Ingen trygghet

Tidigare har jag i en viss enfald inbillat mig att tillsvidareanställda inom offentlig sektor s.a.s. har sitt på det torra. Jag trodde blåögt att de inte kunde bli uppsagda - utan bara omplacerade - om de sköter sitt arbete klanderfritt. Nu vet jag bättre. En duktig kollega till mig har blivit uppsagd därför att kommunen skulle spara genom att lägga ner all verksamhet som inte är lagstiftat obligatorisk. Så trygg var den anställningen...

Några rader om en särskild dagbok

"Raines dagbok" (2010) skildrar ett liv levt av en hemlös. Det är intressant läsning; jag vill påstå att det är nödvändig läsning. Varje läskunnig person, från tonåren och uppåt, borde läsa den - kanske inte hela men åtminstone något. Själv orkade jag inte läsa hela boken, men det är inte författarens fel. Han kan nämligen skriva läsvärt. Men jag orkade inte med själva innehållet. Jag finner det deprimerande.

Jag är av den åsikten att det lika gärna hade kunnat vara jag som var hemlös. Det är ofta tillfälligheter som gör att livet går åt ett håll och inte åt ett annat. Jag känner mig ödmjuk inför detta. Jag är tacksam för varje dag jag får ta mig till ett jobb som känns meningsfullt, jag är tacksam för varje dag jag är någorlunda frisk och alla mina anhöriga mår väl och jag kommer hem till "nära och kära". Under andra omständigheter hade jag kunnat gå omkring på sta'n och leta efter något ställe att lägga mig för natten - på en trottoar eller en parkbänk eller någon annanstans. Det är inte så enkelt att man styr och ställer med sitt eget liv hur man vill. Om det vore så enkelt, så borde väl alla vara rika och välmående?

Nå, visst kunde han skriva, Raine. Och en ganska rolig episod i den här boken är när en journalist från DN skulle skriva ett reportage om Raine. Raine fick läsa artikeln innan den skulle gå i tryck och Raine hade vissa förslag till förbättringar av texten. Då blev journalisten sur och hörde inte av sig mer.

Money, money, money

Helt sinnessjukt - detta. Lägg ner!

En liten överraskning

Man bör ha koll på Situation Stockholm. Och när man är i sta'n skall man vid tillfälle köpa pappersversionen av tidningen. Man bör stödja en sådan sak. Man vet inte - ett tu tre är man kanske själv hemlös. (Man, man, man - det blev som ett mantra, ha, ha.)

I senaste numret kan vi bl.a. läsa en liten intervju med Horace Engdahl, där han - överraskande nog, i alla fall för mig - hyllar Bob Dylan.

Tråkigt återseende

Jag körde en runda med bilen i min ensamhet. Stannade utanför ett bibliotek där jag började jobba sommaren 1980. Det har gått 31 år! Det är ofattbart. Biblioteket flyttades medan jag jobbade i den kommunen. Sedan ett bra tag tillbaka har biblioteket flyttats tillbaka dit där det var 1980. Jag gick runt lite utanför och lade märke till att underhållet inte var det bästa. Och öppettiderna? När jag jobbade där hade vi öppet (om jag minns rätt) fyra dagar i veckan plus två kvällar. Nu är det öppet en (1) förmiddag i veckan.

Det blåser snålt i den offentliga sektorn...

Kap

Igår tänkte jag att jag denna dag som idag är skulle besöka en skivmässa för att eventuellt köpa några vinylplattor. Men jag ändrade mina planer. Jag tänkte ungefär så här: "De där försäljarna som finns på skivmässor är lite väl medvetna om skivornas värde. Det brukar bli näst intill omöjligt att göra s.k. fynd - och med fynd menar jag en felfri, svåråtkomlig och mästerlig LP i förstklassigt skick och med väldigt bra ljud för sisådär 20-30 kr. Nej, de där försäljarna tar ganska bra betalt - så det brukar sluta med att jag bara köper 2-3 st. 33-varvare som jag är måttligt intresserad av. De vinylplattor som jag allra helst vill ha kostar ändå runt 120-150 kr styck. Då får det vara."

Jag körde i stället till stadsmissionen (De skulle också kunna ha entréavgift precis som skivförsäljarna...) för att se vad man hade där. Nå, jag stod där och bläddrade bland vinylplattorna men hittade ingenting jag ville ha. Därför gick jag vidare till filmerna. Jag köpte de här VHS-filmerna för totalt tio (10) kr. Inte illa. Bara för det så lade jag några tior i stadsmissionens insamlingsbössa.

Tröstköp

Löning. Sedlarna seglar iväg. Jag hade spanat in ett ställe som sålde väldigt bra DVD-filmer till kolossalt vettiga priser. Jag tänkte köpa Ettore Scolas "En alldeles särskild dag" med Marcello Mastroianni och Sophia Loren, Pier Paolo Pasolinis "Decamerone" och "Tusen och en natt", plus någon film med Kristin Scott Thomas, men när jag kom dit hade de plockat ihop sina saker och försvunnit! Man Blir Trött. Jag var bara tvungen att tröstköpa ett par filmer inne i det stora varuhuset. För 99 kronor köpte jag de här två - så olika men så bra:

Jag kunde ha slarvat iväg pengarna på sämre filmer. Nu undrar jag bara när det stora varuhuset skall sälja de filmer jag egentligen helst vill ha...

Revolution? Jag tror inte det.

Tänkvärt - detta. Jag säger inte, att hon har helt rätt. Jag påstår bara, att det hon skriver ger något att fundera mera kring.

Kläm dit roffare

Tvinga honom att betala. Vad är problemet?

Stopp för hyenor och schakaler i brittisk press? Tror inte det.

Bra gjort av Hugh Grant. Journalistens undanflykter är patetiska. Det spelar ingen roll om Hugh Grant tjänar 1 pund per film, 1 miljon pund per film eller 100 miljoner pund per film. Det är helt irrelevant i sammanhanget.

Fynd på marknad

Vi körde iväg till en marknad. Efter en tids vandring mellan de olika stånden var jag redo att ge upp. Jag väntade mig inte att finna någonting av värde. Men - då kom jag till en plats där de sålde en stor mängd böcker. Till det sammanlagda priset av 20 kronor köpte jag de här båda böckerna:

Besöket på marknaden var således inte helt bortkastat.

Billigt men hyfsat gott

Helt OK en fredagskväll för en lågavlönad loser till akademiker.

Gör allting själv

Det finns onekligen en poäng med den här "kolumnen".

Det började med de där biltvätthallarna där man själv skulle tvätta bilen. På den vägen är det. Till slut får man väl själv på något sätt fixa sin egen begravning.

Man skall inte vara sjuk i det här landet

Dagens kanske viktigaste länk - här.

En god tidning

När jag var i Kungliga Hufvudstaaaden köpte jag den här:

Jag tycker att det är min plikt som medmänniska. Här vet jag att pengarna används till ett bra ändamål. Jag tänker alltid när jag hamnar i en sådan situation (Hm...) att det - under andra omständigheter - lika gärna hade kunnat vara jag som stod där och sålde denna tidning. Jag är tacksam för det liv jag lever.

Läs mera här.

En t-shirt som gör nytta

Synd. Jag hoppas de fixar de tekniska problemen. Jag vill hjälpa Japan på det sättet.

Välfärd utan tillväxt - en orimlighet?

Att kalla detta intressant är ett understatement. Frågorna blir många - och ingen sitter med facit. Men... Borde inte något snille kunna räkna ut den optimala lösningen?

Ner i träsket, du fattiglapp

Läs detta och ta lärdom. Och fenomenet finns inte bara i Kungliga Hufvudstaaaden. Det är precis så alliansen vill ha det.

Så mycket bättre? Dream on.

Den här är kanske den bästa "kolumnen" han har skrivit. Så rätt, så rätt.

Vi är lurade

Att vi blir lurade då och då är ingen nyhet. Men vad skall man säga om detta och detta?