lördag 28 augusti 2010

En fullträff vid sidan om?

MBT (Man Blir Trött). Man undrar hur de tänker. Man undrar vilken sorts logik de använder. Det måste vara en logik som är okänd för oss andra.

Jag syftar på kritiker och recensenter som använder superlativer slarvigt. Exempel? Ja: hur kan en film som får fyra poäng av fem möjliga beskrivas som en "fullträff"? Borde den inte i så fall få fem poäng av fem möjliga? Om det nu är så, att en fyrapoängare kan kallas fullträff - vad skall vi då kalla en fempoängare? En extrastor fullträff? En fullträffarnas fullträff? En full-fullträff?

Skärpning, kritiker! Bort med denna intellektuella lättja! Tänk ett varv till. Gör bättring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar