Sedd igen:
Ibland blir man besviken när man återser filmer. Herzogs "Nosferatu" ville jag minnas som en helt fascinerande film. Jag trodde att den var värd en klar femma på en femgradig skala. Så tycker jag inte nu. Den är kanske värd en fyra med samma måttstock.
Jag tror att det försämrade betyget kan härledas till tidens tand (Lite vitsigt). Man är numera van vid ett annat berättartempo i filmer - eller om man så vill: ett annat bett (Vitsigt igen). "Nosferatu" känns stundtals seg och inbjuder till snabbspolning. Vissa scener som finns i filmen skulle nu antingen inte göras på samma sätt eller skulle de helt enkelt inte spelas in alls. Vad är det t.ex. för vits med att visa en diligens i rörelse i en scen som kanske pågår i drygt en minut? Vi ser diligensen röra sig; vi fattar att någon förflyttar sig från en plats till en annan. Vi gillar inte när en regissör är övertydlig. Vi vill inte bli behandlade som medlemmar i Trögfattarföreningen. Om en regissör skall klara av att hålla publikens intresse vid liv för sådana utdragna scener, så måste h*n vara en mästare i Kubrick-klass. Det är inte Herzog.
Dock finns det stunder då man kan inbilla sig att regissören måste vara en mästare. En sådan scen är när skeppet glider in i staden och sakta stannar. Se här. Det är elegant gjort.
Jag tror att det försämrade betyget kan härledas till tidens tand (Lite vitsigt). Man är numera van vid ett annat berättartempo i filmer - eller om man så vill: ett annat bett (Vitsigt igen). "Nosferatu" känns stundtals seg och inbjuder till snabbspolning. Vissa scener som finns i filmen skulle nu antingen inte göras på samma sätt eller skulle de helt enkelt inte spelas in alls. Vad är det t.ex. för vits med att visa en diligens i rörelse i en scen som kanske pågår i drygt en minut? Vi ser diligensen röra sig; vi fattar att någon förflyttar sig från en plats till en annan. Vi gillar inte när en regissör är övertydlig. Vi vill inte bli behandlade som medlemmar i Trögfattarföreningen. Om en regissör skall klara av att hålla publikens intresse vid liv för sådana utdragna scener, så måste h*n vara en mästare i Kubrick-klass. Det är inte Herzog.
Dock finns det stunder då man kan inbilla sig att regissören måste vara en mästare. En sådan scen är när skeppet glider in i staden och sakta stannar. Se här. Det är elegant gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar