Han är en ikon. Han är en av världens mest kända personer. Han behöver aldrig visa legitimation. Han är en klippa.
(Det gick inte att scanna hela bokens omslag eftersom boken är så stor.)
En stor bok (ICA, 2010) om en stor man. Clint Eastwood lär inte behöva någon närmare presentation. Han har fyllt 80 år och håller fortfarande i gång. Hans CV är outstanding. Imponerande är ett mesigt ord i sammanhanget.
Men det fanns en tid då han inte stod särskilt högt i kurs. Han ansågs vara en tafflig skådis med otrevliga åsikter. Filmen "Dirty Harry" gjorde att han blev stämplad som nästan fascist. Det var samtidigt den filmen som gjorde honom till "superstjärna".
Dock: Clint Eastwood hade gått till filmhistorien även om han hade lagt av före "Dirty Harry". Innan dess hade han ju varit med bl.a. i "Rawhide", "För en handfull dollar" (med två efterföljare), "Coogans bluff", "Örnnästet", "Guldrushens glada dagar" och "Kellys hjältar".
Nå, Harry Callahan var en ny sorts hjälte. Vi hade aldrig tidigare sett en polis så nonchalant gå ut på en gata, fortfarande tuggande på en korv med bröd, för att göra processen kort med ett par bankrånare. (Så här.) Här lade man ribban för alla därefter följande polisfilmer.
Men Clint har många sidor. Det har han visat på flera sätt. Hans kanske mest romantiska roll var som fotografen Robert Kincaid i "Broarna i Madison County". Hans film om den geniale men självförbrännande saxofonisten Charlie Parker ("Bird") räknas som en av de bästa jazzfilmerna någonsin. Etc.
Denna bok är omistlig för alla som är intresserade av "Clintan" och hans enastående karriär. Jag låter honom själv avsluta. Så här skrev han i sitt förord till boken:
"Jag kan inte säga nu, lika lite som jag kunde ha gjort i början av min karriär, att jag fortfarande har det bästa kvar att göra. Men jag hoppas att det är så. Och jag har för avsikt att jobba mot det målet."
En stor bok (ICA, 2010) om en stor man. Clint Eastwood lär inte behöva någon närmare presentation. Han har fyllt 80 år och håller fortfarande i gång. Hans CV är outstanding. Imponerande är ett mesigt ord i sammanhanget.
Men det fanns en tid då han inte stod särskilt högt i kurs. Han ansågs vara en tafflig skådis med otrevliga åsikter. Filmen "Dirty Harry" gjorde att han blev stämplad som nästan fascist. Det var samtidigt den filmen som gjorde honom till "superstjärna".
Dock: Clint Eastwood hade gått till filmhistorien även om han hade lagt av före "Dirty Harry". Innan dess hade han ju varit med bl.a. i "Rawhide", "För en handfull dollar" (med två efterföljare), "Coogans bluff", "Örnnästet", "Guldrushens glada dagar" och "Kellys hjältar".
Nå, Harry Callahan var en ny sorts hjälte. Vi hade aldrig tidigare sett en polis så nonchalant gå ut på en gata, fortfarande tuggande på en korv med bröd, för att göra processen kort med ett par bankrånare. (Så här.) Här lade man ribban för alla därefter följande polisfilmer.
Men Clint har många sidor. Det har han visat på flera sätt. Hans kanske mest romantiska roll var som fotografen Robert Kincaid i "Broarna i Madison County". Hans film om den geniale men självförbrännande saxofonisten Charlie Parker ("Bird") räknas som en av de bästa jazzfilmerna någonsin. Etc.
Denna bok är omistlig för alla som är intresserade av "Clintan" och hans enastående karriär. Jag låter honom själv avsluta. Så här skrev han i sitt förord till boken:
"Jag kan inte säga nu, lika lite som jag kunde ha gjort i början av min karriär, att jag fortfarande har det bästa kvar att göra. Men jag hoppas att det är så. Och jag har för avsikt att jobba mot det målet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar