tisdag 31 augusti 2010

Drag

Ah... Ingen annan singer/songwriter fixar det lika bra. Bob Dylan är bäst på att sätta ord på sådana känslor.


En bra version framförd av Simply Red.

Simsalabim

Jag blir så trött på sådant här trams. Det är ungefär lika begåvat som att kräva av en sköldpadda att kunna svinga sig i en lian. OK, vi kan nå det där målet om vi sänker kraven. Om vi gör en jämförelse med idrott, så kan vi sänka nivån - alla som t.ex. kan hoppa 100 cm i höjdhopp blir då intressanta för OS-truppen. Vi kan tänka oss helt nya gymnasieprogram som inte ställer så höga krav. Om eleverna inte klarar av utbildningen, så sänker vi kraven ända tills att de klarar av den. På så vis klarar alla av att gå ut gymnasiet. Hokus pokus!

Hur många bestick är i lådan?

MedelSvensson, MedelSvensson... Är det så bra att du har rösträtt, egentligen? Så fort du kliver in på ett bibliotek, så orsakar du ju kaos. Du har inget som helst ordningssinne och du kan knappt alfabetet. Hur katten skall du kunna veta vad du bör rösta på?

måndag 30 augusti 2010

Favorit i repris


De var bäst. End of discussion.

söndag 29 augusti 2010

Skrämmande okunnigt

Vilken planet kommer hon från?


Och hon är minister...

Uppdrag slutfört

Nu har jag korrekturläst ännu ett manuskript. Det var ju väl att handlingen var så pass spännande att jag måste få reda på hur det slutade. Korrekturläsning är nämligen tröttande. Du kan aldrig korrekturläsa lika snabbt som när du ägnar dig åt vanlig läsning. När du korrekturläser måste du läsa allt - varenda bokstav, varje kommatecken, varje punkt, varje mellanslag etc. Ingenting får undgå din blick - ty annars är korrekturläsningen meningslös.

lördag 28 augusti 2010

Ännu en bok om kreativitet

Mitt intresse för kreativitet ledde mig till inköp av en hel del böcker i ämnet. Den här boken (1971) som är redigerad av Ross Mooney och Taher Razik består av olika uppsatser, skrivna av mer eller mindre kända experter på området. Till de mera kända hör Abraham H. Maslow, Frank Barron och J. P. Guilford. Jag ser nu att jag inte har gjort många understrykningar eller marginalkommentarer. Det tyder på att den inte fångade mitt intresse lika mycket som en del andra böcker om detta fenomen.


Det kan ändå vara värt att citera en del.

"(...) mänsklig skapande aktivitet ursprungligen baserar sig på den allmänna livsprincipen självduplicering." (s. 38)


"Begreppen kreativitet och frisk, självförverkligande människa tycks enligt min uppfattning komma allt närmare och närmare varann." (s. 61)

"Denna förmåga att 'förlora sig i nuet' tycks vara något allmängiltigt för all slags kreativitet." (s. 64)

"(...) mycket kreativa människor (...) har på olika sätt beskrivits som nakna i sin situation, utan styrning, utan a priori-förväntningar, utan 'måste göra' eller bör göra, utan konventioner, modenycker, dogmer, vanor eller andra förebilder i huvudet av vad som är passande, normalt eller rätt, eftersom de är beredda att ta emot vad som än händer utan överraskning, chock, indignation eller förnekande." (s. 67)

"(...) vi använder sådana adjektiv som omsorgsfull, reserverad, flitig och grundlig för att beskriva den sant originella och kreativa personen." (s. 86)


"(...) den huvudsakliga skillnaden mellan kreativa människor och genomsnittsmänniskor är att den mer kreativa saknar rädsla för det okända eller för sig själv." (s. 119)

En fullträff vid sidan om?

MBT (Man Blir Trött). Man undrar hur de tänker. Man undrar vilken sorts logik de använder. Det måste vara en logik som är okänd för oss andra.

Jag syftar på kritiker och recensenter som använder superlativer slarvigt. Exempel? Ja: hur kan en film som får fyra poäng av fem möjliga beskrivas som en "fullträff"? Borde den inte i så fall få fem poäng av fem möjliga? Om det nu är så, att en fyrapoängare kan kallas fullträff - vad skall vi då kalla en fempoängare? En extrastor fullträff? En fullträffarnas fullträff? En full-fullträff?

Skärpning, kritiker! Bort med denna intellektuella lättja! Tänk ett varv till. Gör bättring.

fredag 27 augusti 2010

Avtal är avtal


- Han sa' att det var till min fördel och att jag skulle få den för halva priset, men det här är ju löjligt.
(Bilden är hämtad härifrån.)

Vad vore Stones utan Keith?

Keith Richards har sagt en del mycket intressanta saker. Det skall bli väldigt spännande att läsa hans memoarer. Jag kommer att tänka på detta efter att ha sett dokumentärfilmen om inspelningen av "Exile on Main Street". I något sammanhang där sade han, att Mick Jagger ville planera så mycket och han själv planerade ingenting. "Mick is rock and I'm roll", sade han. Det är ju helt briljant formulerat.

Och där - just där - känner jag en släktskap med Keith Richards. Jag gillar inte att planera. Jag vill ta varje dag som den kommer. Ibland tycker jag t.o.m. att planering är för töntar. Jag älskar improvisation.

Därför: här är ett bra klipp med Keith.


Man tar sig för pannan



Jag säger bara:
- Hur kan de utge sig för att vara några experter på god smak?

Roberto får bli min tränare

Hä, hä. Nu börjar jag mitt nya liv. I dag köpte jag den här boken därför att jag vet att det är det enda sättet som jag kan börja träna på allvar. Att gå på gym och trängas med en massa okända människor är ingenting för mig. Sådan påtvingad och onaturlig social samvaro ger mig kramp. Jag vill träna i "splendid isolation".


Det här med en kvart om dagen är ju ingenting nytt. Det hade Arne Tammer som ett mantra när jag var liten. Men jag har ögnat igenom den här boken tidigare och jag vet att den är värd att ha. Konceptet med träning utan redskap är ju i det närmaste genialt.

Nu blir det andra bullar. Nu skall jag jobba för strandlinjen. Det är lite sent påtänkt för den här badsäsongen. Men inför nästa sommar... Jag skall bli oemotståndlig på stranden. Alla kvinnor skall flocka sig kring mig för att känna, trycka och klämma. Eller?

torsdag 26 augusti 2010

För länge sedan

Hå hå, ja ja. Det var tider, det. Då hade man en känsla av att kunna lita på politiker.


Vad skulle Tage säga om dagens politik? Jag tror att han inte skulle vilja vara med.

Men en sak tror jag att vi kan vara säkra på: Man röstade på ledare då och man röstar på ledare nu. Det är därför som många lämnar socialdemokraterna - och det beror inte alls på den gamla s.k. Tobleroneaffären. Nej, det beror bl.a. på svag karisma och huvud på sned. Man tänker:
- Är hon den vassaste kniven i lådan? Ack, då har de problem.


onsdag 25 augusti 2010

Dagens instruktionsfilm

Det har slagit mig - när jag har varit vid återvinningsstationer - att folk slarvar med att klämma ihop pappersförpackningar. I min värld är det alldeles självklart att man t.ex. trycker ihop ett mjölkpaket innan man slänger det för återvinning. Det är likadant med andra pappersförpackningar som innehåller luft. Den där luften skall man pressa ut. En hoptryckt pappersförpackning tar mindre plats än en pappersförpackning som inte är hoptryckt. I filmen här nedan visar jag hur man kan minska det utrymme som en äggförpackning tar.

video

Det är inte nödvändigt att göra detta utomhus. Jag valde att filma detta utomhus därför att där var bättre ljusförhållanden - och därmed bättre filminspelningsförutsättningar. Det är inte heller nödvändigt att ha s.k. innetofflor på sig. Men jag rekommenderar att man har skor på sig. Det är inte heller nödvändigt att stampa och hoppa - jag kliver helt lugnt upp och ned på äggförpackningen. Det är vidare lämpligt att göra detta med en tom förpackning. Jag vill inte rekommendera att ni trampar sönder en äggkartong med ägg kvar i kartongen. Vidare: det är inte nödvändigt att trampa på en pappersförpackning. Finns det andra lämpliga sätt att klämma ut luften och minimera den plats som förpackningen tar, så kan de sätten provas. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att köra förpackningen genom en mangel. Man kan också köra över den med en trumla. Om det är svårt att få tag i en trumla, så kan man kanske köra över förpackningen med en bil. Man kan också lägga förpackningen på en livligt trafikerad gata och vänta tills att någon har kört över förpackningen. Det är bara fantasin som sätter gränser. Lycka till!

tisdag 24 augusti 2010

Iris ute bland folk igen

Det känns tryggt att veta - att hon är ute och håller konserter. Hon är sällsynt värd att lyssna på. Ett tag var jag rädd för att hon hade tystnat helt.


Texten har du här (- scrolla nästan halvvägs ned). Helt i klass med de bästa.

Hur lättlurat är svenska folket?

Yes! Ännu en bra artikel att länka till denna dag!

Å - se Aase

Det här är mycket intressant och dessutom välskrivet. Titeln är för övrigt genial.

Citat:
"Och det fysiska samhället är faktiskt fortfarande inrättat så att man kan vara en segdeg större delen av dygnet och ändå jobba på en vanlig arbetsplats. Där förväntas man visserligen officiellt sett behålla fokus i åtta timmar om dagen, men många arbetsplatser är ju inofficiellt sett organiserade så att det finns utrymme för skov av hjärndödhet – jag syftar på kaffepauser, monoton administration, möten om typ ”visioner” och så vidare. Många jobb med 40-timmars arbetsvecka i praktiken innehåller ett kreativt fokus på tio.
"

måndag 23 augusti 2010

Ingen inställsamhet

Det här är roligt:


Tyckte du inte att det var roligt? Då har du nog inte jobbat i något serviceyrke.

Dålig karta?


- Vänta nu... Det finns ingen skugga på kartan. Nu måste jag ha gått vilse.
(Bilden är hämtad härifrån.)

Ett hafsverk som tidsfördriv

Jag har hävdat det förut och jag hävdar det igen: Tag inte den här sviten böcker på allvar. Man har marknadsfört den bl.a med kändisar. Senast var väl frågan om du är lika smart som Jan Björklund. Hur tusan skulle man kunna få reda på det genom att lösa ett par problem i den här boken? Det är kvasivetenskapligt nonsens. Det skulle kunna vara så, att någon löser problemen här avsevärt mycket snabbare än vad Jan Björklund gör. Det skulle också kunna hända att en professor blir "passerad" av Jan Björklund. Det bevisar inte ett dugg.


Enligt min ringa mening finns det antagligen bara ett tillförlitligt intelligenstest - och det är Mensas IQ-test. Sedan är frågan vad man skall ha resultatet till. Det är en annan fråga. Men jag har inget överseende med den intellektuella lättja som utmärker den här "plojen".

Del 8 skall vara den allra "klurigaste" - men här dyker upp t.ex. det nästan antika gamla problemet med vargen, lammet och kålhuvudet (Problem nr 13 på sidan 20). Den tankenöten har väl t.o.m. förekommit på någon "rolig timme" på mellanstadiet under 1960-talet! En annan gammal "goding" som plockats fram ur gömmorna är problemet med de tre männen som står på rad bakom varandra och skall gissa vilken färg var och en har på sin hatt (Problem nr 10 på sidan 17). Inte särskilt klurigt, om du frågar mig.

Här finns problem som inte är svårare än vissa problem i del 4 - som räknas som "ganska lätt"!

"Träna din hjärna" heter det. Pyttsan. Jag tränar min hjärna bättre med vissa svåra korsord.

Jag säger bara: Gör om! Gör rätt!

söndag 22 augusti 2010

Sommar, sommar, sommar - slutet

Vi körde en runda och jag tog några kort. (Copyright Thomas O.) Vägen vi körde måste vara en av Sveriges vackraste vägar. Ja, den torde t.o.m. tillhöra världens vackraste vägar.






Det här blev kanske den sista latmansrundan den här sommaren. Medan vi sakta rullade fram lyssnade vi på Sommar i P1 med Niklas Rådström. Det var ett fantastiskt bra program - med temat "livets mening". Rådström kom bl.a. att tala om sådana kolossalt viktiga begrepp som Sanning, Rättvisa, Frihet och Lycka. Det hela utmynnade, vill jag påstå, i "Störst av allt är kärleken". Ett osedvanligt bra radioprogram! Lyssna själv via denna länk.

Ett geni har talat

Just så. Så talar ett geni. Klart och tydligt om väldigt komplicerade saker.
Vad yrar jag om?

Detta:

"9.14 Världsdirigenten ESA-PEKKA SALONEN om sitt miljöengagemang och hur han lockar fram det bästa ur en orkester"
Ur Nyhetsmorgon i TV4 denna dag.

Att han är ett geni borde vara tydligt för alla. Här satt han och talade om sitt liv som dirigent och konstnärlig skapare så att vi alla förstod vad han pratade om. Det är ett krav som jag tycker att man kan ställa på ett konstnärligt geni. H*n skall på ett begripligt sätt kunna förklara vad h*n sysslar med.

Hans skildring av hur han "läser av" alla medlemmar i en symfoniorkester var mycket intressant. Hans beskrivning av "flow" var klockren - särskilt för alla oss som har upplevt detta fenomen. Gå till TV4 Play - se och lyssna!

lördag 21 augusti 2010

Att köpa sex är tydligen något fruktansvärt motbjudande?

Det är något jag inte riktigt begriper kring detta. Varför denna moralpanik? Varför ingen som helst empati? Varför ingen förlåtelse? Varför inte tala mannen till rätta, stryka ett streck över det hela och gå vidare? Är det verkligen så fruktansvärt och totalt oförlåtligt kriminellt att köpa sex?

Jag menar: Vi har inte att göra med en seriemördare. Det är ingen gruppvåldtäkt vi pratar om. Det handlar inte om mångårig pedofili. Det rör sig inte om bestialisk misshandel. Etc. Var finns sinnet för proportioner? Om mannen hade visat sig vara en ny Joseph Fritzl - ja, då hade saken varit en helt annan. Då hade moralpaniken varit begriplig. Men nu? Nej, det har jag svårt att inse.


Säg vad du vill - bara du säger "rätta" saker

Det här är intressant. Man kan ju ibland fråga sig vad yttrandefriheten är värd. Det finns tydligen alltid någon som kan bli "kränkt". Om du säger eller skriver "fel" saker, så blir du förföljd tills att du betraktar det som lämpligast att hålla käften.

Långt från Haydn

Det här, mina vänner, anser jag vara ett konstnärligt magplask. Ett pekoral. Det konkretiserar uttrycket "Att vilja men inte kunna". Man har ansträngt sig väldigt för att åstadkomma ett mästerverk - och så blev det bara kitsch.

Gissa först vilken musikvideo det är - endast med utgångspunkt från bilden! Om du klarar det, så är du nog expert på den här musikgenren.

fredag 20 augusti 2010

Inget för mig

Varning utfärdas. Jag antar att det är individuellt. En deodorant som passar en person kanske inte alls passar en annan person. Den här deodoranten kommer definitivt inte överens med min kropp. Den stinker ve och fasa på långt håll.


En erotikdödare är den.


OP svarar på frågor


Så. Nu har du fått en snabblektion. Sätt i gång och spela nu ;-)

Ave Maria

Otroligt vackert!

torsdag 19 augusti 2010

Inspiration?

Jag får en känsla av att Roy Andersson har sett den här filmen av Jean-Luc Godard.

onsdag 18 augusti 2010

Att vi inte blir yra?

Snurrigt värre...

tisdag 17 augusti 2010

Fritiden går åt till läsning

Mitt liv utanför arbetstid handlar just nu mycket om korrekturläsning. Jag har snart granskat färdigt en bok. Jag låter mina falkögon denna kväll dessutom glida över en tidning innan den skall gå i tryck. I morgon skall jag börja korrekturläsa nästa bok.

Finns det någon därute som kan tänka sig att ge mig en bra lön för att korrekturläsa något manus? Jag lovar: inget undgår min blich - nej, blick.

Om någon dessutom vill att jag läser in boken som ljudbok - OK. Jag är en j-l på högläsning.

Bokförlag och andra intresserade:
HÄR ÄR JAG! Jag är bäst.


måndag 16 augusti 2010

Från en genial TV-serie

Varför händer aldrig något sådant här i verkligheten? Varför är livet så tradigt förutsägbart? Liv - var är din udd? Medmänniska, var är din fantasi? Överraska mig positivt! Gör det oväntade! Gör mig glad! Gör mig imponerad av din uppmuntrande, improviserade påhittighet!

Så går vi runt...

Första dagen på jobbet efter semestern. Jobb upp över öronen. Vet inte när jag är i kapp. En sak är säker: att vara löntagare är ungefär som att vara försedd med sele och fotboja - och befinna sig i en kätte. Att tvingas lyda order för att kunna erhålla lön för överlevnaden ger mig lust att instämma i en boktitel av E. M. Cioran: "Om olägenheten i att vara född". Med andra ord: livet är ett fängelse.

Denna första dag åter på jobbet ger mig också anledning att undra: "Vem är egentligen fri?". Var Robinson Crusoe fri? Vid en hastig blick - ja. Men vid en närmare granskning - nej. Hans frihet begränsades av de knappa resurserna och av den påtvingade vistelsen på ön. Nej - vem är egentligen fri? Just nu är jag beredd att hävda: Frihet är en illusion, ett irrbloss, en hägring.

söndag 15 augusti 2010

I'm tired of the war

Då lyckades han betydligt bättre med denna (Här med ett ganska intressant bildspel):

För att se hennes nakna kropp

Även Leonard Cohen har haft sina svaga stunder. Jag tror inte att han är så vidare stolt över den här biten. Texten har du här.


Men en sak lär vi oss: Det är så lätt med publikfrieri.

lördag 14 augusti 2010

Jag korrekturläser en mindre sensation

Jag håller på att korrekturläsa ett manuskript på engelska. Det är min vän kanadensaren som har skrivit en bok på c:a 300 A4-sidor. Jag anar något stort på gång. Jag tänker ungefär så här: "Ljuv blev Joanne K. Rowlings hämnd när många bokförlag först hade refuserat hennes första bok om Harry Potter. Ljuv kommer kanadensarens hämnd att bli om något bokförlag först refuserar detta manus som jag nu läser."

Jag har ett mindre mästerverk i mina händer. Det är en smärre litterär sensation. Boken är en sorts riddarsaga som måste tilltala alla som gillar Harry Potter-böckerna, "Ringen-trilogin" och liknande. Den skulle dessutom så småningom kunna bli ett filmmanus och filmen borde kunna bli en succé. Jag skall hjälpa kanadensaren så gott jag kan med att få denna bok utgiven. Här finns potential...

Favorit i repris

Jag vill bara påminna er om att Amanda Jenssen är himla bra. När hon sjunger så här tillhör hon de bästa i Sverige:


Fortsätt så och du når toppen, Amanda.

Att provocera p.g.a. saknad talang

Kalla mig mossig eller vad du vill. Jag kan ändå inte släppa tanken på att många nutida s.k. konstnärer har alldeles för lite att komma med. De provocerar därför att de saknar talang. Om de inte kan få uppmärksamhet p.g.a. någon odiskutabel skicklighet, så kan de ju få rubriker genom att provocera. Jag kan slå vad om att de allra flesta av dessa irriterande låtsaskonstnärer aldrig i livet skulle kunna - hur mycket de än anstränger sig - t.ex. måla en tavla lika bra som, säg, Rembrandt eller Caravaggio. OK, det är kanske en elak jämförelse - eftersom de båda gjorde odödliga mästerverk. Men du förstår min poäng.

Jag känner f.ö. till flera väldigt skickliga konstnärer som kan måla fåglar och annat, i akvarell (som är erkänt svårt), på ett sådant sätt att det står bortom allt tvivel: de är fantastiskt skickliga. Deras skicklighet talar s.a.s. för sig själv. De behöver inte provocera för att få uppmärksamhet. De får uppmärksamhet därför att de är odiskutabelt duktiga på det de håller på med. Punkt.

fredag 13 augusti 2010

Ett s.k. smultronställe

I dag åt jag en lätt lunch på ett favoritställe. Det ligger lite avigt till men har bra utsikt. Där är dessutom ett väldigt gott utbud, otroligt låga priser och himla trevlig personal. Dessutom drar det till sig andra trevliga människor. Jag skall "hissa" stället på ett konsumentforum.

Välj rätt

Det har blivit kallare och råare i Sverige de senaste åren.
"Är du hemlös? Jaha. Varför har du klantat till det så för dej?"
"Har du inte råd med någon utlandsresa? Nähä. Arbeta mera då."
Så kan det låta.

Och det är delvis den sittande regeringens fel. Ett ord som "solidaritet" verkar nästan vara eliminerat ur svenska språket. Nu är det "Roffa åt dig eller känn dig blåst" och "Din välfärd är ditt eget bekymmer" som gäller.


Rösta rätt i september - rösta för medmänsklighet, medkänsla och hjälp i nöden. Rösta rödgrönt.


torsdag 12 augusti 2010

Skrin

Det här är en stark låt från ett starkt album. Bildspelet är dessutom bra gjort.


John Lennon gick i primalterapi och lärde sig skrika ut sin ångest hos Arthur Janov vid den tiden. Det märks på plattan. Aldrig tidigare hade skrik passat så bra in i popmusik.

Vadå mode? Jag går min egen väg. (Eller?)

Om nu någon undrar - så är min åsikt att sådana här skor är "coola". Det ser tufft ut att ha sådana skor på sig. De verkar vara väldigt sköna att använda och de ser så där lagom nonchalanta ut. Det är en paradox. Det är som om användarna av dessa skor tänker: "Vadå mode? Jag bryr mej väl inte om mode." - och så följer man flocken. Snart har väl varenda ung kvinna under 30 Converse-skor. Men inte gör det mig något.

Dagens irritationsobjekt

Folk som inte sköter sig när det gäller växtlighet utanför tomtgränsen. Hur svårt kan det vara? Att låta träd och buskar och häckar växa okontrollerat utanför tomtgränsen är helt oacceptabelt. Om man varken är handikappad eller sjuk så har man ingen ursäkt för att inte sköta det underhållet. Det kan ju knappast handla om dålig ekonomi. Folk som inte tuktar häckar och annan växtlighet är slöa, slappa, lata, loja och likgiltiga. Lämpligt straff? En indragen semestervecka.

onsdag 11 augusti 2010

En nödvändig bok om en nödvändig hjälte

Han är en ikon. Han är en av världens mest kända personer. Han behöver aldrig visa legitimation. Han är en klippa.


(Det gick inte att scanna hela bokens omslag eftersom boken är så stor.)

En stor bok (ICA, 2010) om en stor man. Clint Eastwood lär inte behöva någon närmare presentation. Han har fyllt 80 år och håller fortfarande i gång. Hans CV är outstanding. Imponerande är ett mesigt ord i sammanhanget.

Men det fanns en tid då han inte stod särskilt högt i kurs. Han ansågs vara en tafflig skådis med otrevliga åsikter. Filmen "Dirty Harry" gjorde att han blev stämplad som nästan fascist. Det var samtidigt den filmen som gjorde honom till "superstjärna".

Dock: Clint Eastwood hade gått till filmhistorien även om han hade lagt av före "Dirty Harry". Innan dess hade han ju varit med bl.a. i "Rawhide", "För en handfull dollar" (med två efterföljare), "Coogans bluff", "Örnnästet", "Guldrushens glada dagar" och "Kellys hjältar".

Nå, Harry Callahan var en ny sorts hjälte. Vi hade aldrig tidigare sett en polis så nonchalant gå ut på en gata, fortfarande tuggande på en korv med bröd, för att göra processen kort med ett par bankrånare. (Så här.) Här lade man ribban för alla därefter följande polisfilmer.

Men Clint har många sidor. Det har han visat på flera sätt. Hans kanske mest romantiska roll var som fotografen Robert Kincaid i "Broarna i Madison County". Hans film om den geniale men självförbrännande saxofonisten Charlie Parker ("Bird") räknas som en av de bästa jazzfilmerna någonsin. Etc.

Denna bok är omistlig för alla som är intresserade av "Clintan" och hans enastående karriär. Jag låter honom själv avsluta. Så här skrev han i sitt förord till boken:

"Jag kan inte säga nu, lika lite som jag kunde ha gjort i början av min karriär, att jag fortfarande har det bästa kvar att göra. Men jag hoppas att det är så. Och jag har för avsikt att jobba mot det målet."

tisdag 10 augusti 2010

Stäng! Lägg ner!

Jag håller med om detta. Det finns ingen anledning att ha pälsdjursuppfödning. Någon stolle sade i en TV-intervju något som gick ut på att det finns en efterfrågan på minkpäls och så länge det finns en efterfrågan så måste vi ha minkfarmer. Dösnack, säger jag. Att klä sig i päls är ett konstlat behov - icke alls nödvändigt.

Ett gott samarbete

Så gosigt. De har anledning att vara nöjda. En förtjusande duett:

Dagens nakenbild


- Kolla. Det är det senaste. Den helt genomskinliga läsplattan.
(Bilden är hämtad härifrån.)

måndag 9 augusti 2010

Lotta vinner

Det fanns en tid då jag var lite nyfiken på "Allsång på Skansen". Det intresset är borta. Men i kväll såg jag en stund på "Lotta på Liseberg" - mest p.g.a. Tommy Körberg.

Slutsats: Lotta Engberg vinner över Anders Lundin. Stockholm flirtar för mycket med ungdomspubliken. Göteborg regerar.

Apropå det: jag har alltid gillat göteborgare. Men jag tycker absolut bättre om Stockholm än vad jag tycker om Göteborg. Dock har jag alltid haft svårt för stockholmare. Tänk om Stockholm hade varit fullt av göteborgare - perfekt!


Räddare i nöden

I något avsnitt av "Kvarteret Skatan" låtsades någon av de manliga skådespelarna ha problem med potensen. Den lille köttpålen ville inte resa sig. Då tänkte mannen på Jill Johnson - och så var det problemet löst.


Jag förstår.

Skojigt tidsfördriv - men kanske inte något därutöver

Den här är kul:


Jag är barnsligt förtjust i sådana här klurigheter - så länge jag klarar av dem. Den här boken är del 6 i en svit om 8 stycken. Den här delens svårighetsnivå räknas som "klurig". Jag gick för ett par veckor sedan igenom en tidigare del som ansågs vara lättare. Men jag tycker svårighetsgraden är densamma. Jag löser de flesta problemen här utan något större besvär. Om jag tycker de är för krångliga, så tänker jag ungefär: "Nej, jag gitter inte lägga ned så mycket tid på detta". En av jagets försvarsmekanismer...

Vissa problem måste jag anlita papper och penna för att kunna lösa, men det är väl ursäktligt. Några problem skulle jag nog inte kunna lösa hur mycket jag än anstränger mig. Det får jag aldrig veta - eftersom jag inte gitter.

Men givetvis har jag en handfull invändningar. I problem nr 5 förutsätter man att folk tar med sig paraply om de har minsta misstanke om att det kan bli regn - eller tänkte problemkonstruktören kanske att alla människor skaffar ett paraply så fort det regnar medan de är ute på sta'n? Hur som helst: en lucka i resonemanget. Dessutom fann jag ett ytterligare korrekt svar på uppgift nr 33 (bas). Vidare: uppdelningen i "Gåtor" och "Mental träning" med underrubrikerna "Uppfattningsförmåga", "Språk", "Räkning", "Resonemang" och "Minne" känns lite krystad.

Slutligen kunde man ju önska sig att få veta - det är inte för mycket begärt - hur mycket detta egentligen har med IQ att göra. Det står ingenting om tidsbegränsning. Det finns ingen information om hur "duktig" man är om man klarar hälften av alla uppgifterna, om man klarar två tredjedelar, om man klarar 90 % etc. Jag menar: Om man klarar alla uppgifterna på en vecka - är man smart då? Hur smart? Om man klarar 80 % av uppgifterna på en timme - platsar man i Mensa då? Vad betyder det egentligen att vara bra på detta? Där lämnas läsaren i sticket. Man är s.a.s. lika klok efter läsningen som före. Eller kanske lite klokare - man lär sig en del om hur dessa problemkonstruktörer tänker.

söndag 8 augusti 2010

Charlie rullar vidare

Absolut inte femte hjulet under vagnen...


Det är nästan ofattbart att han har varit med i The Rolling Stones ända från början. Det är Mick, Keith och han som är de kvarvarande originalmedlemmarna. Makalöst.

lördag 7 augusti 2010

En bok som borde vara obligatorisk läsning

Om diktatur hade varit ett tänkbart alternativ, så hade jag gärna haft Bengt Göransson som diktator. Hans bok "Tankar om politik" (Ersatz, 2010) är en mycket läsvärd och sympatisk bok skriven av en - som kanske ungdomar skulle säga - "klok gammal farbror".


Bengt Göransson har s.a.s. sin karriär bakom sig. Han rör sig inte längre i maktens korridorer. Som han själv formulerar det i förordet: "Jag kan säga och skriva vad jag vill eftersom ingen behöver bry sig om det!" (s. 16) Vad man kan önska är att dagens makthavare fäster stor vikt vid vad Göransson tycker och tänker. Ty han är väldigt klok.

Boken är indelad i sex avsnitt: "Medborgare eller kund", "Kulturen som mädchen für alles?", "Skolan - en kulturinstitution", "Politikens gränser", "Frihet eller valfrihet" och "Teori och insikt". Man kan läsa dem fristående, men jag föreslår att du läser hela boken - och detta trots att jag själv inte har läst exakt vartenda ord.

Dags för citat.

"Synen på medborgaren som kund leder också till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. (...) En del kommunala bostadsbolag tar idag betalt av Räddningstjänsten för att lämna ut kartor där placeringen av brandposter finns angiven." (s. 38)

"Bristen på historisk insikt hos många som yttrar sig i kulturdebatten är nästan rörande." (s. 45)

"Festivaliseringen av kulturen kan leda till att festplatsen blir viktigare än innehållet." (s. 62)

"Kulturen är inte ett resultat av att det förs en kulturpolitik, vilket förvånansvärt många tycks tro. (...) Även utan någon som helst kulturpolitik skulle människor skriva, skapa och framföra musik, gestalta upplevelser och tankar på scenen och så vidare." (s. 73)

"Skolan har slutligen också en samhälls- och kulturuppgift som är större än andra, och det är att sörja för att det som kan kallas det samlade livsverket vidareförs. Också den barnlöse 75-åringen har rätt att kräva av kultursamhället att det han eller hon utförde i sitt liv inte förfuskas utan tas tillvara." (s. 90)

"Det ökar inte demokratin att alla är med och bestämmer. En sådan kollektiv viljeyttring får ofta opinionsmätningens karaktär. Och det borde vi lärt oss under drygt sextio år av sådana mätningar att de alltid mäter åsikter utan personligt ansvar, något som den tidigt bortgångna rättsprofessorn Anna Christensen en gång påpekade. I samma stund vi svarat på frågan vad vi tycker har vi befriat oss från ansvar för just den åsikten. Och demokrati innebär ansvarstagande (...)" (s. 103)

Så. Har du blivit nyfiken? Det var min avsikt.


fredag 6 augusti 2010

Mäster Mikael

När jag såg det här inslaget i "The Seventies" så blev det tydligare för mig. Jag har länge misstänkt det, men jag har inte fäst någon större notis vid det.


Vadå? Jo: Mikael Wiehe verkar vara en besserwisser. En sådan person som vet hur allting bör och skall vara. Han lägger allting till rätta. Han förklarar allting för oss med klenare förstånd. Han sänker sig till vår nivå, för att vi skall förstå.

torsdag 5 augusti 2010

Ännu en idiot har varit vid återvinningen

Vid återvinningen tidigare i dag:


Hur svårt kan det vara? Här framgår det tydligt och klart att här skall bara samlas hård- och mjukplast, pappersförpackningar, tidningar, metallförpackningar samt färgat och ofärgat glas. En sådan här madrass skall inte slängas här. Det finns andra ställen dit man får köra för att göra sig av med madrasser m.m. Den tönten som ställde madrasserna (Jo, det stod en till strax utanför bild - därför pluralform) här borde straffas.

Låt oss försöka förstå hur den här tönten tänkte. Det finns många olika tänkbara alternativ. Jag håller för sannolikt att vi här ser följderna vid en kombination av dumhet och lättja - ack, denna vedervärdiga kombination! Den lata dumbommen tänkte nog:
- Ska de' va' så jävla jobbigt så skiter jag i de'!
Och den dumma latmasken fortsatte nog att tänka:
- De får väl för faen se till att man kan slänga allt möjligt här!

Tänk så lätt allting vore om alla tänkte på samma sätt...
- Här borde det finnas en papperskorg. Om jag slänger skräp här, så kommer det nog hit en papperskorg.
- Här borde det finnas en toalett. Om jag sätter mig här och skiter, så bygger nog någon en toalett här snart.
Etc.

Ingen/inger

Apropå förra posten... Jag läste om en felläsning med ödesdigra konsekvenser. En läkare hade skrivit "Inger misstanke" om en patients symptom. En annan läkare skulle vidta åtgärder och tyckte att det stod "Ingen misstanke". P.g.a. den andre läkarens felläsning dog patienten. Eller p.g.a. den förste läkarens slarviga handstil dog patienten.

Mu?

Man kan kanske aldrig vara tillräckligt tydlig. Det går nog alltid att bli missförstådd. Man kan också säga: "Hellre övertydlig än otydlig". Jag menar, att man åtminstone bör anstränga sig för att undvika missförstånd. Här har man gjort en skylt som kan läsas fel:


Vad är ett "kovaruhus" - om man nu läser fel? Är det ett varuhus öppet endast för kor? Är det ett varuhus där man har specialiserat sig på varor som har med kor att göra? Eller vad menar man annars?

Break break ya good good night ya bla bla ya bla bla ya

Att lyssna på reklamfinansierad radio är tortyr. Där spelas "ny och fräsch" musik om och om igen. Låtarna är plågsamma och texterna är ännu värre. Refrängen sjungs hundra miljoner gånger och har "text" som kunde ha skrivits av en femteklassare. Det är nära apstadiet. I en krets av helvetet spelar man bara sådan musik dygnet runt.

Jag ger dig två exempel på vad jag menar. Jag varnar dig. Lägg inte det på mig om du får ett nervöst sammanbrott. Om inte detta är fördummande skräp så vet jag inte vad som är det. Här och här.

onsdag 4 augusti 2010

Några rader om Herzogs "Nosferatu"

Sedd igen:


Ibland blir man besviken när man återser filmer. Herzogs "Nosferatu" ville jag minnas som en helt fascinerande film. Jag trodde att den var värd en klar femma på en femgradig skala. Så tycker jag inte nu. Den är kanske värd en fyra med samma måttstock.

Jag tror att det försämrade betyget kan härledas till tidens tand (Lite vitsigt). Man är numera van vid ett annat berättartempo i filmer - eller om man så vill: ett annat bett (Vitsigt igen). "Nosferatu" känns stundtals seg och inbjuder till snabbspolning. Vissa scener som finns i filmen skulle nu antingen inte göras på samma sätt eller skulle de helt enkelt inte spelas in alls. Vad är det t.ex. för vits med att visa en diligens i rörelse i en scen som kanske pågår i drygt en minut? Vi ser diligensen röra sig; vi fattar att någon förflyttar sig från en plats till en annan. Vi gillar inte när en regissör är övertydlig. Vi vill inte bli behandlade som medlemmar i Trögfattarföreningen. Om en regissör skall klara av att hålla publikens intresse vid liv för sådana utdragna scener, så måste h*n vara en mästare i Kubrick-klass. Det är inte Herzog.

Dock finns det stunder då man kan inbilla sig att regissören måste vara en mästare. En sådan scen är när skeppet glider in i staden och sakta stannar. Se här. Det är elegant gjort.

Allt är inte lika OK

Varför inte lägga till ett A i HBTQ? Jag menar: varför märks inte de asexuella i debatten? Är det numera kanske på det viset, att en asexuell person är så annorlunda och avvikande att h*n inte vågar visa sig? Finns det något demonstrationståg för asexuella? Har de plakat med texten "Jag bryr mig inte om sex och jag är glad ändå"? Eller?

För övrigt kan man ju undra om vissa personer anser att allting är lika OK. Enligt min ringa mening - som kanske inte en enda kotte bryr sig om - är det absolut inte OK med vad som helst. Pedofili är inte OK. Nekrofili är inte OK. Våldtäkt är inte OK. Etc.

tisdag 3 augusti 2010

Mamma, pappa, barn? Hu, så hemskt!

Det är inte korrekt att tycka likadant som Göran Skytte. Men här gör jag det. Jag bryr mig inte om det - huruvida jag är korrekt eller inte. Jag är ärlig. Det är hela saken.

måndag 2 augusti 2010

Montalbano hemma

Köpt:


Boxen kostade 119 kr. Det får man betrakta som OK. Avsnitten är inga mästerverk, men de är lite trevliga att titta på - mest för miljöns skull. Jag blir avundsjuk på hans boende. Tänk att kliva ut på altanen, gå femtio meter och sedan simma i Medelhavet. Inte fel.

söndag 1 augusti 2010

En orgie i smaklöshet

Sommardag med folkvimmel i svensk turistort. Orgie i smaklöshet. Folk som helt saknar stil och finess. Byxor i löjliga längder. Sandaler som får fötterna att verka vara stora som hangarfartyg. Foppatofflor i grälla färger. Bakvända skärmmössor. Mönsterblandningar helt utan hämningar - randigt och prickigt, blommigt och rutigt - allt huller om buller. Färger som inte alls passar ihop. Etc.

Mats Gellerfelt ondgjorde sig någon gång i TV över folks dåliga klädsmak. Han menade bl.a. att det är bedrövligt att behöva se feta och slappa typer gå omkring i stadens butiker iförda träningsoverall. De tränar ju inte - så varför klä sig i träningsoverall? Tyvärr hade Gellerfelt rätt i sak. Det behöver inte vara snobberi. Det handlar om att lägga ribban någonstans.

Dessutom: om jag inte står ut med människors andefattiga tjatter t.ex. på tåg, så kan jag ta på mig hörlurar eller stoppa in proppar i öronen. Då slipper jag höra eländet. Men vad skall jag göra när jag blir bombarderad med synintryck som nästan får mig att må illa? Måste jag gå omkring med förbundna ögon?

Det kommer mera

När jag ändå håller på: här och här.
Om du kan låta bli att markera takten, så bör du söka hjälp.