kräva av kultursamhället att det han eller hon utförde i sitt liv inte förfuskas utan tas tillvara." (s. 90)
"Det ökar inte demokratin att alla är med och bestämmer. En sådan kollektiv viljeyttring får ofta opinionsmätningens karaktär. Och det borde vi lärt oss under drygt sextio år av sådana mätningar att de alltid mäter åsikter utan personligt ansvar, något som den tidigt bortgångna rättsprofessorn Anna Christensen en gång påpekade. I samma stund vi svarat på frågan vad vi tycker har vi befriat oss från ansvar för just den åsikten. Och demokrati innebär ansvarstagande (...)" (s. 103)
Så. Har du blivit nyfiken? Det var min avsikt.
Boken är indelad i sex avsnitt: "Medborgare eller kund", "Kulturen som mädchen für alles?", "Skolan - en kulturinstitution", "Politikens gränser", "Frihet eller valfrihet" och "Teori och insikt". Man kan läsa dem fristående, men jag föreslår att du läser hela boken - och detta trots att jag själv inte har läst exakt vartenda ord.
Dags för citat.
"Synen på medborgaren som kund leder också till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. (...) En del kommunala bostadsbolag tar idag betalt av Räddningstjänsten för att lämna ut kartor där placeringen av brandposter finns angiven." (s. 38)
"Bristen på historisk insikt hos många som yttrar sig i kulturdebatten är nästan rörande." (s. 45)
"Festivaliseringen av kulturen kan leda till att festplatsen blir viktigare än innehållet." (s. 62)
"Kulturen är inte ett resultat av att det förs en kulturpolitik, vilket förvånansvärt många tycks tro. (...) Även utan någon som helst kulturpolitik skulle människor skriva, skapa och framföra musik, gestalta upplevelser och tankar på scenen och så vidare." (s. 73)
"Skolan har slutligen också en samhälls- och kulturuppgift som är större än andra, och det är att sörja för att det som kan kallas det samlade livsverket vidareförs. Också den barnlöse 75-åringen har rätt att kräva av kultursamhället att det han eller hon utförde i sitt liv inte förfuskas utan tas tillvara." (s. 90)
"Det ökar inte demokratin att alla är med och bestämmer. En sådan kollektiv viljeyttring får ofta opinionsmätningens karaktär. Och det borde vi lärt oss under drygt sextio år av sådana mätningar att de alltid mäter åsikter utan personligt ansvar, något som den tidigt bortgångna rättsprofessorn Anna Christensen en gång påpekade. I samma stund vi svarat på frågan vad vi tycker har vi befriat oss från ansvar för just den åsikten. Och demokrati innebär ansvarstagande (...)" (s. 103)
Så. Har du blivit nyfiken? Det var min avsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar